Zoller Hof Export Festbier

DSC_0714

Förra veckans utflykt från systembolagets ordinarie sortiment fortsätter denna vecka med tillfälligt sortiment (dock tillgängligt i de flesta butiker, under begränsad tid). Nu ska vi dricka Oktoberfest/Märzen.

Utseende: Skumkronan är vit, väldigt lätt och luftig – för mest tankarna till ett lätt sommarmoln. Vätskan är halmfärgad och innehåller massor av kolsyrebubblor.

Doft: Helt klart är det en uppfriskande doft som lovar mycket för den törstige – så här doftar en öl som släcker törsten! Lite lätta beska toner finns i bakgrunden, men det som dominerar är den ljusa malten som ger sötma och dessutom degiga vibbar á la formfranska. Jag tycker mig också kunna skönja en del citrustoner.

Smak: Brödigt och fylligt på ett sätt som man inte vanligtvis brukar associera till ljus lager. Visst finns formfranskan där, men nu känns den degigheten mindre tydlig. Beskan finns i eftersmaken och rundar av det hela på ett trevligt sätt. Men det som känns mest spännande och faktiskt är detta öls styrka är en försiktig mild syrlighet som faktiskt bidrar till en hel del karaktär.

Totalupplevelse: Denna Oktoberfest gör ingen besviken – den innehåller det som ska finnas där. En fantastisk törstsläckare – vissa skulle kalla den en ”gräsklipparöl”:

Lagring: Nej, men kanske ändå. För den som törstar efter tydlighet ska jag utveckla. Denna öl vinner inteDagens värdelösa vetande: på lagring, men eftersom den bara går att köpa i september och en bit in i oktober kan man köpa på sig tillräckligt många så det räcker till nästa år. Den blir inte dålig under den tiden.

Betyg: Bra, bättre eller bäst
Pris: 22:50:- hos statsmonopolet (men den finns bara under begränsad tid)

Dagens värdelösa vetande:
Oktoberfest är en stor ölfestival i München, som pågår i 16 dagar före första söndagen i oktober. Denna tilldragelse anses vara världens största folkfest. Ölet som dricks är ett ljust lageröl som bryggts i mars och sedan lagrats under de varma sommarmånaderna fram till september. Ölet är alltså bryggt i mars och det förklarar namnet Märzen (som då skulle kunna översättas till ”(bryggt i) mars”).

Founder’s Mosaic Promise

DSC_0706

Nu höjer vi svårighetsgraden en smula. Vi lämnar för kvällen statsmonopolets ordinarie sortiment och vänder blicken mot det tillfälliga. Kvällens öl släpptes 19 augusti i de 40 största systembolagsbutikerna. Bor du inte nära en sådan kan du alltid beställa…

Utseende: En tämligen lätt kritvit skumkrona tar stor plats i glaset, men sjunker så sakteliga och lämnar en del skumgardiner på glasets insida. Drycken är klart gyllene med förhållandevis mycket kolsyrebubblor, stora sådana.

Doft: En väl balanserad doft där varken malt eller humle dominerar, utan snarare kompletterar. Det finns en tydlig brödig sötma från malten som fungerar mycket bra till aprikos och apelsin från humlen. Beskan är ytterst modest, men ändå närvarande.

Smak: Spännande att beskan som var så försiktig och blygsam i doften nu tar över. Visst finns både sötman och fruktigheten kvar, men båda spelar nu i kompbandet bakom den beska primadonnan. Eftersmaken är väldigt besk men samtidigt väldigt välsmakande.

Totalupplevelse: 
En mycket bra öl som har lite av varje; fruktighet och brödig sötma. MEN är du inte ute efter besk öl bör du välja något annat. Om jag verkligen anstränger mig så skulle jag kunna nämna att den är något tunn, men då har jag ansträngt mig.

Lagring: Nej, humlen bär för mycket av doft och smak. Det blir tråkigare med tiden. Behandla som färskvara.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 26:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet (men då får du nog beställa den inom kort, annars finns risken att du är för sent ute).

