Är det en bra idé att lagra öl?

Svaret är på frågan i rubriken är tveeggat; absolut och absolut inte!
Jag ska utveckla en smula; grunden är att öl är en färskvara som bör konsumeras i närtid från inköpstillfället. Men så finns det några faktorer som gör att öl ändå går att lagra:
* Humle konserverar
* Ju mörkare malt, desto längre kan ölet ”stå till sig”
* Högre alkoholhalt håller längre än lägre.

Helt lätt är det ändå inte: En Euro Strong Lager (tänk Elefantöl) som åtminstone har en alkoholhalt lämplig för lagring är inget som utvecklas av att gömmas undan. Det är en ganska enkel produkt som har ganska enkla råvaror, det finns liksom inget som kan bli bättre. Den håller längre än en vanlig ljus öl, men vinner inte på lagring.

En American IPA (tänk Modus Hoperandi som recenserats här tidigare), har oftast alla tre faktorer ovan, som talar till sin fördel ur lagringssynpunkt. Men inte heller här är lagring någon bra idé. Anledningen är att humlen som konserverar ölet tappar smak med tiden. Denna ölstil bygger ju på en kraftig humlesmak, något som alltså ”dör”.

Nej, ölstilar som vinner på lagring är sådana där humlen inte har en framträdande smakmässig betydelse. Till exempel belgiska öl har ofta mycket humle, men där är den mer diskret i smak och även om den försvinner spelar det inte så stor roll för smaken. Ett bra exempel på detta är Quad (eller Quadrupel). I detta fall utvecklas ölet, precis som ett bättre vin utvecklas vid lagring. Smakerna förändras, fördjupas – kort sagt gifter sig smakerna.

Det finns många ölstilar som verkligen vinner på lagring, jag har till exempel haft glädjen att dricka en English Barleywine som lagrats på rätt sätt i nio år. Det var en fantastisk upplevelse.

Vissa av er följer oss säkert på Facebook också, där kunde ni läsa lite kort om när vi jämförde en öl som hade bästföredatum 1992 med färsk variant som inhandlats 2014.
Ni hittar det i vårt flöde, publicerat 4 juli 2016.

Helt lätt är det inte med öllagring, men som er guide i denna djungel har jag alltså redan från början i samband med varje recension angett om lagring är lämplig.

etikett

Hur går man då tillväga för att lagra öl?

Några enkla regler:
* Mörkt
* Svalt
* Så jämn temperatur som möjligt.
* Låt flaskorna (oftast kommer lagringslämplig öl i just flaskor) vara ifred.

Idealiskt är en vinkällare (eller en ölkällare).
10-12 grader i ett mörkt utrymme där man inte pillar på flaskorna är en bra förutsättning. En annan är att du köper så pass mycket att du inte riskerar att dricka upp ölet innan du låtit det vila tillräckligt länge.

Ett nybörjartips: Bestäm dig för en öl som du vill prova att lagra.
År ett: Köp några flaskor (minst fem).
År två: Köp nya flaskor, och när du ställer ner dina flaskor i källaren ta upp en från första året och jämför med en från år två.
År tre: Köp nya flaskor, och när du ställer ner dina flaskor i källaren hämta upp en tvååring, en ettåring och jämför med en färsk.
Detta upprepar du år efter år. Det fungerar i princip i oändlighet, begränsningen ligger i hur många öl man köpt första året (och självklart i om man kunnat låta bli att gå och stjäla från sig själv och på så sätt utarma ölkällaren).

Lycka till!

Tror ni mig inte?

Nåväl, jag har kvällen till ära öppnat den flaska vars etikett ni kan beskåda ovan; Nils Oscars Julöl anno 2003 lagrad enligt konstens alla regler.

Stilen är en belgisk Dubbel och alkoholhalten är 7,0%.  På pappret något som bör lagra riktigt fint om det får rätt förutsättningar.

etiktvå

Utseende: Mörkt brunt men med väldigt vackra röda toner som för tankarna till en solnedgång. Skumkronan har inte behandlats varsamt av tidens tand, men det bjuder vi på.

Doft: Den första förnimmelsen handlar om något som för tankarna till bittermandel. Sedan finns det även en hel del rostad malt som fortfarande bjuder på en hel del sötma – det drar åt melass eller mörk sirap. Komplext.

Smak: Även här börjar det med en kärnbitterhet – tänk er att ni biter lite för hårt i en körsbärskärna – den smaken finns här, utan att det är negativt. Bitterheten balanseras nämligen av en rik sötma från malten. Allt är väldigt välbalanserat. Melassen från doften går nu snarare åt mörk torkad frukt – tänk er russin och fikon. Men inte nog med det – det finns även chokladtoner.

Totalupplevelse: I sanning en njutning! Naturligtvis smakade den inte så här år 2003, men jag tror inte den var lika bra då som nu. Att lagra denna i snart 13 år var uppenbarligen inte enbart en bra idé, utan en smått genialisk idé. Nu sitter jag dock lite girigt och funderar på om jag skulle väntat ytterligare något år…
Men jag konstaterar stilla att så värst mycket mer skulle nog inte hända och risken är istället att jag i min girighet väntat för länge och allt surnat.

Betyg: Brabättre eller bäst

Dagens värdelösa vetande:
Hela inlägget är värdelöst vetande idag 🙂

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.