Raja – PIPA eller DIPA?

DSC_0006

Nu var det ett tag sedan bloggen uppdaterades. Det har gått mycket tid de senaste veckorna i förberedelsearbete inför en viss ölfestival som är nära förestående.
Tyvärr har bloggen inte klarat konkurrensen om tiden, men nu försöker jag väcka liv i ölbloggen. Idag ger jag mig i kast med en amerikans DIPA (dubbel IPA) från Avery. Själva kallar de sin öl för the Prince of IPA – blir det då en PIPA?

Utseende: När jag slår upp ölen är det enda som syns massivt vitt! Skumkronan tar över hela glaset och är väldigt lätt och luftigt. När kronan sedan sjunker undan lämnar den hela glasets insida full av spindelsvävsliknande skumgardiner. Slår du upp begreppet vackert skum så borde det finnas en bild av detta öl! Vätskan är klart och halmliknande i färgen. Kanske något blekt, men hallå – skumgardinerna har redan fått mig på så gott humör att jag bara kan hylla detta öls utseende.

Doft: Med tanke på att det jag har i glaset är en potent dubbel IPA på 8 % så är doften nästan lite försiktigt ödmjuk. Misstolka mig inte, jag är inte besviken utan konstaterar blott…
Däremot är doften väl sammanvävd: malten och dess brödiga sötma balanseras mycket väl av både bitterhumlens beska toner men även av den amerikanska aromhumlens doft av tropisk fruktsallad – tänk solmogna citrusfrukter ihop med en aning passionsfrukt men framförallt annans. Sedan finns en örtig underton i bakgrunden som ytterligare höjer upplevelsen.

Smak: Jag är något mindre positiv till smaken än vad jag var till doft och utseende. Visst är det fortfarande en bra öl men bitterhumlens beska tar överhanden och aromhulmen blir mer nedtonad. Malten lyckas inte ge beskan en match och då känns ölet lite tunnare än vad doften utlovade.

Totalupplevelse: En trevlig öl som funkar riktigt bra. Doften lovar lite mer än vad smaken klarar att leverera, men ändå är det en bra öl!

Lagring: Kommer inte på fråga – IPA och DIPA etc. (särskilt de amerikanska varianterna) ska njutas så färska som möjligt.

Betyg: Brabättre eller bäst Pris: 42:20:- för 35,5 cl hos statsmonopolet (men du behöver beställa så länge den finns kvar).

Rogue Dead Guy Ale – fast egentligen är det falsk varudeklaration…

DSC_0002

Vi börjar lite nördigt idag, men går sedan över till recensionen som blir mer som vanligt…
Dead Guy Ale – det finns i namnet en antydan till vilken sort jäst man använt. Men det stämmer inte…Ale antyder att det är en överjäst produkt vi snart ska smutta, men stilen är utan tvekan Maibock. Denna ölstil hör till de tyska underjästa (lagerölen) bockölen. Men, låt oss hellre fria än fälla – det kan ju vara en välsmakande brygd oberoende av val av jästsort.

Utseende: Vi börjar med skumkronan; något antikvitt skum, som är förvånansvärt blygsamt i volym vilar tumstjockt över den varmt gyllene ölen.

Doft: Doftmässigt går tankarna till Tjeckien och deras smörkolasmakande pilsner. Men naturligtvis är maltkaraktären högst påtaglig och bjuder på sötma. I bakgrunden lurar fruktiga toner; jag hittar melon och apelsin. Men det finns också den för tysk humle så typiska gräsigheten.

Smak: Om doften var ganska öppen och oprecis vad gäller ölstil, har smaken stora problem att dölja att det är en majbock. Rik brödig kropp med mycket sötma. Det finns också en krispig beska från humlen.

Totalupplevelse: En riktigt trevlig öl som passar mycket bra till de flesta måltider.

Lagring: Absolut! Det som kommer hända är att beskan kommer mjukna och att allt blir mer lent. Sötman kan utvecklas vidare.

