Recension: The Party – rekommenderas!

Originaltitel: The Party (2017)
Biopremiär: 5/1
Regissör: Sally Potter
Manus: Sally Potter
Med: Kristin Scott Thomas, Patricia Clarkson, Bruno Ganz, Cillian Murphy m.fl.
Genre: Drama, komedi
Speltid: 71 minuter

Sally Potters senaste film The Party är en skruvad, tragikomisk karaktärsstudie. Likt en klassträff där de forna klasskamraterna väljer att behålla sina stereotypa roller, lyckas regissören avmaskera karaktärerna tack vare vassa och djupa dialoger.

”Har jag slängt bort mitt liv på en hägring?” frågar sig värden Janet (Kristin Scott Thomas) självkritisk under kvällen. Vad som till en början skulle bli en gemytlig tillställning i goda vänners lag för att fira hennes befordran som Storbritanniens nye hälsominister, slutade i stor katastrof likt Peter Sellers episka The Party från 1968. Men tillskillnad från Sellers klumpiga men ärliga rolltolkning är Janet och hennes vänner inte lika ärliga, och deras självbilder raseras som ett korthus när sanningar bubblar upp till ytan likt ett vulkanutbrott. Detta är en av ingredienserna i Sally Potters senaste film som också har titeln The Party.

Den brittiska regissören Sally Potters må ha ett mindre kändis-klingande namn än exempelvis Steven Spielberg, men att hon skulle vara en gröngöling i sammanhanget är missvisande. Vid blott 16 års ålder hoppande Potter av skolan för att arbeta med film och har gjort allt från kortfilmer till att regissera opera. För den breda publiken slog hon igenom 1992 med det historiska dramat Orlando, baserad på bestsellern med samma namn av Virginia Woolf. För fem år sen belönades hon med den brittiska imperieorden för tjänster gjorda åt riket inom- eller utomlands av drottningen Elizabeth. Avmaskering av stereotyper och samhällsklyftor är återkommande stoff i hennes filmer, och i The Party är den 68-årige regissören i sitt esse.

Att hon låtit sig inspireras av kammarspelsgenren, som fokuserar på en liten grupp männsikor under en kort tid, är uppenbart.  Spelplanen är densamma som i nämnda The Party från 1968, men även Alfred Hitchcooks klassiker Repet från 1948 är en inspirationskälla. Handlingen utspelar sig i en lägenhet där två vänner stryper sin klasskamrat, gömmer liket och ställer till med fest i syfte att fullborda det ”perfekta” brottet. Mysteriets pusselbitar faller successivt på plats, precis som i Potters film.

Tips: Spana gärna in Filmtopps guide med filmtipsen för 2018.

De vassa och djupa dialogerna är drivkraften i The Party, som med en stor portion samhällskritik gärna avhandlar genus, politik, kapitalism och relationer. De bästa replikerna har Patricia Clarkson tilldelats, och hennes bistra, snabb-käftade karaktär April är en fröjd att skåda. Och framförallt samspelet mellan henne och den snälla tyska pojkvännen Gottfried (spelad Bruno Ganz), som ser sig själv som en ”helare och livscoach” och samtidigt föraktar den västerländska sjukvården. April gör ingen hemlighet av att hon är oense sin stackars partner, vars ovetenskapliga teorier hånas med ett återkommande ”Shut up, Gottfried!”. Hon är en mästare i härskarteknik och deras relation påminner smått om John Goodman och Steve Buscemi i The Big Lebowski.

Speltiden på ynka 71 minuter försvinner i nafs tack vare ett högt tempo, men berättandet blir aldrig hetsigt.

The Party är som en klassträff där de forna skolkamraterna väljer att behålla samma roller som under skoltiden, men så fort värderingar ställs mot varandra klär Sally Potters av stereotyperna med stor precision. Resultatet blir väldigt underhållande.

André Sao Pedro

Spana in SVT:s ”BRON” och ”Den döende detektiven”

I dagarna får två populära TV-serier premiär på SVT. Läs om de båda produktionerna nedan!

