Uerige Doppelsticke – Tysk ale?

DSC_0707

Altbier är en av två tyska överjästa ölstilar, den andra är Kölsch och den kan ni läsa om här på bloggen. Altbier kommer från trakten runt Düsseldorf. Två gånger om året görs en maffigare variant av Altbier, s.k. Sticke, som kan avnjutas på bryggeriet tredje tisdagen i januari och oktober. Men nu, go’ vänner ska vi gå på den än maffigare Doppelsticke som från början togs fram för den amerikanska marknaden. Man kan säga att det är en Altbier på anabola!

Utseende: Vätskan är djupt bärnstensfärgad medan den täta, låga skumkronan är benvit. Troligt är att om man lägger ett mynt på skummet, kommer det inte att sjunka igenom…
Det tar en liten stund innan skummet sjunker och ersätts av generösa skumgardiner.

Doft:
Det första som är tydligt är en enorm mängd torkad frukt, mestadels russin och plommon. Men det finns också körbärstoner och kanske då framförallt doft från kärnorna, beskt och trevligt. Viss syrlighet är också närvarande, men aldrig dominerande. Doften är mycket maltig och söt. Humle? Jodå, en aning bitterhumle finns och faktiskt en del aromhumle som ger viss citrus men också lite svaga äppelnyanser.

Smak: Mycket sött, nästan som mörk sirap. Malten är väldigt brödig. Syrligheten har utvecklats ytterligare, jämfört med doften precis som beskan från körsbärskärnorna. Känslan av torkad frukt är ytterst påtaglig, men det finns också en känsla av röda äpplen och päron. Bitterhumlen spelar inte ens andra fiol, möjligtvis fjärde eller femte, anonymt men ändå närvarande. Det som gör denna smak extra spännande och komplex är att jag hittar både ek (vanilj) och soja.

Totalupplevelse: Peter M. Eronson skriver ”En öl du måste dricka minst en gång i livet”. Jag håller med, men vill byta ut ”i livet” mot ”om året”.
Det här är en helt fantastisk öl. Det är som om tyskarna gjort en Barley Wine, men ändå inte riktigt.

Lagring: Ja, absolut. Men det finns ett bekymmer; min bristande karaktär. Detta är så försvinnande gott att jag riskerar att stjäla från mig själv…Är du begåvad med bättre karaktär än undertecknad har du att se fram emot en öl som kommer att bli än sötare över tid och dessutom mjukare, lenare och ännu mer komplex. Uppskattar du bitterheten från körsbärskärnor kommer du att bli ännu gladare efter några års lagring – det kommer att gifta sig ännu bättre med resten.

Betyg: Bra, bättre eller bäst
Pris: 39:90:- för 33 cl hos statsmonopolet (men under begränsad tid).

Dagens värdelösa vetande: När den danske fysikern Niels Bohr vann nobelpriset 1922 installerade Carlsberg en rörledning till hans hem så att han skulle ha ständig tillfgång av öl. 

 

Zoller Hof Export Festbier

DSC_0714

Förra veckans utflykt från systembolagets ordinarie sortiment fortsätter denna vecka med tillfälligt sortiment (dock tillgängligt i de flesta butiker, under begränsad tid). Nu ska vi dricka Oktoberfest/Märzen.

Utseende: Skumkronan är vit, väldigt lätt och luftig – för mest tankarna till ett lätt sommarmoln. Vätskan är halmfärgad och innehåller massor av kolsyrebubblor.

Doft: Helt klart är det en uppfriskande doft som lovar mycket för den törstige – så här doftar en öl som släcker törsten! Lite lätta beska toner finns i bakgrunden, men det som dominerar är den ljusa malten som ger sötma och dessutom degiga vibbar á la formfranska. Jag tycker mig också kunna skönja en del citrustoner.

Smak: Brödigt och fylligt på ett sätt som man inte vanligtvis brukar associera till ljus lager. Visst finns formfranskan där, men nu känns den degigheten mindre tydlig. Beskan finns i eftersmaken och rundar av det hela på ett trevligt sätt. Men det som känns mest spännande och faktiskt är detta öls styrka är en försiktig mild syrlighet som faktiskt bidrar till en hel del karaktär.