Betyg: Brabättre eller bäst Pris: 86:90:- för 65 cl hos statsmonopolet

Anchor Steam Beer Dry-Hopped – repris?!

DSC_0002

Har det helt slagit slint i huvudet på ölbloggaren? Han har ju redan skrivit om Anchors Steam beer…
Ja, eller nja, eller egentligen inte. Tidigare har jag skrivit om Anchor Steam Beer – helt rätt, men detta är en specialvariant där man torrhumlat. Det innebär att mera humle slängs rätt ner i jäshinken när jäsningen börjar avstanna eller har stannat. Anledningen är att man vill ha en tydligare humlekaraktär på sitt öl.
I recensionen låter jag den förra recensionstexten finnas med, kursiverad.

Utseende:
 Inte någon egentlig skillnad mot den vanliga:
Under den vispgräddsliknande vita skumkrona vilar ett vackert kopparfärgat öl. Det ser i sanning inbjudande ut.

Doft: Nu finns en mycket tydligare besk ton, något man kan förvänta sig av torrhumling. Beskan dominerar nu, men allt annat finns där precis som tidigare, om än mera subtilt.
Mycket brödig doft dominerar, men det finns även en del maltsötma. Lite lätt smöriga toner för tankarna till det gamla landet – England. Det som ger drycken en riktigt trevlig helhet är den rika fruktigheten som kompletterar malten. Mest tydligt är röda äpplen och lite lätta apelsinnyanser.

Smak: Beska i kombination med saftig citrus, både citroner och solmogna apelsiner är det som tydligast återfinns i smaken. Visst där finns också en trevlig brödig ton, men den får spela andrafiol.
Trevligt och friskt samtidigt som en ganska fyllig maltighet bidrar till tyngd. Beskan från bitterhumlen är väldigt tydlig och tillsammans med den generöst tilltagna malten blir det riktigt intressant. Frukten från doften finns kvar, men kan inte riktigt hävda sig mot beskan och brödigheten. Missförstå mig inte, jag har intet att invända mot detta.

Totalupplevelse: Spännande och intressant; besk och fruktig. Men torrhumlingen har gjort att det nästan är en annan öl. Jag föredrar den vanliga.
En väl sammansatt öl som passar till det mesta. Att en öl på 4,9 % kan vara så fyllig imponerar!

Lagring: Absolut inte! Humlen kommer att bli trött och tråkig på sikt – drick färskt!
Inte värt besväret. I princip inget kommer hända efter lagring. Det enda som kan hända är att den blir stående för länge. Drick den färsk!

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 23:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet (dock i tillfälligt sortiment).

Dagens värdelösa vetande:
Fritz Maytag, blev under studietiden i San Fransisco förälskad i Anchor Steam. Men, det var han ganska ensam om. Affärerna gick riktigt dåligt och nedläggning var nära förestående. Nästan ingen uppskattade Steam Beer. Maytag vars familj hade visst kapital bestämde sig för att köpa Anchor. Sagt och gjort, så blev det. Mycket slit krävdes, men företaget (och framför allt ölet) räddades! Tack Fritz!

Founder’s Breakfast Stout – äntligen en censurerad öl!

Nu när den fuktiga och mörka hösten smugit sig på känns mörkare och något starkare öl som en god idé. Ikväll ger jag mig i kast med en öl som inte varit helt enkel att få tag i inom konungarikets gränser; Founder’s Breakfast Stout.

breakfast-stoutpng-de5fd355d42dbcf5

För något år sedan skulle den så till slut lanseras på statsmonopolet. Men med ganska kort varsel drogs den tillbaka. Elaka tungor påstod sig ha hört att ”censuren” slagit till – etiketten fastnade i granskningen; barn och alkohol hör inte ihop. Om detta var helt med sanningen överensstämmande vet jag inte, MEN häromveckan släpptes den igen och som ni ser på min något mörka bild har den lille gossen på etiketten skurits ned till den lille gossens hand (fortfarande greppandes skålen med gröt).