Dagens värdelösa vetande:
På medeltiden drack folk (även barn) mer öl än vatten. Ölen var oftast renare än vattnet.

 

Är det en bra idé att lagra öl?

Svaret är på frågan i rubriken är tveeggat; absolut och absolut inte!
Jag ska utveckla en smula; grunden är att öl är en färskvara som bör konsumeras i närtid från inköpstillfället. Men så finns det några faktorer som gör att öl ändå går att lagra:
* Humle konserverar
* Ju mörkare malt, desto längre kan ölet ”stå till sig”
* Högre alkoholhalt håller längre än lägre.

Helt lätt är det ändå inte: En Euro Strong Lager (tänk Elefantöl) som åtminstone har en alkoholhalt lämplig för lagring är inget som utvecklas av att gömmas undan. Det är en ganska enkel produkt som har ganska enkla råvaror, det finns liksom inget som kan bli bättre. Den håller längre än en vanlig ljus öl, men vinner inte på lagring.

En American IPA (tänk Modus Hoperandi som recenserats här tidigare), har oftast alla tre faktorer ovan, som talar till sin fördel ur lagringssynpunkt. Men inte heller här är lagring någon bra idé. Anledningen är att humlen som konserverar ölet tappar smak med tiden. Denna ölstil bygger ju på en kraftig humlesmak, något som alltså ”dör”.

Nej, ölstilar som vinner på lagring är sådana där humlen inte har en framträdande smakmässig betydelse. Till exempel belgiska öl har ofta mycket humle, men där är den mer diskret i smak och även om den försvinner spelar det inte så stor roll för smaken. Ett bra exempel på detta är Quad (eller Quadrupel). I detta fall utvecklas ölet, precis som ett bättre vin utvecklas vid lagring. Smakerna förändras, fördjupas – kort sagt gifter sig smakerna.

Det finns många ölstilar som verkligen vinner på lagring, jag har till exempel haft glädjen att dricka en English Barleywine som lagrats på rätt sätt i nio år. Det var en fantastisk upplevelse.

Vissa av er följer oss säkert på Facebook också, där kunde ni läsa lite kort om när vi jämförde en öl som hade bästföredatum 1992 med färsk variant som inhandlats 2014.
Ni hittar det i vårt flöde, publicerat 4 juli 2016.

Helt lätt är det inte med öllagring, men som er guide i denna djungel har jag alltså redan från början i samband med varje recension angett om lagring är lämplig.

etikett

Hur går man då tillväga för att lagra öl?

Några enkla regler:
* Mörkt
* Svalt
* Så jämn temperatur som möjligt.
* Låt flaskorna (oftast kommer lagringslämplig öl i just flaskor) vara ifred.

Idealiskt är en vinkällare (eller en ölkällare).
10-12 grader i ett mörkt utrymme där man inte pillar på flaskorna är en bra förutsättning. En annan är att du köper så pass mycket att du inte riskerar att dricka upp ölet innan du låtit det vila tillräckligt länge.

Ett nybörjartips: Bestäm dig för en öl som du vill prova att lagra.
År ett: Köp några flaskor (minst fem).
År två: Köp nya flaskor, och när du ställer ner dina flaskor i källaren ta upp en från första året och jämför med en från år två.
År tre: Köp nya flaskor, och när du ställer ner dina flaskor i källaren hämta upp en tvååring, en ettåring och jämför med en färsk.
Detta upprepar du år efter år. Det fungerar i princip i oändlighet, begränsningen ligger i hur många öl man köpt första året (och självklart i om man kunnat låta bli att gå och stjäla från sig själv och på så sätt utarma ölkällaren).

Lycka till!

Tror ni mig inte?

Nåväl, jag har kvällen till ära öppnat den flaska vars etikett ni kan beskåda ovan; Nils Oscars Julöl anno 2003 lagrad enligt konstens alla regler.

