Akromatisk lunch och färgstark film

I morse kände jag hur det bet i kinderna bara genom att titta på termometern. Den lilla gråa digitalskärmen visade på fler minusgrader än vad jag ansåg acceptabelt. Frosten utanför fönstret tycktes flina retsamt mot mig. Jag vände den ryggen, gick in i badrummet, lösgjorde mig från morgonrocken och ställde mig i en varm dusch.

Några timmar senare kom en kompis över med en lunchlåda till oss var som han hade köpt i en thaivagn någonstans mitt i ingenstans. Hans mat var festligt knallgul medan min hade total avsaknad av färg. Färgen beige hade framstått som sprakande. Fast nu är jag orättvis, det fanns några vackert skivade morötter som lyste upp som små solar i skymning. Det hela smakade i alla fall utsökt, jag åt med glupande aptit.

Efter ytterligare ett par timmar drog vi in till stan, vi hade bestämt oss för att gå på bio. Klockan halvfyra satte vi oss tillrätta i salongen med en hink popcorn mellan oss. Vi var så gott som ensamma. På filmduken såg vi den kritikerrosade The Danish Girl flimra förbi. En gripande film baserad på den sanna berättelsen om den första personen som genomgick en könskorrigering. Jag behöver knappast skriva mer om handlingen, publiciteten kan väl inte ha undgått någon av er. Min vän och jag var överens om att det var en mycket bra film med oförglömliga rollprestationer och vackra scenerier.

När jag kom hem fick jag bekräftat av min sambo att den bleka thairätten de facto var smaskens då han ätit upp resten av det jag inte orkade få i mig till lunch. Låt mig citera honom: ”Det var så gott att jag höll på svimma”.

Man ska inte döma hunden efter håren.

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.