”Kriminalvården begår grova brott och tjänstefel”

Idag rapporteras det på nyheterna att våldet på Sveriges anstalter ökar.
Nej, säger Kriminalvården. Hahaha!

Kriminalvården försöker alltid mörka och dölja då de fuskar och själva begår grova brott/tjänstefel systematiskt så de vill inte ha media uppmärksamhet. Jag har sagt det tidigare och så är det.

Om t ex Uppdrag granskning skulle granska t ex kriminalvården i Kumla så skulle garanterat flera höga chefer må mycket dåligt. Och bli dömda. Inte skulle de hamna inlåsta på Kumla eller andra höga 1:or, de skulle säkert få skyddsplacering som högst och förmodligen och inte ens det utan enbart höga böter. Och kunna fortsätta jobba och smussla.

Ja, det är rätt mycket dålig på anstalten, jag har varit på flera olika avdelningar genom åren där det varit/är full fart från morgon till kväll och spänningen är ofta mycket infekterad av olika personer som ogillar varandra.
Nu har jag turen att vara på en lugn och skön avdelningen där det sällan är bråk. I alla fall inga större bråk med livshotande skador, utan som på alla avdelningar så ser ju självklart inte plitarna allt som händer och det kan verka lugnt på en avdelning men är ändå folk som då och då får stryk men då utan att plitarna vet så klart.
”Folk ramlar eller gör sig illa på träning eller dyl” 🙂

Då folk blir knivhuggna eller får ansikten krossade så är det lite svårare att dölja och då blir det oftast en anmälan, även om inte offret/offren vill vara med, de flera här inne anmäler ju inte då det är grovt förbjudet inom kriminella kretsar och då brukar anmälan läggas ned.

Sedan finns det de som låtsas vara tuffa och sen blir misshandlade och då vittnar mot den/de andra och det är mycket fult gjort. Då är det bättre att de håller tyst.
Ger man sig in i leken får man leken tåla.
Vill man inte bråka så behöver man oftast inte det men vad man än gör så pratar man aldrig till plitar eller poliser.

Sverige är litet och man stöter alltid på nån igen nånstans så jag tycker att man ska vara rak, ärlig och gå med ryggen rak och inte lägga sig i det man inte har att göra med men samtidigt stå stark, mycket stark, när det nu än blir av.

På rastgården: ”Hade varit kul om örnen tog den”

Promenadtid.

Jag går längst ned i korridoren på avdelningen och ringer på i stetofonen för att plitarna ska öppna dörren så jag kan gå ut och få lite luft.

Som alltid tar det ett par minuter innan de öppnar dörren, sedan börjar jag gå runt på promenadgården (som är som en cirkelformad promenad) och efter en stund hör jag ett ljud som på senare tid har blivit vanligare och vanligare här på Kumla.

Jo, det surrar och låter, så jag tittar upp och ser drönaren som har börjat användas här, den låter mer än jag trott och är mycket snabb. Den åker över promenadgården snabbt mot bunkern för att sen vända tillbaka över den rastgård (promenadgård) jag är på, sedan åker den över till någon annan gård för att snabbt komma tillbaka igen.
Den vänder otroligt snabbt och jag skulle uppskatta den att flyga i minst 50 km/h och vänder på mindre än en sekund.

Antar att den både har ljud och film när den används.

Fiskmåsarna och kråkorna flyttar sig snabbt när drönaren kommer, jag tänker en stund på hur kul det hade varit att sett någon örn komma och ta drönaren för att sen flyga iväg med den. Det är nämligen fyra-fem örnar som ibland flyger över Kumla men det är säkert pga fiskmåsarna.

Nej, de tog inte drönaren idag i alla fall.
Kanske imorgon :).

MVH,
Peter

”Jag såg i hans ögon hur ledsen han var”

Vid bevakade besök här på Kumla finns det två stycken valmöjligheter och det är lite på hur bevakat besöket måste vara och/eller hur mycket personal plitarna har för tillfället.

