Recension: 10 Cloverfield Lane (2016)

recension cloverfield
John Goodman, Mary Elizabeth Winstead och John Gallagher Jr i 10 Cloverfield Lane. Foto: Paramount Pictures

Film: 10 Cloverfield Lane
Biopremiär: 30/3
Regi: Dan Trachtenberg
Manus: Josh Campbell, Matthew Stuecken
Med: John Goodman, Mary Elizabeth Winstead, John Gallagher Jr m.fl.
Genre: Rysare, Sci-Fi

När Michell (Mary Elizabeth Winstead) vaknar upp är hon både förvirrad och chockad. Det sista hon minns var den kraftiga smällen och hur bilen snurrade runt på motorvägen. Michell har varit med om en trafikolycka och uppenbarligen överlevt, men förvirringen är total eftersom hon är fastkedjad i vad som närmast kan beskrivas som en fängelsecell, insmetad i sitt eget koagulerade blod.

Det visar sig att hon blivit omhändertagen av den förre detta marinofficern Howard (John Goodman) och de befinner sig under hans gård i en hemmabyggd bunker. Tydligen har det skett ett kemiskt angrepp som orsakat en enorm förödelse. Om det är ryssarna eller utomjordiska krafter som ligger bakom angreppet, kan inte Howard svara på. Men med åren i armen och med satellitforskning som expertisområde, vet Howard vad han pratar om. Undergången är här. Kanske kan de gå upp till jordytan igen om ett år eller två när all strålning försvunnit.

Efter den omtumlande information träffar Michell Emmett (John Gallagher Jr), den tredje och sista personen i bunkern. Han bekräftar Howards historia.

Är Michell fånge eller den mest lyckligt lottade personen i världen?

Något oväntat kom det alltså en fortsättning på Matt Reeves omtyckta Cloverfield (2008), men uppföljaren skiljer sig markant åt. Främst eftersom att den större delen av filmen utspelar sig i en och samma miljö men också att den första filmens signum, filmtekniken med illusionen av en handkamera (som Blair Witch Project också bygger på) är borta. Dessutom kan filmens genre mer beskrivas som en rysare. Spänningen påminner lite om den i klassikern Lida (1990). Vi vet nämligen inte om filmens ena huvudperson, Howard, är en hjälte eller en galning. Den ständiga ovissheten runt honom blir stundtals blir riktigt spännande och John Goodman gör en finfin tolkning av sin karaktär.

Läs mer: Veckans aktuella biorecensioner

Vad som också bidrar till 10 Cloverfield Lane rysliga stämning är själva mystiken om vad som händer utanför bunkern. Genom filmen matas vi av små ledtrådar.

En svårighet med att en film utspelar sig till stora delar i en och samma miljö är att behålla greppet om tittarens uppmärksamhet och det lyckas Cloverfield sådär med. Det som funkar mindre bra är egentligen scenerna mellan Michell och Emmett. Själva dialogen i deras ensamma möten är rätt tråkig och känns enbart som en platt utfyllnad för vad som komma skall. Detta försämrar helhetsintrycket. Dessutom är John Gallagher Jr:s karaktär irriterande att lyssna på. Om det beror på rolltolkning eller manusinstruktionerna spelar ingen roll, för han passar inte in.

Vad som lyckosammare för handlingen framåt är den finurliga användningen av bunkerns jukebox. Ur den spelas det flitigt med motown och sextiotalsmusik vilket blir som en slug markör för några av filmens scenbyten.

Avslutningen sker i samma tempo som den svettiga inledningen och kan nästan delas upp i två akter, där akt två har filmens enda egentliga koppling till originalfilmen.

Cloverfield  har idag 8 år på nacken vilket syns lite väl tydligt i filmens effekter, som inte åldrats med värdighet. Kanske är det därför 10 Cloverfield Lane är något så ovanligt som en bättre film än originalet?

betyg_3

Bäst: Den ständiga ovissheten runt Howard.

Sämst: John Gallagher Jr osar av spansk dokusåpa-klass i sitt agerande.

Fotnot: JJ Abrams, som är medproducent för 10 Cloverfield Lane, menar att filmen inte skall ses som en renodlad uppföljare till Cloverfileld, utan istället som en slags ”blood relative”.

