Kvällens film att se – A Ghost Story!

Casey Affleck som spöke i A Ghost Story

Film: A Ghost Story
Manus & Regi: David Lowery
Med: Casey Affleck, Rooney Mara m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 tim 32 min

Efter att ha omkommit i en bilolycka, återvänder maken som spöke i ett försök att återknyta till sin efterlevande hustru. I sin nya form är han både kraftlös och osynlig och frågan är om han någonsin kommer att få henne att märka hans närvaro.

A Ghost Story är en omtumlande upplevelse. Att se hur maken, spelad av Casey Affleck, stilla vakar över sin hustru samtidigt som han försöker få kontakt med henne, är smärtsamt. Lika tungt är det att följa hustruns, spelad av Rooney Mara, sorghantering. Skådespelet är ohämmat och känslorna slår rakt i solar plexus.

Till en början var det mycket jag fann pretentiöst. Det matta fotot, den trendigt alternativa musiken, ett spöke utgjort av en man iklädd ett lakan, den sparsamma dialogen och att filmens karaktärer saknar namn. Men när jag sänkte garden, svepte historien över mig och det var bara att acceptera – A Ghost Story är en av de vackraste kärlekshistorierna på länge.

Eftersom hela filmen mer eller mindre bärs av två skådespelare och att spöket gestaltas i sin enkelhet, borde det kännas en hel del teater. Märkligt nog, är det istället få filmer som känns så mycket film som denna. Regissören David Lowery experimenterar nämligen med presentationen av tid på ett sätt som saknar motstycke.

Makens tidsperspektiv skildras betydligt långsammare än hustruns. Tiden det kan ta för honom att röra sig genom ett rum, tycks utgöra år för henne. Att dessa parallella tidsuppfattningar först presenteras efter att den sörjande hustrun motvilligt har ätit en hel paj i en lång och utdragen scen, fullständigt rubbar ens perspektiv.

Robert Altman sa att alla filmer är en förlängning av teatern och att det aldrig har gjorts en ”äkta film”. Han skulle nog säga att A Ghost Story har tagit mediet ett ytterligare steg längs vägen.

Du har väl inte missat vi samlar årets bästa filmer på en alldeles egen sida? Under ”De bästa filmerna 2017” hittar du massor av bra filmtips.

Premiär för ”House of Cards” – säsong 5

Filmtopp.se har recenserat den femte säsongen av House  of Cards. Foto: Netflix.
Filmtopp.se har recenserat den femte säsongen av House of Cards. Foto: Netflix.

 

Titel: House of Cards
Säsong: 5
Skapare: Beau Willimon
Medverkande: Kevin Spacey, Robin Wright, Joel Kinnaman m.fl.
Genre: Drama
Avsnittslängd: ca 50 min

Frank Underwoods första fyra år som president är över och det är återigen dags för val. Paret Underwood står inför sin största utmaning hittills. Dels för att vinna över den unge, populäre och favorittippade motståndaren Guvernör Conway (Joel Kinnaman), dels för att upprätthålla fasaden om ett lyckligt förhållande. Deras äktenskap är numera helt platoniskt och enda anledningen att de fortfarande håller ihop är för att det ger dem bättre chanser till ytterligare fyra år i Vita Huset. Att journalister börjar gräva i Franks eventuella involvering i Zoe Barnes död förenklar inte heller saken.

Även om handlingen i säsong fem är en logisk och bra fortsättning på berättelsen om President Underwood så fungerar det tyvärr inte lika bra längre. Främst är det skådespeleriet som inte känns lika engagerat plus att dialogen inte är lika rapp och smart skriven som tidigare. Kevin Spacey och Robin Wright är fortfarande de starkast lysande stjärnorna, men de tycks ha tappat stinget en aning. Fast till och med när de underpresterar, så framstår seriens övriga skådespelarinsatser som mediokra på sin höjd. Det känns som att serien har tappat för många intressanta karaktärer på vägen, som inte har ersatts med likvärdiga aktörer. Eftersom House of Cards alltid har varit en väldigt karaktärsdriven serie innebär detta såklart också ett tapp i kvalitet.

Årets bästa TV-serier – så här långt

Allt är emellertid inte ris och bruna skogar. House of Cards är fortfarande en klart godkänd TV-serie. Men när den tidigare har hållit en så pass hög klass, blir det extra tydligt när kvaliteten börjar dala. Den femte säsongen har dock några riktigt sköna ögonblick som räddar den från den lägre regionen av betygsskalan. Bland annat en stark slutscen som ger mersmak. Nu stannar betyget ändå på strax över medel, det vill säga fortfarande sevärd men en klar kvalitetssänkning från tidigare säsonger.

Bäst: Spacey och Wrights personkemi.

Sämst: Oengagerat skådespeleri.

betyg_3

 

Sista säsongen av Netflixs ”Bloodline”

bloodline

För den oinsatta kretsar handlingen i Bloodline runt the Rayburns, en förmögen och priviligerad familj i Florida Keys-området i USA. På ytan är allting idylliskt under den välputsade fasaden finns det djupa sprickor. Djupt rotade hemligheter sipprar fram under seriens gång och tvingar seriens karaktärer att ta svåra moraliska beslut.

Den tredje säsongen börjar där den andra slutar. John Rayburn (Kyle Chandler) har i ren desperation lämnat allt bakom, Kevin (Norbert Leo Butz) har begått en fruktansvärd handling och flyr från både polisen och sig själv och Meg (Linda Cardellini) försöker förgäves rädda ett redan sjunkande skepp. Deras mamma Sally (Sissy Spacek) sitter lugnt i båten hemma vid familjens strandhotell, men även hon har inre demoner att tampas med.

Här hittar du andra Streamingtips

Precis som det låter är det bäcksvart. Både bokstavligt och bildlikt talat. Hela första avsnittet utspelar sig på natten i tjockt mörker, där faror lurar runt varje hörn. Karaktärernas ångest och panikkänslor förstärks och upphöjs av de suggestiva miljöerna, det känns som om palmerna svajar i takt med deras fragila psyke. John, Kevin och Meg känner sig ensammast på jorden, de är mitt uppe i en mardröm som aldrig vill ta slut. Ångesten som förmedlas i Bloodline känns i TV-soffan, samtidigt som konsekvenserna av deras agerande är oerhört spännande att följa.

Eftersom den tredje säsongen av Bloodline inte visar några tendenser att avvika från framgångsreceptet de två första säsongerna satte samman rankar jag fortfarande serien som den absolut bästa Netflix-produktionen. Det är också en av mina personliga favoritserier någonsin.  Om skaparna knyter ihop säcken på ett tillfredställande vis är femman given, men nu har man inte längre Ben Mendelsohn (som vann en Emmy för sin insats i de två första säsongerna) att förlita sig på. Det återstå att se hur allting slutar, men spänd är jag.

betyg_4