Bruttonationallycka

Tidigt i morse vaknade jag till när sängen rörde sig och hörde sambon mumla tyst: ”Jag måste gå upp. Igen.” Strax efteråt slapp en suck ut mellan hans läppar och han gick med tunga steg in till badrummet. Jag ville säga något peppande men jag fick bara ur mig ett klent stön, vände på mig med stor möda och försökte hålla fast vid John Blund. Men inte nog med att herr Blund lämnat mig i sticket, därtill kände min blåsa sig lite väl engagerad över att höra hur vattnet lockande strilade i duschen där min utvalde stod med sin lekamen täckt av lödder. Så det var bara för mig att hasa mig upp och lätta på trycket.

Huskatten Doris går upp när matte går upp. Det beror mest sannolikt på att det är matte som förser besten med frukost. Men till min förvåning låg hon kvar i sängen när jag sömnigt antog stående ställning. Och hon är inte den som låter ett mattillfälle gå förlorat. Hon kisade bara mot mig, gäspade och snurrade några varv på platsen för att sedan lägga sig ner i exakt samma ställning som innan.

Från det ena till det andra – idag har jag funderat på BNL. Vad är det?, kanske några av er undrar. Låt mig förklara. Ni vet Bhutan, det lilla konungariket i de östra delarna av Himalaya, inklämt mellan Kina och Indien? Jag såg ett intressant program om landet för inte så längesedan. Jag fick lära mig att de sedan sjuttiotalet lever efter konceptet bruttonationallycka (BNL) snarare än bruttonationalprodukt (BNP). Det vill säga de ger lika stor, om inte större, vikt vid icke-ekonomiska aspekter såsom välbefinnande, hälsa, utbildning och kulturell mångfald. De har till och med en lyckominister! Om jag förstått saken korrekt är Bhutans mål att främja lycka framför ekonomisk tillväxt. De verkar ha fattat grejen.

Hörni, vi har en hertig! Den pinfärska prinsen Oscar har fått Skåne som sitt hertigdöme. Det var väl på tiden, Skåne har inte haft någon sedan 1950 då Gustav VI Adolf steg i graderna och blev kung av Sverige istället.

I skrivande stund rör jag ihop en sydfransk kycklinggryta. Jag hade tänkt att bland annat ha svarta oliver i den. Tio stycken ligger och väntar på skärbrädan för att få sig en omgång av den vassa kniven. Sambon kom just hem. Han såg förfärat på oliverna och utbrast skeptiskt: ”Vad är det där för stenar?!”

Jag funderar på att lägga i dem hela med kärnorna kvar. Så kan han ju bita i ”stenarna” bäst han vill. Men så kom jag just ihåg en vän som inte alltför längesedan krossade en tand till oigenkännlighet på grund av en oliv. Så jag avstår. Jag är innerst inne snäll. Även på ytan är jag väldigt snäll och rar. Oftast.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.