Recension: Batman V Superman – Dawn of Justice

dawn-of-justice-

Film:Batman V Superman – Dawn of Justice (2016)
Regi: Zack Snyder
Manus: Chris Terrio och David S. Gover
Med:Ben Affleck, Henry Cavill, Jesse Eisenberg m.fl.
Genre: Action

Dawn of Justice startar i staden Metropolis under den ledda attacken av general Zod, scener som känns igen från den sista akten av föregångaren Man of Steel (2013). Bruce Wayne (Ben Affleck) befinner sig mitt i gatustriderna och gör allt för att försöka rädda civila från förödelsen. Men flera av hans anställda återfinns bland de dödförklarade och för Bruce råder det ingen tvekan om vem som bär ansvaret, Stålmannen, vars ignorans över de civila offren blir katalysatorn till konflikten i vad filmens titel, Batman V Superman, uttrycker.

Nästa att axla rollen som Batman, efter Christian Bale i The Dark Knight-trilogin, är Ben Affleck. Hans insats, liksom Henry Cavill som Stålmannen, är tillfredställande men skådespelarna tillför ingen direkt ny dimension till sina karaktärer; vilket inte heller verkar vara regissören Zack Snyders avsikt. Bättre är istället Jeremy Iron, som butlern Alfred och Amy Adams som Lois Lane. De lyckas blåsa liv i en annars monoton dialog. Dessutom spelar Jesse Eisenberg över ordentlig i rollen som Lex Luthor och gör, enligt min mening, filmens svagaste rollprestation.

Läs också: Veckans biorecensioner

Snyder verkar istället ha lagt krutet på att försöka skapa ett visuellt potpurri av specialeffekter. Scenografin, produktionsdesignen, ljudbilden och koreografin är perfektionistiskt utförd. Hade dialogen och dramaturgin varit lika genomarbetad hade Dawn of Justice kunnat bli en riktigt bra film inom genrens ramar.

Snyder hastar sig istället genom store delar av handlingens kärna istället för att stanna upp och utveckla nyckelelementen i själva konflikten och filmens universum. Att utelämna själva berättelsens essens, den stora möjligheten att manipulera och leka med huvudpersonernas alter ego, är både märkligt och synd. Detta gör att filmens två och en halv timmar känns alldeles för långa.

Med detta sagt ligger filmens behållning i actionscenerna, som smakfullt balanserar det dystra med det lekfulla. Snyder gör också ett fint jobb med att introducera karaktären Wonder Woman, som det sedan tidigare står klart att det ska göras en egen film om. Dessutom är framställningen av henne förförande.

betyg_3_5

Bäst: Scenografin, produktionsdesignen och ljudbilden är proffsig som tusan!

Sämst: Berättandet och dialogen är stundtals riktigt usel.

Christoffer Fatland (Filmtopp.se)

Ladda upp inför Batman v Superman i 7 steg

Batman V Superman

Om du, precis som jag, inte vet vad du ska göra av dig själv fram till premiären av Batman v Superman: Dawn of Justice på onsdag, så har jag förberett denna perfekta uppladdning för dig. Jag är av tron att tiden innan en premiär och mindsetet man har när man går in i biosalen är extremt viktigt för att man ska få en så bra upplevelse som möjligt. Särskilt när man har väntat på just denna filmen en längre tid.

Detta är ingen lista över bästa filmer med Batman och Superman, utan en stegvis instruktion över vad jag anser vara den bästa uppladdningen. Under varje film har jag kort summerat handlingen och motiverat varför den är med. Dessutom har jag satt ut mitt personliga betyg på filmen längst ner.

1. Se Batman (1989)

Foto: Warner Bros.
Foto: Warner Bros.

Regi: Tim Burton
I rollerna: Michael Keaton, Jack Nicholson, Billy Dee Williams m. fl.

Handling: Gotham är en mörk och farlig stad, med en till största del korrupt polis. Trots distriktsåklagaren Harvey Dents och poliskommissarie Jim Gordons hårda arbete blir staden allt farligare. Ända till en maskerad man i form av en fladdermus dyker upp. Ungefär samtidigt tar Jack Napier över Gothams undre värld, som den psykotiska, oförutsägbara Jokern.

