Malmöfestivalen

Hörni, ni har väl inte missat att den årliga festivalen har börjat idag? Själv åkte jag in till stan en sväng för att kolla läget. Medveten om, och trots att, jag var tidigt ute på festivalens första dag (plus att vädret på en femöring vänt från värmebölja till höst), var det redan en hel del folk ute som nyfiket nosade upp säljstånden och attraktionerna. Jag trodde att jag mest skulle mötas av förberedelser men kommersen hade faktiskt redan börjat, om än i blygsamma former.

Bakom Karl X Gustav anar vi ett mindre pariserhjul.

Karl X Gustav

Stortorget.

 

Soundcheck och pyssel på scenen.

Scenen på Stortorget
Stortorget.

 

Det mesta är tillåtet, men det finns bordsregler. Man får endast paxa aktivt. En passiv och frånvarande paxning går bort. Vettigt. Kan appliceras på många delar av livet…

Bordsregler
Stortorget.

 

Än så länge hyfsat många lediga bord.

Scenen på Stortorget lediga bord
Stortorget.

 

Liten söt kaffevagn.

Kaffe på Södergatan
Södergatan.

 

Huvudbonader av diverse slag.

Södergatan1
Södergatan.

 

Stora ballonger.

Ballonger på Storgatan
Södergatan.

 

Inte lika stora ballonger. Men med matchande godisremmar.

Ballonger och remmar på Södergatan
Södergatan.

 

Måstet på alla festivaler och marknader – langos.

Langos Södergatan
Södergatan.

 

En del kan skryta med egna uppfinningar. Jag såg vad som fanns. Jag begrep ingenting. Jag är uppenbarligen inte den skarpaste hönan i kanoten.

Egna uppfinningar
Södergatan.

 

Ännu en löjligt söt kaffevagn.

Liten kaffevagn
Södergatan.

 

”När vi möts är vi typ kostcirkeln.”

Om du är, är jag
Någonstans på Malmöfestivalen.

 

”Om du är dödsmetall är jag dansband.”

Om du är , är jag1
Någonstans på Malmöfestivalen.

 

”Du är kanske hummer. Jag är älgwok.”

Om du är, är jag2
Någonstans på Malmöfestivalen.

 

Spekulanter på jakt efter fynd.

Skomakaregatan mot Lilla torg
Skomakaregatan mot Lilla torg.

 

Alla ville avbildas framför de stora röda bokstäverna. Även jag, som försökte mig på en selfie med ”MALMÖFESTIVALEN” i bakgrunden men trots många försök beslöt jag mig för att bespara er den upplevelsen. Ni förstår, någonting händer med mig när jag blir avbildad. Jag ser väldigt konstig ut. Liksom som en picassomålning. Allt hamnar på fel plats. Särskilt underligt är det med alla dubbelhakor som plötligt uppenbarar sig.

Gustav Adolfs torg
Gustav Adolfs torg.

 

Här på Gustav kunde jag uppfatta delar av många intressanta samtal människor emellan. En stilig amerikansk dam i den övre medelåldern sa imponerat till sin lika stilige amerikanske man i dito ålder att karusellen verkligen var av den klassiska venediska sorten. Alltså. Nej. Vänta nu. Venedisk är givetvis inte ett ord. I alla fall inte ett godkänt svenskt ord. Det jag menar, eller snarare – vad kvinnan menade, är att karuselltypen är från Venedig. Venetian carousel.  Hur som helst så var damen (som jag innerligt hoppas inte röstar på Dollar Trump i november) mäkta impad av detta faktum.

En annan dialog som upptog min uppmärksamhet var mellan en liten påg och en äldre kvinna. Den unga pojken sa bestämt att han absolut inte tyckte om tomater. Eller vodka. Jag hajade så klart till. Antingen hörde jag fel eller så hade denne femåring en oroväckande erfarenhet av Bloody Mary. Men när jag hörde tillhörande vuxen på ett medhållande sätt svara att ”nej, du gillar inte mycket på McDonalds” så lugnade jag mig en smula, övertygad om att det som jag tyckte lät som vodka var egentligen något helt annat. Inlagd gorka? (Dessutom, hur cool pojke som helst som inte tycks gilla Donken?!)

 

Rosa.

Rosa mat på Gustav
Gustav Adolfs torg.

 

Polkagrisar. Lustigt namn egentligen. Måste googla på detta.

Polkagris
Gustav Adolfs torg.

 

Saluhallen har flyttat ut. Kille i förgrunden lät sig inte nöjas med stillbilder, han filmade.

Saluhall
Södra Tullgatan mot Triangeln.

 

”När vi möts är vi umami.” Lysande! 

Umami
Södra Förstadsgatan mot Triangeln.