Den döende detektiven – 3 januari

Titel: Den döende detektiven
Premiär: 3 januari
SVT Play
Med: Rolf Lassgård, Helena af Sandeberg, Henrik Norlén Alexej Manvelov m.fl.
Regi: Kristian Petri
Manus: Sara Heldt
Genre: Thriller, drama

Handling:  Lars Martin Johansson, tidigare chef för Rikskriminalen, är nybliven pensionär och faller en dag ihop efter att ha drabbats av en blodpropp i hjärnan. Som av en slump får han höra om ett ouppklarat mordfall från 30 år tillbaka. Samtidigt som han försöker få ordning på sitt liv bestämmer han sig för att lösa mordgåtan.

Alla tre avsnitten blir tillgängliga på SVT Play samtidigt och mer gratis titlar hittar du genom vår krönika om Sweflix  och varför vi ska streama lagligt.

BRON säsong 4

Den 1 januari 2018 startar den sista säsongen av den hyllade kriminalserien Bron. Kriminalserien, som kretsar kring flera mordfall som äger rum nära den dansk-svenska gränsen vid Öresundsbron, har fått spridning över hela världen.

Om handlingen: En kvinna har stenats till döds på Pepparholmen. Hon heter Margrethe Thormod och är generaldirektör för Migrationsverket i Köpenhamn. Henrik Sabroe (Thure Lindhardt) börjar utreda mordet tillsammans med sin nya danska kollega Jonas Mandrup (Michael Birkkjaer). Samtidigt har Saga Norén (Sofia Helin) dömts för mordet på sin mor och sitter inspärrad på en kvinnoanstalt i Ystad.

Två serier vi ser fram emot nästa år

Året börjar nära sig sitt slut och på Filmtopp summerar vi och blickar framåt bland TV-serie utbudet. Nedan kommer två tips på kandidater som kan bli 2018 års bästa tv-serier.

Altered Carbon

När man läser beskrivningen av handlingen i Altered Carbon så påminner det ganska mycket om något annat. En framtidsvision där huvudkaraktären, spelad av Joel Kinnaman, är en polis med ett inplanterat medvetande från en annan person från ett “off world prison”. Jag syftar naturligtvis på Blade Runner och när trailern till serien släpptes nyligen blev likheterna än mer tydliga. Men, likheterna till trots så är faktiskt Altered Carbonbaserad på en populär roman med samma namn, skriven av Richard K. Morgen. Om den i sin tur är inspirerad av Blade Runner låter jag vara osagt, men vad jag kan säga är att den belönats med det så kallade “Philip K. Dick Award”, så får ni dra era egna slutsatser av det.

Hur som helst så ser det rörliga material vi fått se hittills väldigt påkostat och snyggt ut. Att serien har Netflix i ryggen känns också som en trygghet då de oftast levererar högkvalitativa grejer. Vi hoppas denna kommer vara bra av alla de nya serier som kommer på Netflix 2018.

Det enda orosmolnet är att Altered Carbon inte har tillräckligt bra material i grunden och istället bara blir en blek Blade Runner-kopia, men det återstår att se helt enkelt.

Sharp Objects

En av förra årets klart bästa serier var Big Little Lies där alla avsnitt regisserades av Jean-Marc Vallée (Dallas Buyers Club, Wild). Nästa år är han tillbaka i TV-världen som regissör till samtliga avsnitt av en ny serie vid namn Sharp Objects. Den baseras på en bok av Gillian Flynn som även skrivit förlagan till Gone Girl. Med andra ord går det bevisligen göra bra grejer på hennes material, speciellt om rätt regissör är knuten till projektet och jag tror definitivt att så är fallet med Jean-Marc Vallée.

Amy Adams spelar här en reporter i den nya serier, som återvänder till sin gamla hemstad för att skriva om ett våldsamt mord. I serien florerar även en yngre version av hennes karaktär spelad av Sophia Lillis känd som Beverly Marsh i Det. Lite lustigt med tanke på att Amy Adams är med på ett flertal listor över önskade kandidater att spela just Beverly i uppföljaren.

Producerad av HBO, regisserad av Jean-Marc Vallée och den fantastiska Amy Adams i huvudrollen. Sharp Objects kan inte bli något annat än en succé.