Läs mer: Batman v. Superman kan bli rekorddyr

Varför du ska se den: Om man bortser från Batman: The Movie från 1966, som egentligen bara var en förlängning av TV-serien, var detta Batmans första framträdande på den stora silverduken. Med en fantastisk insats av Jack Nicholson som Jokern är denna film en klockren start på din uppladdning.

betyg 4

 

2. Se Batman Returns (1992)

Foto: Warner Bros.
Foto: Warner Bros.

Regi: Tim Burton
I rollerna: Michael Keaton, Danny DeVito, Michelle Pfeiffer m. fl.

Handling: Med Jokern besegrad ställs Batman nu mot en ny fiende, Pingvinen. Med hjälp av den korrupta affärsmannen Max Schreck ser Pingvinen till att bli borgmästare av Gotham och lysa ett annat ljus på Batman än han är van vid. Batman måste rentvå sitt namn samtidigt som han måste avgöra vad han ska göra med Catwoman, före detta Selina Kyle, Schrecks sekreterare.

Varför du ska se den: Den klockrena fortsättningen på Batman är ett självklart val. Rollen som Oswald Cobblepot, Pingvinen, är som gjord för Danny DeVito. Pfeiffer är en lysande Catwoman och Michael Keaton gör ett lika bra jobb i denna film som i den första. Alltihop är ingredienser för att få den perfekta Batman-stämningen.

3915c-betyg_4

3. Se Superman (1978)

Foto: Warner Bros.
Foto: Warner Bros.

Regi: Richard Donner
I rollerna: Christopher Reeve, Marlon Brando, Gene Hackman m. fl.

Handling: När Jor-El misslyckas att övertyga Kryptons höga råd att deras värld är på väg mot undergång sänder han sin son, Kal-El till Jorden. Kal-El adopteras av familjen Kent och får av solens strålar superkrafter. Som vuxen flyttar han till Metropolis och tar jobb som reporter på the Daily Planet men är i hemlighet den mantelförsedda Stålmannen som ställs emot världen främsta kriminella sinne, Lex Luthor.

Varför du ska se den: Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, jag tycker Stålmannen är en ganska tråkig hjälte. Bortsett från det finns det mycket som är värt att se i denna film. Ett tåg får köra över honom när spåret har gått sönder och när Lois Lane trillar ur helikoptern är allihop minnesvärda scener, som får en att komma in i rätt Superman-känsla.

2.5 i betyg

4. Se Superman II (1980)

Foto: Warner Bros.
Foto: Warner Bros.

Regi: Richard Lester
I rollerna: Christopher Reeve, Gene Hackman, Ned Beatty m. fl.

Handling: Denna uppföljare tar vid där Superman slutade. Tre brottslingar från Krypton släpps fria från the Phantom Zone av en kärnvapenexplosion i rymden. De dyker upp på jorden i tron att de ska kunna regera utan motstånd. Lex Luthor rymmer från fängelse och slår sig ihop med de tre brottslingarna för att göra slut på Stålmannen en gång för alla.

Varför du ska se den: Superman II är tveklöst den bästa Stålmannen-filmen hittills. Det är inte bara kryptonit som kan fälla honom längre, utan han får slåss på lika villkor med de tre brottslingarna och Lex snillrikhet och ondska gör sig ändå påmind. Om man inte är i rätt Stålmannenstämning när man kommit till detta stadie av uppladdningen får man hoppas att det blir tillräckligt med Batman i den kommande filmen.

betyg_3_5

5. Se The Dark Knighttrilogin (2005-2012)

Foto: Tm & DC Comics
Foto: Tm & DC Comics

Regi: Christopher Nolan
I rollerna: Christian Bale, Heath Ledger, Morgan Freeman m. fl.

Handling: Batman Begins berättar ursprungshistorien om Batman och hur han övervinner sin egen rädsla för att besegra sin före detta lärare, R’as Al Ghul. The Dark Knight ställer honom mot sin ärkefiende Jokern och den oberäknelige Two-Face. The Dark Knight Rises avslutar trilogin med Batmans fysiskt svåraste utmaning hittills, den hänsynslöse Bane.

