Bitburger

DSC_0048Företagsslogans…
Ibland är det intetsägande och tråkigt. Ibland är det krystat och putslustigt: Men ibland blir jag riktigt glad, ibland är det rent genialiskt: ”Bitte ein Bit”, svårare ska det inte behöva vara när man beställer sin öl!

Utseende: För att vara en tysk pilsner är den vita skumkronan aningen låg och försiktig.Vätskan är ljust gyllene.

Doft: Doften känns lite försiktig först, men det beror på att alla dofter är väl balanserade mot varandra. Brödighet från malt tillsammans med en dos bitterhumle ger det hela en lätt doft som för tankarna till ett nyslaget vårdike – tänk hur det luktar när man precis slagit nässlor och fjolårsgräs.

Smak: Krispig och ren är det första som dyker upp i bakhuvudet när jag smakar på ölen. Balansen mellan malt och humle är precis lika bra som i doften. Lite lätta toner av knäckebröd lurar i bakgrunden. Men det som verkligen sticker ut är den smått fantastiska långa, ja riktigt långa beska eftersmaken.

Totalupplevelse: En förhållandevis okomplicerad öl som vinner i långa loppet eftersom de inte klantat till något; ”don’t mend what’s not broken”.

Lagring: Finns ingen som helst anledning. Köp nya allt eftersom. Inget händer efter lagring, åtminstone inget posivit…

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 13:40:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Den romerske historiken Tacitus skrev om germanstammarnas svaghet för öl och föreslog att man skulle besegra dem med hjälp av starka drycker istället för med vapen.

Modus Hoperandi

DSC_0028Det finns fördomar mot öl på burk. T.ex. ”öl på burk smakar plåt”. Så kan det säkert vara men i så fall ett tips i all välmening, för att undvika sådana otrevligheter – låter du bli att stoppa in burken i munnen så är det ingen som helst risk för plåtsmak…
Kärlet har inget med smaken att göra.

Utseende: Trevligt varmt bärnstensskimrande vätska stiger sakta på bekostnad av det benvita krämiga skummet som kapitulerar förhållandevis snabbt, men som lämnar tydliga skumrester på glasets insida.

Doft: Allra först är det som en käftsmäll fullmatad med bitterhumle, men nästan omgående tar söta härliga malttoner vid och tillsammans med den amerikanska humlens tallskott och syrliga citrustoner; främst grapefrukt och citronskal gifter det sig på ett trevligt sätt.

Smak: Nu snackar vi tropisk fruktsallad, eller åtminstone citrusbaserad fruktsallad; grapefrukt, citron, lätta apelsintoner. Fast återigen får tallskotten tillsammans med den söta, lite lätt knäckiga karamellmalten mig att mysa. Eftersmaken domineras av en balanserad beska från bitterhumlen.

Totalupplevelse: Väl avvägd och tämligen komplett. Den här kan jag njuta av en längre stund. Mersmak är bara förnamnet!

Lagring: Absolut inte! En öl som är så tydligt påverkad av humle kommer inte att vinna på lagring. Humlen kommer tappa i smak och fräschör. Njut denna så färsk du kan!

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 24:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
India Pale Ale (okej då, amerikansk variant) som precis avnjutits har sitt ursprung i det koloniala Storbritannien; vattnet i Indien var inte tjänligt för de brittiska trupperna varför man istället tarvade öl. Den tidens öl blev dåligt under sjötransporten från hemlandet. Kreativa bryggare höjde alkoholhalten samt ökade mängden humle (båda åtgärderna verkade konserverande) och på så sätt klarade sig drycken ända till Indien – en ny ölstil var född!

Fuller’s ESB

DSC_0031Fuller’s har satt standarden för ölstilen ESB (extra special bitter) i och med denna öl. Detta är urtypen som fortfarande står sig mot de som försöker härma.

Utseende: Drycken som gömmer sig under det lätt beiga skummet är djupt bärnstensfärgat. Skummet i sig förtjänar ingen egen mässa, men skumgardinerna gör, det ser ut som ett tätvävt spindelnät!

Doft: Brödigheten är väldigt tydlig, det är dessutom en hel del maltsötma som tillsammans med de så typiskt brittiska smörtonerna gifter sig riktigt bra. Fruktigheten är enormt komplex, du hittar det mesta. Allt från både gröna och röda äpplen till apelsin och en aning grapefrukt. Hittar man inte dessutom en smula russin? Extra trevligt är att humlebeskan är subtil, men ändå väldigt närvarande.

Smak: Oj vad brödigt det blev – utan att det finns någon rågmalt i ölet smakar det nästan som knäckebröd på råg. Lite lätta bitterhumletoner lurar i bakgrunden och ger en trevlig balans till de smöriga tonerna jag känner igen från doften. Den tydliga fruktigheten från doften är mer nedtonad, men finns där. Det känns som att smaken är mer balanserad än vad doften var.