Stilen är en belgisk Dubbel och alkoholhalten är 7,0%.  På pappret något som bör lagra riktigt fint om det får rätt förutsättningar.

etiktvå

Utseende: Mörkt brunt men med väldigt vackra röda toner som för tankarna till en solnedgång. Skumkronan har inte behandlats varsamt av tidens tand, men det bjuder vi på.

Doft: Den första förnimmelsen handlar om något som för tankarna till bittermandel. Sedan finns det även en hel del rostad malt som fortfarande bjuder på en hel del sötma – det drar åt melass eller mörk sirap. Komplext.

Smak: Även här börjar det med en kärnbitterhet – tänk er att ni biter lite för hårt i en körsbärskärna – den smaken finns här, utan att det är negativt. Bitterheten balanseras nämligen av en rik sötma från malten. Allt är väldigt välbalanserat. Melassen från doften går nu snarare åt mörk torkad frukt – tänk er russin och fikon. Men inte nog med det – det finns även chokladtoner.

Totalupplevelse: I sanning en njutning! Naturligtvis smakade den inte så här år 2003, men jag tror inte den var lika bra då som nu. Att lagra denna i snart 13 år var uppenbarligen inte enbart en bra idé, utan en smått genialisk idé. Nu sitter jag dock lite girigt och funderar på om jag skulle väntat ytterligare något år…
Men jag konstaterar stilla att så värst mycket mer skulle nog inte hända och risken är istället att jag i min girighet väntat för länge och allt surnat.

Betyg: Brabättre eller bäst

Dagens värdelösa vetande:
Hela inlägget är värdelöst vetande idag 🙂

Jever Pilsener

DSC_0706

Sommaren 2016 är i det närmsta till ända. Bloggandet har legat nere, men någon öl har ändå slunkit ner. En öl som jag inte druckit i sommar men som är en bra tröstsläckare kommer från nordvästra Tyskland – en av de tyska pilsners som funnits förhållandevis länge i Sverige.

Utseende: Skumkronan är förhållandevis liten, men helt vit och lätt fluffig. Där under huserar den halmfärgade vätskan. Att den kalla ölen skapar imma på glaset drar verkligen inte ner intrycket.

Doft:
 Det må låta aningen oinspirerat, men detta är en öl som inte krånglar till det; vi snackar massor av tysk bitterhumle som ger en tydligt besk doft, men eftersom det även finns en rejäl maltighet som inte låter humlen dominera hittar jag förutom de strama tonerna även en del sötma. Lite lätt syrliga toner, som från citron lurar i bakgrunden.

Smak: Enklast beskriven som en trestegsraket; det första som är förnimbart är en tydlig besk stramhet, vilken strax ersätts av maltens sötma och brödiga känsla. Men när allt är nedsvalt och endast eftersmaken återstår är vi tillbaka där vi började – beskt så att tårna knyter sig (nästan).

Totalupplevelse: Basic – på det bästa av sätt. Elegant och välgjord trots, eller antagligen tack vare, att man inte krånglat till det. En allt igenom bra tysk pilsner med väldigt tydlig beska. Gillar du inte tydlig beska i öl – köp inte denna.

Lagring: Näpp! Finns ingen som helst anledning – inget, absolut inget kommer att hända under lagring, åtminstone inte något som man vill…

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 14:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Cenosillicaphobia är när en person har en fobi för tomma ölglas.

Einstök Toasted Porter

DSC_0336Kära vänner! Nu går vi utanför boxen – detta öl går inte att uppbåda på statsmonopolet!
Nu när detta har klarats av kan jag istället tipsa om det fantastiska i att plocka på sig lokala produkter när man är på resa. Kanske är inte Island det vanligaste semestermålet på sommaren, men se detta som inspiration att botanisera i lokala butiker när du är på eventuell semesterresa i sommar. Hälften vågat…

Utseende: Mycket mörk öl, nästan ogenomträngligt svart, gömmer sig under den kakifärgade täta skumkronan, vilken dock inte blir särskilt långvarig.