Alternativ nr 1: Du sitter ned vid ett bord och på andra sidan bordet sitter ditt besök (som max inte mer än 3 st vuxna och det gäller alla besök) och mellan dig och besöket är det två stycken plitar som är med så ni inte kan varken röra varandra eller säga nått som dem anser olämpligt och konstigt där, då bryter dem besöket och det blir aldrig mer besök av dem du nyss hade besök av.

Alternativ nr 2: Ganska lik det du ser på amerikanska filmer, så är det ett pansarglas mellan dig och ditt besök men rutan är större och på varsin sida om glaset är på den intagnes sida 1 st stol + en papperskorg som du kan slänga papper i om du blir ledsen och torkar tårar då det kanske är flera år sen du sist såg ditt besök och ditt besök kanske gråter för att du är där du nu är. Tror ingen far eller mor vill se sitt barn så (tro mig jag vet).

På varsin sida glaset får de ett runt litet bord som är ett delat bord med pansarglas mellan och det finns på besökets sida också papper + papperskorg + stolar och här behöver man inte prata genom telefonen som man ser på filmer utan det sitter varsin högtalartelefon på båda sidor. Så man bara pratar högt och självklart är det också så att besöket filmas samt övervakas av plitar som är redo att storma in för att avbryta om de tycker det behövs.

Jag har i över två års tid haft besök av min gamle far bakom glaset och det är nått som är sjukt jobbigt, och jag glömmer aldrig första mötet då jag såg i hans ögon hur ledsen han var att se sin son bakom dess pansarglas med fångkläder.

Efter ett sådant bevakat besök måste jag trots att jag inte ens kunnat hamnat i kontakt med besöket klä av mig naken, visitera mig, kläderna visiteras, gå igenom en metalldetektor samt lämna urinprov. Tror dem gör det enbart för att trycka ned oss intagna som ingen ändå lyssnar på .

”Detta behandlande – en fara för hälsan”

Detta är en den sista delen av ett längre blogginlägg.
Del 1: Maktlöshet: ”Att bryta ned oss psykiskt” 
Del 2: ”Du är på Kumla och de vill inte ha fångar här över natten”
Del 3: En intern måste ha sin livsviktiga medicin: ”Vi tar det när vi har tid”

Strax efter ringer sjukan och säger att de skickar internens medicin direkt då hans värden är så dåliga och han genast måste ta medicinen.

Ok, sjukan säger till internen att de pratat med plitarna och en ska genast hämta den livsviktiga medicin han måste ha snabbt.

Klockan 18:
Internen ringer på och frågar om plitarna hämtat hans medicin.

– Nej, vi tar det senare då vi har annat att göra (vilket var att öppna tvättstugan och slänga sopor som ändå kan göras lite senare).

Klockan 18.40:
Det kommer två stycken plitar med hans medicin och internen är så arg, orolig och säkerligen rädd över sin hälsa att han genast tar medicinen.
Efter det säger han med lugn men allvarlig röst att han är mycket upprörd över detta behandlande och att det inte är ok att bli behandlad på detta sätt då det kan vara en fara för hälsan.

Efter detta kommer fler plitar och frågar om internen hotade lite men internen var ju bara orolig för sin hälsa och vem vill och kan vara lugn i detta läge?

Skulle du bli inlåst utan din livsviktiga medicin frivilligt?
Tror knappast det.

/Peter

En intern måste ha sin livsviktiga medicin: ”Vi tar det när vi har tid”

Detta är en fortsättning på ett längre blogginlägg.
Del 1 kan du läsa här
Del 2 kan du läsa här

En annan intern i fråga äter en livsviktig medicin då hans inre organ ej fungerar utan detta. Kumlas doktor berättar för internen att det nu finns nyare och bättre mediciner för honom som ej skadar kroppen lika mycket.

Internen är glad och överväldigad över detta besked då han med den nuvarande medicinen måste gå på kontroller cirka var tredje vecka och ibland oftare + han har ätit denna medicin i cirka 20 år och har extremt stora problem med sina organ (långt värre än normalt för denna sjukdom) och han får helt plötsligt sluta äta sin vanliga medicin, och är utan den tre dagar för att hans värden måste sjunka, och samtidigt inte får sjunka för mycket.
Han tar ett blodprov på morgonen dag 3, sjukan säger att den kontaktar honom på dagen vid lunch för att då få besked om hur/när han ska ta den nya medicinen.

