London Has Fallen (2016)

Film: London Has Fallen (2016)
Regi: Babak Najafi
Manus: Creighton Rothenberger & Katrin Benedikt’
Med: Gerard Butler, Morgan Freeman, Aaron Eckhart m.fl.
Genre: Action

Den brittiska premiärminister avlider hastigt i en förmodad hjärtattack och världens ledare måste bege sig till London för den statliga begravningsceremonin. För Scotland Yards del innebär invasionen av presidenter och premiärministrar ett enorm säkerhetspådrag för statsmakten. Många personer och särintressen skall skyddas under tillställningen vars hotbild är kraftigt, speciellt med tanke på den ökade mängden terrorbrott runt om i världen.

I Vita huset förbereds den hastiga avresan i den mån det är möjligt för den amerikanska presidenten (Aaron Eckhart). Högsta ansvaret för hans säkerheten har Mike Banning (Gerard Butler), som inte alls finner situationen speciellt tilltalande. Förutom att hustrun ska föda vilken dag som helst, vägrar Scotland Yard begära extra hjälp från sina allierade, vilket i sin tur innebär begränsade möjligheter att ta med egen säkerhetspersonal och ta del av viktig information inför planeringen av uppdraget. Trots Mikes rekommendation att den amerikanska delegationen bör stanna hemma, beslutar sig presidenten efter en viss tvekan att närvara vid begravningen. Ett beslut han inom något dygn ska få ångra.

Kort efter ankomsten invaderas London av terrorister som är gränslöst utrustade med militära medel för att mörda väldens mäktigaste ledare och sprida kaos i staden. På bara några få minuter hotas hela världsfreden och det blir upp till USA:s president och hans livvakt Mike att förhindra ett fullskaligt krig på Londons gator.

Först och främst är det glädjande att fler svenska regissörer får chansen att visa upp sina färdigheter internationellt. London has Fallen är nämligen gjord av Babak Najafi, känd från bland annat Snabba Cash II och Sebbe. Synd bara att den produktion han har ansvarat över kantas av flera brister och summerat är en väldig ljummen historia att betrakta. Det märks att han fick jobbet bara en månad innan inspelningen startade, eftersom den ursprungliga regissören Fredrik Bond hoppade av.

Hur pass mycket Babak hann involvera sig i dialogskrivningen vet jag inte, men förmodligen ytterst lite. Ganska snabbt står det klart att det är en fullständigt usel dialog som ska levereras. Den ena punchlinen är sämre än den andra och inte blir saken bättre av att skådespelarinsatserna är riktigt kemilösa. Gerard Butler framställs som en plastig actionfigur vars primära funktion är att se skitnödig ut, medan han har ihjäl den ena stuntmannen efter den andra, frammanades på motorcyklar.

Ibland kan en film lyftas genom ett grymt och gediget arbete med de digitala effekterna, som i sina bästa stunder inte går att skilja från verklighet. De explosioner och effekter som London Has Fallen visar upp imponerar föga och ser otroligt digitaliserade ut. Nivån på effekterna ligger i linje med de som gjordes för tio år sedan, vilket gör att hela filmen tappar trovärdighet. Däremot är ljudmixen och soundtracket helt okej. Det förstärker vissa actionscener till något bättre och vissa fightningsscener har ett till och med ett visst underhållningsvärde. Det som också räddar London Has Fallen från ett totalt platt fall är att det stundtals existerar en viss spänning. Bästa spänningsparitet är när helvetet precis skall släppas loss.

På biograferna är det just nu en knallhård konkurrens bland filmutbudet eftersom flera Oscarsfilmer visas. Det är i denna kamp, om publiken uppmärksamhet och plånböcker, som London Has Fallen ska ge sig in i. Lycka till säger jag.

betyg_1_5

Bäst: Filmen innehåller en helikopterjakt som är rätt fartfylld.

Sämst: Sean O’Bryan som spelar NSA Ray Monroe. Blir inte förvånad om han tar hem flest priser på nästa års Golden Raspberry Awards – motpolen till Oscarsgalan där man delar ut priser till årets sämsta insatser i filmvärlden.

Filmtopp.se är Sveriges ärligaste filmmagasin som startades den 15 Januari 2015. Här hittar du filmtips, intervjuer och veckans alla filmrecensioner.