DSC_0706

Utseende: Skumkronan är tämligen krämigt tjock och beige och vilar ovanpå en trevlig mörk, nästan kolsvart öl. Något besviken blir jag över att skummet sjunker undan förhållandevis fort – men som den halvfullt-glas-kille jag är väljer jag att se på detta som att desto snabbare kan jag doppa näsa och därefter fukta läppen…

Doft: Det första intrycket är en blandning mellan espresso om riktigt mörk choklad av bättre kvalitet. Lite lätta vaniljtoner lättar upp den annars torra och strama doften. Det finns en antydan till tobak och lite svårdefinierade örter. Det sista intrycket som dröjer sig kvar är en trevlig sötma.

Smak: Torr bitter mörk choklad tillsammans med espresso (som svalnat – om någon smakat detta) bildar basen i smaken. Men det finns också en ton av gräddighet som faktiskt tillför en hel del genom att mjuka till det hela. Tobaken från doften finns fortfarande kvar, men riktigt så stickigt och bittert som det var i doften blir det aldrig i smaken.

Totalupplevelse: Att man lyckas få en öl på 8,3 % att kännas som aningen tunn är i sig en prestation, vilket inte stör totalintrycket överhuvudtaget. En trevlig och komplex öl som den svenska publiken fått vänta på (för) länge!

Lagring: You bet! Denna öl har alla förutsättningar att utvecklas på ett trevligt sätt. Den kommer bli rund och mjuk, lite av beskan kommer att försvinna och sötman kommer att utvecklas.  Lämplig tid att prova lagring 3-5 år.

Betyg: Bra, bättre eller bäst
Pris: 36:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet .

Dagens värdelösa vetande: Det påstås att världens längsta bakfylla varade i fyra veckor efter att en skotte hällt i sig 60 pints öl (drygt 33,5 liter).
Fan tro’t!

Founder’s Mosaic Promise

DSC_0706

Nu höjer vi svårighetsgraden en smula. Vi lämnar för kvällen statsmonopolets ordinarie sortiment och vänder blicken mot det tillfälliga. Kvällens öl släpptes 19 augusti i de 40 största systembolagsbutikerna. Bor du inte nära en sådan kan du alltid beställa…

Utseende: En tämligen lätt kritvit skumkrona tar stor plats i glaset, men sjunker så sakteliga och lämnar en del skumgardiner på glasets insida. Drycken är klart gyllene med förhållandevis mycket kolsyrebubblor, stora sådana.

Doft: En väl balanserad doft där varken malt eller humle dominerar, utan snarare kompletterar. Det finns en tydlig brödig sötma från malten som fungerar mycket bra till aprikos och apelsin från humlen. Beskan är ytterst modest, men ändå närvarande.

Smak: Spännande att beskan som var så försiktig och blygsam i doften nu tar över. Visst finns både sötman och fruktigheten kvar, men båda spelar nu i kompbandet bakom den beska primadonnan. Eftersmaken är väldigt besk men samtidigt väldigt välsmakande.

Totalupplevelse: 
En mycket bra öl som har lite av varje; fruktighet och brödig sötma. MEN är du inte ute efter besk öl bör du välja något annat. Om jag verkligen anstränger mig så skulle jag kunna nämna att den är något tunn, men då har jag ansträngt mig.

Lagring: Nej, humlen bär för mycket av doft och smak. Det blir tråkigare med tiden. Behandla som färskvara.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 26:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet (men då får du nog beställa den inom kort, annars finns risken att du är för sent ute).

Dagens värdelösa vetande:
På medeltiden drack folk (även barn) mer öl än vatten. Ölen var oftast renare än vattnet.

 

Monastic

DSC_0336

IPA (och då EIPA och AIPA), DIPA, BLIPA, SIPA och nu BIPA. Nej, jag har inte tappat förståndet åtminstone inte värre än vanligt.
IPA eller India Pale Ale beskrev jag kort i recensionen av Modus Hoperandi tidigare i våras. Så jag gissar att ni är med så långt. MEN alla nya bokstäver jag lagt till???
Det är olika varianter, eller olika ölstilar inom IPA-familjen. EIPA = English IPA (urtypen), AIPA = American IPA, DIPA = Dubbel IPA (eg. Dubbel AIPA), BLIPA = Black IPA, SIPA = Session IPA (ett alkoholsvagare alternativ).