Totalupplevelse: Denna Oktoberfest gör ingen besviken – den innehåller det som ska finnas där. En fantastisk törstsläckare – vissa skulle kalla den en ”gräsklipparöl”:

Lagring: Nej, men kanske ändå. För den som törstar efter tydlighet ska jag utveckla. Denna öl vinner inteDagens värdelösa vetande: på lagring, men eftersom den bara går att köpa i september och en bit in i oktober kan man köpa på sig tillräckligt många så det räcker till nästa år. Den blir inte dålig under den tiden.

Betyg: Bra, bättre eller bäst
Pris: 22:50:- hos statsmonopolet (men den finns bara under begränsad tid)

Dagens värdelösa vetande:
Oktoberfest är en stor ölfestival i München, som pågår i 16 dagar före första söndagen i oktober. Denna tilldragelse anses vara världens största folkfest. Ölet som dricks är ett ljust lageröl som bryggts i mars och sedan lagrats under de varma sommarmånaderna fram till september. Ölet är alltså bryggt i mars och det förklarar namnet Märzen (som då skulle kunna översättas till ”(bryggt i) mars”).

Jever Pilsener

DSC_0706

Sommaren 2016 är i det närmsta till ända. Bloggandet har legat nere, men någon öl har ändå slunkit ner. En öl som jag inte druckit i sommar men som är en bra tröstsläckare kommer från nordvästra Tyskland – en av de tyska pilsners som funnits förhållandevis länge i Sverige.

Utseende: Skumkronan är förhållandevis liten, men helt vit och lätt fluffig. Där under huserar den halmfärgade vätskan. Att den kalla ölen skapar imma på glaset drar verkligen inte ner intrycket.

Doft:
 Det må låta aningen oinspirerat, men detta är en öl som inte krånglar till det; vi snackar massor av tysk bitterhumle som ger en tydligt besk doft, men eftersom det även finns en rejäl maltighet som inte låter humlen dominera hittar jag förutom de strama tonerna även en del sötma. Lite lätt syrliga toner, som från citron lurar i bakgrunden.

Smak: Enklast beskriven som en trestegsraket; det första som är förnimbart är en tydlig besk stramhet, vilken strax ersätts av maltens sötma och brödiga känsla. Men när allt är nedsvalt och endast eftersmaken återstår är vi tillbaka där vi började – beskt så att tårna knyter sig (nästan).

Totalupplevelse: Basic – på det bästa av sätt. Elegant och välgjord trots, eller antagligen tack vare, att man inte krånglat till det. En allt igenom bra tysk pilsner med väldigt tydlig beska. Gillar du inte tydlig beska i öl – köp inte denna.

Lagring: Näpp! Finns ingen som helst anledning – inget, absolut inget kommer att hända under lagring, åtminstone inte något som man vill…

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 14:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Cenosillicaphobia är när en person har en fobi för tomma ölglas.

Commerzienrat Riegele Privat

DSC_0339

Dortmunder eller Export är en tysk ölstil som precis som pilsner är underjäst och per definition är en ljus lager. I jämförelse med en pilsner är den mer nedtonad vad gäller bitterhumle och brödigheten i malten är mer framträdande. Om du tycker att beskan i en tysk pilsner är för aggressiv och påträngande kanske en Dortmunder är din likör.

Utseende: Ett rikt och fylligt kritvitt skum fyller glaset och det tar en stund innan den blekgula ölen börjar utmana skummet om utrymmet i glaset.

Doft: Mycket tydliga maltiga toner som för tankarna till rågknäckebröd. Den tyska aromhumlen bjuder på en del blommiga toner, men bitterhumlen är tydligare även om inte ens den riktigt klarar av att konkurrera med maltens brödighet.

Smak: Förhållandevis lätta smaker utan att det blir vattnigt. Brödigheten är lite mera nedtonad jämfört med doften, men ändå är det en tydlig brödighet. Humlens bittra och blommiga toner finns där men i smaken är de i bättre balans mot malten än i doften. En liten gräddig ton lurar i bakgrunden.

