Modus Hoperandi

DSC_0028Det finns fördomar mot öl på burk. T.ex. ”öl på burk smakar plåt”. Så kan det säkert vara men i så fall ett tips i all välmening, för att undvika sådana otrevligheter – låter du bli att stoppa in burken i munnen så är det ingen som helst risk för plåtsmak…
Kärlet har inget med smaken att göra.

Utseende: Trevligt varmt bärnstensskimrande vätska stiger sakta på bekostnad av det benvita krämiga skummet som kapitulerar förhållandevis snabbt, men som lämnar tydliga skumrester på glasets insida.

Doft: Allra först är det som en käftsmäll fullmatad med bitterhumle, men nästan omgående tar söta härliga malttoner vid och tillsammans med den amerikanska humlens tallskott och syrliga citrustoner; främst grapefrukt och citronskal gifter det sig på ett trevligt sätt.

Smak: Nu snackar vi tropisk fruktsallad, eller åtminstone citrusbaserad fruktsallad; grapefrukt, citron, lätta apelsintoner. Fast återigen får tallskotten tillsammans med den söta, lite lätt knäckiga karamellmalten mig att mysa. Eftersmaken domineras av en balanserad beska från bitterhumlen.

Totalupplevelse: Väl avvägd och tämligen komplett. Den här kan jag njuta av en längre stund. Mersmak är bara förnamnet!

Lagring: Absolut inte! En öl som är så tydligt påverkad av humle kommer inte att vinna på lagring. Humlen kommer tappa i smak och fräschör. Njut denna så färsk du kan!

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 24:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
India Pale Ale (okej då, amerikansk variant) som precis avnjutits har sitt ursprung i det koloniala Storbritannien; vattnet i Indien var inte tjänligt för de brittiska trupperna varför man istället tarvade öl. Den tidens öl blev dåligt under sjötransporten från hemlandet. Kreativa bryggare höjde alkoholhalten samt ökade mängden humle (båda åtgärderna verkade konserverande) och på så sätt klarade sig drycken ända till Indien – en ny ölstil var född!