Så bra är biofilmen ”Tjuren Ferdinand”

Film: Tjuren Ferdinand (2017)
Regi: Carlos Saldanha
Manus: Munro Leaf (bok), Robert Lawson (bok), Robert L. Baird, Tim Federle m.fl.
Med: John Cena, Raúl Esparza, Jerrod Carmichael m.fl.
Genre: Äventyr
Speltid: 1 tim 46 min

Varje gång det har varit dags för tjuren Ferdinands sekvens i Kalle Anka och hans vänner önskar god jul har jag lämnat soffan för att sträcka på benen. Den korta filmsnutten om tjuren som hellre luktar på blommor istället för att stångas, är trist och befriad från dramatik. Därför tycker jag såklart att det är en smula märkligt att man nu från Blue Sky Studios har gjort en hel långfilm om den speciella tjuren. Överraskande nog är filmen ganska bra och lyckas faktiskt beröra mig vid några tillfällen. Det är en utmärkt familjefilm att se i jul.

Ferdinands fascination för blommor är naturligtvis central även i denna film. Något jag gillar med hur just Ferdinand gestaltas är att han, liksom i kortfilmen, inte viker sig och tar åt sig av de andras påtryckningar. Ur det avseendet är han en statisk figur, som på ett tydligt sätt lyckas förmedla att det är helt okej att vara sig själv och ha sina egna intressen, oavsett vad andra tycker. Visst, detta är naturligtvis inte ett kontroversiellt budskap, men jag tycker ändå att filmen levererar det på ett fint sätt.

Som liten växer Ferdinand upp på en gård tillsammans med andra tjurar. Det gemensamma livsmålet för alla utom Ferdinand, är att växa till sig och förhoppningsvis bli utvalda för att delta i tjurfäktning. När Ferdinands pappa blir utvald och sedan inte återvänder, får Ferdinand panik och flyr från gården. Han hamnar så småningom hos en vänlig bonde och dennes dotter, som i flera år uppfostrar den lille tjuren med kärlek. Men genom ödesdigra komplikationer skiljs Ferdinand från sina käraste, och det dröjer inte länge förrän han återigen måste tampas med sina plågoandar från förr.

Jag, precis som många andra skulle jag tro, anser att en riktigt bra animerad film tilltalar såväl unga som vuxna. Och även om inte Tjuren Ferdinand håller Studio Ghibli-klass, så får jag ändå säga att jag fann filmen klart givande. Ett stort plus i kanten är också den vackra musiken av John Powell, samt att regissören Carlos Saldanha lyckas rikta subtil kritik mot fenomenet tjurfäktning.

Vi blickar framåt!

Disney har blivit filmvärldens mest framgångsrika produktionsbolag, och vi kan räkna med att de kommer att producera några av årets bästa filmer 2018. Därför har vi på Filmtopp granskat Disney på det kommande årets biotablå och tagit fram några av de Disneyfilmer vi tror kommer att vara mest intressanta.

Superhjältarna 2

Handling: Pappa Incredible är hemma och vaktar Jack-Jack, medan Elastafilickan är ute och fångar bovar för att rädda världens undergång.

Varför du ska se filmen: Pixars samarbete med Disney har mestadels varit en framgång. Den första filmen om superhjältarna är en av de bästa animerade film någonsin. Det är explosivt tempo, spännande actionsekvenser och mångfacetterade karaktärer, som får oss att rota djupt i våra egna familjerelationer.

Att Superhjältarna skulle få en uppföljare kommer inte som någon överraskning, sett till hur filmen slutar. Det ska bli spännande att följa Jack-Jacks utveckling, han verkar vara en slags superhjälte-Neo, det vill säga… den utvalde. Det här kan bli hur bra som helst, förhoppningsvis en av filmvärldens bästa filmer 2018.

Gigantic

Handling: “Gigantic” äger rum i Spanien under upptäcktsresornas epok och följer tonåringen Jack, som suktar efter äventyr. När Jack hittar en värld av moln där giganter gömmer sig, stöter han på en gigantisk flicka och går med på att hjälpa henne hitta hem.

Varför du ska se filmen: Konceptet med jättar bland molnen är en innovativ idé, som direkt lockar intresse. Rent visuellt verkar filmen enastående och filmer kan gå lång bara på att ha ett fräscht upplägg. Gissningsvis kommer filmen att behandla tunga teman, som var hemma egentligen är. Vi tror på att “Gigantic” en Disney-klassiker och en av årets bästa filmer 2018.

Vad tror du, finns det en Disneyfilm du saknar på listan?

”DubbelTrubbel” till Krusenstiernska Teatern sommaren 2018!

Komiskt kaos på Krusenstiernska Teatern i Kalmar sommaren 2018! Thomas Petersson och Edward af Sillén kommer med prisvinnande farsklassiker ”DubbelTrubbel” till en av Sveriges vackraste sommarscener. Premiär äger rum den 28 juni och föreställningen spelas torsdagar- lördagar fram till den 28 juli 2018. Biljetterna släpps torsdag den 14 december.

