SEMESTER

Just hemkommen efter en härlig semestervecka på La pared Fuerteventura.
Veckan har varit en go blandning av träning, vila, god mat och dryck, sol, bad, och poolhäng. Hotellet var över förväntan. I all sin enkelhet. Men gillar man lugn och ro, god mat, trevligt bemötande och bra träningsmöjligheter så är det i mina ögon perfekt!

Löpningen är knicksig. Milt uttryckt… Jag är fortfarande lite rädd om mina underben efter min skada, här har jag utmanats! Springa i bergssluttningar, upp och ner, i sand, blåst, värme. Tufft men kul! Det har gått bra. Det har gett en distans på löpningen, hemma är underlaget lättsprunget. Inte många backar.

Ofta asfalt för min del, bara att pinna på. Här snackar vi mer motstånd. Det har känts. Respekt till alla traillöpare där ute. Vilket slit, vilken styrka ni har, fysisk och mental.
Veckan har gett mig en ”kick of” för uppbyggnadsfasen i min träning. Vi får se hur jag lyckas hålla i det när man kommer hem och livet i övrigt pockar på… Men jag känner mig hoppfull, utvilad och motiverad!

Jag summerar veckan med följande tre meningar:
– Utvilad och bra mat är nyckeln för att må bra och kunna prestera bra i träning.
– Man mår bra att inte vara tillgänglig och uppkopplad alla sina vakna timmar på
dygnet.
– Att vara ute i friska luften, se och uppleva nya saker ger energi, får en känna sig levande!

Träning på resande fot!

Jag är väl ingen storkonsument när det gäller resor direkt, det kan jag inte påstå, men då och då är jag iväg och då är förutsättningarna att träna på hotellet eller i de närmaste omgivningarna av det en av de första sakerna jag kollar upp!

Denna veckan håller jag till i Stockholm och har man lokalsinne som en guldfisk så inser man att man då är förpassad till hotellets löpband?. Men det funkar. Där är jag inte svår. Det är träningen jag är ute efter. Det är alltid trevligt med fina fräscha moderna gym, absolut. Men för mig funkar ett löpband i ett tafatt så kallat gym i en halvmörk källarlokal med dålig ventilation med. Kan se någon form av tjusning i det, kontrasterna. Vissa pass ska bara göras. Rutinen. De ska bockas av liksom. Som mat, vissa måltider äter man för att bli mätt. Andra lagas för att ge njutning.
Hade all mat varit fantastiskt god hade man slutat värdesätta njutningen. Är alla träningspass fantastiska så försvinner höjden av att springa på lätta ben i en vacker miljö. Är ni med på vad jag menar? Igår körde jag ett rätt segt crosstrainerpass i ett dystert hotellgym. Det skulle göras helt enkelt. Men kompenserade upp det hela med en av mina älsklingsrätter, sushi!! Satt som en smäck???.

Delad glädje = dubbel glädje

Det är nått visst att dela intresse med någon man delar livet i övrigt med. Det för allt till en ny nivå….att få njuta av något man tycker om att göra, med någon man tycker om. Att få vara i alla ”nördiga” känslor tillsammans, förstå varenda blick, andetag, ansiktsuttryck…
Glad och tacksam av att ha förmånen till just detta, med denna fining?@coach.claes