Grå Eminens

Märkte ni att idag var en sådan där dag då solen aldrig gick upp? Det tycktes aldrig bli dag. Gråa nyanser vart än näsan pekade. Nåväl, jag ska väl inte klaga, jag slapp se allt damm och fönstren var bedrägligt renare än igår när jag gnällde över hur solen avslöjade vår brist på städintresse. Man skulle kunna tro att vi lider av städfobi. Detta vill jag dock genast dementera, ni får inte tro att jag och min sambo är små lortgrisar, nej vi städar faktiskt regelbundet. Och hyfsat ofta. Till ingen nytta. Endast några minuter efter sambon gett golven en omgång med dammsugaren och jag noggrant svept över möblerna med dammtrasan – är de små, men väl synliga, dammkornen tillbaka. Var kommer de ifrån? Och varför så bråttom?

Hur som helst, jag kände att jag behövde piggas upp. Jag ringde en vän och frågade om han ville hänga med till Moderna Museet. Det ville han. Visserligen befann han sig för tillfället i Köpenhamn men skulle köra tillbaka över bron senare under dagen.

Efter några timmar stegade jag således till stationen. Luften var blöt. Ni vet så där när det duggar för lite för att bry sig om att veckla ut paraplyet, men ändå tillräckligt för att bli våt. Fler verkar tänka som jag då tågvagnen fylldes av en oangenäm doft av fuktig get och välanvända raggsockor som befinner sig i en evighetslång förruttnelse i ett par bortglömda gummistövlar från 1976. Diskret försökte jag lukta på mig själv och kunde glädjande fastslå att det inte var jag.

När jag kom fram till Malmö C strax efter klockan två noterade jag att det nu inte var frågan om duggregn utan snarare om fullt ös. Lyckligtvis skulle jag bli upphämtad av min kompis som körde bil. Yay!

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av museet men jag trodde nog inte att det skulle vara så litet. Förmodligen jämförde jag omedvetet med Stockholms Moderna dito. (Och ja, det var första gången jag var på Malmös Moderna idag. Pinsamt, jag vet.)

Först såg vi utställningen ”Världen i väven” där vi fick se Hannah Ryggens konstnärliga vävalster. De var imponerande. Jag skulle vilja kalla dem för poesi i vävskepnad.

En trappa under Ryggens konst fanns utställningen ”The New Human”. Ett besynnerligt och fascinerande videobaserat utställningsprojekt.

Vi avslutade vårt besök i museets kafé med en kopp kaffe och en stenhård chokladboll. Det fanns inget annat att välja på eftersom alla godsaker var slut. Kyldisken var tom. Nästa gång ska jag se till att vara där tidigare.

Förresten, ni känner väl till att Moderna har fri entré sedan 19 januari i år?

 

Moderna

 

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.