Denna farsklassiker, av franske mästaren Marc Camoletti, får nu nytt liv i händerna på en stjärnspäckad ensemble: Thomas Petersson, Johan Petersson, Sussie Eriksson, Anna-Karin Palmgren samt kalmariterna Martin Rydell och Anna Rydell.

Handlingen:

I en lyxig sommarstuga i Kalmar har Bernard planerat den perfekta helgen tillsammans med sin älskarinna Sanna.Han har till och med ordnat en privat kock, för att sätta guldkant på romantiken. Hans fru Monica är på väg till tåget för att spendera helgen med sin mamma, och hans bästa vän Robert är på väg över för att sova i gästrummet, som ett perfekt alibi. Planen är idiotsäker! Vad skulle möjligtvis kunna gå fel…? Allt, visar det sig!

Robert har ingen aning om varför han egentligen är inbjuden, och Bernard har ingen aning om att hans fru och Robert egentligen är hemliga älskare, så Monica väljer plötsligt att stanna hemma. Ännu värre blir det när kocken Susanne av misstag blir förväxlad med älskarinnan Sanna, medan älskarinnan inte har en aning om hur man lagar mat! Mixa samman alla dessa ingredienser och du får en svindlande soppa…Nu är det upp till Bernard och Robert att i hisnande tempo tillsammans trassla sig ur denna snurriga situation, medan förvecklingarna står som spön i backen.

Ensemble:

Thomas Petersson gjorde scendebut redan 1972 i skolpjäsen ”Tusse Trumpen”. Han fick därefter sitt stora genombrott mycket tack vare sin briljanta, knivskarpa och pricksäkra ståupp-komik. Han har ofta setts i TV-program som tex ”Släng dig i brunnen”, ”Prat i kvadrat” och ”Time Out”. Thomas har även genom åren haft stora framgångar med egna farser runt om i hela landet.

Susanne Maria ”Sussie” Eriksson är en del av R.E.A-gänget och har genom åren medverkat i flertalet svenska filmer, krogshower, teateruppsättningar och musikaler som t.ex ”Les Misérables”, ”ABBA -The True Story”, ”Little Shop Of Horrors” och ”Mamma Mia”. Sussie har också setts i succéfilmer som ”Lilla Jönssonligan” och ”Adam och Eva” och är just nu aktuell i tv-serien ”Ack Värmland”.

Johan Petersson kan titulera sig som programledare, skådespelare, producent och programutvecklare. Johan inledde sin karriär som programledare för ”Disney Klubben” och har bl.a medverkat flitigt i TV-serier som ”Bröderna Fluff”, ”Hem till Midgård”, ”Doktor Mugg” samt humorprogrammen ”Partaj” / ”Café Bärs”. Johan tilldelades också ”Kristallen” för årets humorprogram (2013).

Anna-Karin Palmgren varvar skådespelar yrket med jobbet som undersköterska, har flitigt spelat teater sedan 1995 och medverkat i flertalet farser så som exempelvis ”Vem vill inte bli miljonär” och ”Hederlige Harry” tillsammans med maken Thomas Petersson.

Martin Rydell och Anna Rydell Kalmariter som flitigt medverkat i revyer och turnerat med egna barnteatern ”Duran och Mollan” genom åren. Anna har medverkat fem säsonger på Krusenstiernska teatern och Martin går in i sin tredje. De har vunnit Revy-SM tre år i rad med ”Kalmarsunds revyn” (2014-2016).

Biljetterna släpps den 14 december.

Så bra är äventyret ”Trollvinter i Mumindalen”

Film: Trollvinter i Mumindalen (2017)
Regi: Jakub Wroński, Ira Carpelan
Manus: Ira Carpelan, Piotr Szczepanowicz, Malgorzata Wieckowicz-Zyla
Med: Stellan Skarsgård, Stina Ekblad, Alicia Vikander, Bill Skarsgård m.fl.
Genre: Animerat
Speltid: 1 tim 20 min

Mumintrollen är tillbaka på vita duken i “Trollvinter i Mumindalen”, en finstämd stop-motion-animerad film om vänskap och jul. I huvudrollen syns Bill “Pennywise” Skarsgård som Mumin. Han får även sällskap av pappa Stellan och Alicia Vikander. Tyvärr dras filmen ned lite av ett för långsamt tempo som deras insatser tyvärr inte kan rädda.