Läs mer: Jeremy Irons tolkning av Alfred the Butler

Varför du ska se den: Att jag gillar Batman är ingen hemlighet. Att jag dessutom avgudar Christopher Nolan är inte heller något jag sticker under stol med. När dessa två kombineras i inte en, inte två, utan tre (!) filmer kan jag inte låta bli att rekommendera den överallt jag går. Att trilogin kommer in på denna uppladdning är inte heller konstigt. Batman har äntligen fått en riktigt cool dräkt och Morgan Freeman som teknisk rådgivare. Lyckan är gjord.

5 ögon

6. Se Man of Steel (2013)

Foto: Warner Bros.
Foto: Warner Bros.

Regi: Zack Snyder
I rollerna: Henry Cavill, Amy Adams, Michael Shannon

Handling: Återigen en ursprungshistoria för Stålmannen. Kal-El kommer till Jorden och blir Clark Kent/Stålmannen. Skillnaden är att denna gång ställs han mot General Zod, som hans far hjälpte till att spärra in i the Phantom Zone när Kal-El sändes till Jorden. Zod ser det som sin livsuppgift att göra om jorden till ett nytt Krypton och skapa ett nytt hem för sin ras. Det blir Stålmannens uppgift att stoppa honom och bli mänsklighetens symbol för hopp.

Läs mer: Sista trailern innan Batman v. Superman

Varför du ska se den: Egentligen tycker jag inte denna film är särskilt bra, inte ens med stålmannen-mått mätt. Mängder med onödig förstörelse får mig att tröttna långt innan slutet. Det enda som saknas för att det ska bli ett tvättäkta Michael Bay-fiasko är slow-motion i mängder. Anledningen till att Man of Steel är med i denna uppladdning är enkel: Batman v. Superman: Dawn of Justice är fortsättningen på historian som denna film startade. Mitt hopp är att Zack ska ha blivit visare sen dess och att Batman räddar dagen, precis som vanligt.

betyg_2

7. Se Superman IV: The Quest for Peace (1978) och Batman & Robin (1997)

Foto: Warner Bros.
Foto: Warner Bros.

Regi: Sidney J. Furie / Joel Schumacher
I rollerna: Christopher Reeve, Gene Hackman / George Clooney, Arnold Schwarzenegger m. fl.

Handling: Superman IV: The Quest for Peace händer det ena spektakulära efter det andra. I sin kamp mot Nuclear Man, skapad av Lex Luthor, hinner Stålmannen rädda Frihetsgudinnan, stoppa ett vulkanutbrott och återuppbygga Kinesiska muren. I Batman & Robin får Batman, i sin kamp mot Mr. Freeze, Poison Ivy och Bane, hjälp av inga mindre än Robin och Batgirl.

Varför du ska se dem: Vi avslutar denna uppladdning med två stycken så kallad ”slump-busters”. Två filmer så dåliga att de tog död på sina filmserier. Två filmer så dåliga så man inte kan göra annat än uppskatta allting som är lite bättre. Anledningarna till att dessa filmer är så dåliga är många, men för att åtminstone nämna någonting; Superman IV hade från början en budget på 35 miljoner dollar, men den blev kapad till 15 miljoner, vilket gör att en film som är starkt beroende av specialeffekter får svårt att prestera väl.

I Batmans fall börjar jag med att säga, VEM TYCKTE DET VAR EN BRA IDÉ ATT SÄTTA BRÖSTVÅRTOR PÅ EN BATMAN-DRÄKT?! Nog om det, Arnold Schwarzeneggers Mr. Freeze har förändrats från ett geni till en snubbe som droppar one-liners när helst han kan, Bane är reducerad till en glorifierad chaufför och Poison Ivy låter som hon har en personlighetsklyvning med tanke på hur mycket hon pratar med sig själv. Men det är väl tur det, annars hade vi ju inte haft en aning om vad hennes planer är.

betyg_0

Gillar du min uppladdning eller skulle du lägga upp den annorlunda? Är en uppladdning innan inte särskilt viktigt, kanske? Tveka inte att kommentera!

 

Ejnar Andersson

Han är tillbaka! – Läs Filmtopps recension av nya ”House of Cards”

Foto: Netflix
Foto: Netflix

Den efterlängtade fjärde säsongen av Netflix succéserie, House of Cards, är äntligen här! Ännu en gång med den oemotståndliga Kevin Spacey i huvudrollen tillsammans med Robin Wright som de äkta makarna Underwoods.