BIPA som jag nu ger mig i kast med är Belgian IPA, alltså en belgisk tolkning av IPA.
Det är inte utan att jag drar på munnen – en ölstil som ursprungligen kommer från England, har utvecklats i USA och därefter vidareutvecklats i Belgien och har nu mynnat ut i en BIPA som bryggs i USA…

Utseende:
 Den djupt guldfärgade, lite lätt grumliga ölen tar tid på sig. Till en början är det enbart massivt benvitt skum som fyller glaset. Men vackert är det.

Doft: Doftmässigt finns en tydlig syrlighet som är så typisk för belgiska ölstilar, så även i denna öl. Det finns mycket trevliga citrustoner som tillsammans med en mild beska ger ett torrt och stramt intryck. Glädjande nog hittar jag även en trevlig maltsötma i bakgrunden. Som sig bör snackar vi en hel del örtig kryddighet också.

Smak: Syrlig torrhet, skulle kunna räcka för att beskriva denna öls smakegenskaper. Men precis som i doften känns kryddigheten väldigt tydligt. Citrusen från doften drar mer åt det gräsiga hållet – det smakar lite som nyklippt gräsmatta doftar.

Totalupplevelse: En trevlig och balanserad BIPA som visar att man även utanför Belgien kan göra det bra. En törstsläckande sommaröl…

Lagring: När det kommer till IPA är tumregeln att ju färskare desto bättre. Naturligtvis gäller det även för denna öl, MEN jag har lyckats lagra just BIPA några år till stor belåtenhet. Trots min avvikande erfarenhet är mitt råd; gå efter tumregeln och köp nya allteftersom.

Betyg: Brabättre eller bäst Pris: 29:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
En våg av öl på över 610 000 liter drog igenom i London år 1814 efter att ett gigantiskt ölfat exploderade. Minst åtta personer avled, varav en påstås ha avlidit pga. akut alkoholförgiftning…

 

Anchor Steam Beer

DSC_0044

Steam beer, eller som det också kallas California common är en ölstil som troligen är utvecklad under guldrushens glad (nåja) dagar under slutet av 1800-talet. I Kalifornien är temperaturen ofta inte tillräckligt sval för att kunna producera lageröl. Men då det inte är omöjligt att t.ex. tyska guldgrävare kände ett behov av sin vanliga öl jäste de brygden med sin vanliga lagerjäst, men i betydligt högre temperatur än vad som är brukligt för den jästen. Vips så har man uppfunnit en ny ölstil – lagerjäst i aletemperatur!

Utseende: Under den vispgräddsliknande vita skumkrona vilar ett vackert kopparfärgat öl. Det ser i sanning inbjudande ut.

Doft: Mycket brödig doft dominerar, men det finns även en del maltsötma. Lite lätt smöriga toner för tankarna till det gamla landet – England. Det som ger drycken en riktigt trevlig helhet är den rika fruktigheten som kompletterar malten. Mest tydligt är röda äpplen och lite lätta apelsinnyanser.

Smak: Trevligt och friskt samtidigt som en ganska fyllig maltighet bidrar till tyngd. Beskan från bitterhumlen är väldigt tydlig och tillsammans med den generöst tilltagna malten blir det riktigt intressant. Frukten från doften finns kvar, men kan inte riktigt hävda sig mot beskan och brödigheten. Missförstå mig inte, jag har intet att invända mot detta.

Totalupplevelse: En väl sammansatt öl som passar till det mesta. Att en öl på 4,9 % kan vara så fyllig imponerar!

Lagring: Inte värt besväret. I princip inget kommer hända efter lagring. Det enda som kan hända är att den blir stående för länge. Drick den färsk!

