Bryssel eller till fots bland öl i Europas huvudstad.

I helgen genomfördes ett besök i Bryssel. Men var inte oroliga, jag ska inte försöka konkurrera med de andra resebloggarna här på 24bloggar.se, åtminstone inte allt för uppenbart.

Detta inlägg skriver jag för dig som har besökt de lokala krogarna hemmavid, du har provat olika öl från statsmonopolets utbud och nu känner du dig mogen att ge dig ut i vida världen för att hitta nya utmaningar.

Jag kommer inte fördjupa mig i Manneken Pis, Grand Place eller andra saker som inte är ölrelaterade, även om dessa och andra sevärdheter kollades in. Detta inlägg kommer istället att handla om tips fokuserade på ädla jästa maltdrycker och där till hörande lämpliga etablissemang.

Men först kan jag inte låta bli att nämna att hotellet där nattvilan inhämtades låg strax intill Avenue de Stalingrad, bara en sån sak… Men utifrån vad ni nedan kommer att läsa var läget en fantastisk bas för utflykter till fots. Inget av de besökta ställena tar mycket mer än 15 minuter att gå till.

Karta

Nåväl, över till väsentligheterna. Vad får du som ölintresserad under inga som helst omständigheter missa när du kommer till Bryssel? För dit måste du åka, lita på mig!

Gillar du suröl? Då finns det inget att tveka på – besök bryggeriet och tillika muséet Cantillon. Det är Bryssels sista traditionella bryggeri som fortfarande tillverkar öl genom spontanfermentering – alltså utan tillsatt jäst (utvecklad i laboratorier). En fantastisk upplevelse för alla ölintresserade, men när själva rundvandringen är över bjuds det på Lambic och andra godsaker, vilket för den ovane surölsdrickaren kan komma att avskräcka ordentligt. Guiden sa åt oss besökare att glömma allt vi tror oss veta om öl när rundvandringen var till ända…

Efter alla intryck kan det vara läge att gå tillbaka till hotellet och pusta ut en stund för att sedan ge sig ut mot nya ölrelaterade mål. I närheten av hotellet hittar man den trendiga ölkrogen Moeder Lambic som riktar sig mot den något yngre ölpubliken. Ett ställe med många olika öl, jag tipsar särskilt om deras 10-15 gästkranar som hann bytas ut en gång under den helg som tillbringades i Bryssel. Musiken var ganska hög vid bardisken, men när du får plats vid något av borden är det helt ok. Personalen var väl tilltagen i numerär och alla verkade kunniga och var väldigt hjälpsamma.

Men du kan inte komma tillbaka till Sverige och inför ölintresserade berätta att du av någon anledning missade A la Mort Surbite! En otroligt vacker krog med jugendinredning. Här inmundigades en bit ost från munkarna i Chimay, inte helt okända i ölsammanhang. Osten var otroligt komplex och smakrik. Det är ett annat ölrelaterat tips – många av krogarna har flera av trappistklostrens ostar och öl – en kombo man bör skämma bort sig själv med åtminstone en gång i livet…

Ett ställe som kanske vid en första anblick inte ser så annorlunda ut jämfört med vilken krog som helst i Sverige är Brasserie de Lombard, men det är en pärla! Ett stort utbud av olika sorters belgisk öl, lagom mycket folk och skön stämning. Kanske hamnar du här och äter något – musslor som är en belgisk specialitet serverades vid vart och vartannat bord. I menyn kan du annars hitta de flesta trappistostarna, och dito ölen…

Sista stället som kan tänkas vara intressant att besöka är intressant inte främst ur ölsynpunkt (även om de har bra öl där) utan snarare för hur det beskrivs på Vagabonds hemsida: ” Det gamla SS-högkvarteret var inrymt i Bryssels finaste hus, klassiska Hotel Metropole som har ett fint kafé invigt 1895. Högblankt ädelträ, blankt läder, guldspeglar och antika pilastrar. Så nära ett borgerligt 1800-tals-Europa man kan komma utan tidsmaskin.” En mycket vacker bar där man verkligen känner historiens vingslag. Värdelöst vetande? På Cafe Metropole föddes den klassiska cocktailen Black Russian, men nu har vi kommit ifrån ämnet…

When in Brussels do as brusselians (eller vad de nu kan tänkas heta): som bankkortsvan skandinav gäller det att ta seden dit man kommer. Flera av etablissemangen tar inte kort, så för att vara på säkra sidan – Cash is King!

Anchor Steam Beer Dry-Hopped – repris?!

DSC_0002

Har det helt slagit slint i huvudet på ölbloggaren? Han har ju redan skrivit om Anchors Steam beer…
Ja, eller nja, eller egentligen inte. Tidigare har jag skrivit om Anchor Steam Beer – helt rätt, men detta är en specialvariant där man torrhumlat. Det innebär att mera humle slängs rätt ner i jäshinken när jäsningen börjar avstanna eller har stannat. Anledningen är att man vill ha en tydligare humlekaraktär på sitt öl.
I recensionen låter jag den förra recensionstexten finnas med, kursiverad.

Utseende:
 Inte någon egentlig skillnad mot den vanliga:
Under den vispgräddsliknande vita skumkrona vilar ett vackert kopparfärgat öl. Det ser i sanning inbjudande ut.

