Typiskt stereotypiskt

Det visade sig att jag for med osanning i gårdagens inlägg om tandvården. Jag påstod att det inte fanns något högkostnadsskydd men min sambo upplyste mig om att så visst är fallet. Jag citerar hans kommentar nedan:

”Ska vi nu vara helt korrekta, vilket vi så klart ska, måste jag tillägga att det faktiskt finns ett högkostnadsskydd även för tandvård. Inte efter 1100 kr som för övrig vård och inte heller 100 % (minus en del undantag). Nä, man får 50 % på kostnader över 3000 och upp till 15000 ersatta. Sedan ”hela” 85 % på kostnader över 15000, allt på ett kalenderår.
I övrigt är jag helt på min kära sambos sida, att inte tänderna ingår i den vanliga sjukförsäkringen är groteskt. Speciellt med tanke på att munhälsan bevisligen påverkar övriga kroppen. Gör om, gör rätt.”

Så kan det gå när man struntar i research. Nu lägger jag tänderna åt sidan. Ja, alltså rent symboliskt, det är inte så att jag har löständer som jag placerar bredvid mig. Nej. Men däremot vill jag spinna vidare på det här med förutfattade meningar, fördomar och hur vi uppfattar människor omkring oss på grund av deras utseende, beteende och kön. Jag menade igår att tandvård är i det närmaste en klassfråga. Att vi har en tendens att se personer med tappade/trasiga tänder som andra klassens medborgare.

Vi har ett par grannar där kvinnan ofta är på dåligt humör. Hon är högljudd och skriker flitigt på sin sambo. Hon spottar ur sig svordomar på löpande band och kontentan är att pojkvännen är dum i hela huvudet. Förutom att föremålet för hennes vrede säkert finner det hela påfrestande är det väldigt störande för oss att höra deras (hennes) gräl som inte sker helt sällan. Men. Igår slog det mig. Hade det varit tvärtom, om det var mannen som ideligen skrek på kvinnan hade irritationen sannolikt bytts ut mot oro för kvinnans välmående. Misshandlar han henne? Bör vi ringa polisen?

Jag tycker inte om mitt sätt att tänka. Jag inbillar mig att jag är hyfsat fri från fördomar. Jag försöker att ha ett så öppet sinne som möjligt. Men dessvärre tycks jag vara fast i gjutna tankesätt. Okej, det ligger förmodligen till så att kvinnor inte misshandlar sina män – eller kvinnor för den delen – i lika hög drag som män som slår sina partners. Men ändå. Varför reagerar jag annorlunda när det är hon som gormar och inte han?

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.