Helgen och konsten att hålla motivationen uppe

Helgen har avverkats i ett rasande tempo och har bjudit på både frisörbesök, 60-årskalas och långpass i Svartbäcksmåla!
Jag har aldrig sprungit där tidigare. Har tänkt åka dit länge men har inte kommit till skott. Men nu äntligen! Planen var 30 km. Men insåg efter några rundor i ”trailslingan” och ”svarta slingan” att det var att ta sig vatten över huvudet. Nöjde mig med 25 km. Grymt skön natur att springa i. Jag gillar lugnet, inga bilar att springa åt sidan för. Inte massa vägar som ska korsars. Frisk luft. Trots att jag var rejält trött efter passet så gav stället absolut mersmak. Dit kommer jag åka igen!
Nu när mörkret och kylan är här så är det många som har svårt att motivera sig till träning. Jag är ju lite märklig när det gäller sånt, jag är sällan omotiverad till träning. Mer eller mindre sugen kan jag vara, absolut. Men omotiverad är jag nog i princip aldrig. Ibland är jag trött, då brukar jag anpassa mitt pass efter det. Inte köra så hårt. Plugga i hörlurarna och lyssna på nått jag blir glad av. Efter passet brukar jag känna mig piggare än innan. Har jag ont någonstans gör jag något jag inte får ont av. Är jag väldigt stressad och har ont om tid så gör jag en prioriteringslista i huvudet. Ibland går inte träningen få till i vardagen helt enkelt. Då får man acceptera det och försöka få till det vid ett annat tillfälle. Värre än så är det inte.
Sedan gillar jag att ha lite mål med min träning. Periodvis är det tider i lopp som är målen. Ibland att komma ner i varv eller rensa huvudet. Jag tror det är viktigt att påminna sig själv om varför man gör det man gör när det tar emot för att hitta kraften att komma över motstånden. Inget är roligt jämt, ibland får man tänka på nått annat och bara gör’t! Se till helheten istället för att känna efter i varje ögonblick.

SEMESTER

Just hemkommen efter en härlig semestervecka på La pared Fuerteventura.
Veckan har varit en go blandning av träning, vila, god mat och dryck, sol, bad, och poolhäng. Hotellet var över förväntan. I all sin enkelhet. Men gillar man lugn och ro, god mat, trevligt bemötande och bra träningsmöjligheter så är det i mina ögon perfekt!

Löpningen är knicksig. Milt uttryckt… Jag är fortfarande lite rädd om mina underben efter min skada, här har jag utmanats! Springa i bergssluttningar, upp och ner, i sand, blåst, värme. Tufft men kul! Det har gått bra. Det har gett en distans på löpningen, hemma är underlaget lättsprunget. Inte många backar.

Ofta asfalt för min del, bara att pinna på. Här snackar vi mer motstånd. Det har känts. Respekt till alla traillöpare där ute. Vilket slit, vilken styrka ni har, fysisk och mental.
Veckan har gett mig en ”kick of” för uppbyggnadsfasen i min träning. Vi får se hur jag lyckas hålla i det när man kommer hem och livet i övrigt pockar på… Men jag känner mig hoppfull, utvilad och motiverad!

Jag summerar veckan med följande tre meningar:
– Utvilad och bra mat är nyckeln för att må bra och kunna prestera bra i träning.
– Man mår bra att inte vara tillgänglig och uppkopplad alla sina vakna timmar på
dygnet.
– Att vara ute i friska luften, se och uppleva nya saker ger energi, får en känna sig levande!

Träning på resande fot!

Jag är väl ingen storkonsument när det gäller resor direkt, det kan jag inte påstå, men då och då är jag iväg och då är förutsättningarna att träna på hotellet eller i de närmaste omgivningarna av det en av de första sakerna jag kollar upp!