Totalupplevelse: Friskt och förhållandevis okomplicerat. Det är en trevligt mild men ända ganska karaktärsrik öl. En bra törstsläckare.

Lagring: Det finns ingen som helst anledning att ens tänka tanken. En ljus tysk underjäst öl med förhållandevis moderat alkoholhalt (5,2 %) är färskvara och ska så behandlas.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 14:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Det påstås att egyptiska pyramidarbetare åtminstone delvis betalades in natura. Enligt samma uppgift var en del av betalningen öl och då 4 liter per dag.

Bitburger

DSC_0048Företagsslogans…
Ibland är det intetsägande och tråkigt. Ibland är det krystat och putslustigt: Men ibland blir jag riktigt glad, ibland är det rent genialiskt: ”Bitte ein Bit”, svårare ska det inte behöva vara när man beställer sin öl!

Utseende: För att vara en tysk pilsner är den vita skumkronan aningen låg och försiktig.Vätskan är ljust gyllene.

Doft: Doften känns lite försiktig först, men det beror på att alla dofter är väl balanserade mot varandra. Brödighet från malt tillsammans med en dos bitterhumle ger det hela en lätt doft som för tankarna till ett nyslaget vårdike – tänk hur det luktar när man precis slagit nässlor och fjolårsgräs.

Smak: Krispig och ren är det första som dyker upp i bakhuvudet när jag smakar på ölen. Balansen mellan malt och humle är precis lika bra som i doften. Lite lätta toner av knäckebröd lurar i bakgrunden. Men det som verkligen sticker ut är den smått fantastiska långa, ja riktigt långa beska eftersmaken.

Totalupplevelse: En förhållandevis okomplicerad öl som vinner i långa loppet eftersom de inte klantat till något; ”don’t mend what’s not broken”.

Lagring: Finns ingen som helst anledning. Köp nya allt eftersom. Inget händer efter lagring, åtminstone inget posivit…

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 13:40:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Den romerske historiken Tacitus skrev om germanstammarnas svaghet för öl och föreslog att man skulle besegra dem med hjälp av starka drycker istället för med vapen.

Celebrator

Nu växlar vi delvis spår. Visst, fortfarande snackar vi överjäst öl, men nu närmar vi oss juvelen i det överjästa ölets krona; Doppelbock.

Doppelbock är en sydtysk specialitet; munkarna som var hänvisade till fasta insåg att en maltstinn Doppelbock var riktigt mättande även under perioder utan fast föda. För att förklara väldigt förenklat: tänk er att ni brygger kaffe: 10 mått kaffepulver till 10 mått vatten; då har ni en Pilsner, 15 mått kaffepulver till 10 mått vatten; nu blev det Bock, 20 delar kaffepulver till 10 delar vatten – vips, nu blev det Doppelbock. Självklart är proportionerna överdrivna, men jag tror att ni förstår hur jag menar (kaffepulver i exemplet = malt).

DSC_0030

Om ni lovar att inte berätta följande för någon i hela vida världen kan jag avslöja att Celebrator och Ayinter Winter Bock (som säljs som julöl i Sverige) är exakt samma öl. Skillnaden är flaskans storlek, etiketten och tidpunkt på året…

Recensionen nedan är baserat på en färsk Celebrator, men den som begåvats med skarp blick och ett uppmärksamt intellekt kan konstatera att det på bilden även finns en Winter Bock – det kommer någon kommentar om det på slutet.

Utseende: Skumkronan som fyller det mesta av glaset är beige, krämig och tät, undantaget färgen för det tankarna till lätt vispad grädde. Själva drycken är djupt rödskimrande brun. Skummet tar en god stund på sig att sjunka, och efterlämnar trevliga skumrester, s.k. gardiner på glasets insida.

Doft: Hittar du inte sötma och mörk torkad frukt är det nog dags för nässpray. Lätt rostade malttoner balanseras av vissa chokladnyanser. Kanske går det att hitta toner som går att associera till soja. Komplexiteten är massiv.

Smak: FYLLIG! Jag hittar först kaffe och choklad, men sedan slår rostad mörk malt till – tänk er melass, eller mörk sirap. Naturligtvis spelar mörk torkad frukt en stor roll; russin och fikon. Intressant nog hittar jag en hel del bitterhumle, som dock balanseras av något lakritsliknande, anis?