Under min Japanresa förra sommaren började jag småprata med en kvinna i en biljettkö. När jag berättade att jag kom från Sverige och Skandinavien utbrast hon förtrollat “Mumin! Mumin!” och pekade på sin handväska med Muminmotiv på. Jag kände till Japans kärlek för Tove Janssons berättelser men jag hade aldrig riktigt reflekterat över att det kanske fanns personer med Muminväskor på andra sidan jordklotet. Och ja, jag är uppvuxen med “Pappa pappa pappa pappa pappa, mamma mamma mamma mamma mamma” (googla “Mumin intro”) så jag har fått min beskärda del av Mumintrollets berättelser, främst i form av tecknad film. Nu är Mumin tillbaka i ännu en animerad film som skiljer sig ganska markant från 90-talets produktioner.

I Mumindalen nalkas vintern och Mumintrollen går i ide som de alltid gör. Den här gången väcks de ur sin sömn och måste tillsammans med dalens övriga invånare hjälpas åt  julen står ju för dörren.

När Mumintrollet och kometjakten gick upp på bio 2010 var jag inte en av dem som köpte biljett. Snabbspola framåt sju år och halvuppföljaren Trollvinter i Mumindalen är här. De båda filmerna delar samma dockpappers-utseende och vilar närmare Tove Janssons originalillustrationer än den japanska tv-serien. Färgerna är starka och filmen jobbar mycket med kontraster på ett sätt som verkligen känns utomvärldsligt. Det här är långt ifrån Pixar och Dreamworks både i utseende och tempo.

Filmens speltid på 1 timme och 20 minuter låter kanske inte särskilt mastigt, men det är dess största fiende. Det vilar något väldigt fint och hantverksimponerande över den här familjefilmen, men någonstans kring 45 minuter in i filmen gör sig det långsamma tempot påmint. Berättelsen om Muminfamiljens förberedelser inför julen har verkligen inte bråttom och inledningsvis finns det något skönt och avslappnande med det. Men det hade med råge kunnat filats bort runt 20 minuter här utan att något större gått förlorat.

Rollistan är ordentligt stjärnspäckad och de passar alla in i sina roller och skänker de lite charmigt ålderdomliga replikerna en värme som behövs. Animationen i sig är medvetet “fulsnygg” och frånvaron av någon form av ansiktsanimation gör att röstinsatser är nödvändiga för att förmedla karaktärernas känslor.

“Trollvinter i Mumindalen” är överlag en finstämd liten film om vänskap och viljan att våga utmana sig själva. Den tuffar på i makligt tempo och kanske inte lyckas (eller ens har ambitioner) att förändra världen men ger ändå en mysig inblick i den bekantskap som är Mumindalen. Hoppas kvinnan med Muminväskan blev nöjd.

I december kommer massa med bra familjefilmer på bio – spana in vår lista.

Vi mötte gänget bakom Solsidan

Pressdagen är lång och det är ett spänt och peppat Solsidan-gäng som Filmtopp möter i en lokal vid Hötorget i Stockholm. Kavajer och långklänningar är det som gäller och morgonsoffor varvas med fina loger som snart kulminerar i en första visning av den nya filmen, Solsidan, som blev färdiginspelad i somras.

Solsidan beskrivs som en fördjupning i de karaktärer och historier som figurerade i den enorma tv-succén vi har fått följa i hela fem säsonger. Det är en film som givetvis innehåller en stor dos humor men även en hel del dramatik i form av besvärligheter som otrohet och sjukdomsfall. Till den redan väletablerade ensemblen har vi nytillskott som Henrik Schyffert, Frida Hallgren och Sven Wollter.

Hur har resan från tv-serie till vita duken varit?

– Måns Herngren och jag har jobbat tillsammans mycket innan och han har också regisserat en hel del Solsidan-avsnitt, så att kunna vara två i den här processen har varit väldigt skönt. Vi ställer ganska olika frågor och kan syna varandra. När jag är framför kameran är det han som tar beslut, är han och rekar i Skåne provfilmar jag i Stockholm och sådär, det har varit underlättande, säger regissören Felix Herngren som också spelar karaktären Alex.