House of Cards var Netflix första egenproducerade dramaserie och har tack vare sitt varma välkomnande öppnat en lavinartad produktion av originalserier hos streamingjätten.

Läs också: 7 Saker du inte visste om ”House of Cards”

I år har vi även anledning att, som vi svenskar gör, hurra lite extra då ”vår” Joel Kinnaman tar plats i årets cast. Det har på förhand inte varit känt vilken roll han fått axla men i recensionen nedan kommer jag att avslöja detta.

Jag kommer inte avslöja några andra stora spoilerkänsliga bitar här nedan. Om du av naturen är känslig när det kommer till spoilers rekommenderar jag ändå, helt enkelt, att du ser klart säsong fyra av House of Cards innan du läser vidare. Vi kör igång!

Foto: Netflix
Foto: Netflix

TV-serie: House of Cards (2013-)
Distributör: Netflix
Skapare: Beau Willimon
Med: Kevin Spacey, Robin Wright, Joel Kinnaman, Michael Kelly m.fl.
Genre: Drama, Politik

Kommentar: Den första säsongen tog oss alla med storm. Netflix sparade inte på krutet utan släppte en enormt påkostad serie som osade av kvalité. Dessutom fick vi ta del av alla avsnitt på en och samma gång, vilket på den tiden (2013) fortfarande var ovanligt.

Själva storyn bygger på en brittisk upplaga, med samma namn, men de har tack vare Kevin Spaceysfantastiska rollprestation gjort storyn till sin egen.

Säsong två och tre togs även de väl emot, speciellt säsong två där vi i början av säsongen blir varse om att det likt karaktärerna i Game of Thrones inte finns några livsgarantier. Säsong tre var däremot mer av en vattendelare. Här lades fokus till stor del på Francis/Frank Underwoods (Kevin Spacey) och Claire Underwoods (Robin Wright) äktenskap vid sidan om maktspelen och politiken.

Säsong fyra knyter för mig samman de tidigare säsongerna på ett smidigt sätt både känslomässigt och handlingsmässigt. Den hänsynslöshet vi såg i Francis under den första säsongen lyser i den senaste lika starkt i Claires ögon. Parallellt med de politiska och personliga bekymmer som paret Underwood ställs inför får vi även följa Tom Hammerschmidts (Boris McGiver) journalistiska grävande i det dolda.

Joel Kinnaman får axla rollen som Will Conway, den republikanske presidentkandidaten som utmanar Francis Underwood om en fortsatt plats i det Vita Huset. Joel lämnas helt utanför storyn under de första avsnitten men spelar en enorm roll under de sista sju avsnitten av säsongen.

Manuset, fotot, musiken, skådespelarinsatserna – allt är av högsta kvalité. Jag ger här ett samlat betyg på säsongen för att därefter gå in lite kort på mina fem favoritavsnitt.

betyg_4_5

Det är med andra ord en stor rekommendation från min sida. Jag såg klart den första säsongen under dess första dygn och har redan påbörjat nedräkningen till nästa säsong – som godkändes och beställdes av Netflix redan innan säsong fyra haft sin premiär.

Jonatan Blomberg

På Filmtopp.se kan du läsa om säsongens 5 bästa avsnitt!

Recension: Allegiant (2016)

'The Divergent Series: Allegiant'
Foto: Summit Entertainment

Film: Allegiant (2016)
Manus: Noah Oppenheim, Adam Cooper, Bill Collage, Veronica Roth (Bok)
Regissör: Robert Schwentke
Med: Shailene Woodley, Theo James, Naomi Watts  m.fl
Genre: Sci-Fi, Äventyr

Shailene Woodley är tillbaka som Tris med den tredje delen av sci-fi-serien Divergent, Allegiant.

Allegiant börjar där den förra filmen, Insurgent, slutade, i ruinerna och resterna av Chicago. Innan revolutionen brukade människorna delas upp i olika falanger utifrån individens speciella egenskaper. Vissa klassades som de lärda, andra som de fridfulla, de ärliga, de själviska eller de tappra. Men när revolutionen var ett faktum rasade människornas falanger samman.

Muren som omsluter Chicago står fortfarande fast och invånarnas ledare Evelyns (Naomi Watts) tungt beväpnade vakter gör allt för att hålla staden avskuren från omvärlden. Evelyn börjar dock allt mer att likna Jeanine, personen som folket slog sig fri från. Hennes oförmåga att hålla folket samman leder till separation.