Totalupplevelse: En mycket bra öl, som jag kan rekommendera till kötträtter. Den funkar bra till många olika maträtter, men fläskkött och kyckling är nog mitt hetaste tips.

Lagring: På pappret, värt att testa. Men jag skulle nog hellre satsa på något annat, om du inte sitter på obegränsat lagringsutrymme. Väljer du ändå att testa så bör den nog inte bli stående mer än fem år.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 21:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Världens nu starkaste öl är Brewmeisters Snake Venom, och har en alkoholhalt på hela 67,5 %. Låt det sjuka in ett ögonblick, ungdomar…

Duvel

Ett klassiskt öl som kan anses vara stilbildande för typen; stark belgisk ljus ale.
Namnet betyder på lokal dialekt (flamländsk) djävul och enligt mytologin runt ölet ska en av dess tidigare avnjutare ha uttryckt att det var ”nen echten duvel” (en äkta djävul). Min gissning är att det har med alkoholstyrkan att göra, mer om det på slutet.

DSC_0024 DSC_0026

Utseende: Det börjar med ett glas fyllt med en lätt men fortfarande väldigt tät helt vit skumkrona som tar en god tid på sig att sjunka. Allt medan den ljust gula, något oklara vätskan framträder vägrar skumkronan att ge upp. Under hela tiden vilar en kraterliknande skumtopp högst upp i glaset som dessutom har ordentligt trevliga skumgardiner. Vackert så att ögonen tåras…
DSC_0029

Doft: Det första som slår mig är en liten sträv syrlighet som direkt för tankarna till Belgien. Där finns också en kryddighet som drar åt vitpepparhållet. Brödigheten från malt finns där men spelar en underordnad roll, det är snarare maltens sötma som dominerar. I bakgrunden finns en trevlig försiktig citruston som tillsammans med en svag ton av välmonga bananer och bara en aning gröna äpplen ger det hela en friskhet.

Smak: Mycket av vad jag beskrev i doften kommer igen i smaken, men nu är den syrliga strävheten mer framträdande och tillsammans med citrustonerna (citron och lime) besegras maltsötman, utan att utplånas. Peppartonerna finns med, men nu blommar fruktigheten ut ordentligt; förutom citrus hittar jag banan och gröna äpplen. Eftersmaken är fantastiskt torr och besk utan att bli för anstötlig eller påflugen.

Totalupplevelse: Ett varningens ord: att detta öl innehåller 8,5 % alkohol känner du inte på varken doft eller smak. Det känns lätt, friskt och fräscht – tills du reser på dig. Detta är väldigt lättdrucket, men som sagt; djävulskt lurigt.
En mycket trevlig och komplex öl. Kort sagt – ett måste att smaka.

Lagring: Absolut! Belgisk öl som är något alkoholstinn är alltid en god idé att lagra, och om du bara har karaktär nog att låta din Duvel stå tillräckligt länge kommer du att blir belönad med en mer avrundad och mjuk öl.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 25:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Lider du av åkomman Cenosillicaphobia så lider du av rädsla för ett tomt ölglas.

Celebrator

Nu växlar vi delvis spår. Visst, fortfarande snackar vi överjäst öl, men nu närmar vi oss juvelen i det överjästa ölets krona; Doppelbock.

Doppelbock är en sydtysk specialitet; munkarna som var hänvisade till fasta insåg att en maltstinn Doppelbock var riktigt mättande även under perioder utan fast föda. För att förklara väldigt förenklat: tänk er att ni brygger kaffe: 10 mått kaffepulver till 10 mått vatten; då har ni en Pilsner, 15 mått kaffepulver till 10 mått vatten; nu blev det Bock, 20 delar kaffepulver till 10 delar vatten – vips, nu blev det Doppelbock. Självklart är proportionerna överdrivna, men jag tror att ni förstår hur jag menar (kaffepulver i exemplet = malt).

DSC_0030

Om ni lovar att inte berätta följande för någon i hela vida världen kan jag avslöja att Celebrator och Ayinter Winter Bock (som säljs som julöl i Sverige) är exakt samma öl. Skillnaden är flaskans storlek, etiketten och tidpunkt på året…

Recensionen nedan är baserat på en färsk Celebrator, men den som begåvats med skarp blick och ett uppmärksamt intellekt kan konstatera att det på bilden även finns en Winter Bock – det kommer någon kommentar om det på slutet.

Utseende: Skumkronan som fyller det mesta av glaset är beige, krämig och tät, undantaget färgen för det tankarna till lätt vispad grädde. Själva drycken är djupt rödskimrande brun. Skummet tar en god stund på sig att sjunka, och efterlämnar trevliga skumrester, s.k. gardiner på glasets insida.

