Det hänger på håret

Förvisso. Jag är ingen Albert Einstein. Eller Stephen Hawking. Eller en Astrid Lindgren för den delen. Men jag är heller ingen idiot. Nej, jag anser mig vara hyfsat med i spelet. En av de skarpare knivarna i lådan. Kvick. Analyserande. Vetgirig.

Men idag gick uppenbarligen något sönder. Jag skyller på den ihållande hettan. Mina grå celler har helt klart runnit ut genom mina öron utan att jag märkt det. Trodde väl att det var svett.

Inför middagen finhackade jag en röd chilifrukt. Tre sekunder efter att jag var klar kittlade det våldsamt i min näsa och kände tydligt hur en tsunaminysning var på väg. Jag var tacksam över att jag var allena i rummet då mitt ansikte förvreds i det där karaktäristiska dåraktiga nys-fejset.

Men nysningen aborterades helt snöpligt varpå jag av ren reflex tog mig för näsan. Och kliade lite i den. Inget strålande beslut. Inom kort sved det våldsamt och vid en närmare titt i spegeln hade jag en mindre charmig rödflammig mustasch.

Där hade jag kunnat lugna mig.

Men istället gjorde jag en palmface. Där jag samtidigt var tvungen att grundligt gnida mina chilifingrar i ögonen. Svedan spred sig omedelbart och jag såg därmed ut som en perfekt kokt hummer i anletet. Tårarna rann. Näsan rann. Och jag kände mig som en idiot. Såg ut som en idiot.

Var jag klar där?

Nej.

Chilisvedan och värmeblöjan, förlåt, jag menar värmeBÖLJAN, avlägsnade all sans och vett jag hade kvar. Jag bestämde för att klippa håret. Ja, ni läste rätt. Innan jag klev in i min sedvanliga svalkande kvällsdusch gick jag loss på håret.

Men innan ni blir helt förfärade vill jag förklara att det är inte första gången. Ni förstår, jag har galet mycket hår. Jag har vansinnigt tjockt hår. Som växer som ogräs i allmänhet och kirskål i synnerhet. Det märks sällan när det händer något med det så jag vågar att gå bananer. Eftersom frisörer har svårt att tämja det. Någon (jag) måste ju.

Men.

Jag blev kanske lite väl ivrig ikväll. Jag ser nu ut som Julie Andrews i ”Sound of Music”. Kanske vore bättre om jag gjorde som Demi Moore i ”G.I. Jane”.

Oh well, min mor tycker att jag är söt hur jag än ser ut. Katten bryr sig inte. Min sambo älskar mig ändå. Tror jag. Kanske. Hoppas jag. Jomen det gör han. Nog. Vi får se, han är lyckligtvis inte hemma ikväll. Mitt hår växer med största sannolikhet ut till i morgon.