Tuatara APA

DSC_0337

En väldigt spännande flaska. Den är alldeles knottrig, tanken är att det ska se ut som något reptilliknande gissar jag. Krokodil, kanske…
Nåväl, vi har ju lärt oss att APA står för American Pale Ale och visst är detta en sådan, eller åtminstone en Nya Världens Pale Ale. Men just på denna öl betyder APA Aotearoa Pale Ale – där Aoteraroa är maoriordet för Nya Zeeland (från början bara benämningen på Nordön). Gissa var detta öl är bryggt!

Utseende:
 En djupt gyllene dryck får verkligen jobba för att ta över utrymmet i glaset. Från början är det nämligen ett massivt vitt skum som dominerar. När skummet besegrats finns ändå rikliga skumgardiner kvar på glasets insida.

Doft: En maltkropp som ger brödig sötma domineras väldigt tydligt av tropisk fruktsallad. Här snackar vi grapefrukt, ananas och nästan övermogna blodapelsiner. En trevlig beska är också noterbar. Lite lätta flädertoner lurar i bakgrunden.

Smak: Beskan är mer framträdande i smak än i doft. Beskan tillsammans med de mildare fruktiga tonerna får mig att tänka på halm/hö och en nyslagen äng som inte under högsommaren inte fått regn på en halv säsong. Tur att malten ger en viss sötma som balanserar. Missförstå mig inte – allt jag beskriver är bra saker.

Totalupplevelse: En mycket spännande flaska inledde jag med, jag måste tillstå att även innehållet var spännande och tilltalande. Kanske inte en öl som jag skulle släcka törsten med direkt efter att ha slagit den där torra ängen, men kanske skulle jag hålla den i ena handen samtidigt som jag vände köttet på grillen framåt kvällningen.

Lagring: APA precis som IPA ska drickas färsk, BASTA!

Betyg: Brabättre eller bäst Pris: 29:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
En våg av öl på över 610 000 liter drog igenom i London år 1814 efter att ett gigantiskt ölfat exploderade. Minst åtta personer avled, varav en påstås ha avlidit pga. akut alkoholförgiftning…

 

Monastic

DSC_0336

IPA (och då EIPA och AIPA), DIPA, BLIPA, SIPA och nu BIPA. Nej, jag har inte tappat förståndet åtminstone inte värre än vanligt.
IPA eller India Pale Ale beskrev jag kort i recensionen av Modus Hoperandi tidigare i våras. Så jag gissar att ni är med så långt. MEN alla nya bokstäver jag lagt till???
Det är olika varianter, eller olika ölstilar inom IPA-familjen. EIPA = English IPA (urtypen), AIPA = American IPA, DIPA = Dubbel IPA (eg. Dubbel AIPA), BLIPA = Black IPA, SIPA = Session IPA (ett alkoholsvagare alternativ).

BIPA som jag nu ger mig i kast med är Belgian IPA, alltså en belgisk tolkning av IPA.
Det är inte utan att jag drar på munnen – en ölstil som ursprungligen kommer från England, har utvecklats i USA och därefter vidareutvecklats i Belgien och har nu mynnat ut i en BIPA som bryggs i USA…

Utseende:
 Den djupt guldfärgade, lite lätt grumliga ölen tar tid på sig. Till en början är det enbart massivt benvitt skum som fyller glaset. Men vackert är det.

Doft: Doftmässigt finns en tydlig syrlighet som är så typisk för belgiska ölstilar, så även i denna öl. Det finns mycket trevliga citrustoner som tillsammans med en mild beska ger ett torrt och stramt intryck. Glädjande nog hittar jag även en trevlig maltsötma i bakgrunden. Som sig bör snackar vi en hel del örtig kryddighet också.

Smak: Syrlig torrhet, skulle kunna räcka för att beskriva denna öls smakegenskaper. Men precis som i doften känns kryddigheten väldigt tydligt. Citrusen från doften drar mer åt det gräsiga hållet – det smakar lite som nyklippt gräsmatta doftar.

Totalupplevelse: En trevlig och balanserad BIPA som visar att man även utanför Belgien kan göra det bra. En törstsläckande sommaröl…

Lagring: När det kommer till IPA är tumregeln att ju färskare desto bättre. Naturligtvis gäller det även för denna öl, MEN jag har lyckats lagra just BIPA några år till stor belåtenhet. Trots min avvikande erfarenhet är mitt råd; gå efter tumregeln och köp nya allteftersom.

Betyg: Brabättre eller bäst Pris: 29:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
En våg av öl på över 610 000 liter drog igenom i London år 1814 efter att ett gigantiskt ölfat exploderade. Minst åtta personer avled, varav en påstås ha avlidit pga. akut alkoholförgiftning…

 

Commerzienrat Riegele Privat

DSC_0339

Dortmunder eller Export är en tysk ölstil som precis som pilsner är underjäst och per definition är en ljus lager. I jämförelse med en pilsner är den mer nedtonad vad gäller bitterhumle och brödigheten i malten är mer framträdande. Om du tycker att beskan i en tysk pilsner är för aggressiv och påträngande kanske en Dortmunder är din likör.

Utseende: Ett rikt och fylligt kritvitt skum fyller glaset och det tar en stund innan den blekgula ölen börjar utmana skummet om utrymmet i glaset.

Doft: Mycket tydliga maltiga toner som för tankarna till rågknäckebröd. Den tyska aromhumlen bjuder på en del blommiga toner, men bitterhumlen är tydligare även om inte ens den riktigt klarar av att konkurrera med maltens brödighet.

Smak: Förhållandevis lätta smaker utan att det blir vattnigt. Brödigheten är lite mera nedtonad jämfört med doften, men ändå är det en tydlig brödighet. Humlens bittra och blommiga toner finns där men i smaken är de i bättre balans mot malten än i doften. En liten gräddig ton lurar i bakgrunden.

Totalupplevelse: Friskt och förhållandevis okomplicerat. Det är en trevligt mild men ända ganska karaktärsrik öl. En bra törstsläckare.

Lagring: Det finns ingen som helst anledning att ens tänka tanken. En ljus tysk underjäst öl med förhållandevis moderat alkoholhalt (5,2 %) är färskvara och ska så behandlas.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 14:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Det påstås att egyptiska pyramidarbetare åtminstone delvis betalades in natura. Enligt samma uppgift var en del av betalningen öl och då 4 liter per dag.