En lika sann som osannolik historia

Året 1994 försvinner en 13-årig pojke spårlöst från sitt hem i San Antonio, Texas. Tre år senare ringer telefonen. Den försvunna pojken är då återfunnen, men på andra sidan Atlanten. Dessutom har han bytt både hår samt ögonfärg och har en fransk brytning. Flera frågor väcks kring den nu återfunna pojken.

”The Imposter” är tveklöst topp tre bästa dokumentärfilmer som jag någonsin sett.  Regissören Bart Layton har lyckats knyta ihop den rafflande historien, som kantas av tvetydigheter, och skapat ett mästerverk. Både fotot och klippningen är fem plus i mina ögon.

Historien är så märklig att det är svårt att förstå att den ens har inträffat. Tidigt i filmen får man veta att barnet som hittats i Spanien, inte är den borttappade pojken som försvann tre år tidigare. Istället är det en bedragare som heter Frédéric Bourdain, en 23-årig fransman som är proffs på att stjäla folks identiteter.

Men familjens desperata vilja att ha tillbaka sin son och Bourdains skådespeleri resulterade i att han fick flygas med hem till USA och undgick både granskning av familjemedlemmar såväl myndigheter.

dok-imposter-02-0-jpg

I filmen så återger Frédéric Bourdain i detalj hur han gick till väga när han tog pojkens identitet. Ju mer man får veta, desto underligare verkar alltihop. När en utredare börjar ställa frågor kommer märkliga saker upp till ytan och berättelsen tar en oväntad vändning. Det är en dokumentär som mer liknar en thriller.

I slutet så öppnas vissa dörrar och flera nya teorier planteras, som aldrig riktigt följs upp. Detta skapar förvirring i den redan tilltrasslade storyn och gör att filmen inte når toppbetyg. Det är fortfarande tveklöst en av de bästa dokumentärer jag sett och därför får filmen en stark fyra i betyg.

 

Regissör: Bart Layton
Medverkande: Frédéric Bourdin, Carey Gibson
Längd: 1.39
Åldersgräns: 15 år
Genre: Dokumentär
Produktionsår: 2012
Betyg: 4

 

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.