VanderGhiste – sa räven surt?

DSC_0715

 

Suröl är trendigt. Men många avskräcks av själva begreppet suröl – kan det verkligen vara njutningsfullt att dricka något som är surt och som dessutom har känsla av stall? De flesta gillar det inte från början. Så varför ska man egentligen ge sig på att försöka vänja sig vid något som man inte gillar?
Är ditt svar på den frågan nej, är mitt förslag att du ägnar din tid åt något annat än att fortsätta läsa. Är ditt svar istället ja, eller kanske, eller möjligen så är detta nog en lämplig suröl att börja med!

Utseende: Mörkt brun öl som skiftar åt det varmt mörkröda är det som dominerar utseendet. Visst finns en försiktig skumkrona, men den är just försiktigt.

Doft: Syrligt snarare än surt, är vad som först slår mig. En försiktig sötma lurar i bakgrunden som gör att de syrligaste delarna mildras. Jag hittar även en trevlig fruktighet som för tankarna till körsbär (klarbär, inte bigarråer). Ekfaten från lagringen bidrar också till syrligheten, på sitt karaktäristiska sätt. Om jag verkligen anstränger mig hittar jag omogna gröna äpplen också.

Smak: Nästan vinöst. Syrligheten känns lite vassare i smaken, jämfört med doften, men då menar jag att det i detta fall skulle vara något positivt. Det finns en ton av jord och hö, men återigen finns de där surkörsbären på plats. Ekfatskaraktären är riktigt fin.

Totalupplevelse: Oud Bruin är en förhållandevis ovanlig ölstil som kräver en hel del av både producent och inmundigare. Just VanderGhinste från Bockor är en mycket trevlig Oud Bruin. En av mina favoritföreträdare för stilen.

Lagring: Bäst-före-datum kan du med gott samvete fullständigt strunta i. Det finns i princip inget som kan få denna öl att bli dålig (under rätt lagringsförhållande). Våldsamt mycket kommer inte hända av lagring, men mer vinöst, komplext och med mindre vass smak är förväntade resultat.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 21:- för 25 cl hos statsmonopolet (ett fynd!).

Dagens värdelösa vetande:
Kortfattad, översiktlig och ytterst förenklad surölsskola blir det idag.
Det traditionella är de riktigt syrliga från Pajottenland i närheten av Bryssel – man tillsätter inte jäst utan låter vildjäst från luften fermentera ölen. Då kan man få stilar som 7. Lambic, 6. Gueuze och 5. Kriek.
Den andra varianten är tysk (i stor utsträckning från f.d. DDR) där man tillsätter laktobakterier till veteöl och får då 2. Berlinerwiesse eller 3. Gose.
Slutligen kan man låta syran komma från gamla vinfat av ek där det bland annat frodas laktobakterier – något som utförs med stor framgång i belgiska Flandern – 4. flanderskt rött (Flanders Red Ale) och 1. flanderskt brunt (Oud Bruin).
Siffrorna ovan är en fingervisning (helt utifrån mitt perspektiv) på i vilken ordning man som nybörjare Belgbör utsätta sin surölsnyfikna gom för dessa öl. Börja med ettan och ge dig i kast med sjuan sist. Helst bör du inte klippa alla på en kväll, men det är upp till dig – jag dömer ingen.

Oktoberfestlig Ängöl – bra grejor från närområdet!

DSC_0712

Nu ger jag mig på den på orten verksamme bryggaren. Nu är det Ängöls tur att granskas. Dagens öl är deras bidrag till Oktoberfestsortimentet, så om du skulle bli nyfiken – vänta inte för länge…

Utseende: En tät beige skumkrona fyller upp glaset. Efter en liten stund börjar skummet krympa ihop och då ser man det lite lätt dimmiga, ljust kopparfärgade ölet. Men under hela tiden jag låter mig smaka av ölet ligger en centimeterhög skumkrona kvar på toppen.

Doft: Brödigt och maltigt! Det finns en ton i doften som för tankarna till rågknäckebröd, men det finns också en försiktig sötma som tillsammans med knäckebrödet balanserar humlens fruktighet och beska som har nyanser av gräs och nässlor.

