Så bra är ”Hundraettåringen som smet”

bild1

Film: Hundraettåringen som smet från notan och försvann (2016)
Regi: Felix Herngren & Måns Herngren
Manus: Felix Herngren, Hans Ingemansson & Jonas Jonasson
Med: Robert Gustafsson, Iwar Wiklander, David Wiberg, Shima Niavarani, Jens Hultén, Svetlana Rodina Ljungkvist, Ralph Carlsson m fl.
Genre: Komedi, Äventyr
Speltid: 1 tim 48 min

Filmtopp.se har recenserat Felix & Måns Herngrens nya komedi. Biopremiär idag runt om i länet.

När Allan (Gustafsson) fyller hundraett har pengarna börjat ta slut. Då hittar han en gammal läskflaska. Denna dryck visar sig vara en förlorad hemlighet från Kalla kriget. Tillsammans med Julius tar han sig från Bali till Ryssland och vidare in i Europa i jakt på receptet. Precis som första gången är de två gubbarna förföljda, den här gången av en brittisk gangster, CIA och en kvinna från Allans förflutna.

Jonas Jonassons bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var en svensk storsäljare. Den bjöd oss på ett äventyr utan dess like. För tre år sedan kom det en ganska lyckad film av boken. Allan Karlsson begav sig, som ung man, från sin hembygd i Sverige ut i världen. Under bokens och filmens gång får vi följa med den gamla gubben på ett äventyr i nutid. Vi får även se en skildring av hans liv, under vilket han träffade inflytelserika människor, deltog i framtagandet av atombomben, jobbade som dubbelagent under Kalla kriget och sprängde en hel del saker i luften.

LÄS OCKSÅ: Bioaktuella recensioner

Uppföljaren står sig inte alls bra mot den första filmen. Tillbakablickarna utspelar sig uteslutande under Kalla kriget. Vi får visserligen se hur Allan träffar både Richard Nixon och Leonid Brezjnej, men detta känns klent jämfört med Hundraåringen, som var en skildring av en lång tidsperiod. Hade jag enbart bedömt tillbakablickarna i den här filmen, hade den fått ett lägre betyg. För de sekvenserna blir varken intressanta eller särskilt spännande.

Delarna som utspelar sig i nutid är väldigt ojämna. Det är banalt och på Jönssonligan-nivå. Båda filmerna genomsyras visserligen lite av samma vibbar, men i Hundraettåringen fungerar det inte alls lika bra.

bild 2

 

Det finns två saker som räddar filmen från ett sämre betyg. För det första har vi Robert Gustafssons spel som den bekymmerslösa och mumlande hundraettåringen. Han är fortfarande alltid intresserad av en grogg och inte vidare bekymrad när saker går fel. Han är en älskvärd gubbe.

Sedan skiner filmen i ett antal slapstick-sekvenser. Psykologen är ett bra exempel på detta. Han är en karaktär som känns helt poänglös fram tills då han har ett missöde med en apa och en champagneflaska. Då fick jag mig ett gott skratt. Detsamma gäller vid ett antal andra tillfällen. I dessa sekvenser är tajmingen på topp.

När svenska storsatsningar får premiär runt jul brukar de välta biljettkassorna; svenskar har ju lite mer tid att gå på bio under mellandagarna. Jag misstänker att detta kommer att vara fallet även med denna film. Det skulle inte förvåna mig om den petade ner den fenomenala Rogue Onefrån förstaplatsen. Själv hoppas jag att detta blir det sista vi får se av den gamla gubben som alltid försvinner.

Bäst: Slapstick-humorn.

Sämst: Berättelsen om läsken

betyg_2

 

FILMEN OM ”BADROCK” – Kanske är du med?

badrock-2016-alla-2

I somras var det trettio år sen Björn Skifs samlade sina artistkollegor i Borgholm på Öland och Badrock föddes. Nu kommer ”Filmen om Badrock” på bio i mars.  Förutom en härlig konsert­upplevelse får vi också följa Björn och hans artistkollegor backstage, på Ölands-utflykter och fest.

– Jag är stolt och glad över det vi gjorde. Vi hade kul under tiden och vi kunde glädja många andra samtidigt. Nu när Badrock blir film och ska visas på bio så hoppas jag att vi kan glädja ännu fler – både Badrock-veteraner och Badrock-debutanter, säger Björn Skifs i ett pressmeddelande.