Doft: Nu finns en mycket tydligare besk ton, något man kan förvänta sig av torrhumling. Beskan dominerar nu, men allt annat finns där precis som tidigare, om än mera subtilt.
Mycket brödig doft dominerar, men det finns även en del maltsötma. Lite lätt smöriga toner för tankarna till det gamla landet – England. Det som ger drycken en riktigt trevlig helhet är den rika fruktigheten som kompletterar malten. Mest tydligt är röda äpplen och lite lätta apelsinnyanser.

Smak: Beska i kombination med saftig citrus, både citroner och solmogna apelsiner är det som tydligast återfinns i smaken. Visst där finns också en trevlig brödig ton, men den får spela andrafiol.
Trevligt och friskt samtidigt som en ganska fyllig maltighet bidrar till tyngd. Beskan från bitterhumlen är väldigt tydlig och tillsammans med den generöst tilltagna malten blir det riktigt intressant. Frukten från doften finns kvar, men kan inte riktigt hävda sig mot beskan och brödigheten. Missförstå mig inte, jag har intet att invända mot detta.

Totalupplevelse: Spännande och intressant; besk och fruktig. Men torrhumlingen har gjort att det nästan är en annan öl. Jag föredrar den vanliga.
En väl sammansatt öl som passar till det mesta. Att en öl på 4,9 % kan vara så fyllig imponerar!

Lagring: Absolut inte! Humlen kommer att bli trött och tråkig på sikt – drick färskt!
Inte värt besväret. I princip inget kommer hända efter lagring. Det enda som kan hända är att den blir stående för länge. Drick den färsk!

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 23:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet (dock i tillfälligt sortiment).

Dagens värdelösa vetande:
Fritz Maytag, blev under studietiden i San Fransisco förälskad i Anchor Steam. Men, det var han ganska ensam om. Affärerna gick riktigt dåligt och nedläggning var nära förestående. Nästan ingen uppskattade Steam Beer. Maytag vars familj hade visst kapital bestämde sig för att köpa Anchor. Sagt och gjort, så blev det. Mycket slit krävdes, men företaget (och framför allt ölet) räddades! Tack Fritz!

Uerige Doppelsticke – Tysk ale?

DSC_0707

Altbier är en av två tyska överjästa ölstilar, den andra är Kölsch och den kan ni läsa om här på bloggen. Altbier kommer från trakten runt Düsseldorf. Två gånger om året görs en maffigare variant av Altbier, s.k. Sticke, som kan avnjutas på bryggeriet tredje tisdagen i januari och oktober. Men nu, go’ vänner ska vi gå på den än maffigare Doppelsticke som från början togs fram för den amerikanska marknaden. Man kan säga att det är en Altbier på anabola!

Utseende: Vätskan är djupt bärnstensfärgad medan den täta, låga skumkronan är benvit. Troligt är att om man lägger ett mynt på skummet, kommer det inte att sjunka igenom…
Det tar en liten stund innan skummet sjunker och ersätts av generösa skumgardiner.

Doft:
Det första som är tydligt är en enorm mängd torkad frukt, mestadels russin och plommon. Men det finns också körbärstoner och kanske då framförallt doft från kärnorna, beskt och trevligt. Viss syrlighet är också närvarande, men aldrig dominerande. Doften är mycket maltig och söt. Humle? Jodå, en aning bitterhumle finns och faktiskt en del aromhumle som ger viss citrus men också lite svaga äppelnyanser.

Smak: Mycket sött, nästan som mörk sirap. Malten är väldigt brödig. Syrligheten har utvecklats ytterligare, jämfört med doften precis som beskan från körsbärskärnorna. Känslan av torkad frukt är ytterst påtaglig, men det finns också en känsla av röda äpplen och päron. Bitterhumlen spelar inte ens andra fiol, möjligtvis fjärde eller femte, anonymt men ändå närvarande. Det som gör denna smak extra spännande och komplex är att jag hittar både ek (vanilj) och soja.

Totalupplevelse: Peter M. Eronson skriver ”En öl du måste dricka minst en gång i livet”. Jag håller med, men vill byta ut ”i livet” mot ”om året”.
Det här är en helt fantastisk öl. Det är som om tyskarna gjort en Barley Wine, men ändå inte riktigt.

Lagring: Ja, absolut. Men det finns ett bekymmer; min bristande karaktär. Detta är så försvinnande gott att jag riskerar att stjäla från mig själv…Är du begåvad med bättre karaktär än undertecknad har du att se fram emot en öl som kommer att bli än sötare över tid och dessutom mjukare, lenare och ännu mer komplex. Uppskattar du bitterheten från körsbärskärnor kommer du att bli ännu gladare efter några års lagring – det kommer att gifta sig ännu bättre med resten.

Betyg: Bra, bättre eller bäst
Pris: 39:90:- för 33 cl hos statsmonopolet (men under begränsad tid).

Dagens värdelösa vetande: När den danske fysikern Niels Bohr vann nobelpriset 1922 installerade Carlsberg en rörledning till hans hem så att han skulle ha ständig tillfgång av öl.