Klockan 14.25 ringer de:
– Vi ringer klockan 15.00 för du måste ha medicinen innan kl 16.00 då du nu har lågt värden

– Va?

Ok, väntar.

Klockan går.

Klockan 16.00 ringer internen på och frågar plitarna om sjukan ringt?
– Nej, varför då?

Då har även internen pratat med fyra olika plitar på avdelningen angående denna viktiga medicin.

Internen förklarar igen och ber dem ringa sjukan.

Kl 17.00.
Det är också en fredag och sjukan brukar gå hem kl 16.00. Internen ringer på igen då han är orolig och rädd för att inte få medicin då hans organ kommer att sluta funka väldigt snart 🙁 .

Pliten svarar:
– Va fan, vi har annat att göra!

Va??

Är flera andra internet som hör detta och blir upprörda då detta inte är ok!

Internen i fråga förklarar återigen vänligt men bestämt sin allvarliga situation och sin sjukdom + medicin.

– Vi tar det när vi har tid, säger pliten och lägger på i stetofonen (där man ringer).

Hur går fortsättningen? Fortsätt läs bloggen så får du veta.

”Du är på Kumla och de vill inte ha fångar här över natten”

Detta är en fortsättning på förra inlägget som du kan läsa här. 

Det trycks igen på överfallslarmet och de 30-40 plitarna kommer inrusande och skrikandes igen och killen har tårar i ögonen (som man typ aldrig ser i ett fängelse) och kan inte röra sig.
Då är det en kvinna i den gruppen som inser att det här är akut och ambulansen är på plats cirka 20 minuter efter.

Ambulanspersonal kommer in och frågar saker till killen, sedan skäller ambulanspersonalen ut plitarna som endast gett honom två stycken Alvedon cirka sex timmar tidigare.

För att ens få upp killen på en bår så krävs det att ambulanspersonalen ger killen, inte bara en morfinspruta, utan två stycken.
Detta är helt sjukt och även om han är en dömd brottsling så borde han få hjälp.

Inne på sjukhus (åker självklart fastbojad så klart) så för att ens få av honom ifrån båren krävs ytterligare en morfinspruta.

Han kommer in till en läkare som tar ett blodprov och sedan säger han:

– Det ser inget konstigt ut i blodet och du är där du är och egentligen skulle jag vilja ha dig kvar på kontroll/bevakning men du är på Kumla och de vill inte ha fångar här över natten då det krävs mycket bevakning och personal. Så jag hoppas du blir bättre och du på måndag kan försöka komma till doktorn där på Kumla då du kan få starkare Alvedon.

– VA? Alvedon? 

– Ja, även om jag skriver ut smärtstillande till dig så tar Kumla bort dem för dig så det är onödigt. Lycka till!

🙁

Åtta månader har idag gått och killen är inte 100 % frisk ännu men han muckar om cirka tre år och ser då fram emot att försöka få hjälp att fixa ryggen.

/Peter

Maktlöshet: ”Att bryta ned oss psykiskt”

Som jag sagt tidigare så är det psykiskt svårt och jobbigt att sitta på svenska klass 1-anstalten Kumla som är värre än de andra klass1:orna just för att det är Kumla och verkar som att Kumla måste vara värst (psykiskt) för att få oss intagna att må skit.

Jag har varit på Kumla flera år nu och har sett en hel massa konstiga händelser som jag inte trodde var möjigt och jag vet nu att Kumla psykar oss intagna systematiskt och välplanerat, inte välplanerat hela tiden men plitarna är 100 % utbildade i att bryta ned oss psykiskt.
Det kan handla om allt möjligt och är vardagsmat för oss interner att bli ”testade”. Speciellt om någon närmar sig en nedklassningsmöjlighet eller permission eller dyligt, då är testerna i full gång.

Har en hel massa exempel men kan ta ett par stycken och jag och flera av oss här inne har själva bevittnat detta.

