Vargtimmen

”AAAAAAAHHHHHH!”

I morse vaknade jag tidigare än vad som i mina ögon ansågs acceptabelt av att min sambo skrek för full hals. Jag förstod genast efter mitt bryska uppvaknande att det inte var tal om någon mardröm. Nej, det var ett skri av ren smärta. Av tortyr. Strax efteråt rusade han upp och staplade in till badrummet.

Jag låg och försökte tränga undan yttervärlden för att hitta tillbaka till sömnens värld. Jag ville sova. Behövde sova. Jag avskyr att bli väckt under vargtimmen eftersom jag har så svårt att somna om då. Hur jag än försökte kunde jag dock inte ignorera omvärlden. Högst motvilligt lyssnade jag på hur sambon stånkade, stönade och muttrade bakom badrumsdörren. ”Jösses”, tänkte jag, ”han måste verkligen ha ont i magen!” Jag drog den slutsatsen eftersom han kvällen före ätit några slajsar av min pizza som hade omfattade mängder av Tabasco. Han älskar stark mat men hans tarmar gör det inte i lika hög grad. För att uttrycka det milt.

Förvissad om vetskapen att sambon satt och lättade på trycket vände jag mig om i sängen och lyckades nästan somna om. Men bara nästan för jag flöt snabbt upp till ytan igen när han la sig och kände sig nödgad att gnyende informera mig om läget.

Han: ”Hon fick tån.”
Jag: ”Mmm.”
Han: ”Hon tog stortån.”
Jag: ”Hon kanske trodde det var en mus.”
Han: ”Åh gud, det gör så ont!”

(Hon i detta fall avser vår katt Doris. Doris har många fäblesser varav en är att attackera nakna fötter under täcke.”)

Det visade sig alltså att jag hade fel. Han hade inte alls suttit och och försökt skilja sig från tabascopizzan. Nej, han hade virat om stortån med generösa mängder av toalettpapper. Jag lyfte en smula på huvudet och kikade med ena ögat. På vänster fots stortå satt en tjock vit turban. ”Drama queen”, kunde jag inte låta bli att tänka.

Och mycket riktigt kunde jag inte somna om. Till skillnad från sambon. Det tog inte lång tid förrän snarkningarna kom i stadigt ökande intensitet. Jag försökte få honom att lägga sig på sidan för att få tyst på honom. ”Nej, jag ligger på rygg nu”, knorrade han.

Efter en stund ringde så klockan. Jag låg utmattad kvar.

Han: ”Ska du inte upp och duscha nu?”
Jag, irriterad som fan: ”Mäh, du snoozar ju alltid, ska jag inte få göra det?! Men visst, det är väl lika bra att jag går upp, jag har ändå inte kunnat sova!”
Han: ”Jag har inte heller kunnat sova…”
Jag: ”Jaså, du menar att du snarkar i vaket tillstånd nu också?!” 

Jag tvivlar på att han hörde det sista eftersom jag samtidigt stormade ut medan Carola Häggkvists överdimensionerade scenfläkt var igång framför mig mig och Ave Satani från den klassiska sjuttiotalsskräckfilmen ”Omen” dundrade på högsta volym.

Nyduschad och väldoftande stod jag sedan alldeles lugn i köket. Sambon låg fortfarande och snoozade i sängen. Duschen hade varit ledig i en kvart och jag undrade stillsamt varför han hade så bråttom med att jag skulle gå upp. Nåväl, jag betraktade efterlängtat det heta vattnet rinna igenom filtret med Zoégas brasilianska gästspel för att slutligen landa i koppen. Cruella de Ville has left the building.

Sömnbrist är inget att föredra. Att påstå att sömnstörningar i samband med PMS är fatalt, är att överdriva en smula. Men den kombon är å andra sidan inte särskilt nyttigt. I alla fall inte för mig då nervtrådarna ligger utanpå kroppen och förmågan att överreagera är således påtaglig.

Hur det gick med tån? Med tanke på allt skrän och rabalder hade man kunna tro att tån var helt av. Eller åtminstone söndertrasad. Men, mina damer och herrar, den är intakt. Inte en skråma så långt ögat kan nå. Den arla morgonens attack kommer inte resultera i några men för livet. Varken för sambon eller katten.

20160804_165931-picsay

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.