En blygsam hyllning till våren

Visserligen har det sedan några veckor tillbaka funnits en hel del vårtecken, jag har sett spröda snödroppar, knallgula vintergäck och små, små knoppar som sakteliga arbetar sig fram mot den efterlängtade dagen då allt brister i mäktig grönska, men det är inte förrän idag som jag kunde känna doften av vår. Den har en speciell doft, tycker ni inte? Det luktar jord och grus. Näsborrarna fylls av något svagt parfymerat, det är oidentifierbart men samtidigt behagligt och spännande. Det är något på gång!

Jag stod tidigare idag och blundade i solen. Inom mig formade sig en lyckokänsla.

Mina kinder hettade till. Ögonen ville kisa fastän jag hade dem stängda. Jag tog djupa andetag och kände hur varje del av min kropp tacksamt tog emot det friska syret.

Den mjuka, lätta vinden smekte försiktigt mitt ansikte och stökade i mitt hår.

Fåglarna kvittrade intensivt och passionerat. Liksom för att locka till sig våren, få den att stanna. Jag kände med ens hur jag saknat skönsången, glad över att kråkornas krax inte längre dominerade.

Förnimmelse av hopp och återfödelse upptog mig. Det var berusande.

 

Livet kommer åter.
Livet kommer åter.

 

 

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.