Doft: Kakao och kaffe! Den hårt rostade malten lyckas verkligen frammana just dessa två så karaktäristiska delar i en porter av amerikansk stil. Men det finns även toner av vanilj och lite lätta mjölkchokladtoner. Kort sagt är det en väl balanserad doft.

Smak: Smaken är mild, faktiskt förvånansvärt mild, till att börja med. Men sen kommer en väl avvägd smak som verkligen lyckas fånga allt det som bör vara med utan att något får överhanden; det finns kakao, starkt svart kaffe, tobak, choklad och faktiskt aningen vanilj. I bakgrunden lurar en rökighet som tillför en extra knorr.

Totalupplevelse: Att hitta en så pass komplex och välbalanserad American Porter på Island förvånar, men gläder desto mer. Mitt inledande tips; att botanisera bland det lokala utbudet när ni är på semesterresa kan med stöd av detta öl nu betraktas som en order!

Lagring: Kan absolut vara en god idé, men kommer du över denna öl gissar jag att den kommer gå åt förhållandevis fort ändå. Troligen kan komplexiteten öka ytterligare, men den är så pass bra redan nu.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: …

Dagens värdelösa vetande:
Någon kanske kommer ihåg eller har hört talas om det brattska motbokssystemet i Sverige 1917-1955. Ett sätt att försöka begränsa nyttjandet av rusdrycker i Sverige. Men det var ingenting i jämförelse med det på öl helt torrlagda Island under förbudsåren 1915-1989…

Tuatara APA

DSC_0337

En väldigt spännande flaska. Den är alldeles knottrig, tanken är att det ska se ut som något reptilliknande gissar jag. Krokodil, kanske…
Nåväl, vi har ju lärt oss att APA står för American Pale Ale och visst är detta en sådan, eller åtminstone en Nya Världens Pale Ale. Men just på denna öl betyder APA Aotearoa Pale Ale – där Aoteraroa är maoriordet för Nya Zeeland (från början bara benämningen på Nordön). Gissa var detta öl är bryggt!

Utseende:
 En djupt gyllene dryck får verkligen jobba för att ta över utrymmet i glaset. Från början är det nämligen ett massivt vitt skum som dominerar. När skummet besegrats finns ändå rikliga skumgardiner kvar på glasets insida.

Doft: En maltkropp som ger brödig sötma domineras väldigt tydligt av tropisk fruktsallad. Här snackar vi grapefrukt, ananas och nästan övermogna blodapelsiner. En trevlig beska är också noterbar. Lite lätta flädertoner lurar i bakgrunden.

Smak: Beskan är mer framträdande i smak än i doft. Beskan tillsammans med de mildare fruktiga tonerna får mig att tänka på halm/hö och en nyslagen äng som inte under högsommaren inte fått regn på en halv säsong. Tur att malten ger en viss sötma som balanserar. Missförstå mig inte – allt jag beskriver är bra saker.

Totalupplevelse: En mycket spännande flaska inledde jag med, jag måste tillstå att även innehållet var spännande och tilltalande. Kanske inte en öl som jag skulle släcka törsten med direkt efter att ha slagit den där torra ängen, men kanske skulle jag hålla den i ena handen samtidigt som jag vände köttet på grillen framåt kvällningen.

Lagring: APA precis som IPA ska drickas färsk, BASTA!

Betyg: Brabättre eller bäst Pris: 29:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
En våg av öl på över 610 000 liter drog igenom i London år 1814 efter att ett gigantiskt ölfat exploderade. Minst åtta personer avled, varav en påstås ha avlidit pga. akut alkoholförgiftning…

 

Monastic

DSC_0336

IPA (och då EIPA och AIPA), DIPA, BLIPA, SIPA och nu BIPA. Nej, jag har inte tappat förståndet åtminstone inte värre än vanligt.
IPA eller India Pale Ale beskrev jag kort i recensionen av Modus Hoperandi tidigare i våras. Så jag gissar att ni är med så långt. MEN alla nya bokstäver jag lagt till???
Det är olika varianter, eller olika ölstilar inom IPA-familjen. EIPA = English IPA (urtypen), AIPA = American IPA, DIPA = Dubbel IPA (eg. Dubbel AIPA), BLIPA = Black IPA, SIPA = Session IPA (ett alkoholsvagare alternativ).