Felix berättar också att det har varit skönt att jobba med ett så tryggt team. Redan från start har de vetat att det här är komiker och skådespelare som är väldigt snabbtänkta. Därför har en hel del rum för improvisation funnits med. Sedan passar Felix bollen vidare till sin bror.

“Det är ganska absurt”

– Inför varje säsong spånar vi en massa storys som vi vill inkludera i serien men många hinns inte med. Ett 22-minutersavsnitt brukar utspela sig inom loppet av en vecka ungefär och de där stora livskriserna kan ta flera år, så att kunna borra in sig rejält och sen skruva och pilla jäkligt länge har varit kul, säger Måns.

De nyinkluderade skådespelarnas väg in i Solsidan-universumet har också gått sömfritt. Frida Hallgren och Henrik Schyffert spelar två nya flammor till klassiska Solsidan-karaktärer och de tycker båda att det kändes bra att komma in i ett gäng som redan var väldigt inkörda och duktiga på sitt.

– Det har verkligen varit en ära att få vara med. Jag har fått scener med alla karaktärer vilket är väldigt tacksamt och att se till exempel Alex komma fram till en med sin rutiga skjorta i verkligheten blir ju som att helt plötsligt gå in i tv:n ungefär, det är ganska absurt, säger Frida.

Har ni några särskilda minnen som sticker ut från inspelningsdagarna?

– Det har ju varit väder och vind som helt klart spelat en stor roll, säger Malin Cederbladh som spelar Anette och fortsätter. Vi har en ganska påkostad och stor scen nere i Torekov där vi hade säkert hundratals statister och när vi var där så fullkomligt öppnade sig himlen och det blev becksvart och spöregn. Så det var ju ganska oroande men det löste sig till slut ändå. Men det kanske var lite jobbigare för Mia och Henrik som fick vara så pass mycket i naturen på grund av sina tältscener.

Sven Wollter och Johan Rheborg skrattar åt samma minne.

– Ja, det finns en scen där jag ska hoppa naken från en Torekovbrygga och det var så otroligt mycket planering inför det. Det snackades stuntmän och torrdräkter och provbad och alla var jättenervösa. Kanske var försäkring och sådant inblandat, jag vet inte riktigt. Men jag tänkte att det här löser jag väl själv för fan, jag har hoppat från bryggor innan. Så jag gjorde ett riktigt jättekliv ned i det iskalla vattnet där som ett statement och visst överlevde jag. Det är bra med planering men lite gränser måste ju finnas, säger Johan Rheborg. 

jj

Ingen av er har sett filmen än. Hur är förväntningarna?

– Vi är alla jättetaggade! Men att se något för första gången på stor duk är alltid lite jobbigt. Så många frågor ploppar upp. Är jag bra? Är filmen bra? Hur ser jag ut? Visst är det tråkigt att just den där celluiten råkade komma med i bild? Och så vidare, men till slut får man bara försöka se det utifrån och ta det med lite avspänning och distans. Så får alla andra som ser filmen ha sina åsikter för det har de alltid ändå, säger Mia och verkar få medhåll från resten av ensemblen.

– Det är klart att man känner sig kaxig just nu men när man väl sitter där så är det mer nervöst, men det är jättespännande och roligt verkligen, säger Josephine.

Henrik Schyffert har också höga förväntningar, och lägger likt Mia in en pik mot vad han tänker om övriga Sveriges kommande reaktioner:

– Man kan inte riktigt oroa sig för mottagandet. För dels så blir man galen då. Och dels så börjar man göra riktigt kassa val, när man börjar vända kappan efter vinden alltså.

Och till sist då, är det här det sista vi ser från Solsidan?

– Det vet vi faktiskt inte. Det finns väl några halvöppna dörrar. Eller de står kanske på glänt i alla fall, säger Mia och Malin.

Filmen Solsidan har premiär idag 1/12

Vi har sett den nya komedin ”All Inclusive”

Titel: All Inclusive
Regi: Karin Fahlén
Manus: Mette Heeno, Daniel Karlsson
Med: Liv Mjönes, Suzanne Reuter, Jennie Silfverhjelm, Goran Bogdan m.fl.
Genre: Komedi, Drama
Speltid: 1 tim 32 min

Karin Fahléns andra film “All Inclusive” är en remake på den danska originalfilmen från 2015. I komedin följer vi trettiotreårige Tove, som vaknar sent till flyget mot Kroatien – efter att haft ett one night stand med en nittonåring. Med packningen i IKEA-kassen hinner hon ifatt syster Malin och mamma Inger på flygplatsen. Hon kommer även ikapp nyheten om att deras pappa har lämnat Inger, och resan som skulle bli en avslappnande chartersemester har plötsligt en utmaning. Hur ska Tove och Malin få mamma Inger (Suzanne Reuter, som även är aktuell för Vår tid är nu säsong 2) att må bra igen?