Tris (Shailene Woodleys) tillsammans med sin bror (Ansel Elgort), hennes kärlek med namnet ”4” (Theo James), vännen Christina (Zoe Kravitz) samt den ständigt opålitliga Peter (Miles Teller) lyckas ta sig över muren. För första gången någonsin har de lämnat sin stad och sina familjer. Utanför murarna sätts vännernas relationer på spel i en värld farligare än vad de kunnat föreställa sig. För att överleva, tvingas Tris att göra omöjliga val kring mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Precis som de tidigare filmerna i serien, är berättartempo högt. Och trots att filmen känns som en lightversion av Hunger Games, får man ge regissören Robert Schwentke cred för de snygga actionsekvenserna. Denna gång är nytillskottet drönare, som gör en stor skillnad för Tris och hennes vänner under deras flykt. Shailene Woodleys prestation får godkänt även om den inte går att jämföra med exempelvis hennes roll i The Fault in Our Stars. De andra skådarspelarinsatserna är inte heller extraordinära utan som helhet går allt på halvfart. Likväl, om man är ett stort Divergent-fan, kommer man att gilla filmen.

 

Tävla och vinn biobiljetter med Filmtopp.se

 

2.5 i betyg

Tävla och vinn biobiljetter med Filmtopp.se

0eaee6f0_room-ROOM_DAY40-0056_rgb.xxxlarge_2x
I samarbete med UIP media lottar Filmtopp.se ut fem biobiljetter till dramat Room. Foto: Uip

Room är ett rafflande drama som på ett gripande sätt utforskar den gränslösa kärleken mellan en mor (Brie Larson) och hennes son (Jack Tremblay). Efter att ha flytt från det fångenskap som den femårige Jack fötts in i får pojken möjlighet att uppleva en helt ny plats: omvärlden. På ett äventyr fyllt av glädje, spänning och fara, håller han hela tiden hårt i det som betyder allra mest – hans kärleksfulla och hängivna mamma.

Dramat Room har biopremiär den 18:e mars och Filmtopp.se i samarbete med UIP media ger dig chansen att vinna en biobiljett till filmen. Du kan tävla till och med den 14:e mars. Vinnarna kontaktas på mail samt utannonseras på vår sajt.

1-5:e pris: 1 st biobiljett

För att delta i tävlingen klickar du här

Nya Beck har recenserats!

 

Med: Peter Haber, Måns Nathanaelson, Jonas Karlsson, Kristofer Hivju.
Regi: Jörgen Bergmark
Genre: Thriller

En före detta polis hittas mördad i sitt hem och Beckgruppen tar sig an fallet. I huset finns inga tecken på att det skulle röra sig om något inbrott, eftersom ingenting är uppbrutet eller skadat i hemmet. Mördaren och offret antas därför ha haft en relation vilket blir det första Martin Beck undersöker. Det visar sig att offret var en polis känd för sina hårda tag, något som också bekräftas av kriminella innanför murarna.

Dessutom hittas ett dolt säkerhetsrum i huset, fullt med bland annat stulna vapnet. På dessa säkras fingeravtryck från någon kriminell som var inblandad i det berömda Halloween-rånet för fyra år sedan. Frågan är hur alla vapen har hamnat hos den före detta polisen och om han har en koppling till rånet?

Den tredje Beck-filmen av de fyra nyproducerade börjar i ett högre tempo och med mer sting mot de tidigare två. Inledningen väcker även en viss nyfikenhet kring mordfallet efter dess kryptiska omständighet. Vid sidan av utredningen tillåts kollegorna runt filmseriens huvudkaraktär, Beck, få mer spelrum att utvecklas och fragment från deras privatliv vävs in i handlingen. Bland annat får Jonas Karlssons karaktär, polischefen Klas Fredén, äntligen en funktion.

Läs också: De tre bästa Beck-filmerna

Även om det inte är något jättedjup som skildras, tillför det lilla birollerna något extra. Även Becks privatliv får utrymme och det är framför allt den eviga flingen med kollegan Gunilla Urst (Anu Sinisalo) som sklidras. Noterbart är att den sorg Beck bar genom hela förra filmen, efter Gunvalds bortgång, nu är som bortblåst.