Doft: Hittar du inte sötma och mörk torkad frukt är det nog dags för nässpray. Lätt rostade malttoner balanseras av vissa chokladnyanser. Kanske går det att hitta toner som går att associera till soja. Komplexiteten är massiv.

Smak: FYLLIG! Jag hittar först kaffe och choklad, men sedan slår rostad mörk malt till – tänk er melass, eller mörk sirap. Naturligtvis spelar mörk torkad frukt en stor roll; russin och fikon. Intressant nog hittar jag en hel del bitterhumle, som dock balanseras av något lakritsliknande, anis?

Totalupplevelse: Doppelbock är en personlig favoritstil, och Celebrator är faktiskt en av stilens eleganter. Löp och köp, BASTA! Mycket bättre än så här blir inte en Doppelbock. Nu sitter du med ett lätt skeptiskt uttryck över ansiktet och klurar på vilket tillfälle som lämpar sig för en Celebrator på 6,7 %, och för att försvenska Storm P:s klassiska Tuborgcitat; ALLA tillfällen (eller hvergang). Men för att ändå ge ett litet tips; grillsäsongen närmar sig med stormsteg…

Lagring: Doppelbock är en fantastiskt ölstil att dricka färsk, men den första gången du smakar en väl lagrad Celebrator (okej då, Winter Bock) så kommer du ångra att du inte ställt undan flera. Detta är en av en handfull ölstilar som bara vinner på lagring. Jag har tillsammans med en nära vän haft möjlighet att jämföra en färsk Doppelbock med en av samma märke som lagrats i 10 år – OJ!!!
Det som händer, även med min Winter Bock som dock bara är fyra år gammal (bäst före datum: oktober 2013) är att allt gifter sig. Det blir mjukare och rundare. Kort sagt, gillade du den från början så kommer du älska den lagrade. Gillade du den inte från början så är chansen stor att du kommer gilla den efter ett knippe år…

Det här med lagring ber jag att få återkomma till och utveckla efter en viss festival i Kalmar 6-7 maj som jag är aningen insyltad i…

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 22:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Doppelbock är en vidareutveckling av ölstilen Bock, vilken i sin tur har sitt ursprung i den tyska staden Einbeck. Den i Sverige inte helt obekante munken Martin Luther var väldigt svag för de Einbeckska ölen, och när Luther stod inför den tyskromerske kejsaren i Worms 1521, för att försvara sina 95 teser, vad hade han stärkt sig med? Öl från Einbeck – han hade fått ett helt fat levererat. Luther blev bannlyst, men skrev ändå en hyllningsvers till det goda ölets ära.

 

Negra Modelo

Jag har under en längre tid varit sugen på att prova mexikansk wienerlager. Enligt Michael Jackson (Beerhunter – den brittiske journalisten, inte King of pop – den amerikanske artisten) ska det i den grå forntiden varit vanligt att bryggarna i Wien med omnejd bryggde ett rödskimrande öl som Jackson kallade (i översättning) röd wienerlager. En skillnad förutom färgen ska enligt uppgift ha varit att den röd varianten var betydligt knäckigare och smörigare. Just den tappningen av wienerlager ska globalt vara saligen insomnad med undantag för just Mexiko. Nu har ju den boken jag läste detta i, några år på nacken så man kan ju även i Mexiko druckit den röda wienerlagerns gravöl, men kanske, kanske…

Negra

Utseende: Yes! Det börjar bra, färgen är brunaktig som det brukar, men samtidigt vackert bärnstensskimrande. Rött snarare än brunt om jag måste välja. Skumkronan är beige och förhållandevis hög, men samtidigt aningen lätt och luftig. I princip inga gardiner syns på glaset när skummet har satt sig.

Doft: Tydliga toner av både knäckigt och smörigt. Lätt rostad malt som för tankarna till knäckebröd. En liten trevlig syrlig ton lurar i bakgrunden och utmanar smörigheten som annars hade kunnat göra det hela aningen kvalmigt. Vissa fruktiga toner piggar upp, äpplen och apelsiner, men även en aning russin.

Smak: Det är faktiskt tämligen komplext och välbalanserade söta brödiga toner som dominerar. Visst finns här smörtoner, men dessa är mildare än i doften, vilket jag gillar. Fruktigheten känns aningen mer svårdefinierad men är ändå tydlig, kanske har de torkade frukternas smak vunnit mark på de färskas bekostnad. Knäckebröd och bitterhumle.

Totalupplevelse: Negra Modelo liknar inte andra wienerlager (tänk julöl à la Pripps eller Åbro), det känns snarare som något från en annan ölstil, men ändå inte helt… I inledningen befarade jag att inte ens mexikanerna längre brygger röd wienerlager, men lyckligtvis håller åtminstone detta bryggeri från Mexiko City fanan högt. Kul! Extra kul när det finns förväntningar som inta bara infrias utan till viss mån, överträffas.