All Inclusive är på flera sett en konventionell familjekomedi. Vi har ett hopkok av hysteri, kiss-humor, borttappad vigselring, nakenmålningar, knäppa servitriser och gäster. Listan är längre. Roligast av dessa spralliga inslag är det nedvärderande gay-paret, spelade av Jacob Ericksson och Shebly Niavarani, som ständigt finns på plats för att trycka ned Tove när hon snarare behöver en hjälpande hand. Det är ondska, på det roliga viset.

Den stora behållningen med “All Inclusive” är inte de lustiga svensk-på-chartersemester-scenerna, utan den väl skildrade familjerelationen. Inte minst Malin och Toves. Redan när historien tar vid är deras vänskap utsatt. Medan Malin har alldeles för stort kontrollbehov och värnar för mycket om sin familj, är Tove den festande dagdrivaren som missar sin mors födelsedag. Att de är två fullkomliga motpoler, gör svängarna från att komma överens, till att såra varandra skarpa. Men deras gemensamma nämnare, mamma Inger, påminner dem om att de visst har en samhörighet och att de faktiskt kan vara en fin familj.

Detta ser vi i min favoritscen, när Tove och Malin skrattar hejdlöst åt att Inger har duschhuvudet nere i skrevet. Det är en kul scen och det berör att se den trasiga familjen, om än för ett ögonblick, repa sig och fungera bra tillsammans. Stundtals är det gripande att följa trion, som under denna resa även gör varsin inre, där vi hoppas på att de blir bättre versioner av sig själva. Skådespelarna är dessutom trovärdiga i sina roller, min personliga favorit är Jennie Silfverhjelm som spelar Malin. Hennes emotionella berg- och dalbana ger berättelsen energin den behöver.

Med detta sagt finns det absolut godbitar att sila fram ur All Inclusive. Exklusivt är även Fargo-skådespelaren Goran Bogdan, som har filmens mest betydande biroll. Filmen tar dock stryk av att mångfaldigt reproducera klyschor. Flera möten och situationer på hotellet känner det tränade filmögat snabbt igen. Det är nästan omöjligt att vara nyskapande, men författarna behöver hitta nya incitament till de scener vi kan så väl. Som när Tove tar fel på vilken dag Inger fyller år och beställer in en grattistårta till deras bord. En sådan scen är absolut rolig, för en first-timer. Jag saknar dessvärre knorren. Men i och med att detta är en remake och manusförfattarna inte har all frihet i sin omskrivningsprocess, var filmen kanske redan dömd att falla i klichéernas vallgrav…

… men är den här typen av film främmande för dig gör den sig garanterat bättre.

TÄVLA OCH VINN HÄFTIGA SPIDER-MAN PRYLAR!

Vi firar ”Spider-Man: Homecoming” med en tävling om häftiga Spider-Man prylar.

Nu finns äntligen ”Spider-man Homecoming” att köpa digitalt. I samarbete med Plejmo har vi på Filmtopp arrangerat en tävling där du kan vinna häftiga Spider-Man-prylar! Allt du behöver göra för att vara med och tävla är att svara på våra två frågor.  Vi lottar ut 3 stycken paket med följande innehåll hörlurar, nyckelring, stickers och en bag:

Tidigare i år svingade sig ”Spidey” in på biosalongerna värden över med Spider-Man: Homecoming. En film som både fick lysande kritik och uppskattades varmt av fansen. Vi på Filmtopp belönade filmen med högt betyg och inkluderar Spider-Man: Homecoming på vår lista över årets allra bästa filmer. Succén var ett faktum och redan nu har två uppföljare fått klartecken.

Spider-Man: Homecoming är ett spännande och fräscht tillskott i Spider-Mans filmuniversum och vi är oerhört stolta över att kunna anordna denna tävling.

Tävlingen pågår till och med måndagen den 13 november. Vinnarna kontaktas på mejl!

Klicka här för att delta i tävlingen