Denna veckan håller jag till i Stockholm och har man lokalsinne som en guldfisk så inser man att man då är förpassad till hotellets löpband🙈. Men det funkar. Där är jag inte svår. Det är träningen jag är ute efter. Det är alltid trevligt med fina fräscha moderna gym, absolut. Men för mig funkar ett löpband i ett tafatt så kallat gym i en halvmörk källarlokal med dålig ventilation med. Kan se någon form av tjusning i det, kontrasterna. Vissa pass ska bara göras. Rutinen. De ska bockas av liksom. Som mat, vissa måltider äter man för att bli mätt. Andra lagas för att ge njutning.
Hade all mat varit fantastiskt god hade man slutat värdesätta njutningen. Är alla träningspass fantastiska så försvinner höjden av att springa på lätta ben i en vacker miljö. Är ni med på vad jag menar? Igår körde jag ett rätt segt crosstrainerpass i ett dystert hotellgym. Det skulle göras helt enkelt. Men kompenserade upp det hela med en av mina älsklingsrätter, sushi!! Satt som en smäck🍤🍱🍣.

Delad glädje = dubbel glädje

Det är nått visst att dela intresse med någon man delar livet i övrigt med. Det för allt till en ny nivå….att få njuta av något man tycker om att göra, med någon man tycker om. Att få vara i alla ”nördiga” känslor tillsammans, förstå varenda blick, andetag, ansiktsuttryck…
Glad och tacksam av att ha förmånen till just detta, med denna fining😍@coach.claes

Lidingöloppet 2017

Jag debuterade i Lidingöloppet 30 km förra året och sprang helt novis och relativt opåverkad in på tiden 2.13.57. Därefter har jag haft ett lite tuffare år med en hel del skador och därmed inte fått något vidare flow med min löpträning. I och med att jag precis blivit bättre från en stressfaktur och ställde upp i Stockholm halvmara för 14 dagar sedan valde jag att ställa upp i halva distansen i år, Lidingö 15 km.
Jag var sjukt trött under halvmaran i Stockholm. Bestämde mig för att köra lite mer kontrollerat denna gången, försöka släppa klockan lite och köra mer på känslan.
Upplägget gick helt ok. Jobbigt var det, det ska jag inte sticka under stolen med, lidingöloppet är ingen söndagspromenad direkt. Men jag tog mig i mål på en ok tid, 1.05.38 som räckte till en 11:e placering i damklassen (av dryg 3 800 startande) och knep en silvermedalj utifrån herrklassens medaljtider. Det får jag vara nöjd med😊🏅.
Det blev en kort tävlingssäsong för mig i år. Nu ska jag försöka samla krafter och ge kroppen bra förutsättningar för nästa säsong✨

Inte utan min mobil?

Mobiltelefoner är en het fråga i min familj. I de flesta familjer tror jag.
Hur mycket ska man använda den? Får man ha den i alla lägen? Ska ljudet vara på eller inte? Får man vara oanträffbar?
Själv vill jag gärna ha min mobil i närheten…
Jämt. Den är bra till mycket är känslan. Känner ett visst obehag av kontrollförlust om jag inte har den i närheten.
Är det ok frågar jag mig emellanåt? Jag vet inte… Skulle säga jag är beroende. Och jag vet att jag är i gott sällskap.
Hur påverkar det mig och framförallt hur påverkar det mina barn? Barnen gör ju som vi vuxna gör.
Lyssnade på en podd nyss där man pratade om att barn i vissa fall får ha mobilen med sig in på lektionen och på vilket sätt det påverkar deras inlärning. Väldigt enkelt egentligen. Hjärnan är uppbyggd på så sätt att ju fler distraktioner den får samtidigt, ju sämre förmåga till inlärning.
Så att utöver stora klasser med bullrig ljudnivå dessutom ha en mobil som med jämna mellanrum stjäl ens uppmärksamhet gör ju inte förutsättningarna bättre till inlärning direkt. Det är lätt att förstå.
Det är en balansgång. Men jag tror var och en bör fundera vilka fördelar mobilen ger en, hålla sig till dem, och kanske till och med lämna ifrån sig den och koncentrera sig på nuet i resterande situationer. Det är i allafall något
jag kommer försöka bli bättre på!