 

Förra veckan var det prideveckan här i Malmö. Där Pride Malmö tar slut, tar Malmöfestivalen vid. Tur att de vackra flaggorna vajar kvar. De står för allt som är gott. En positiv kraft. Ett hopp. En framtidstro. En önskan om acceptans, tolerans och kärlek för den vi är. Ett uttryck för orubblighet vad gäller vårt sanna jag. Stolthet.

Peace out.

Pride Triangeln
Triangeln.

 

Förresten, glöm inte, på malmofestivalen.se har ni hela programmet. Mycket på gång i härliga stan! Vem vet, kanske snubblar vi på varandra.

Vargtimmen

”AAAAAAAHHHHHH!”

I morse vaknade jag tidigare än vad som i mina ögon ansågs acceptabelt av att min sambo skrek för full hals. Jag förstod genast efter mitt bryska uppvaknande att det inte var tal om någon mardröm. Nej, det var ett skri av ren smärta. Av tortyr. Strax efteråt rusade han upp och staplade in till badrummet.

Jag låg och försökte tränga undan yttervärlden för att hitta tillbaka till sömnens värld. Jag ville sova. Behövde sova. Jag avskyr att bli väckt under vargtimmen eftersom jag har så svårt att somna om då. Hur jag än försökte kunde jag dock inte ignorera omvärlden. Högst motvilligt lyssnade jag på hur sambon stånkade, stönade och muttrade bakom badrumsdörren. ”Jösses”, tänkte jag, ”han måste verkligen ha ont i magen!” Jag drog den slutsatsen eftersom han kvällen före ätit några slajsar av min pizza som hade omfattade mängder av Tabasco. Han älskar stark mat men hans tarmar gör det inte i lika hög grad. För att uttrycka det milt.

Förvissad om vetskapen att sambon satt och lättade på trycket vände jag mig om i sängen och lyckades nästan somna om. Men bara nästan för jag flöt snabbt upp till ytan igen när han la sig och kände sig nödgad att gnyende informera mig om läget.

Han: ”Hon fick tån.”
Jag: ”Mmm.”
Han: ”Hon tog stortån.”
Jag: ”Hon kanske trodde det var en mus.”
Han: ”Åh gud, det gör så ont!”

(Hon i detta fall avser vår katt Doris. Doris har många fäblesser varav en är att attackera nakna fötter under täcke.”)

Det visade sig alltså att jag hade fel. Han hade inte alls suttit och och försökt skilja sig från tabascopizzan. Nej, han hade virat om stortån med generösa mängder av toalettpapper. Jag lyfte en smula på huvudet och kikade med ena ögat. På vänster fots stortå satt en tjock vit turban. ”Drama queen”, kunde jag inte låta bli att tänka.

Och mycket riktigt kunde jag inte somna om. Till skillnad från sambon. Det tog inte lång tid förrän snarkningarna kom i stadigt ökande intensitet. Jag försökte få honom att lägga sig på sidan för att få tyst på honom. ”Nej, jag ligger på rygg nu”, knorrade han.

Efter en stund ringde så klockan. Jag låg utmattad kvar.

Han: ”Ska du inte upp och duscha nu?”
Jag, irriterad som fan: ”Mäh, du snoozar ju alltid, ska jag inte få göra det?! Men visst, det är väl lika bra att jag går upp, jag har ändå inte kunnat sova!”
Han: ”Jag har inte heller kunnat sova…”
Jag: ”Jaså, du menar att du snarkar i vaket tillstånd nu också?!” 

Jag tvivlar på att han hörde det sista eftersom jag samtidigt stormade ut medan Carola Häggkvists överdimensionerade scenfläkt var igång framför mig mig och Ave Satani från den klassiska sjuttiotalsskräckfilmen ”Omen” dundrade på högsta volym.

Nyduschad och väldoftande stod jag sedan alldeles lugn i köket. Sambon låg fortfarande och snoozade i sängen. Duschen hade varit ledig i en kvart och jag undrade stillsamt varför han hade så bråttom med att jag skulle gå upp. Nåväl, jag betraktade efterlängtat det heta vattnet rinna igenom filtret med Zoégas brasilianska gästspel för att slutligen landa i koppen. Cruella de Ville has left the building.

Sömnbrist är inget att föredra. Att påstå att sömnstörningar i samband med PMS är fatalt, är att överdriva en smula. Men den kombon är å andra sidan inte särskilt nyttigt. I alla fall inte för mig då nervtrådarna ligger utanpå kroppen och förmågan att överreagera är således påtaglig.

Hur det gick med tån? Med tanke på allt skrän och rabalder hade man kunna tro att tån var helt av. Eller åtminstone söndertrasad. Men, mina damer och herrar, den är intakt. Inte en skråma så långt ögat kan nå. Den arla morgonens attack kommer inte resultera i några men för livet. Varken för sambon eller katten.

20160804_165931-picsay