Tyvärr mattas tempot av allt eftersom och mitt i filmen förekommer det mer och mer surrealistiska möten mellan karaktärer som vävs in i handlingen för att föra berättelsen framåt. Med detta förenklas även dialogen i handlingen till en nivå långt ifrån att få kallas innovativ. Tyvärr väldigt förekommande bland TV-producerade deckare att just detta sker. Ingen tittare ska känna sig förvirrad och därmed blir händelseförloppen som oftast väldigt förutsägbara.

Själva avslutningen blir aldrig riktigt rafflande utan upplösningen förblir en intetsägande del, utan vidare inspiration. Av de tre filmerna som hittills fått premiär är likväl Vid vägs ände den bättre, tack vare filmens inledningen.

 

betyg_2

Bäst: Filmens inledning förblir höjdpunkten.

Sämst: Faktumet att handlingens utveckling och spänning sackar ihop totalt halvvägs in i filmen.

London Has Fallen (2016)

Film: London Has Fallen (2016)
Regi: Babak Najafi
Manus: Creighton Rothenberger & Katrin Benedikt’
Med: Gerard Butler, Morgan Freeman, Aaron Eckhart m.fl.
Genre: Action

Den brittiska premiärminister avlider hastigt i en förmodad hjärtattack och världens ledare måste bege sig till London för den statliga begravningsceremonin. För Scotland Yards del innebär invasionen av presidenter och premiärministrar ett enorm säkerhetspådrag för statsmakten. Många personer och särintressen skall skyddas under tillställningen vars hotbild är kraftigt, speciellt med tanke på den ökade mängden terrorbrott runt om i världen.

I Vita huset förbereds den hastiga avresan i den mån det är möjligt för den amerikanska presidenten (Aaron Eckhart). Högsta ansvaret för hans säkerheten har Mike Banning (Gerard Butler), som inte alls finner situationen speciellt tilltalande. Förutom att hustrun ska föda vilken dag som helst, vägrar Scotland Yard begära extra hjälp från sina allierade, vilket i sin tur innebär begränsade möjligheter att ta med egen säkerhetspersonal och ta del av viktig information inför planeringen av uppdraget. Trots Mikes rekommendation att den amerikanska delegationen bör stanna hemma, beslutar sig presidenten efter en viss tvekan att närvara vid begravningen. Ett beslut han inom något dygn ska få ångra.

Kort efter ankomsten invaderas London av terrorister som är gränslöst utrustade med militära medel för att mörda väldens mäktigaste ledare och sprida kaos i staden. På bara några få minuter hotas hela världsfreden och det blir upp till USA:s president och hans livvakt Mike att förhindra ett fullskaligt krig på Londons gator.

Först och främst är det glädjande att fler svenska regissörer får chansen att visa upp sina färdigheter internationellt. London has Fallen är nämligen gjord av Babak Najafi, känd från bland annat Snabba Cash II och Sebbe. Synd bara att den produktion han har ansvarat över kantas av flera brister och summerat är en väldig ljummen historia att betrakta. Det märks att han fick jobbet bara en månad innan inspelningen startade, eftersom den ursprungliga regissören Fredrik Bond hoppade av.

Hur pass mycket Babak hann involvera sig i dialogskrivningen vet jag inte, men förmodligen ytterst lite. Ganska snabbt står det klart att det är en fullständigt usel dialog som ska levereras. Den ena punchlinen är sämre än den andra och inte blir saken bättre av att skådespelarinsatserna är riktigt kemilösa. Gerard Butler framställs som en plastig actionfigur vars primära funktion är att se skitnödig ut, medan han har ihjäl den ena stuntmannen efter den andra, frammanades på motorcyklar.

Ibland kan en film lyftas genom ett grymt och gediget arbete med de digitala effekterna, som i sina bästa stunder inte går att skilja från verklighet. De explosioner och effekter som London Has Fallen visar upp imponerar föga och ser otroligt digitaliserade ut. Nivån på effekterna ligger i linje med de som gjordes för tio år sedan, vilket gör att hela filmen tappar trovärdighet. Däremot är ljudmixen och soundtracket helt okej. Det förstärker vissa actionscener till något bättre och vissa fightningsscener har ett till och med ett visst underhållningsvärde. Det som också räddar London Has Fallen från ett totalt platt fall är att det stundtals existerar en viss spänning. Bästa spänningsparitet är när helvetet precis skall släppas loss.