Hösten här🍂

<img src="http:// Älskar hösten faktiskt. Sommaren med… Våren med…. Vintern…nja.. Gillar de flesta av våra årstider. Alla har sin charm. Hösten betyder ett lugn för mig.
Tempot och kraven i vardagen minskar lite i takt med att mörkret faller. Man börjar summera sommaren…
Året kanske rentav.
Och blicka framåt mot nya mål och visioner. Den här sommaren har varit speciell för min del. Skadad, löpningen har legat på is. Nya utmaningar både på i jobbet, träningen och i familjelivet. Man lär så länge man lever, på gott och ont. Om livet, om andra men framförallt om sig själv.
Nu gäller det att blicka framåt🔭.
Spanade in ny höstjacka förra helgen, den på bilden fick hänga med hem. En luva i precis min smak😍

Stockholms halvmara, check!

Igår sprang jag mitt första lopp efter min tre månaders långa skadeperiod genom att köra Stockholms halvmara. Har aldrig kört loppet innan, alltid roligt att sondera ny mark! Men det var mycket som kändes osäkert inför starten så jag var riktigt nervös! Skulle jag känna av min skada? Skulle kroppen orka dra runt mig alla de 21 km, inte hunnit träna löpning så mycket efter skadan… Hur är banan…? Dessutom hade jag en tuff vecka i bagaget där jag sovit lite dåligt och inte hunnit träna som jag önskat… Ingen perfekt uppladdning.
Startplats i elitledet hade jag med, rätt mäktigt faktisk:). Även om jag kände mig rejält felplacerad… Kände mig som en amatör bland proffsen🙈. Men försökt njuta och slappna av ändå, äntligen skulle jag ju få springa igen!!
Planen var att ta mig runt i hyfsat tempo. Inte pressa på allt för hårt, lyssna på kroppen.
Gps:en funkade inte alls på klockan så blev helt lost när starten gått. Så länge sedan jag tävlade så tappat känslan för hur fort det gick. Var först vid första 5-kms klockan jag förstod ungefär hur jag låg till. 4:02/km var tempot då. Lite för snabbt.. På en tuff bana. Det fick jag betala för resten av loppet. Shit vad jag fick kämpa. Skulle säga att låren dog lite runt 10 km. Tempot sjönk för varje km som gick. Ville bara komma i mål. Men osäker på om det skulle gå överhuvudtaget faktiskt, var såå trött. Men i mål kom jag! Tiden var inget att skryta med, 5 min långsammare än mitt p.b på distansen, 1.30.25. Men efter omständigheterna är jag nöjd!! Jag kände inte av min skada alls, en stor seger! Så kul att vara tillbaka, känna mig hel igen. Är värt mer än alla pb i världen!

Löpningen?

Med tanke på namnet på min blogg kanske jag borde skriva någon rad om hur det går med löpningen nu för tiden.
Tyvärr drog jag på mig en stressfaktur i höger framsida underben i början på maj och inte kunnat springa under större delen av sommaren. Det är först nu den senaste månaden jag har börjat återuppta löpningen lite sakta men säkert. Underbar känsla när man tar de första löprundorna utan smärta efter en skada. Som inbiten löpare finns det ingen alternativträning i världen som är jämförbar med känslan löpningen bidrar till. Är som att förlora en del av sig själv typ… En vana som ger en det mesta liksom, träning, hög puls, avkoppling, kickar, ibland tårar, man får ur sig ilska, man rensar huvudet osv osv:)
Jaja nog om det, nu springer jag igen och har satt upp nya mål under hösten här. Häng på så får ni följa min resa mot nya utmaningar!

Long time no see

Asså, ledsen för att jag försvann sådär typ hur länge som helst…. Trögfia missade den lilla detaljen att bloggen var igång… En ändring skulle göras i själva bloggens utseende, drog ut på tiden och trodde aldrig den lades ut till allmänheten. Tänkte att det va nog inte meningen att jag skulle köra nått bloggande…Men nu är jag på g igen, bättre sent än aldrig;). Nu ska jag försöka lägga ut mer än fem inlägg om året, det är planen, lovar!!