Vad kan du göra mer?

Själv måste jag säga, mitt stora idrottsintresse till trots, att Inger gör en bra poäng. Visst, jag är med på att ungdomar rör på sig för lite idag och skrev till och med en text på temat efter att ha tittat på SVTs Gympalärarens dystopiska siffror om hur inaktiva ungdomar är idag. Men man ska heller inte sätta ett likhetstecken mellan ett flertal fritidsaktiviteter och god hälsa. Dels handlar god hälsa inte bara om rörelseaktivitet och dels var det inte heller det min inlägg handlade om. Inlägget handlade om att främja rörelseglädje och det forskningen visar är också att vi behöver vara fysiskt aktiva varje dag. Inte att vi måste spela fotboll, innebandy och pingis fem dagar i veckan.

För på samma sätt som skolidrotten aldrig kan ersätta den mängd motion som varje ungdom behöver ägna sig åt, kan heller inte ”svenskan” ensamt göra så att ungdomar lär sig läsa och skriva bra. Och det är heller inte så mycket jag som lärare som avgör hur bra ungdomarna lyckas. Det är elevens studieteknik vilken främst är föräldrarnas ansvar.

För att förtydliga kan jag ge ett exempel från min undervisningssituation. Jag undervisar i Svenska, två gånger i veckan, 1h 30 minuter per gång. Det är ca 30 elever i mina klasser. Efter att ha tagit närvaron brukar jag ha någon form av återkoppling till föregående vecka, någon presentation av något kursmål eller någon annan typ av genomgång i ca 25 minuter. Därefter är eleverna aktiva på olika sätt och jag kan gå runt till var och en av dem för att hjälpa dem att utvecklas. Detta innebär att jag har ungefär två minuter per elev och lektion, fyra minuter per vecka. Nu ser jag mig själv visserligen som en relativt kompetent lärare men jag kan fan inte trolla.

Mot bakgrund av detta kan det vara lockande att föra diskussionen varför lärarnas status ska höjas. Ja problemet ligger i att jag trots min, säg 10 procentiga påverkan på elevernas studieresultat, har 100 % ansvar. Om en elev reser bort, struntar i att dyka upp, lämnar in uppgifter för sent eller helt enkelt ägnar lektionstiden mer åt sociala medier än undervisning är det mitt ansvar. Som lärare förföljs man alltid av samma fråga: Vad kan du göra mer? 

Frågan här är, som Enkvist också tar upp, vilka signaler jag sänder till sina barn om jag lägger mer tid på att köra dem till fotbollsträningen än att läsa med dem hemma. Måste jag verkligen det? Rörelseglädje handlar inte bara om föreningsidrott och behöver inte vara så omständligt. Och kanske hade det varit mer berättigat när en elev får en studietaktsvarning (före detta F- och IG-varning) att istället för att fråga läraren, fråga föräldrarna: Vad kan du göra mer?

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.