En person (intern) på min avdelning har ett 10-års straff och har i hela sitt liv brukat mycket våldsbrott men på senare tid skött sig väl och ställer inte till bråk i onödan, han har tidigare varit med om en bilolycka då hans rygg blev skadad. Plötsligt en kväll blev han dålig i ryggen men ville inte och trodde inte det var så allvarligt utan blev inlåst i cellen som vanligt.

Hela natten gick och han hade mycket ont, lite före upplåsningen ringer han efter plitarna för att få alvedon + be plitarna ringa doktorn.
Plitarna kommer inte utan han får vänta tills upplåsning.
De låser upp han, går ut och tar Alvedon (som pliten ger då intagna ej får ta själv), och ber de snällt ringa sjukan då han även har en blodsjukdom och är rädd att det är något med ryggen.

En timme går, två timmar går, tre timmar går.
Killen ligger vid denna tidpunkt på golvet då han varken kan stå, gå eller röra sig.

Plitarna:
– Vi har ringt men det är inget svar, men du kanske kan träffa dem på måndag?

”MÅNDAG?”
”Det är nu fredag?!”
Driver dem?

Några blir arga och upprörda då han uppenbarligen behöver hjälp, det trycks på överfallslarmet då hela vaktstyrkan kommer och är det 30-40 plitar som ser han ligga där ha ont och är hjälplös så MÅSTE väl åtminstone en plit ringa sjukan?

Nej, då.
De blir arga och skäller på allt och alla att vi inte ska ringa på larmet då inget hänt?
Hmm…?

Okej att avdelningens fem-sex plitar blundar och skiter i det men 30-40?
Inte okej!
Han ligger kvar.

Plitarna säger:
– Du ska få hjälp.

En timme går.
Två timmar går.
Tre timmar går?!

Hur går fortsättningen? Fortsätt läs bloggen så får du veta.

”Kommer plitarna näcka besöket?”

Tankarna snurrar i 190 km/h efter ett besök. Jag blir trött men är självklart glad av att ha haft besök men tankarna blir koncentrerad till utsidan när man fått höra hur folk mår och har det. Både positiva och negativa ting händer ju alla i livet, men här inne innanför dessa höga murar och olika taggtrådsstängsel med elstängsel (som är förbjudet men Kumla betalar med glädje böter varje åt för att få ha kvar dem) så är allt så inrutat och i stort sett är varje dag densamma.

Med det blir det så att oavsett om du är en rutinmänniska eller inte så efter x antal år så blir du garanterat en rutinmänniska, på gott och ont.

Efter ett besök är man oftast så trött och man tänker mycket hemåt, till familj, vänner och bekanta.
Är allt lugnt?
Mår alla bra?
Hur ska barnen klara sig?
Mår deras mor bra?
Hur ska barnen klara sig?

Barnens mor blir ju helt ensam med allt jobb och det ger enormt mycket ångest och här kan man inte höra ett skit åt det. Bara vänta ut tiden för att ev kunna hjälpa till sen.

Innan besöket tänker man även alltid på om plitarna kommer näcka besöket?
Det är alltid jobbigt 🙁
Vem fan vill att ens nära och kära ska behöva klä av sig nakna inför plitar och de ska gå igenom deras kläder? Helt otroligt sjukt! Det gör en arg och jag förstår dem nära som t ex vägrar klä av sig  och därmed inte får komma in, jag blir bara ledsen att de blir förödmjukade och det tack vare mig. Det är mitt fel 🙁

Jag blir ju efter besöket ändå avklädd, visiterad + får gå igenom en metalldetektor samt även lämna urinprov. Då tycker man ju verkligen att mina nära och kära, som inte har gjort nåt, utom att känna mig som är här, inte ska behöva bli trakasserad.

/Peter.

Valborg på Kumla: ”Vi grillade och njöt av vädret”

1 maj 2017

Tja!

Nu när det är Valborg så var hemlängtan stor. Såg bilder på nyheterna och log :).
Uppsala är schysst på Valborg.