BIPA som jag nu ger mig i kast med är Belgian IPA, alltså en belgisk tolkning av IPA.
Det är inte utan att jag drar på munnen – en ölstil som ursprungligen kommer från England, har utvecklats i USA och därefter vidareutvecklats i Belgien och har nu mynnat ut i en BIPA som bryggs i USA…

Utseende:
 Den djupt guldfärgade, lite lätt grumliga ölen tar tid på sig. Till en början är det enbart massivt benvitt skum som fyller glaset. Men vackert är det.

Doft: Doftmässigt finns en tydlig syrlighet som är så typisk för belgiska ölstilar, så även i denna öl. Det finns mycket trevliga citrustoner som tillsammans med en mild beska ger ett torrt och stramt intryck. Glädjande nog hittar jag även en trevlig maltsötma i bakgrunden. Som sig bör snackar vi en hel del örtig kryddighet också.

Smak: Syrlig torrhet, skulle kunna räcka för att beskriva denna öls smakegenskaper. Men precis som i doften känns kryddigheten väldigt tydligt. Citrusen från doften drar mer åt det gräsiga hållet – det smakar lite som nyklippt gräsmatta doftar.

Totalupplevelse: En trevlig och balanserad BIPA som visar att man även utanför Belgien kan göra det bra. En törstsläckande sommaröl…

Lagring: När det kommer till IPA är tumregeln att ju färskare desto bättre. Naturligtvis gäller det även för denna öl, MEN jag har lyckats lagra just BIPA några år till stor belåtenhet. Trots min avvikande erfarenhet är mitt råd; gå efter tumregeln och köp nya allteftersom.

Betyg: Brabättre eller bäst Pris: 29:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
En våg av öl på över 610 000 liter drog igenom i London år 1814 efter att ett gigantiskt ölfat exploderade. Minst åtta personer avled, varav en påstås ha avlidit pga. akut alkoholförgiftning…

 

Commerzienrat Riegele Privat

DSC_0339

Dortmunder eller Export är en tysk ölstil som precis som pilsner är underjäst och per definition är en ljus lager. I jämförelse med en pilsner är den mer nedtonad vad gäller bitterhumle och brödigheten i malten är mer framträdande. Om du tycker att beskan i en tysk pilsner är för aggressiv och påträngande kanske en Dortmunder är din likör.

Utseende: Ett rikt och fylligt kritvitt skum fyller glaset och det tar en stund innan den blekgula ölen börjar utmana skummet om utrymmet i glaset.

Doft: Mycket tydliga maltiga toner som för tankarna till rågknäckebröd. Den tyska aromhumlen bjuder på en del blommiga toner, men bitterhumlen är tydligare även om inte ens den riktigt klarar av att konkurrera med maltens brödighet.

Smak: Förhållandevis lätta smaker utan att det blir vattnigt. Brödigheten är lite mera nedtonad jämfört med doften, men ändå är det en tydlig brödighet. Humlens bittra och blommiga toner finns där men i smaken är de i bättre balans mot malten än i doften. En liten gräddig ton lurar i bakgrunden.

Totalupplevelse: Friskt och förhållandevis okomplicerat. Det är en trevligt mild men ända ganska karaktärsrik öl. En bra törstsläckare.

Lagring: Det finns ingen som helst anledning att ens tänka tanken. En ljus tysk underjäst öl med förhållandevis moderat alkoholhalt (5,2 %) är färskvara och ska så behandlas.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 14:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Det påstås att egyptiska pyramidarbetare åtminstone delvis betalades in natura. Enligt samma uppgift var en del av betalningen öl och då 4 liter per dag.