Betyg: Brabättre eller bäst

Pris: 22:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:

Benjamin Franklin har tillskrivits citatet: ”Beer is living proof that God loves us, and want’s us to be happy”. Med största sannolikhet har Benjamin Frankiln aldrig uttryckt detta. Men ett bra citat är det I alla fall…

Dale’s Pale Ale

DSC_0047Ytterligare en öl på burk. Även denna gång från det stora landet i väster, denna gång från Oskar Blues i Colorado.

Utseende: Skumkronan är inte överdrivet hög, men det den inte briljerar i vad gäller höjd tar den igen vad gäller kompakthet.  Det är en tät, benvit skumkrona som täcker den varmt bärnstensfärgade ölen.

Doft:
 Maltsötman känns väldigt tydligt, men efter en  liten stunds doftande tar tropiska frukter över,  som det så ofta gör när det kommer till APA (American Pale Ale). Citrus och tallskott sammanfattar bra doftpalletten, men för den som utmana sig lite mer bör annans, grapefrukt och blodapelsin inte vara allt för svårt att få korn på.

Smak: Smaken är som en lättare variant av doften. De potenta 6,5 % alkohol kommer av riklig malt och det är vad som ännu tydligare dominerar smak jämfört med doft. Det gör att humlearomens tropiska fruktsallad blir mer utmanad och därför inte lika dominant. Balansen är bättre i smak än i doft, utan att för den sakens skull inte vara riktigt trevlig i doften. Eftersmakens beska hänger kvar en lång stund.

Totalupplevelse: Tänk om alla öl på burk var så här bra… Denna öl funkar lika bra som törstsläckare en varm sommardag som en öl att sitta och njuta helt solitärt.

Lagring: När humle från den nya världen (tropisk fruktsallad) är en så pass viktig beståndsdel för doft och smak ska ölet inte lagras. Köpes och njutes så färskt som möjligt.

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 24:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
2011 utökade Barack Obama Vita husets köksutrustning med utrustning för ölbryggning, enligt DN 2012-09-01.

Modus Hoperandi

DSC_0028Det finns fördomar mot öl på burk. T.ex. ”öl på burk smakar plåt”. Så kan det säkert vara men i så fall ett tips i all välmening, för att undvika sådana otrevligheter – låter du bli att stoppa in burken i munnen så är det ingen som helst risk för plåtsmak…
Kärlet har inget med smaken att göra.

Utseende: Trevligt varmt bärnstensskimrande vätska stiger sakta på bekostnad av det benvita krämiga skummet som kapitulerar förhållandevis snabbt, men som lämnar tydliga skumrester på glasets insida.

Doft: Allra först är det som en käftsmäll fullmatad med bitterhumle, men nästan omgående tar söta härliga malttoner vid och tillsammans med den amerikanska humlens tallskott och syrliga citrustoner; främst grapefrukt och citronskal gifter det sig på ett trevligt sätt.

Smak: Nu snackar vi tropisk fruktsallad, eller åtminstone citrusbaserad fruktsallad; grapefrukt, citron, lätta apelsintoner. Fast återigen får tallskotten tillsammans med den söta, lite lätt knäckiga karamellmalten mig att mysa. Eftersmaken domineras av en balanserad beska från bitterhumlen.

Totalupplevelse: Väl avvägd och tämligen komplett. Den här kan jag njuta av en längre stund. Mersmak är bara förnamnet!

Lagring: Absolut inte! En öl som är så tydligt påverkad av humle kommer inte att vinna på lagring. Humlen kommer tappa i smak och fräschör. Njut denna så färsk du kan!

Betyg: Brabättre eller bäst
Pris: 24:90:- för 35,5 cl hos statsmonopolet

Dagens värdelösa vetande:
India Pale Ale (okej då, amerikansk variant) som precis avnjutits har sitt ursprung i det koloniala Storbritannien; vattnet i Indien var inte tjänligt för de brittiska trupperna varför man istället tarvade öl. Den tidens öl blev dåligt under sjötransporten från hemlandet. Kreativa bryggare höjde alkoholhalten samt ökade mängden humle (båda åtgärderna verkade konserverande) och på så sätt klarade sig drycken ända till Indien – en ny ölstil var född!