Här inne är i stort sett alla dar lika men vi var ett par grabbar som grillade ihop och njöt av det fina vädret som var och det var fint hela timmen vi hade lov att vara ute. Mycket trevligt och gott trots att vi är inlåsta.

Vi köpte kött i kiosken och när vi åt hördes fiskmåsarna skrika och det var härligt att sluta ögonen och tänka sig bort till skärgården eller nånstans runt havet. Även om jag/vi är inspärrade och inte kan ta del av det utanför murar och stängsel och taggtråd och dyl så är tanken fri och jag är glad att dem (staten/kriminalvården) inte kan låsa våra tankar :).

Blev helt bränd idag av den timme jag var ute i solen då huden blir så känslig att år efter år inte få ordentligt med solljus och en viktiga D-vitaminen. Skönt!

Jag saknar att kunna vara ute i solen på sommaren med familj och vänner och bara njuta av varandras sällskap. Sola, bada eller bara ta en promenad ihop som betyder så mycket och är man eller om man alltid haft sin fria tid utan att vara inlåst så tror jag inte folk uppskattar de små stunderna ihop med sina nära och kära.

Det är något jag aldrig mer kommer ta för givet! Familjen och dina sanna vänner betyder allt!
Stressa inte bort er familj! Ta tillvara på varandra och njut av att vara ett.

Jag ska komma ut som en fri man, starkare men definitivt betydligt mycket smartare och bli en del av samhället i den mån som är möjligt. Jag vill ha lugn och ro men är väl förberedd på att allt kan hända.

Ensam är svag och tur att jag inte är ensam varken här inne eller utanför murarna. 🙂
Jag är lyckligt lottad med ett stöd ifrån både familj och vänner och är mycket glad för det. Har sett många här inne som inte har något och ofta beror det på nått men det kan inte vara lätt att kliva utanför dessa murar utan stöd från familj/vänner eller samhället.
Det blir oftast en snabbiljett tillbaka till kåken och då oftast än längre än det straff man nyss hade.

Tack för idag.

MVH,

Peter.

 

En vanlig morgon: ”Det smäller ofta”

Morgonen börjar med att plitarna öppnar celldörren och kollar att jag är i liv (som de måste göra på alla varje dag), för att sen ta sig upp och ta och göra iordning frukost i ett litet kök där 15-16 grabbar trängs för att alla är hungriga + att många ska på sysselsättning, dvs jobb eller skola.

Köket på morgonen är en plats det ofta smäller på då det varken finns kamera där. Och tänk själv 15-16 hungriga grabbar som kommer från olika delar av landet och/eller många ifrån andra länder där vissa har en helt annan syn på t ex hur man beter sig mot folk eller kanske aldrig ens har städat eller brytt sig.

Men man kommer få lära sig att städa och visa sin omgivning respekt oavsett vem man är, för även om han är 2 meter lång och bred som fan så klarar han aldrig 10-15 man samtidigt och det är det som händer om man inte kan bete sig.
Hela avdelningen håller ihop och misshandlar honom. Sen kanske alla inte ens är värsta polare själva men avdelningen håller ihop då ”alla” vill ha rent och fräscht runt sig och ingen är ju här frivilligt.

Här på Kumla går larmet flera gånger per dag och ibland är det inte så allvarligt men det är nästan alltid olika spänningar i luften mellan diverse gäng och grupper.  Det är viktigt att stå upp för sig själv och sina nära och när det blir nåt tjafs så statuera ett exempel så att andra gärna inte vill bråka. Inte för att de andra kanske blir rädda utan för att de då ser att man står upp för sig och kör hårt när det behövs.

Oavsett vilka vi alla är som sitter här så har vi alla en sak gemensamt. Alla vill ut, de flesta har familj och här inne är ingen höjdare då det inte blir nån inkomst och knappt någon kontakt med utsidan.

Peter.


Peter, 34, från Uppsala, avtjänar ett långt fängelsestraff på Kumlaanstalten. Han kommer därifrån att blogga exklusivt för 24Uppsala om livet bakom de höga murarna.

Peters ord/åsikter är hans egna och inget som 24Uppsala står bakom.Har ni frågor till Peter kan ni maila redaktionen@24uppsala.se.