Lagring: Jag tror inte att det. Visst är malten tillräckligt mörk, så att några år skulle det säkert inte må dåligt av att vila, men samtidigt sker nog inte särskilt mycket. Mitt förslag är att du dricker det direkt.

Betyg: Bra, bättre eller bäst (vi kommer inte recensera några öl som inte går att bedöma som allra minst; bra)
Pris: 16:90:- för 35,5 cl

Dagens värdelösa vetande:
I Storbritannien beräknas upp emot 93 000 liter öl per år försvinna i skägget hos törstiga män, enligt DiscoverMagazine.

 

Gaffel Kölsch

När man funderar på tysk öl går nog tankarna, för de allra flesta till pilsner och liknande ljus lageröl. Visst, någons tankar kanske svävar iväg mot södra Tysklands veteöl, eller möjligtvis festivalöl från oktoberfesten.

Men, även i Tyskland producerar man två mycket trevliga ale-sorter. Altbier och det jag njuter för stunden; Kölsch. En Kölsch jäser med ale-jäst (s.k. överjäst öl) strax under rumstemperatur, men lagras likt lageröl (underjäst) svalt. Inom EU åtnjuter bryggarna i staden Köln ett starkt skydd vad gäller varumärke; endast i Köln med omnejd får man brygga ett öl som man kallar Kölsch.

Glädjande nog finns nu på statsmonopolet en mycket trevlig och uppfriskande Kölsch att inhandla; Gaffel!

Gaffel

När man slår den i glaset tar det en stund för den höga, täta vita skumkronan att sjunka alltmedan den klara ljusgula drycken stiger.  Det ser helt klart inbjudande ut.

Doftmässigt är det torrt och stramt, men samtidigt uppfriskande och fräscht. Lite lätta citrustoner balanserar maltens brödighet, vilken påminner lite om knäckebröd.

I smaken är maltens brödighet och sötma betydligt mer framträdande, utan att bli allt för tung eller mättande. En liten mild beska, tillsammans med citrustoner samt något som för tankarna till nyslaget gräs harmonierar fint med den strama torrheten.

En mycket uppfriskande och fräsch öl som passar bra när man t.ex. arbetat i trädgården och känner sig sugen på något svalkande och uppfriskande.

Dagens värdelösa vetande:
Visste du att reinheitsgebot (renhetspåbudet) från 1516 är en av världens äldsta lagar syftande till att säkra livsmedelskvalitet. I Tyskland (Bayern) fastslogs att öl enbart får innehålla malt, humle och vatten (jäst var okänt på 1500-talet).

Första inlägget!

Välkomna till vår blogg och vårt allra första inlägg!

Bild nr 1

Ytterligare en blogg tänker du…
Denna gång om öl, tänker du…

Sluta inte läsa riktigt ännu, det kan vara mödan värd att fortsätta. Åtminstone en liten stund till.

Har du någon gång varit på restaurang och funderat på hur de vid bordet intill tänker när de helt oreflekterat beställer ”en stor mat, tack”. Konstiga medmänniskor man har…Samtidigt minskar knappast din förundran när samma sällskap beställer ”ett glas vin, tack” (utan att ens nämna åtminstone vilken färg de önskar).

Detta har oss veterligen aldrig inträffat, MEN motsvarande beställning när det kommer till den ädla jästa maltdrycken är allt annat än ovanlig; ”En stor stark, tack”.

Vi vill med denna blogg bland annat opinionsbilda mot beställningen av ”stor stark”. Självklart kan det fatöl som serveras som just stor stark vara din absoluta favoritöl – det har vi inga som helst synpunkter på. Smaken är som bekant olika. Men snälla, snälla rara, beställ då din favoritöl och inte en ”stor stark”!

Självklart har vi inte lyckats övertyga genom detta första inlägg, men om du håller ut kommer du snart att bli nyfiken på andra smaker, andra dofter. Ja kort sagt, du kommer bli nyfiken på andra öl än de du tidigare smakat.

Vi inser att det är ett ambitiöst projekt vi ger oss in på, men vi tänker oss ett antal olika inriktningar i vår blogg:

  1. recensioner av öl
  2. allmänt svammel relaterat till öl
  3. nyheter om öl
  4. topplistor
  5. öl och mat

Så här i början hade det varit smart att lägga mycket kraft på att få igång en hög frekvens av inlägg, men vi har även lite andra projekt som vi behöver ro iland, närmast Kalmar Ölfestival 6-7 maj.

DSC_0041

Dagens värdelösa vetande:
Visste du att det inom EU:s bryggerinäring arbetar mer än två miljoner personer.