Smak: Om dofterna i beskrivningen ovan kanske gav intrycket av att vara lite spretiga (vilket inte var min avsikt) kan jag enklast beskriva smaken som att allt i doften gifter sig och blir tämligen komplext, men ändå enkelt och opretentiöst. Smaker jag inte hittade i doften är citrustoner i bakgrunden och en lite krämig gräddliknande ton.

Totalupplevelse: Det tar emot att fjäska för den lokale bryggaren, men äras den som äras bör; detta är den bästa Oktoberfestölen på hyllan! Den passar fantastiskt som måltidsdryck, till nästan vad som helst.

Lagring: Egentligen inte, men jag tror att ger du den ett år eller två i svalt mörker kan det hända saker.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 29:90:- för 50 cl hos statsmonopolet (under begränsad tid).

Dagens värdelösa vetande:
Idag blir jag personligare än vanligt; förra julen hade jag tänkt till. Julölen som brukar finnas hos statsmaktens butik är ibland bra, ibland tämligen oinspirerad och slätstruken. Därför köpte jag på mig ett litet förråd av förra årets Oktoberfestlig och njöt detta till julbordets läckerheter. Hur det var? Jag tänker inte göra på annat sätt i år…

Cruncle Sam – stor stark

DSC_0709

Det är inte alltid helt lätt att leva upp till vad man lovat; att aldrig blogga om någon öl i negativa ordalag. För varje bra öl finns naturligtvis ett antal mindre bra. Men självklart slipper du dessa. Vi tar på oss att gallra åt dig – samhällsservice de-luxe. Efter två veckors botanisering i det tillfälliga sortimentet är vi tillbaka i det ordinarie. Helt enkelt är ölet dock inte. Kvällens öl är en Barley Wine med potenta 11 %. Alkoholhalten förklarar delvis stilens namn; kornvin.

Utseende: Mörkt brun lätt grumlig öl som endast har en låg men samtidigt väldigt tät beige skumkrona må låta som något tämligen fult och ointressant, men när det kommer till Barley Wine är detta positiva ord.

Doft: Som sig bör mycket torkad frukt. Sötman är enorm, vi snackar sirapsliknande toner i doften. Normalt brukar inte den bittra kärnigheten (tänk att du biter i lite för hårt i en körsbärskärna) finnas förrän efter lagring, men nu är den väldigt tydlig.

Smak: Russin och fikon och massor av sötma. Alkoholen har de lyckats dölja helt och hållet, åtminstone för den otränade gommen. Det som ändå skvallrar om en hög alkoholhalt är att ölen är väldigt fyllig, nästan sirapslik och att du troligen kommer hitta den där bittra kärnigheten som jag beskrev i doften. Dessutom värmer det en smula i bröstet. Detta är indikationer på en hög alkoholhalt – men i smaken känner åtminstone jag intet.

Totalupplevelse: Mycket trevlig Barley Wine (amerikansk variant). Självklart är denna mer komplicerad än en ljus lager, fast under rätt förutsättningar borde varje ölälskare ge den en chans: smutta på istället för whiskyn, ha som dryck till desserten – om desserten är åt det chokladiga hållet.  Eller varför inte till väl lagrad schweizisk hårdost

Lagring: Japp! Har du bestämt dig att börja lagra? Detta kan vara en mycket bra start. Den har alla förutsättningar att bli väldigt trevlig med tiden. Begränsningen ligger inte i tiden – du kan troligen lagra länge, länge, länge, Begräsningen ligger främst i tre andra faktorer:

  1. Din ekonomi – hur många har du råd med?
  2. Ditt utrymme – hur många har du plats för?
  3. Din karaktär (om faktorerna ovan inte är begränsningen) – har du tillräckligt många så att du inte riskerar att dricka upp dem innan du hunnit lagra dem tillräckligt länge?

Hur man går till väga för att lagra beskrev jag i ett tidigare blogg-inlägg.

 

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 29:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet.

Dagens värdelösa vetande:
Många bryggerier eller åtminstone etikettmakare och namngivare verkar vara begåvade med en hälsosam humor. Bryggeriet ”Clowndojorna” från USA är inget undantag. Denna flaska har en etikett med en bild av en halvgalen (Cr)Uncle Sam – ännu roligare blir det för dem som vet vad det amerikanska slangordet Crunk betyder – har ni inte koll, ungdomar – googla!

