2 HBO-serier med premiär i Juli

Dags att rusta för vintern mitt i sommaren: Game of Thrones sjunde säsong rullar in med full kraft i juli. På HBO kommer även en helt ny intressant serie, Snowfall, som har premiär imorgon.  Mycket appellerar med vinter helt enkelt. Nedan kan du läsa om de två produktionerna.

Snowfall – 6/7

En storm är på väg som bär namnet crack. Snowfall, skapad av Oscarsbelönade John Singleton, utspelas under tidigt åttiotal, vid crack-kokainets intåg i Los Angeles. Berättelsen följer ett antal karaktärer på kollisionskurs, bland andra Franklin Saint (Damson Idris), en ung gatuentreprenör som vill ha makt, Gustavo “El Oso” Zapata (Sergio Peris-Mencheta), mexikansk wrestler som hamnar mitt i en kriminell familjs maktkrig, Teddy McDonald (Carter Hudson), CIA-agent på flykt från ett mörkt förflutet och i färd med att utanför ramarna finansiera nicaraguanska contras, samt Lucia Villanueva (Emily Rios), egensinnig dotter till en mexikansk crime-boss.

Inom kort kommer en recension av oss på Filmtopp!

Game of Thrones – 17/7

Vintern är här och med den världens populäraste serie: Game of Thrones. Fantasyserien, som är baserad på bokserien ”A Song of Ice and Fire” av George R.R. Martin och har belönats med mängder av Emmy-priser, handlar om den episka striden om makten i ett stort och våldsamt kungarike. I rollerna ser vi bland andra Peter Dinklage, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Headey, Emilia Clarke, Kit Harington, Sophie Turner och Maisie Williams. I den sjunde säsongen trappas striden upp om Järntronen. Är vintern här för att stanna?

 

Bra bröllopsfilmer

Bra bröllopsfilmer

På sommaren kommer inte bara semester, utan även en hel del obligatoriska måsten… Fastrar som fyller år, barn som har dop, konfirmationer, studenter och alla dessa bröllop.

Det är därför ett måste för oss på Filmtopp att bejaka denna högtid, som både på gott och ont präglar våra sommardagar och kvällar. Vi gör det med att lista bra bröllopsfilmer.

Ur ett rent dramaturgiskt perspektiv kan genren tyckas vara tacksam att arbeta med. Förhållanden ställs mot sin spets, skelett kommer fram ur garderoben och karaktärer frågar sig själva vad som är rätt svar på den stora frågan. Men genren är även en plåga, eftersom de flesta bröllopshistorierna har gjorts och det kan till och med kännas som att vi sitter fast i en reproduceringsloop.

Men det finns undantag som bekräftar regeln. Om du som jag har svårt med vett och etikett, kom i rätt stämning med dessa filmer:

Wedding Crashers (2005)

I Wedding Crashers får vi följa bluffmakarna Jeremy och John, som fördriver sin fritid med att nästla sig in på bröllop för att ragga på brudar. En stöt kräver noggrann planering och att radarparet lyckas bygga falska, men trovärdiga, identiteter. Trots den kluriga uppgiften, har de aldrig misslyckats.

Enligt dem är ingen kvinna så mottaglig för ny kärlek som på sin väninnas bröllop. Fast det damerna inte har en aning om, är att John och Jeremy bara vill ligga med dem. Men hela deras jargong skulle ställas inför ett svårare uppdrag när John förälskar sig i en förlovad kvinna och hon bjuder över dem till hennes familjs sommarstuga inför hennes annalkande bröllop. Hur länge kan de ljuga om vilka de är?

Wedding Crashers må vara en konventionell dramaturgisk upplevelse, men är en av 2000-talets roligaste filmer. Owen Wilson och Vince Vaughn har en unik kemi och glänser som diamant i sina roller.

Corpse Bride (2005)

Victor ska gifta sig med en person han inte vill vara med, och stakar därför sig. Under bröllopsrepetitionerna beger han sig iväg till skogen för att repetera på sina löften. Där råkar han, med sina välvalda ord, väcka en död kvinna till liv. Victor ger henne sin bröllopsring och hon tar med honom på ett äventyr ner i sin värld, nämligen dödsriket.

