Intervju med Taron Egerton – Kingsman: The Golden Circle

Foto: 20th Century Fox

Taron Egerton är främst känd för att ha spelat huvudrollen i Kingsman: The Secret Service och medverkat i dramafilmen Testament of Youth. Han har även setts till i thrillern Legend (2015) och varit stjärna i biografin Eddie the Eagle, från 2016. Till Kingsman: The Golden Circle återvände han i rollen som spionen Eggsy.

Mark Strong känner vi igen från fler kända filmer, bland annat Revolver, Kick-Ass och just Kingsman. Till Kingsman: The Golden Circle återvände även han i sin roll, som Merlin.

Hur utvecklas era karaktärer i den här filmen?

– Vad som är extra roligt med den här filmen är att vi får se att Eggsy har förändrats och utvecklats sedan den första filmen. Det har gått några månader, eller ett år, sedan Merlin och Eggsy lyckades rädda världen. Och du får intrycket att han är lite mer säker nu. Han har några uppdrag på sitt bälte och en flickvän han försöker vara god mot. Han vill ha ett bra förhållande med henne, men han är lojal mot sitt arbete som kommer i vägen för dem, säger Taron Egerton.

– Merlin har gått tillbaka till sitt vanliga jag. I den första filmen får han kliva in för att rädda världen, men i början av den andra filmen är Eggsy ute på fältet igen och Merlin är hans ögon och öron. De har räddat världen, och har nu en relation till varandra, men nu måste de göra det igen, säger Mark Strong.

Och Merlin har ett gäng sköna ögonlick. Vid ett tillfälle sjunger han… 

– Jag får sjunga, men jag skulle inte beskriva mig som en sångare till skillnad från Taron, säger Mark Strong.

– Jag tycker att Mark sjunger helt lysande i filmen!, säger Taron Egerton.

Det som är så bra med John Denver-låten [Country Road] är att den kan vara intim och liten, samtidigt som du kan vidga ut den. Det är vad jag gör. Jag tror jag säljer in den bättre än vad jag träffar tonerna, säger Mark Strong. 

Kändes den här filmen större och mer våghalsig än den första? 

– Det var några fantastiska miljöer i den första filmen, men jag minns första dagen jag klev in på inpelningsplatsen av Poppy land I Golden Circle] och det nästan var som en småstad. Jag minns att jag tänkte ‘Wow! Vi har steppat upp ett snäpp.’ Flera platser i den första filmen var väldigt storskaliga, men bara en tredjedel så stora som Poppy Land. Det var ett tillfälle då jag tänkte ‘Vi gör något lite större här’, säger Taron Egerton.

– Den allra första scenen vi spelade in [till The Golden Circle] var över de förstörda kvarlevorna av Kingsman-butiken. Och för bara den scenen skapade de en hel aveny med förkolnade spillror. Det var regn, natt, och det var en enorm tagning för den scenen. Jag tror inte att något annat spelades in där. Och det var första dagen – så du insåg att du hade något stort framför dig!, avslutar Mark Strong.

Vill du läsa mer intervjuer om “Kingsman 2” hittar du den med ikonen Jeff Bridges här.  Passa också på att nu se filmen!

Recension: The Party – rekommenderas!

Originaltitel: The Party (2017)
Biopremiär: 5/1
Regissör: Sally Potter
Manus: Sally Potter
Med: Kristin Scott Thomas, Patricia Clarkson, Bruno Ganz, Cillian Murphy m.fl.
Genre: Drama, komedi
Speltid: 71 minuter

Sally Potters senaste film The Party är en skruvad, tragikomisk karaktärsstudie. Likt en klassträff där de forna klasskamraterna väljer att behålla sina stereotypa roller, lyckas regissören avmaskera karaktärerna tack vare vassa och djupa dialoger.

”Har jag slängt bort mitt liv på en hägring?” frågar sig värden Janet (Kristin Scott Thomas) självkritisk under kvällen. Vad som till en början skulle bli en gemytlig tillställning i goda vänners lag för att fira hennes befordran som Storbritanniens nye hälsominister, slutade i stor katastrof likt Peter Sellers episka The Party från 1968. Men tillskillnad från Sellers klumpiga men ärliga rolltolkning är Janet och hennes vänner inte lika ärliga, och deras självbilder raseras som ett korthus när sanningar bubblar upp till ytan likt ett vulkanutbrott. Detta är en av ingredienserna i Sally Potters senaste film som också har titeln The Party.

