Recension: Sicario (2015)

2003679_sicario_still_s-d001-00259-r_org_print

Film: Sicario (2015)
Regi: Denis Villeneuve 
Med:
Emily Blunt, Benicio Del Toro, Josh Brolin m.fl.
Genre: 
Thriller

Nothing will make sense to your American ears and you will doubt everything we do but, in the end, you will understand.”

En våldsam knarkrazzia får en oväntad vändning när den begåvade FBI-nykomlingen Kate (Emily Blunt) upptäcker att knarkhusets väggar är fulla med lik. Upptäckten skakar om idealistiska Kate och när hon får möjlighet att åka ner till El Paso för att sätta dit knarkkartellens högsta höns tvekar hon inte en sekund. Operationens chef blir Matt (Brolin) som tillsammans med rådgivaren Alejandro (Del Toro) fattar alla beslut.

Kriget mot knark är bra mycket mer cyniskt än vad Kate hade föreställt sig och det blir inte bara en resa ner till El Paso, utan också en resa för hennes moral. Dessutom, vilka kan man lita på? Hennes chef Matt är oberäknelig och Alejandro verkar vara mer av ett tyglat vilddjur än en rådgivare. Deras metoder avviker starkt från lagboken och värdet på knarkbrottslingars liv verkar vara obefintligt. Frågan är, är det värt det? Är öga för öga det enda sättet att få ett slut på det eviga knarkkriget?

Läs också: Recension – Straight Outta Compton

Hela skådespelarensemblen gör en stark insats. Jag har alltid varit svag för Josh Brolin, även om hans karaktär är hård visar han ännu en gång upp vilken komisk potential han besitter; när får vi se honom i en renodlad komedi? Benicio Del Toro har hyllats för sin insats och redan sias det om att han kommer belönas med en Oscarsstatyett. Hur bra Brolin och Del Toro än är överglänses de av Emily Blunt som briljerar med en fenomenal närvaro i varje scen hon är med i.

Kameraarbetet är också en styrka. Det närvarande men samtidigt distanserade bildspråket som varvas med panoramiska landskapsbilder, ger filmen en kall och realistisk ton. Även omSicario många gånger påminner om Kathryn Bigelows senare produktioner, har den kvaliteter som hennes filmer saknarsom karaktärernas tveksamma moral och oväntade vändningar. Sicario är helt enkelt det bästa du kan se på bio just nu.

Läs också: Recension – No Escape

Bäst: Sicario bjuder på årets tyngsta soundtrack. Det är tungt och ödesmättat med aggressivt pulserande bas, monotona trumpukor och malande cello. Det låter som något som Nick Cave och hans vapendragare Warren Ellis hade kunnat producera.

Sämst: Trots att filmen är hård och kall känns den inte helt kompromisslös. Om vi hade fått se mer av vilddjuren vi har att göra med hade Sicario kunnat nå de absolut högsta betygen.

bbf62-1422974628315

Eric Diedrichs

Filmtopp.se hittar du alltid de senaste biorecensionerna!

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.