”Filmen om Badrock” navigerar oss genom den unika upplevelse som Badrock var i Sommarsverige under åren 1986 till 1992. Vi landar sen i sommaren 2016 då Badrocken uppstod för en sista gång i samband med Borgholms 200-års-jubileum. Då med större produktion än någonsin, samt ett gäng än mer vitala artister som åter fick köerna att ringla utanför Borgholms slottsruin och sommarens publik att dansa under åtta sommardagar i augusti. De två planerade konserterna blev fyra och sedan åtta. 

Läs också: Så bra är Hundraettåringen som smet från notan och försvann (2016)

Filmen har biopremiär 7 mars i hela landet.

Älskar du Star Wars?

filmtoppstarwars

STAR WARS-VECKA PÅ FILMTOPP!

Nu har franchisens nästa film, Rogue One: A Star Wars Story, haft sin världspremiär. Detta har Filmtopp uppmärksamat med att dagligen gett olika djupdykningar i det galaktiska universumet i form av listor, krönikor och recensioner!

Materialet hittar du nedan!

Artiklar publicerade under Star Wars-veckan:

Vem är vem i ”Rogue One”?

Testa dig själv: Är du sith eller jedi?

Recension: Rouge One A Star Wars Story

Vi har sett Alicia Vikanders nya film!

Fyren mellan haven

Originaltitel: The Light Between Oceans (2016)
Manus & Regi: Derek Cianfrance
Med: Michael Fassbender, Alicia Vikander, Rachel Weisz m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 2 tim 13 min

Efter första världskrigets slut tar veteranen Tom Sherbourne (Michael Fassbender) an sig jobbet som fyrvaktare på den isolerade ön Janus, mitt ute i havet utanför Australien. Till en början uppskattar han det ensliga och lugna livet, men när han förälskar sig i flickan Isabel Graysmark (Alicia Vikander), dröjer det inte länge innan han får permanent sällskap ute på ön. Tillsammans drömmer de om att bli föräldrar, men personliga tragedier kommer emellan och efter flera år står paret fortfarande barnlösa. Tills en dag då en båt med ett spädbarn ombord flyter iland på stranden.

LÄS OCKSÅ: Alicia Vikander som Agatha Christie?

Isabel tar genast den lilla flickan till sig och vill uppfostra henne som deras egna. Toms magkänsla säger emellertid att de måste rapportera detta till fastlandet och göra rätt för sig. Men Isabel bönar och ber och lyckas tillslut övertala honom att de ska behålla henne. När Tom, under ett besök på fastlandet, blir upplyst om att flickans mamma (Rachel Weisz) sörjer förlusten av sin dotter, tärs han återigen mellan det moraliska dilemmat att berätta sanningen eller att låta sin fru få vara lycklig.

Isabel tar genast den lilla flickan till sig och vill uppfostra henne som deras egna. Toms magkänsla säger emellertid att de måste rapportera detta till fastlandet och göra rätt för sig. Men Isabel bönar och ber och lyckas tillslut övertala honom att de ska behålla henne. När Tom, under ett besök på fastlandet, blir upplyst om att flickans mamma (Rachel Weisz) sörjer förlusten av sin dotter, tärs han återigen mellan det moraliska dilemmat att berätta sanningen eller att låta sin fru få vara lycklig.

alicia

Fyren mellan haven inleds som en vacker romantisk saga om hur en traumatiserad soldat återfinner livsglädje genom kärleken. Fassbender och Vikander har en fantastisk kemi och deras känslosamma och intima scener är fullkomligt trollbindande. Jag blir flera gånger så fångad i stunden att jag glömmer bort att fundera över vad som ska hända härnäst.

Handlingen går sedan över till filmens primära ämne, den moraliska konflikten. Flickan har vuxit upp i ett kärleksfullt hem och har ingen kännedom om sitt förflutna, samtidigt som hennes riktiga mamma lider i tron om att dottern sedan länge är död. Vi får följa båda sidorna med störst fokus på Toms dåliga samvete. Trots att det är tydligt vad som är rätt sak att göra är det svårt att ta ställning till en sida att sympatisera med.

LÄS MER: Så bra är de bioaktuella filmerna

Filmen som helhet är under den första halvan mästerlig. Jag hoppades att nivån skulle hålla hela vägen, men dessvärre inte. Mot mitten tappar den i fart och under den sista halvtimmen svänger handlingen lite för mycket. Det känns som att Derek Cianfrance försöker få med för mycket story på för kort tid. Trots det är Fyren mellan haven en av de bästa filmerna jag har sett i år, mycket tack vare Fassbender och Vikander.

 

Bäst: Alicia Vikander. Hennes mimik och kroppsspråk ger hennes karaktär ett extra djup.
Sämst: Hur filmen tappar fart i mitten och har svårt att återhämta sig igen.

betyg_4