Recension: Everest (2015)

everst

Film: Everest (2015)
Biopremiär: 25/9
Regi: Baltasar Kormákur
Med: Jason Clarke, Jake Gyllenhaal, Josh Brolin m.fl.
Genre: Drama, Thriller

Adventure Organisations affärside har blivit en kommersiell succé. För priset av 65 000 dollar kan vanligt folk få möjligheten att, under kontrollerade former, bestiga berget Mount Everest. Året är 1996 och Rob Hall (Jason Clarke) ska leda vårens expedition. Under 40 dagar ska hans grupp leva tillsammans och anpassa sig till det speciella klimatet, för att sedan försöka bestiga toppen. En av deltagarna, journalisten Lou (Mark Derwin), ska dessutom skriva en artikel om upplevelsen. Därför måste expeditionen bli extraordinärt lyckad eftersom det inte alltid är någon garanti att man når toppen, vilket var fallet under den senaste expeditionen.

När Robs grupp når bergets basläger är platsen redan full av människor. Det är nämligen flera aktörer som sålt paketresor till toppen, något som inte har skett tidigare. Eftersom för mycket folk måste samsas om lägerutrymmet blir situationen en smula kaotisk, vilket påverkar säkerheten. Det uppstår nämligen köer till precis allting och själva klättringen uteblir. Något måste göras.

Läs också: Recension – Straight Outta Compton

Rob lyckas få till ett samarbete med en annan expeditionsledare, Scott (Jake Gyllenhaal). De slår ihop sina grupper och under de följande dagarna görs de sista förberedelserna inför toppbestigningen. Samtidigt utmanas de ständigt av de andra aktörerna som vill hinna före, vilket i sin tur leder till att tävlingsinstinkterna börjar ta över allt mer.

Den 10:e maj är dagen kommen. På över 8000 meters höjd och under en tidspress på tolv timmar skall sista rycket komma. Vad gruppen inte vet, är att en av de våldsammaste snöstormarna någonsin är påväg in. Den livslånga besattheten att nå toppen, förbytts på ett ögonblick, till att bli en kamp om överlevnad. Fjället har alltid sista ordet.

Everest är baserade på verkliga händelser, därför slår det mig i filmens sista del vilket fruktansvärt öde en del människor har fått gå igenom. Utan att spoila något (vilket kvällstidningarna glatt struntade i när avslöjade utgången i sina vad-hände-sedan-artiklar), är kampen om överlevnad riktigt obehagligt betrakta. Själva upplösningen är väldigt trovärdigt dramatiserad. 

Läs också: Recension – Ett päron till farsa: Nästa generation

Medan Everests tredje del är otroligt gripande, är första delen mer eller mindre en transportsträcka. Faktiskt är storyn rätt tunn och det hettar egentligen aldrig riktigt till på allvar. Dessutom blir det lite för många karaktärer att hålla reda på. Jake Gyllenhaal, som presenteras som filmens stjärna, har egentligen en rätt liten roll.

Likväl är Everest en underhållande (även om ordet underhållande känns fel i sammanhanget) historia. Mest imponerande är den miljö som gestaltats. Att ha gjort en film på temat Mount Everest känns rätt i tiden, men kanske också viktigt. För vad är det som ska till för att bestiga svåra hinder för människan? På den frågan har filmen Everest förmedlat ett bra svar.

betyg_3

Bäst: Scenen när Robs grupp ska passera över ett stup.

Sämst: Trodde mina trumhinnor skulle explodera när det klipptes till en scen med en helikopter. Varför skall helikopterljud alltid vara på 100 db på bio?

Sebastian Håkansson

Filmtopp.se hittar du alltid de senaste biorecensionerna, roliga topplistor och intressanta intervjuer!

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.