I Forsakar forsar vatten

Måhända en smula pinsamt. För att inte säga rent av obegripligt. Kan hända ett wtf-moment. Jag har sedan min flytt till Skåne ännu inte varit i Ystad. Jag vågar påstå att jag sedan 2011 är vida berest i Skåne men det finns två ställen som jag misslyckats med att besöka trots att viljan har funnits där. Finns där. Ystad och Ven.

Jag befinner mig i en målinriktad fas i livet och vill härmed ge er att löfte om att innan 2016 är till ända ska jag ha varit i ovannämnda platser. Herregud, hur svårt ska det vara?

Ett förslag uttalades från mina läppar att vi skulle åka till Ystad för att äta glass (även om jag sedan de tog min gallblåsa ifrån mig i påskas inte kan hantera mejerier längre men det finns väl fortfarande isglass?) men sambon hade en annan idé. Han tyckte att vi skulle åka åt andra hållet, till Forsakar. För där finns Skånes två högsta vattenfall. Att Skåne överhuvudtaget hade vattenfall var för mig en väl bevarad hemlighet.

Medan vi satt i bilen som välsignats med en fungerande AC började jag entusiastiskt prata om framtiden. Var jag vill bo. Hur jag vill bo. Vad jag vill bli när jag bli stor. Och så vidare. Jag började fäkta med armarna och rösten gick upp i hej. Min sambo såg kärleksfullt på mig med sina intensivt blå ögon och uppmanade mig mjukt att skjuta framtidsdrömmarna åt sidan en stund och njuta av nuet. Och han hade rätt. Han sa dessutom det som jag alltid brukar säga. Att uppskatta nuet. Jag är tydligen inte särskilt bra på att leva som jag lär.

Så där satt jag på passagerarsätet och blickade ut över det öppna och generösa landskapet. Jag värdesatte nuet. Skåne är för övrigt fantastiskt vackert.

Efter lite över en timme senare var vi framme i Forsakar. Jaha, och var fan ligger det undrar ni som inte är hemma i Skånes alla delar. Om jag säger att det ligger alldeles intill Degeberga, förstår ni då? Nej? Okej då. Mellan Kivik och Kristianstad. Fattar ni inte nu heller får ni öppna en kartbok. Eller googla. Eller gå om geografilektionerna ni hade (eller skolkade ifrån) i skolan.

Vi ställde bilen på en parkering helt befriad från solskydd. Innan vi gick in i skuggan som naturreservatet utgjorde var jag först tvungen att närma mig en alldeles förtjusande inhängnad där grisar, getter, gäss och någon annan sorts fågel som jag inte har en aning om vad de heter men om det ska följa mönstret borde arten börja på bokstaven G…

 

Grisarna
Ingen är så glad som en gris i en jordhög!

 

Alla samsas
Getabocken är den som är mest intresserad av att gå kameran till mötes.

 

När vi lyssnat klart på grisarnas grymtningar och doften av chevré lämnade vi herrarna i hagen och styrde våra steg mot skogen. Den mottagande, omfamnande, livsgivande skogen.

Först gick stigen uppåt. Trappor upp, backar upp. Upp, upp, upp. Som tur var fanns det inte så många människor omkring oss (de låg väl på stranden), jag kunde flåsa fritt utan att skämmas. Efter cirka en halv kilometer (kändes som två fulla diton) kom vi fram till toppen av vattenfallen. Det fanns en utsiktsplats vi kunde borda för att uppskatta utsikten och ta bilder. Även om min höjdfobi svalnat de senaste åren var det en utmaning för mig att gå ut på plattan och titta ner. Fast mest rädd var jag nog för att tappa mobilen.

 

Från ovan
Vattenfallen von oben.

 

Vattenfall
Fallen faller ner.

 

Nöjda med dagens utflykt satte vi oss en ordentligt uppvärmd bil och for hem. Återigen tillät jag mig att vara en mottagare, att bara se ut och känna tacksamhet över skönheten och friden. Även om det sistnämnda kan vara bedrägligt. Min smartphone plingade till och jag kunde inte motstå frestelsen att kolla läget. Det visade sig vara en terroristattack i Kabul. Många döda. Många skadade. Daesh hade tagit på sig ansvaret.

Ingen kommer att posta den afghanska flaggan på sina profilbilder. Ingen kommer att säga ”Je suis Kabul.”

Nej. Vi tycks endast engagera oss om det sker terrordåd i västvärlden. Det är rätt fult faktiskt. Men kanske förståeligt. Är det så att vi bara kan uppbåda energi för det som sker runt närmaste hörn?

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.