Fantasyregissören Tim Burtons film Corpse Bride tar med oss på en unik resa, som pyntas med en än mer speciell kärlekshistoria. Burtons fantasi har förmodligen aldrig varit så här stor, och rent estetiskt är Corpse Bride hans häftigaste. Ett måste för filmälskaren.

Bridesmaids (2011)

Annies liv är en röra. Hon driver ett konditori, som går uruselt och lyckas inte hitta rätt på mansfronten. När hennes

bästa vän Lillian berättar att hon ska gifta sig med en rik bankir och frågar ifall Annie vill vara hennes brudtärna tackar hon genast ja. Men snart får hon konkurrens om hedersplatsen av Helen, en annan vän till Annie, som kostar på sig dyra ceremonier och välvalda presenter.

Annie är inte alls lika organiserad Helen, och gör allt i sin makt för att ge Lillian ännu bättre upplevelser. Men hennes spontanitet gör bara hennes position mer hotad och slutligen hennes och Lillians vänskap illa.

Bridesmaids är en hysterisk och i många fall bisarr komedi, som handlar om hur långt vi är villiga att gå för vänskap. Filmen är banbrytande och viktig eftersom den låter sina kvinnliga karaktärer vara lika sexistiska och grisiga och, ja, patetiska, som vi ständigt ser män vara.

Dessa var mina tips på bröllopsfilmer. Är du som jag alltid ute i sista minuten och vilsen när det kommer till att ge din nära och kära den obligatoriska gåvan? Tur det år 2017 och finns enkla sidor med tips på bröllopspresenter. Det räddade mig alldeles nyligen..

RECENSION: IT COMES AT NIGHT (2017)

Joel Edgerton och Christopher Abbot
Foto: A24

Film: It Comes at Night (2017)
Regi: Trey Edward Shultz
Manus: Trey Edward Shultz
Med: Joel Edgerton, Christopher Abbott, Carmen Ejogo, Riley Keough, Kelvin Harris Jr. m.fl.
Genre: Thriller
Speltid: 1tim 31min

Vi befinner oss i en postapokalyptisk värld där en mystisk sjukdom terroriserar omgivningen. En familj på tre personer – Paul, Sarah och den sjuttonåriga sonen Travis – håller sig mer eller mindre instängda i sitt hus i skogen. Om de går ut gör de det tillsammans. En dag mitt i natten vaknar de upp av ljudet att någon eller något har tagit sig in i huset. Det visar sig vara Will, och liksom dem är han till synes bara ute efter mat och vatten. Familjen bestämmer sig för att låta Will och hans familj flytta in i huset tillsammans med dem, men det dröjer inte länge innan de börjar bli misstänksamma. Har Will en gömd agenda?

Läs också: Bästa filmerna 2017

Redan i inledningsscenen påminner gasmaskerna och skogsmiljöerna om den fenomenala serien True Detective, och den känslan håller i sig filmen genom. Det är något mystiskt som lurar bland träden, frågan är bara vad? Trey Edward Shultz gör ett medvetet val i att berätta så lite som möjligt, och det beundrar jag. Om det är något som förstör en psykologisk thriller är det väl när själva mysteriet förklaras för tydligt? Märkligt nog tar Shultz det hela en aning för långt i It Comes at Night, och lite mer information hade faktiskt i det här fallet inte skadat.

Baserat på trailern förväntar vi oss nästan en skräckfilm med övernaturliga element. Utan att avslöja för mycket är det säkert att säga att det får vi inte. Visserligen bör den som är mörkrädd hålla sig borta. Huset har passande nog ingen elektricitet. Men filmen liknar istället mer ett kammardrama med läskiga och nervkittlande detaljer. Hur mycket av familjens misstänksamhet är egentligen berättigad och vad är bara ren paranoia?