Anchor Steam Beer

DSC_0044

Steam beer, eller som det också kallas California common är en ölstil som troligen är utvecklad under guldrushens glad (nåja) dagar under slutet av 1800-talet. I Kalifornien är temperaturen ofta inte tillräckligt sval för att kunna producera lageröl. Men då det inte är omöjligt att t.ex. tyska guldgrävare kände ett behov av sin vanliga öl jäste de brygden med sin vanliga lagerjäst, men i betydligt högre temperatur än vad som är brukligt för den jästen. Vips så har man uppfunnit en ny ölstil – lagerjäst i aletemperatur!

Utseende: Under den vispgräddsliknande vita skumkrona vilar ett vackert kopparfärgat öl. Det ser i sanning inbjudande ut.

Doft: Mycket brödig doft dominerar, men det finns även en del maltsötma. Lite lätt smöriga toner för tankarna till det gamla landet – England. Det som ger drycken en riktigt trevlig helhet är den rika fruktigheten som kompletterar malten. Mest tydligt är röda äpplen och lite lätta apelsinnyanser.

Smak: Trevligt och friskt samtidigt som en ganska fyllig maltighet bidrar till tyngd. Beskan från bitterhumlen är väldigt tydlig och tillsammans med den generöst tilltagna malten blir det riktigt intressant. Frukten från doften finns kvar, men kan inte riktigt hävda sig mot beskan och brödigheten. Missförstå mig inte, jag har intet att invända mot detta.

Totalupplevelse: En väl sammansatt öl som passar till det mesta. Att en öl på 4,9 % kan vara så fyllig imponerar!

Lagring: Inte värt besväret. I princip inget kommer hända efter lagring. Det enda som kan hända är att den blir stående för länge. Drick den färsk!

Betyg: Brabättre eller bäst

Pris: 22:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:

Benjamin Franklin har tillskrivits citatet: ”Beer is living proof that God loves us, and want’s us to be happy”. Med största sannolikhet har Benjamin Frankiln aldrig uttryckt detta. Men ett bra citat är det I alla fall…

Dale’s Pale Ale

DSC_0047Ytterligare en öl på burk. Även denna gång från det stora landet i väster, denna gång från Oskar Blues i Colorado.

Utseende: Skumkronan är inte överdrivet hög, men det den inte briljerar i vad gäller höjd tar den igen vad gäller kompakthet.  Det är en tät, benvit skumkrona som täcker den varmt bärnstensfärgade ölen.

Doft:
 Maltsötman känns väldigt tydligt, men efter en  liten stunds doftande tar tropiska frukter över,  som det så ofta gör när det kommer till APA (American Pale Ale). Citrus och tallskott sammanfattar bra doftpalletten, men för den som utmana sig lite mer bör annans, grapefrukt och blodapelsin inte vara allt för svårt att få korn på.

Smak: Smaken är som en lättare variant av doften. De potenta 6,5 % alkohol kommer av riklig malt och det är vad som ännu tydligare dominerar smak jämfört med doft. Det gör att humlearomens tropiska fruktsallad blir mer utmanad och därför inte lika dominant. Balansen är bättre i smak än i doft, utan att för den sakens skull inte vara riktigt trevlig i doften. Eftersmakens beska hänger kvar en lång stund.

Totalupplevelse: Tänk om alla öl på burk var så här bra… Denna öl funkar lika bra som törstsläckare en varm sommardag som en öl att sitta och njuta helt solitärt.

Lagring: När humle från den nya världen (tropisk fruktsallad) är en så pass viktig beståndsdel för doft och smak ska ölet inte lagras. Köpes och njutes så färskt som möjligt.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 24:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
2011 utökade Barack Obama Vita husets köksutrustning med utrustning för ölbryggning, enligt DN 2012-09-01.