 

Zoller Hof Export Festbier

DSC_0714

Förra veckans utflykt från systembolagets ordinarie sortiment fortsätter denna vecka med tillfälligt sortiment (dock tillgängligt i de flesta butiker, under begränsad tid). Nu ska vi dricka Oktoberfest/Märzen.

Utseende: Skumkronan är vit, väldigt lätt och luftig – för mest tankarna till ett lätt sommarmoln. Vätskan är halmfärgad och innehåller massor av kolsyrebubblor.

Doft: Helt klart är det en uppfriskande doft som lovar mycket för den törstige – så här doftar en öl som släcker törsten! Lite lätta beska toner finns i bakgrunden, men det som dominerar är den ljusa malten som ger sötma och dessutom degiga vibbar á la formfranska. Jag tycker mig också kunna skönja en del citrustoner.

Smak: Brödigt och fylligt på ett sätt som man inte vanligtvis brukar associera till ljus lager. Visst finns formfranskan där, men nu känns den degigheten mindre tydlig. Beskan finns i eftersmaken och rundar av det hela på ett trevligt sätt. Men det som känns mest spännande och faktiskt är detta öls styrka är en försiktig mild syrlighet som faktiskt bidrar till en hel del karaktär.

Totalupplevelse: Denna Oktoberfest gör ingen besviken – den innehåller det som ska finnas där. En fantastisk törstsläckare – vissa skulle kalla den en ”gräsklipparöl”:

Lagring: Nej, men kanske ändå. För den som törstar efter tydlighet ska jag utveckla. Denna öl vinner inteDagens värdelösa vetande: på lagring, men eftersom den bara går att köpa i september och en bit in i oktober kan man köpa på sig tillräckligt många så det räcker till nästa år. Den blir inte dålig under den tiden.

Betyg: Bra, bättre eller bäst
Pris: 22:50:- hos statsmonopolet (men den finns bara under begränsad tid)

Dagens värdelösa vetande:
Oktoberfest är en stor ölfestival i München, som pågår i 16 dagar före första söndagen i oktober. Denna tilldragelse anses vara världens största folkfest. Ölet som dricks är ett ljust lageröl som bryggts i mars och sedan lagrats under de varma sommarmånaderna fram till september. Ölet är alltså bryggt i mars och det förklarar namnet Märzen (som då skulle kunna översättas till ”(bryggt i) mars”).

Founder’s Mosaic Promise

DSC_0706

Nu höjer vi svårighetsgraden en smula. Vi lämnar för kvällen statsmonopolets ordinarie sortiment och vänder blicken mot det tillfälliga. Kvällens öl släpptes 19 augusti i de 40 största systembolagsbutikerna. Bor du inte nära en sådan kan du alltid beställa…

Utseende: En tämligen lätt kritvit skumkrona tar stor plats i glaset, men sjunker så sakteliga och lämnar en del skumgardiner på glasets insida. Drycken är klart gyllene med förhållandevis mycket kolsyrebubblor, stora sådana.

Doft: En väl balanserad doft där varken malt eller humle dominerar, utan snarare kompletterar. Det finns en tydlig brödig sötma från malten som fungerar mycket bra till aprikos och apelsin från humlen. Beskan är ytterst modest, men ändå närvarande.

Smak: Spännande att beskan som var så försiktig och blygsam i doften nu tar över. Visst finns både sötman och fruktigheten kvar, men båda spelar nu i kompbandet bakom den beska primadonnan. Eftersmaken är väldigt besk men samtidigt väldigt välsmakande.

Totalupplevelse: 
En mycket bra öl som har lite av varje; fruktighet och brödig sötma. MEN är du inte ute efter besk öl bör du välja något annat. Om jag verkligen anstränger mig så skulle jag kunna nämna att den är något tunn, men då har jag ansträngt mig.

Lagring: Nej, humlen bär för mycket av doft och smak. Det blir tråkigare med tiden. Behandla som färskvara.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 26:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet (men då får du nog beställa den inom kort, annars finns risken att du är för sent ute).

Dagens värdelösa vetande:
På medeltiden drack folk (även barn) mer öl än vatten. Ölen var oftast renare än vattnet.