Vi ser händelseförloppet utspela sig mestadels genom sonen Travis ögon. Hans mardrömmar kanske känns som en billig skrämselteknik för vissa, men sanningen är att de skickligt leder berättelsen framåt.

Travis spelas av Kelvin Harris Jr. och han mäter sig absolut med resten av den tilltalande skådespelarensemblen. Håll utkik efter Christopher Abbott (som spelar Will) och Riley Keough (hans fru Kim). De är nog inte långt ifrån sina genombrott. Däremot är Joel Edgerton kanske istället på väg bort från rampljuset. Jag hade hur som helst inte sett honom i en bra film sedan Warrior för sex år sedan. Han bevisar i alla fall här att han fortfarande har talang, och han skiner verkligen i scenerna där hans mod och rädsla står i konflikt med varandra.

Shultz jobbar med ett effektivt och tajt manus, men kanske är det för tajt. Det känns som att vissa scener saknas, och även om samtliga huvudkaraktärer känns välutvecklade, hade filmen gynnats av en halvtimmes extra uppbyggnadsscener, eller några fler scener i skogen, där den påstådda sjukdomen härjar. Istället läggs allt fokus på hur människorna reagerar på den lilla information de besitter. Det är nog det som gör att filmen inte riktigt lever upp till sin fulla potential. Jag tror inte att det finns så mycket mer att hitta om jag skulle se den en andra gång. Filmen lär bli snabbt bortglömd, vilket är synd eftersom den ändå är väldigt välgjord. It Comes at Night förblir ”bara” nittio minuters kuslig eskapism.

Bäst: Den genomgående stämningsfulla spänningen.
Sämst: Lite för många frågor lämnas obesvarade.

Biorecension: Dumma Mej 3 (2017)

Film: Dumma Mej 3 (2017)
Biopremiär: 28/6
Regi: Kyle Bada, Pierre Coffin, Eric Guillon
Manus: Ken Daurio, Cinco Paul
Med: Steve Carell, Kristen Wiig, Trey Parker m.fl
Genre: Animerat, komedi
Speltid: 1 tim och 30 min

Det animerade filmformatet är en tidlös genre som fascinerar. Sedan premiären av Toy Story 1995 har den amerikanska filmindustrin sprutat ut animerade succéer nästan årligen. Framgångskonceptet är en berättelse som tilltalar såväl barn som vuxna, och jag minns som pojkvasker när jag första gången såg Woody, Buzz Lightyear och alla de andra leksakerna komma till liv. När eftertexterna rullade i biosalongen var jag frälst, trots att jag inte förstod alla skämt. Men det spelade liksom ingen roll. Den visuella upplevelsen satt fastklistrad på näthinnan.

15 år senare gjorde jag en chockerande upptäckt i samband med biobesöket av Toy Story 3. Filmen innehöll många kamouflerade vuxenskämt som mitt nioåriga jag aldrig hade förstått.

LÄS OCKSÅ: Recension – Transformers: The Last Knight (2017)

I Dumma Mej 3 är Gru, Lucy, barnen och de knasiga minionerna tillbaka. Nu hotas freden av den forne barnstjärnan Balthazar Brat som tänker ta ut sin hämnd på Hollywood efter nedläggningen av hans barnprogram på 80-talet. Beväpnad till tänderna med laserpistoler och rosa tuggummi, disco-dansandes till tonerna av Madonna och Phil Collins, är han den tuffaste motståndaren hittills. Parallellt träffar Gru sin tvillingbror Dru för första gången, och bildar en stark, men något naiv syskonallians mot Brat. ”Lär mig allt du kan om skurkighet!” utbrister den adrenalinsökande tvillingbrorsan. Samtidigt försöker Lucy vänja sig vid livet som mamma.

Minionerna — dessa knasiga, gula figurer med påhittad italienska som modersmål — är tillbaka med råge efter den ljumma spin-offen Minioner (2015). Deras infantila eskapader kommer till bättre rätt när de inte spelar huvudrollerna.

