Så bra är ”Hundraettåringen som smet”

Där den första filmen var en svensk motsvarighet till Forrest Gump och gav oss ett episkt äventyr som utspelade sig under hela 1900-talet, är detta mer en flamsig och publikfriande fars, som dock har sina stunder.

bild1

Film: Hundraettåringen som smet från notan och försvann (2016)
Regi: Felix Herngren & Måns Herngren
Manus: Felix Herngren, Hans Ingemansson & Jonas Jonasson
Med: Robert Gustafsson, Iwar Wiklander, David Wiberg, Shima Niavarani, Jens Hultén, Svetlana Rodina Ljungkvist, Ralph Carlsson m fl.
Genre: Komedi, Äventyr
Speltid: 1 tim 48 min

Filmtopp.se har recenserat Felix & Måns Herngrens nya komedi. Biopremiär idag runt om i länet.

När Allan (Gustafsson) fyller hundraett har pengarna börjat ta slut. Då hittar han en gammal läskflaska. Denna dryck visar sig vara en förlorad hemlighet från Kalla kriget. Tillsammans med Julius tar han sig från Bali till Ryssland och vidare in i Europa i jakt på receptet. Precis som första gången är de två gubbarna förföljda, den här gången av en brittisk gangster, CIA och en kvinna från Allans förflutna.

Jonas Jonassons bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var en svensk storsäljare. Den bjöd oss på ett äventyr utan dess like. För tre år sedan kom det en ganska lyckad film av boken. Allan Karlsson begav sig, som ung man, från sin hembygd i Sverige ut i världen. Under bokens och filmens gång får vi följa med den gamla gubben på ett äventyr i nutid. Vi får även se en skildring av hans liv, under vilket han träffade inflytelserika människor, deltog i framtagandet av atombomben, jobbade som dubbelagent under Kalla kriget och sprängde en hel del saker i luften.

LÄS OCKSÅ: Bioaktuella recensioner

Uppföljaren står sig inte alls bra mot den första filmen. Tillbakablickarna utspelar sig uteslutande under Kalla kriget. Vi får visserligen se hur Allan träffar både Richard Nixon och Leonid Brezjnej, men detta känns klent jämfört med Hundraåringen, som var en skildring av en lång tidsperiod. Hade jag enbart bedömt tillbakablickarna i den här filmen, hade den fått ett lägre betyg. För de sekvenserna blir varken intressanta eller särskilt spännande.

Delarna som utspelar sig i nutid är väldigt ojämna. Det är banalt och på Jönssonligan-nivå. Båda filmerna genomsyras visserligen lite av samma vibbar, men i Hundraettåringen fungerar det inte alls lika bra.

bild 2

 

Det finns två saker som räddar filmen från ett sämre betyg. För det första har vi Robert Gustafssons spel som den bekymmerslösa och mumlande hundraettåringen. Han är fortfarande alltid intresserad av en grogg och inte vidare bekymrad när saker går fel. Han är en älskvärd gubbe.

Sedan skiner filmen i ett antal slapstick-sekvenser. Psykologen är ett bra exempel på detta. Han är en karaktär som känns helt poänglös fram tills då han har ett missöde med en apa och en champagneflaska. Då fick jag mig ett gott skratt. Detsamma gäller vid ett antal andra tillfällen. I dessa sekvenser är tajmingen på topp.

När svenska storsatsningar får premiär runt jul brukar de välta biljettkassorna; svenskar har ju lite mer tid att gå på bio under mellandagarna. Jag misstänker att detta kommer att vara fallet även med denna film. Det skulle inte förvåna mig om den petade ner den fenomenala Rogue Onefrån förstaplatsen. Själv hoppas jag att detta blir det sista vi får se av den gamla gubben som alltid försvinner.

Bäst: Slapstick-humorn.

Sämst: Berättelsen om läsken

betyg_2

 

Läsarkommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar. Läs diskussionsregler här.

Senaste nytt

Veckans biorecension: Ghost in the Shell

Veckans biorecension: Ghost in the Shell

När den japansk animerade science fiction-filmen Ghost in the Shell nu stöps om i spelfilmsformat är det på både gott och ont. Originalfilmen styrktes av ett högintressant manus, där de futuristiska huvudkaraktärerna brottades med filosofiska frågor om vad det egentligen innebär att vara människa. Nyversionen stärkts av urläckra actionsekvenser och visuellt hänförande miljöer, men manuset känns ofullständigt.

Filmtopp recenserar ”The Great Wall”

Den kinesiska filmindustrin och Hollywood har med The Great Wall gjort en gemensam ansträngning att göra en film som fungerar lika bra på båda marknaderna. Trots att den mycket välrenommerade regissören Yimou Zhang sitter i regissörsstolen, har ansträngningen inte resulterat i mer än en hyfsad popcorn-rulle. Vilket i och för sig inte är rakt igenom dåligt, men det känns som att detta hade kunnat bli mycket bättre.
Filmtopp.se är en av Sveriges största filmsajter, med rötterna i Kalmar. Ur ett helhetstäckande perspektiv levererar Filmtopp.se ett blandat innehåll bestående av streamningstips, bioaktuella recensioner, intervjuer, filmnyheter och listor både för att vägleda, underhålla och inspirera läsaren. Här hittar du filmtipset för kvällen .

Håll dig uppdaterad med oss på Filmtopp - prenumerera gratis på vårt nyhetsbrev!