Stockholms halvmara, check!

Igår sprang jag mitt första lopp efter min tre månaders långa skadeperiod genom att köra Stockholms halvmara. Har aldrig kört loppet innan, alltid roligt att sondera ny mark! Men det var mycket som kändes osäkert inför starten så jag var riktigt nervös! Skulle jag känna av min skada? Skulle kroppen orka dra runt mig alla de 21 km, inte hunnit träna löpning så mycket efter skadan… Hur är banan…? Dessutom hade jag en tuff vecka i bagaget där jag sovit lite dåligt och inte hunnit träna som jag önskat… Ingen perfekt uppladdning.
Startplats i elitledet hade jag med, rätt mäktigt faktisk:). Även om jag kände mig rejält felplacerad… Kände mig som en amatör bland proffsen🙈. Men försökt njuta och slappna av ändå, äntligen skulle jag ju få springa igen!!
Planen var att ta mig runt i hyfsat tempo. Inte pressa på allt för hårt, lyssna på kroppen.
Gps:en funkade inte alls på klockan så blev helt lost när starten gått. Så länge sedan jag tävlade så tappat känslan för hur fort det gick. Var först vid första 5-kms klockan jag förstod ungefär hur jag låg till. 4:02/km var tempot då. Lite för snabbt.. På en tuff bana. Det fick jag betala för resten av loppet. Shit vad jag fick kämpa. Skulle säga att låren dog lite runt 10 km. Tempot sjönk för varje km som gick. Ville bara komma i mål. Men osäker på om det skulle gå överhuvudtaget faktiskt, var såå trött. Men i mål kom jag! Tiden var inget att skryta med, 5 min långsammare än mitt p.b på distansen, 1.30.25. Men efter omständigheterna är jag nöjd!! Jag kände inte av min skada alls, en stor seger! Så kul att vara tillbaka, känna mig hel igen. Är värt mer än alla pb i världen!

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.