Superskurken Bratt förlorade sin tid i rampljuset tack vare puberteten, och är en satirisk påminnelse om hur snabbt ära och berömmelse kan försvinna i Hollywood. I den engelsktalande versionen har Trey Parker passande nog rösten till antagonisten. South Park-skaparen är en uttalad föraktare av Hollywood.

LÄS OCKSÅ: Hollywoods historia

Estetiken är lånad från Superhjältarna (2004), men tempot är betydligt mer uppskruvat för att tillfredsställa den yngre publiken. Och stundtals lite väl uppskruvat när filmen blir för ivrig i sitt berättande. Jag hinner knappt andas mellan varven innan det är dags för nästa bombastiska händelse.

Dumma Mej 3 kommer aldrig att bli ihågkommen som en Toy Story 3. Den är långt ifrån lika välgjord som leksaksfilmen, men den är underhållande, såväl visuellt som verbalt, och det är det viktigaste.

Tävla med La La land – perfekt aktivitet för drömdejten!

La La Land tog världen med storm. Nu kan filmen upplevas på en jätteduk med musiken framförd på plats av Stockholm Concert Orchestra under ledning av den finsk-amerikanske dirigenten Erik Ochsner.

I början av mars tillkännagav filmbolaget Lionsgate att de tar sexfaldigt Oscarbelönade (bland annat för Bästa originalmusik) La La Land på världsturné med en livs levande symfoniorkester. Premiären sker på Memorial Day i ikoniska Hollywood Bowl. Turnén fortsätter sedan genom USA och därefter till bland annat Mexiko, Kanada, Storbritannien, Italien, Schweiz, Turkiet och Sverige.

LA LA LAND in Concert – a live-to-film celebration gästar Globen i Stockholm 25:e oktober och den 29:e oktober spelas föreställningen i Scandinavium i Göteborg. Nu kan du vinna 2 biljetter till valfri föreställning genom att tävla med Filmtopp!

I samarbete med Shownight och lottar vi på Filmtopp ut  totalt 3 x 2 biljetter (värde 495 kr styck) till den föreställning som respektive vinnare önskar. För att delta i tävlingen ber vi dig besvara  två frågor nedan och skicka oss en kort motivering om varför just du ska vinna!

Tävlingen pågår till och med onsdagen den 14 juni och vinnarna presenteras  på Filmtopp.

 En av de mest spännande och mäktigaste stunderna när vi gjorde ”La La Land” var när vi musiksatte filmen med en levande orkester. Hundra fenomenala musiker spelade live till bilder i Technicolor och gjorde Justin Hurwitz kompositioner intensivt levande. Det ska bli så roligt att få dela den upplevelsen med en publik, säger Damien Chazelle som både skrivit och regisserat filmen.

Klicka för att tävla här

Podspecial inför ”The Mummy”

Inför rebooten  har Filmtopps pod, Filmnationen, gjort ett belysande diagram över åldersskillnad mellan Tom Cruise och hans kvinnliga motspelerskor genom hela hans långa karriär. Det blir tydligt att kvinnorna numera alltid är runt 30 medan Tompa redan har fyllt 55 år.

Jocke och Emelie tar även upp filmbolaget Universals försök att skapa en ny franchise, ”Dark Universe”, av deras gamla koncept ”Universal Monsters”. Ett universum där allsköns kända monster ska samlas i flera filmer. I det gamla monster-universumet kan vi hitta ikoniska skräckrullar som Frankenstein, Frankensteins brud, Mumien, The Wolf Man, Den osynlige mannen, Skräcken i svarta lagunen, Fantomen på operan och Dracula.

 Om rebooten av Universals mångfacetterade skräckuniversum verkligen ska bli av, hänger till stor del på om The Mummy gör kassasuccé eller inte. Imorgon fredag kan du läsa Filmtopps recensionen av äventyret.

