Helgen och konsten att hålla motivationen uppe

Helgen har avverkats i ett rasande tempo och har bjudit på både frisörbesök, 60-årskalas och långpass i Svartbäcksmåla!
Jag har aldrig sprungit där tidigare. Har tänkt åka dit länge men har inte kommit till skott. Men nu äntligen! Planen var 30 km. Men insåg efter några rundor i ”trailslingan” och ”svarta slingan” att det var att ta sig vatten över huvudet. Nöjde mig med 25 km. Grymt skön natur att springa i. Jag gillar lugnet, inga bilar att springa åt sidan för. Inte massa vägar som ska korsars. Frisk luft. Trots att jag var rejält trött efter passet så gav stället absolut mersmak. Dit kommer jag åka igen!
Nu när mörkret och kylan är här så är det många som har svårt att motivera sig till träning. Jag är ju lite märklig när det gäller sånt, jag är sällan omotiverad till träning. Mer eller mindre sugen kan jag vara, absolut. Men omotiverad är jag nog i princip aldrig. Ibland är jag trött, då brukar jag anpassa mitt pass efter det. Inte köra så hårt. Plugga i hörlurarna och lyssna på nått jag blir glad av. Efter passet brukar jag känna mig piggare än innan. Har jag ont någonstans gör jag något jag inte får ont av. Är jag väldigt stressad och har ont om tid så gör jag en prioriteringslista i huvudet. Ibland går inte träningen få till i vardagen helt enkelt. Då får man acceptera det och försöka få till det vid ett annat tillfälle. Värre än så är det inte.
Sedan gillar jag att ha lite mål med min träning. Periodvis är det tider i lopp som är målen. Ibland att komma ner i varv eller rensa huvudet. Jag tror det är viktigt att påminna sig själv om varför man gör det man gör när det tar emot för att hitta kraften att komma över motstånden. Inget är roligt jämt, ibland får man tänka på nått annat och bara gör’t! Se till helheten istället för att känna efter i varje ögonblick.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.