På biograferna är det just nu en knallhård konkurrens bland filmutbudet eftersom flera Oscarsfilmer visas. Det är i denna kamp, om publiken uppmärksamhet och plånböcker, som London Has Fallen ska ge sig in i. Lycka till säger jag.

betyg_1_5

Bäst: Filmen innehåller en helikopterjakt som är rätt fartfylld.

Sämst: Sean O’Bryan som spelar NSA Ray Monroe. Blir inte förvånad om han tar hem flest priser på nästa års Golden Raspberry Awards – motpolen till Oscarsgalan där man delar ut priser till årets sämsta insatser i filmvärlden.

Filmtopp.se är Sveriges ärligaste filmmagasin som startades den 15 Januari 2015. Här hittar du filmtips, intervjuer och veckans alla filmrecensioner.

Recension: Grimsby (2016)

 

Film: Grimsby
Regi: 
Louis Leterrier 
Manus: Sacha Baron Cohen, Phil Johnston och Peter Baynham
Med: Sacha Baron Cohen, Mark Strong, Penélope Cruzs m.fl.
Genre: Komedi, Action

Sacha Baron Cohen är tillbaka och den här gången har hans karakteristiska humor lyfts in i den fartfyllda actionfilmen Grimsby.

Det har gått 28 år sedan Nobby (Sacha Baron Cohen) senast såg sin bortadopterade bror Sebastian (Mark Strong). Han hamnade i en fin och förmögen familj medan Nobby fick stanna kvar på ett fosterhem i Londons slum. När Nobby får veta att brodern också befinner sig i London kontaktar han honom, men orsaker på vägen mängder med trubbel som leder till att bröderna måste fly för sina liv. Sebastian är nämligen en hemlig MI6 agent och befinner sig mitt uppe i en svårhanterlig operation. Nu är han, tillsammans med Nobby, tvungen att rädda världen från farlig terror.

Grimsby tar Cohen, som också är manusförfattare och producent av filmen, utgångspunkt i den engelska arbetarklassens förorter. Under resans gång får vi ta del av den mest stereotypa framställning som går att göra om tjocka fotbollsälskande och supande britter som slåss. Cohen sparkar lika mycket uppåt som nedåt med fördomarna. När karaktären Sebastian lyfts in i handlingen sätts hans speciella bakgrund i kontrast mot stereotyperna och ur kulturkrocken föds mycket av filmens humor.

Bioaktuell: Zootropolis (2016)

Likt Cohens tidigare filmer finns det belägg för att även Grimsby blir en vattendelare beroende på publikens humortrösklar. Det är rått, vått och stundtals väldigt grovt. Ungefär vart femte skämt som droppas är otroligt kul, roligast är det i filmens mest vulgära scener, men däremellan blir det lite väl mycket buskis och ibland faller skämten platt.

En av framgångarna med Cohens tidigare filmer Borat och Diktatorn var det oberäkneliga som uppstod i mötena mellan skådespelarna och vanligt folk, som inte var med på leken. Dessa chockerande moment existerar inte i Grimsby vilket gör att mycket av den krassa humorn helt enkelt upplevs som för förutsägbar.

Därför blir det befriande att Grimbsys ena del bygger på feta actionsekvenser i förstapersonsperspektiv. Här går det att skymta konturerna av något som hade kunnat bli en riktigt bra och underhållande actionfilm – det är både fartfyllt och ganska spännande. Men när jag väl lyckas glömma bort det hackiga manuset gör Nobby entré på nytt med ännu en kass punchline.

Bioaktuell: Hail Caesar! (2016)

För alla inbitna Cohen-fans är Grimsby en film att se, men för den som förväntar sig en tight actionkomedi, som ska hålla hela vägen in i kaklet, är manuset på tok för tunt.

Bäst: Elefantscenen är absurd rolig!

Sämst: Humornivån svajar på tok för mycket.

betyg_2

Noterbart: Oscarsbelönade Penélope Cruzs karriär fortsätter att falla i Hollywood. Hennes avtryck i Grimsby, som Rhonda George, är riktigt ljummet.