Du kan lyssna på det senaste avsnittet av Filmnationen här:

Biorecension: Baywatch

baywatch (1)

Film: Baywatch
Biopremiär: 2/6
Regi: Seth Gordon
Manus: Jay Scherick, David Ronn, Thomas Lennon, Robert Ben Garant
Med: Dwayne Johnson, Zac Efron, Priyanka Chopra, Alexandra Daddario, Kelly Rohrbach, Ilfenesh Hadera, Jon Bass m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1 tim 56 min

Det haglar av billiga sexskämt i ’’en av årets mest hajpade filmer’’, som skådespelaren Dwayne Johnson själv beskrivit återupplivandet av Baywatch på sitt Instagramkonto. Vi som följer honom där vet att han även har försäkrat oss om att vi ’’skratta tills våra käkar gör ont’’ om vi går och ser filmen.

Nu har jag gjort just det, och kalla mig humorbefriad om ni vill, men ingen kan väl på fullaste allvar tycka att detta hafsverk är roligt, än mindre sexigt? Visst, samtliga skådespelare är på ytan klippt och skurna för rollerna som de attraktiva strandbeskyddarna, men när den komiska tajmingen är noll spelar det ingen roll hur stora biceps Dwayne Johnson har, eller hur synliga Zac Efrons magrutor är.

Filmen är som sagt en nyversion av den omåttligt populära TV-serien som sändes under 90-talet. Dwayne Johnson har tagit över David Hasselhoffs stafettpinnen som den beskyddande muskelknutten, stationerad på en strand i soliga Florida. När vi först träffar honom är han och hans team mitt uppe i att anordna den årliga Baywatch-rekryteringen, som går ut på att hitta de mest lämpade livräddarna att utöka laget med. Efter intensiva tävlingar faller lyckan på Matt Brody (Efron), en före detta OS-medaljör, Summer (Daddario) och Ronnie (Bass).

Tillsammans bildar de ett omaka gäng, men det finns ingen gruppdynamik att tala om och karaktärerna är förvånansvärt tråkiga. Manusförfattarna (de är några stycken) har hoppats frambringa skratt genom snoppskämt och att låta Mitch (Johnson) verbalt trakassera Matt. Men det enda Mitch gör är att kalla sin lärling för ”glåpord” såsom ”Bieber” och ”One Direction”.

LÄS OCKSÅ: 4 biopremiärer att se fram emot i juni

De kvinnliga huvudrollsinnehavarna har verkligen inte mycket att göra förutom att se snygga ut. Desto mer fokus läggs på Ronnie och hans kärlek till CJ (Rorhbach), också medlem i teamet. ’’Hon är anledningen till att jag tror på Gud’’, säger han passionerat. Men vid varje möte med henne blir han som paralyserad och kan inte få fram ett ord. Därför tror jag att tittare förväntas känna igen sig i Ronnies situation; alla har vi nog varit förälskade i någon som vi upplevt vara i en högre division. Fast situationerna som uppstår i och med Ronnies oförmåga att bemöta sin käresta normalt – en gång får han stånd och fastnar med snoppen i en trädgårdsstol – är så långsökta att all igenkänningsfaktor uteblir. Manuset är rätt igenom uselt.

När strandteamet får nys om att det förekommer knarklangning på stranden, som kan kopplas till den nya klubbägaren Victoria Leeds (Chopra), tar actionscenerna fart på allvar. Tråkigt nog är de visuella effekterna så pinsamt dåliga, en båträddningsscen i synnerhet, att jag främst funderar på hur den här filmen kunde kosta 69 miljoner dollar.

Nej, Dwayne Johnson. Detta är inte sommarens roligaste film. Snarare den sämsta jag har sett i år.

betyg_0-1

Premiär för ”House of Cards” – säsong 5

Filmtopp.se har recenserat den femte säsongen av House  of Cards. Foto: Netflix.
Filmtopp.se har recenserat den femte säsongen av House of Cards. Foto: Netflix.

