Den unge Zlatan (2016)

Recension: Den unge Zlatan
Foto: WG Film

Bröderna Gertten har jobbat skickligt med gammalt matchmaterial och omvandlar sammandrag från trötta träningsmatcher på folktomma arenor till någonting spännande. 

Film: Den unge Zlatan (2016)
Regi: Fredrik Gertten, Magnus Gertten
Med: Zlatan Ibrahimović, ”Mido” m.fl.
Genre: Dokumentär

Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna, Zlatan Ibrahimović, har i sin karriär underlättat många tidningsredaktörers liv genom att ge dem mängder av löpsedlar att sätta rubriker på. De senaste åren har 34-åringen varit Sveriges mest punktmarkerade idrottsstjärna och journalist Olof Lundh, som rapporterar från landslagssamlingar, anser att Zlatans bevakning liknar den hovet får. Men faktum är att det finns fler långfilmsdokumentärer om Zlatan än vad det gör om självaste kungen.

Den svenska mediavärlden oroar sig med all rätt för att Zlatans karriär snart ska ta slut och därför är det förståeligt att det görs flera dokumentärer om legenden – smid medan järnet är varmt. Senast var det Ibrahimović – från Rosengård med mer än ett mål och nu Den unge Zlatan.

Bröderna Gerttens dokumentär riktar sig inte till de som redan har ett grepp om Zlatans färd från ungdomsproffs till veteran, utan istället till de som vill komma in i omklädningsrummet för smaskiga detaljer och lära sig vad som krävs för att anfallare ska överleva på elitnivå.

Intervju med Fredrik Gertten

Berättandet är dynamiskt och pendlar främst mellan Zlatans tid i den holländska storklubben Ajax och Malmö FF. Allra störst fokus ligger på Zlatans ”make or break”-period i Ajax där det tajta slaget om striker-positionen mellan han och egyptern ”Mido” ägde rum. Mido är en nyckelperson i dokumentären och i en intervju återberättar Mido mycket om vad som hände bakom kulisserna. På många sätt handlar inte dokumentären specifikt om Zlatan, utan snarare om kostnaden för att lyckas. Trots att utfallet är känt, är det stundtals riktigt spännande att följa Zlatans väg mot legendstatus.

Jag fängslades av bildmaterialet skaparna har kommit över och hur ärligt de visar upp det. Exempelvis får vi se när Zlatan kallar den engelska ligan för skit, beter sig grisigt mot sitt ex, Mia, som får se att han har en porrstjärna som bakgrundsbild på datorn och när han och Tony Flygare (en lagkompis från ”MFF” som påstår sig ha varit väldigt nära Zlatan) pratar om drömmen att bli proffs i Italien.

Bröderna Gertten har också jobbat skickligt med gammalt matchmaterial och omvandlar sammandrag från trötta träningsmatcher på folktomma arenor till någonting spännande. Är du ett fan av Zlatan kommer du förmodligen att uppskatta dokumentären eftersom den, med hjälp av intressant material, visar vem spelaren är utanför planen.

Bäst: Att Zlatan inte intervjuas. Hans ord hade gett fler versioner av händelser som nu känns sanningsenligt återberättade.

Sämst: Precis som Fredrik Gertten säger är Zlatan fortfarande en gåta som väntar på att lösas, men tyvärr ger inte dokumentären fler svar på vem artisten egentligen är.

betyg 4

Recension: Deadpool (2016)

Deadpool-1
Filmtopp.se har recenserat veckans biofilm Deadpool. Foto: 20th Century Fox

Film: Deadpool (2016)
Regi: 
Tim Miller
Manus: 
Rhett Reese & Paul Wernick
Med: 
Ryan Reynolds, Ed Skrein, Morena Baccarin, Brianna Hildebrand m.fl.
Genre: 
Action, Komedi

Adrenalinkicken Deadpool sparkar igång med den snyggaste förtexten sedan David Finchers Fight Club. I en otroligt läcker actionsekvens, där blod sprutar i slowmotion och skämten faller tätt, dyker serietidningsliknande epitet upp istället för filmteamets riktiga namn, som ”a moody teen”, ”a hot chick”, ”overpaid duchebags”. Direkt är stämningen satt. Deadpool is all about fun!

Och visst är det roligt, i alla fall om du inte har något emot låga skämt, punchiga one-liners och ultravåld. Samtidigt finns här också ett hjärta. Genom tillbakablickar får vi veta vem Wade Wilson (Ryan Reynolds) var innan han tog på sig sin röda dräkt; en legoknekt som knäckte ben för pengar. Vi får också se hur han träffar kvinnan i sitt liv, Vanessa (Morena Baccarin), den enda som verkar matcha hans ständiga behov av lattjande.

För mig är en intressant skurk minst lika viktigt som en intressant hjälte. Deadpool ser vi den sadistiske forskaren Ajax (Ed Skrein) som vår antagonist. Det var han, som genom grymma experiment, gjorde Wade till den ”superhjälte” han är idag. Vad som är ondskefullt med detta lämnar jag för dig att upptäcka själv. Personligen tycker jag att Ajax står sig rätt svag som bad guy eftersom både hans motiv och drivkraft verkar vara närmast obefintliga och inte på ett galet Jokern-manér. Tur för manusförfattarna att Deadpool bjuder på tillräckligt underhållande action för att se förbi detta.

Ett signum för Deadpool är ett återkommande brytande av ”fjärde väggen”. Precis som i serietidningarna söker han kontinuerligt kontakt med sin publik. Det kan röra sig om en humoristisk blinkning mot kameran, ett snärtigt skämt eller till och med ett direkt ifrågasättande av filmteamets budget. Precis som jag kände med denna typ av metaanvändning i The Big Short, är det lika delar kul som irriterande. Kul eftersom det känns lekfullt och modernt, irriterande eftersom det bryter filmens illusionskraft. Det är som om att jag inte får sjunka in i filmen eftersom någon hela tiden knackar mig på axeln och påminner mig om att allt är på låtsas.

Detta till trots, är Deadpool en riktigt underhållande rulle som kommer att göra en enorm succé hos både biokassorna och hos publiken. I mitt tycke är detta den skönaste hjältefilmen sedan Kick-Ass och om manuset hade varit mer än en ursäkt för nya actionssekvenser och tillbakablickarna effektivare, hade vi fått ta del av en riktig actionpärla.

Få veckans recensioner, topplistor & mest populära nyheter direkt i inkorgen med Filmtopp.se nyhetsbrev

Bäst: Att få skratta högt emellanåt!

Sämst: Det svaga manuset

betyg_3_5