Totalupplevelse: Doppelbock är en personlig favoritstil, och Celebrator är faktiskt en av stilens eleganter. Löp och köp, BASTA! Mycket bättre än så här blir inte en Doppelbock. Nu sitter du med ett lätt skeptiskt uttryck över ansiktet och klurar på vilket tillfälle som lämpar sig för en Celebrator på 6,7 %, och för att försvenska Storm P:s klassiska Tuborgcitat; ALLA tillfällen (eller hvergang). Men för att ändå ge ett litet tips; grillsäsongen närmar sig med stormsteg…

Lagring: Doppelbock är en fantastiskt ölstil att dricka färsk, men den första gången du smakar en väl lagrad Celebrator (okej då, Winter Bock) så kommer du ångra att du inte ställt undan flera. Detta är en av en handfull ölstilar som bara vinner på lagring. Jag har tillsammans med en nära vän haft möjlighet att jämföra en färsk Doppelbock med en av samma märke som lagrats i 10 år – OJ!!!
Det som händer, även med min Winter Bock som dock bara är fyra år gammal (bäst före datum: oktober 2013) är att allt gifter sig. Det blir mjukare och rundare. Kort sagt, gillade du den från början så kommer du älska den lagrade. Gillade du den inte från början så är chansen stor att du kommer gilla den efter ett knippe år…

Det här med lagring ber jag att få återkomma till och utveckla efter en viss festival i Kalmar 6-7 maj som jag är aningen insyltad i…

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 22:90:- för 33 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
Doppelbock är en vidareutveckling av ölstilen Bock, vilken i sin tur har sitt ursprung i den tyska staden Einbeck. Den i Sverige inte helt obekante munken Martin Luther var väldigt svag för de Einbeckska ölen, och när Luther stod inför den tyskromerske kejsaren i Worms 1521, för att försvara sina 95 teser, vad hade han stärkt sig med? Öl från Einbeck – han hade fått ett helt fat levererat. Luther blev bannlyst, men skrev ändå en hyllningsvers till det goda ölets ära.

 

Gaffel Kölsch

När man funderar på tysk öl går nog tankarna, för de allra flesta till pilsner och liknande ljus lageröl. Visst, någons tankar kanske svävar iväg mot södra Tysklands veteöl, eller möjligtvis festivalöl från oktoberfesten.

Men, även i Tyskland producerar man två mycket trevliga ale-sorter. Altbier och det jag njuter för stunden; Kölsch. En Kölsch jäser med ale-jäst (s.k. överjäst öl) strax under rumstemperatur, men lagras likt lageröl (underjäst) svalt. Inom EU åtnjuter bryggarna i staden Köln ett starkt skydd vad gäller varumärke; endast i Köln med omnejd får man brygga ett öl som man kallar Kölsch.

Glädjande nog finns nu på statsmonopolet en mycket trevlig och uppfriskande Kölsch att inhandla; Gaffel!

Gaffel

När man slår den i glaset tar det en stund för den höga, täta vita skumkronan att sjunka alltmedan den klara ljusgula drycken stiger.  Det ser helt klart inbjudande ut.

Doftmässigt är det torrt och stramt, men samtidigt uppfriskande och fräscht. Lite lätta citrustoner balanserar maltens brödighet, vilken påminner lite om knäckebröd.

I smaken är maltens brödighet och sötma betydligt mer framträdande, utan att bli allt för tung eller mättande. En liten mild beska, tillsammans med citrustoner samt något som för tankarna till nyslaget gräs harmonierar fint med den strama torrheten.

En mycket uppfriskande och fräsch öl som passar bra när man t.ex. arbetat i trädgården och känner sig sugen på något svalkande och uppfriskande.

Dagens värdelösa vetande:
Visste du att reinheitsgebot (renhetspåbudet) från 1516 är en av världens äldsta lagar syftande till att säkra livsmedelskvalitet. I Tyskland (Bayern) fastslogs att öl enbart får innehålla malt, humle och vatten (jäst var okänt på 1500-talet).