 

Titel: House of Cards
Säsong: 5
Skapare: Beau Willimon
Medverkande: Kevin Spacey, Robin Wright, Joel Kinnaman m.fl.
Genre: Drama
Avsnittslängd: ca 50 min

Frank Underwoods första fyra år som president är över och det är återigen dags för val. Paret Underwood står inför sin största utmaning hittills. Dels för att vinna över den unge, populäre och favorittippade motståndaren Guvernör Conway (Joel Kinnaman), dels för att upprätthålla fasaden om ett lyckligt förhållande. Deras äktenskap är numera helt platoniskt och enda anledningen att de fortfarande håller ihop är för att det ger dem bättre chanser till ytterligare fyra år i Vita Huset. Att journalister börjar gräva i Franks eventuella involvering i Zoe Barnes död förenklar inte heller saken.

Även om handlingen i säsong fem är en logisk och bra fortsättning på berättelsen om President Underwood så fungerar det tyvärr inte lika bra längre. Främst är det skådespeleriet som inte känns lika engagerat plus att dialogen inte är lika rapp och smart skriven som tidigare. Kevin Spacey och Robin Wright är fortfarande de starkast lysande stjärnorna, men de tycks ha tappat stinget en aning. Fast till och med när de underpresterar, så framstår seriens övriga skådespelarinsatser som mediokra på sin höjd. Det känns som att serien har tappat för många intressanta karaktärer på vägen, som inte har ersatts med likvärdiga aktörer. Eftersom House of Cards alltid har varit en väldigt karaktärsdriven serie innebär detta såklart också ett tapp i kvalitet.

Årets bästa TV-serier – så här långt

Allt är emellertid inte ris och bruna skogar. House of Cards är fortfarande en klart godkänd TV-serie. Men när den tidigare har hållit en så pass hög klass, blir det extra tydligt när kvaliteten börjar dala. Den femte säsongen har dock några riktigt sköna ögonblick som räddar den från den lägre regionen av betygsskalan. Bland annat en stark slutscen som ger mersmak. Nu stannar betyget ändå på strax över medel, det vill säga fortfarande sevärd men en klar kvalitetssänkning från tidigare säsonger.

Bäst: Spacey och Wrights personkemi.

Sämst: Oengagerat skådespeleri.

betyg_3

 

Sista säsongen av Netflixs ”Bloodline”

bloodline

För den oinsatta kretsar handlingen i Bloodline runt the Rayburns, en förmögen och priviligerad familj i Florida Keys-området i USA. På ytan är allting idylliskt under den välputsade fasaden finns det djupa sprickor. Djupt rotade hemligheter sipprar fram under seriens gång och tvingar seriens karaktärer att ta svåra moraliska beslut.

Den tredje säsongen börjar där den andra slutar. John Rayburn (Kyle Chandler) har i ren desperation lämnat allt bakom, Kevin (Norbert Leo Butz) har begått en fruktansvärd handling och flyr från både polisen och sig själv och Meg (Linda Cardellini) försöker förgäves rädda ett redan sjunkande skepp. Deras mamma Sally (Sissy Spacek) sitter lugnt i båten hemma vid familjens strandhotell, men även hon har inre demoner att tampas med.

Här hittar du andra Streamingtips

Precis som det låter är det bäcksvart. Både bokstavligt och bildlikt talat. Hela första avsnittet utspelar sig på natten i tjockt mörker, där faror lurar runt varje hörn. Karaktärernas ångest och panikkänslor förstärks och upphöjs av de suggestiva miljöerna, det känns som om palmerna svajar i takt med deras fragila psyke. John, Kevin och Meg känner sig ensammast på jorden, de är mitt uppe i en mardröm som aldrig vill ta slut. Ångesten som förmedlas i Bloodline känns i TV-soffan, samtidigt som konsekvenserna av deras agerande är oerhört spännande att följa.

Eftersom den tredje säsongen av Bloodline inte visar några tendenser att avvika från framgångsreceptet de två första säsongerna satte samman rankar jag fortfarande serien som den absolut bästa Netflix-produktionen. Det är också en av mina personliga favoritserier någonsin.  Om skaparna knyter ihop säcken på ett tillfredställande vis är femman given, men nu har man inte längre Ben Mendelsohn (som vann en Emmy för sin insats i de två första säsongerna) att förlita sig på. Det återstå att se hur allting slutar, men spänd är jag.

betyg_4