Mello

Igår kväll såg jag Andra Chansen. Ni vet de som inte fick tillräckligt många röster för att hamna på en finalplats men som tydligen inte var så pass usla att de behövde lomma hem med svansen mellan benen. De fick en andra chans. Vad betyder egentligen det? En tävlingsomgång för losers?

Melodifestivalen är laddat. Antingen hatar man spektaklet eller så älskar man det. Jag gör ingetdera. Jag tittar på mello men är inte engagerad nog för översvallande känslor.

Playfunktionen och Chromecast är det bästa som hänt världen sedan skivad ost. Jag ser aldrig på tablåteve. Förutom just Melodifestivalen. Jag dras till evenemanget. Jag finner det underhållande. Inom mig trängs motstridiga tankar. Det är inte riktigt rumsrent att gilla mello. Det finns en stor glittrig melodifestivalsgarderob som många inte kommit ut ur.

Oftast är det en eller ett par framföranden som står ut. Men inte i år. Det mest bleka melloåret på länge. Hur förfärligt slätstrukna kan inte de andra bidragen som blev ratade varit? Eller?

Jag har en teori angående detta. SVT vill säkerställa att Sverige under inga omständigheter kommer att vara värdland ännu ett år. Först vann Loreen 2012 och sedan Måns Zelmerlöw 2015. Det kostar på. Alltså planerar man att skicka en låt till ESC som försvinner i mängden. En låt som omöjligt kan vinna. En låt då tittarna passar på att gå på toaletten, fylla på popcornskålen eller ta en påtår.

Höjdpunkten i år var dramatenskådespelerna som allvarsamt reciterade svenska schlagers. Några skämt som då och då inte riktigt gick hem hos deltagarna/publiken, men annars var programledaren Gina Dirawi lika proffsig som vanligt. Det är ju inte första gången hon gör det här. Det skulle bli ännu bättre om Gina inte hade ett så irriterande högt tonläge som hon ofta hamnar i, men så är jag rätt ljudkänslig. Ingen annan verkar störa sig på det. Min sambo har en svag punkt för henne och ogillat skarpt de gånger jag påtalat hennes röstläge. ”Hon är bra!”, har han vrålat från andra rummet. Ja för ni förstår, min sambo är tuff och hård, det skulle aldrig falla honom in att titta på Melodifestivalen. Han lyssnar bara på dödsmördarmetal. Och Eva Dahlgren.

Nästa lördag sänds den svenska finalen. Mest sannolikt kommer jag att sitta bänkad. Min favorit är nog Frans från Ystad. Eller Panetoz, de hade rolig koreografi. Eller förresten, jag vill minnas att Ace Wilders låt var rätt piffig?

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.