Recension: Grimsby (2016)

 

Film: Grimsby
Regi: 
Louis Leterrier 
Manus: Sacha Baron Cohen, Phil Johnston och Peter Baynham
Med: Sacha Baron Cohen, Mark Strong, Penélope Cruzs m.fl.
Genre: Komedi, Action

Sacha Baron Cohen är tillbaka och den här gången har hans karakteristiska humor lyfts in i den fartfyllda actionfilmen Grimsby.

Det har gått 28 år sedan Nobby (Sacha Baron Cohen) senast såg sin bortadopterade bror Sebastian (Mark Strong). Han hamnade i en fin och förmögen familj medan Nobby fick stanna kvar på ett fosterhem i Londons slum. När Nobby får veta att brodern också befinner sig i London kontaktar han honom, men orsaker på vägen mängder med trubbel som leder till att bröderna måste fly för sina liv. Sebastian är nämligen en hemlig MI6 agent och befinner sig mitt uppe i en svårhanterlig operation. Nu är han, tillsammans med Nobby, tvungen att rädda världen från farlig terror.

Grimsby tar Cohen, som också är manusförfattare och producent av filmen, utgångspunkt i den engelska arbetarklassens förorter. Under resans gång får vi ta del av den mest stereotypa framställning som går att göra om tjocka fotbollsälskande och supande britter som slåss. Cohen sparkar lika mycket uppåt som nedåt med fördomarna. När karaktären Sebastian lyfts in i handlingen sätts hans speciella bakgrund i kontrast mot stereotyperna och ur kulturkrocken föds mycket av filmens humor.

Bioaktuell: Zootropolis (2016)

Likt Cohens tidigare filmer finns det belägg för att även Grimsby blir en vattendelare beroende på publikens humortrösklar. Det är rått, vått och stundtals väldigt grovt. Ungefär vart femte skämt som droppas är otroligt kul, roligast är det i filmens mest vulgära scener, men däremellan blir det lite väl mycket buskis och ibland faller skämten platt.

En av framgångarna med Cohens tidigare filmer Borat och Diktatorn var det oberäkneliga som uppstod i mötena mellan skådespelarna och vanligt folk, som inte var med på leken. Dessa chockerande moment existerar inte i Grimsby vilket gör att mycket av den krassa humorn helt enkelt upplevs som för förutsägbar.

Därför blir det befriande att Grimbsys ena del bygger på feta actionsekvenser i förstapersonsperspektiv. Här går det att skymta konturerna av något som hade kunnat bli en riktigt bra och underhållande actionfilm – det är både fartfyllt och ganska spännande. Men när jag väl lyckas glömma bort det hackiga manuset gör Nobby entré på nytt med ännu en kass punchline.

Bioaktuell: Hail Caesar! (2016)

För alla inbitna Cohen-fans är Grimsby en film att se, men för den som förväntar sig en tight actionkomedi, som ska hålla hela vägen in i kaklet, är manuset på tok för tunt.

Bäst: Elefantscenen är absurd rolig!

Sämst: Humornivån svajar på tok för mycket.

betyg_2

Noterbart: Oscarsbelönade Penélope Cruzs karriär fortsätter att falla i Hollywood. Hennes avtryck i Grimsby, som Rhonda George, är riktigt ljummet.

Bröderna Coen är tillbaka med George Clooney i spetsen

hail-caesar-14668-large

Film: Hail Caesar! (2016)
Regi: Ethan Coen, Joel Coen
Manus: Ethan Coen, Joel Coen
Med: George Clooney, Josh Brolin, Alden Ehrenreich, Scarlett Johansson, Channing Tatum, Ralph Fiennes, Tilda Swinton, Frances McDormand, Jonah Hill, Wayne Knight m.fl.
Genre: Komedi

Hail Caesar! blickar bröderna Coen nostalgiskt tillbaka på Hollywoods gyllene era. Studiochefen, producenten och ”fixaren” Eddie Mannix (Josh Brolin) får det hett om öronen när superstjärnan Baird Withlock (George Clooney) blir kidnappad av kommunistgruppen ”The Future”.

På denna tiden, när studiosystemet var som störst, ägde filmbolagen sina skådespelare på heltid. De blev insorterade i olika fack och var tvungna att uppehålla en viss image både på och utanför set. Att hålla reda på hur studions stjärnor beter sig i det offentliga är ett av Eddies viktigaste uppdrag och under filmens gång får vi se hur han jonglerar skvallerpressen, bångstyriga skådespelare, gnälliga regissörer och jakten på Withlocks kidnappare.