Den brittiska regissören Sally Potters må ha ett mindre kändis-klingande namn än exempelvis Steven Spielberg, men att hon skulle vara en gröngöling i sammanhanget är missvisande. Vid blott 16 års ålder hoppande Potter av skolan för att arbeta med film och har gjort allt från kortfilmer till att regissera opera. För den breda publiken slog hon igenom 1992 med det historiska dramat Orlando, baserad på bestsellern med samma namn av Virginia Woolf. För fem år sen belönades hon med den brittiska imperieorden för tjänster gjorda åt riket inom- eller utomlands av drottningen Elizabeth. Avmaskering av stereotyper och samhällsklyftor är återkommande stoff i hennes filmer, och i The Party är den 68-årige regissören i sitt esse.

Att hon låtit sig inspireras av kammarspelsgenren, som fokuserar på en liten grupp männsikor under en kort tid, är uppenbart.  Spelplanen är densamma som i nämnda The Party från 1968, men även Alfred Hitchcooks klassiker Repet från 1948 är en inspirationskälla. Handlingen utspelar sig i en lägenhet där två vänner stryper sin klasskamrat, gömmer liket och ställer till med fest i syfte att fullborda det ”perfekta” brottet. Mysteriets pusselbitar faller successivt på plats, precis som i Potters film.

Tips: Spana gärna in Filmtopps guide med filmtipsen för 2018.

De vassa och djupa dialogerna är drivkraften i The Party, som med en stor portion samhällskritik gärna avhandlar genus, politik, kapitalism och relationer. De bästa replikerna har Patricia Clarkson tilldelats, och hennes bistra, snabb-käftade karaktär April är en fröjd att skåda. Och framförallt samspelet mellan henne och den snälla tyska pojkvännen Gottfried (spelad Bruno Ganz), som ser sig själv som en ”helare och livscoach” och samtidigt föraktar den västerländska sjukvården. April gör ingen hemlighet av att hon är oense sin stackars partner, vars ovetenskapliga teorier hånas med ett återkommande ”Shut up, Gottfried!”. Hon är en mästare i härskarteknik och deras relation påminner smått om John Goodman och Steve Buscemi i The Big Lebowski.

Speltiden på ynka 71 minuter försvinner i nafs tack vare ett högt tempo, men berättandet blir aldrig hetsigt.

The Party är som en klassträff där de forna skolkamraterna väljer att behålla samma roller som under skoltiden, men så fort värderingar ställs mot varandra klär Sally Potters av stereotyperna med stor precision. Resultatet blir väldigt underhållande.

André Sao Pedro

Spana in SVT:s ”BRON” och ”Den döende detektiven”

I dagarna får två populära TV-serier premiär på SVT. Läs om de båda produktionerna nedan!

Den döende detektiven – 3 januari

Titel: Den döende detektiven
Premiär: 3 januari
SVT Play
Med: Rolf Lassgård, Helena af Sandeberg, Henrik Norlén Alexej Manvelov m.fl.
Regi: Kristian Petri
Manus: Sara Heldt
Genre: Thriller, drama

Handling:  Lars Martin Johansson, tidigare chef för Rikskriminalen, är nybliven pensionär och faller en dag ihop efter att ha drabbats av en blodpropp i hjärnan. Som av en slump får han höra om ett ouppklarat mordfall från 30 år tillbaka. Samtidigt som han försöker få ordning på sitt liv bestämmer han sig för att lösa mordgåtan.

Alla tre avsnitten blir tillgängliga på SVT Play samtidigt och mer gratis titlar hittar du genom vår krönika om Sweflix  och varför vi ska streama lagligt.

BRON säsong 4

Den 1 januari 2018 startar den sista säsongen av den hyllade kriminalserien Bron. Kriminalserien, som kretsar kring flera mordfall som äger rum nära den dansk-svenska gränsen vid Öresundsbron, har fått spridning över hela världen.

Om handlingen: En kvinna har stenats till döds på Pepparholmen. Hon heter Margrethe Thormod och är generaldirektör för Migrationsverket i Köpenhamn. Henrik Sabroe (Thure Lindhardt) börjar utreda mordet tillsammans med sin nya danska kollega Jonas Mandrup (Michael Birkkjaer). Samtidigt har Saga Norén (Sofia Helin) dömts för mordet på sin mor och sitter inspärrad på en kvinnoanstalt i Ystad.