Dilf, kappa!

Nu, not so much. När jag och min lotskollega (lots är typ klassföreståndare) avslutade terminen med våra elever så körde vi lovebombing. Alla skrev varsin sak om alla i klassen, så när man gick från avslutningen hade man 30 komplimanger på sitt papper. Sjukt skön boost! Men så var det en del på mitt papper som jag inte förstod. Jag frågade min kollega och inte heller han förstod. Så vi frågade eleverna som fnissade, himlade lite med ögonen och förklarade. ”Alltså kappa betyder typ att man skämtar.” Okej så att jag var en dilf var ironiskt då? Vad hände med lovebombandet och bara positiva kommentarer!? Men så la jag märke till den lilla handskrivna emojin i form av ett hjärta. It’s all love kanske den betydde tänkte jag, låtsades att jag förstod och gick vidare.

Men jag har insett att jag nu kommit till den punkten då jag inte hänger med på riktigt och det är inte alls lika kul. Det är en sak att låtsas vara gubbig men att känna sig som gubbig, uschanameja!

För gubbig känner jag mig när eleverna spelar spel jag aldrig ens hört talas om eller ser filmklipp som jag inte förstår.

När jag inser det känns det lite uppgivet. För de skrattar ju så högt när de visar varandra de där klippen och när de spelar är det med sådant fokus de följer vad som händer och med sådant engagemang de kommunicerar med varandra. Så där var jag också för inte så länge sedan tänker jag och suckar.

Men att sakna något är inte detsamma som att vilja något påminner jag mig. För faktum är att jag aktivt prioriterat bort sökandet efter nöjen till förmån för jobb, renovering och barnlek. Och skulle jag känna att jag får en ledig stund, då vill jag ha tystnad – inte mer intryck.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det kanske kunde vara lite nyttigt mer lite mer oväsentligheter i mitt liv. Bara små korta perioder liksom. På så sätt är det skönt att fortfarande vara lärare. För då kan gubben besöka ungdomarnas värld lite då och då.

Så jag bestämmer mig för att göra ett besök, spelar in en videohälsning och tackar mina elever för det här året. Den hälsningen ser du om du har nått det här inlägget via Facebooksidan.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.