Läs också: Recension Deadpool

Precis som det låter är det mycket som ska hinnas med i Coenbrödernas romantiserade pastisch. Utöver jakten på Withlock får vi följa en fåordig westernhjälte (Alden Ehrenreich) som stöter på problem när han gör ett dialogdrama; en vattenbalettdiva (Scarlett Johansson) som blir gravid utan att vara gift; en stepdansande musikalskådespelare (Channing Tatum); konkurrerande skvallerpress-tvillingar (som båda spelas av Tilda Swinton) i Hedda Hopper-anda och en kedjerökande filmklippare (Frances McDormand).

Flera scener är skarpa i sig och både Tatums dansnummer och Scarletts läckra introduktion är ypperligt välregisserade. Men tyvärr spretar manuset hejvilt. Limmet som ska binda ihop alla sekvenser är givetvis Eddie Mannix, som kutar från den ena platsen till den andra, men det räcker inte. Så fort humorn svajar, svajar hela filmen.

Läs också: Recension Trumbo

För den filmintresserade är Hail Caesar! en given komedi att se. Filmen är fullproppad med referenser och ju mer du vet om efterkrigstidens Hollywood, desto roligare är det.

Bäst: Scenen med Frances McDormand är fantastiskt rolig!

Sämst: Det tunna manuset.

betyg_3

Recension: Deadpool (2016)

Deadpool-1
Filmtopp.se har recenserat veckans biofilm Deadpool. Foto: 20th Century Fox

Film: Deadpool (2016)
Regi: 
Tim Miller
Manus: 
Rhett Reese & Paul Wernick
Med: 
Ryan Reynolds, Ed Skrein, Morena Baccarin, Brianna Hildebrand m.fl.
Genre: 
Action, Komedi

Adrenalinkicken Deadpool sparkar igång med den snyggaste förtexten sedan David Finchers Fight Club. I en otroligt läcker actionsekvens, där blod sprutar i slowmotion och skämten faller tätt, dyker serietidningsliknande epitet upp istället för filmteamets riktiga namn, som ”a moody teen”, ”a hot chick”, ”overpaid duchebags”. Direkt är stämningen satt. Deadpool is all about fun!

Och visst är det roligt, i alla fall om du inte har något emot låga skämt, punchiga one-liners och ultravåld. Samtidigt finns här också ett hjärta. Genom tillbakablickar får vi veta vem Wade Wilson (Ryan Reynolds) var innan han tog på sig sin röda dräkt; en legoknekt som knäckte ben för pengar. Vi får också se hur han träffar kvinnan i sitt liv, Vanessa (Morena Baccarin), den enda som verkar matcha hans ständiga behov av lattjande.

För mig är en intressant skurk minst lika viktigt som en intressant hjälte. Deadpool ser vi den sadistiske forskaren Ajax (Ed Skrein) som vår antagonist. Det var han, som genom grymma experiment, gjorde Wade till den ”superhjälte” han är idag. Vad som är ondskefullt med detta lämnar jag för dig att upptäcka själv. Personligen tycker jag att Ajax står sig rätt svag som bad guy eftersom både hans motiv och drivkraft verkar vara närmast obefintliga och inte på ett galet Jokern-manér. Tur för manusförfattarna att Deadpool bjuder på tillräckligt underhållande action för att se förbi detta.

Ett signum för Deadpool är ett återkommande brytande av ”fjärde väggen”. Precis som i serietidningarna söker han kontinuerligt kontakt med sin publik. Det kan röra sig om en humoristisk blinkning mot kameran, ett snärtigt skämt eller till och med ett direkt ifrågasättande av filmteamets budget. Precis som jag kände med denna typ av metaanvändning i The Big Short, är det lika delar kul som irriterande. Kul eftersom det känns lekfullt och modernt, irriterande eftersom det bryter filmens illusionskraft. Det är som om att jag inte får sjunka in i filmen eftersom någon hela tiden knackar mig på axeln och påminner mig om att allt är på låtsas.

Detta till trots, är Deadpool en riktigt underhållande rulle som kommer att göra en enorm succé hos både biokassorna och hos publiken. I mitt tycke är detta den skönaste hjältefilmen sedan Kick-Ass och om manuset hade varit mer än en ursäkt för nya actionssekvenser och tillbakablickarna effektivare, hade vi fått ta del av en riktig actionpärla.

Få veckans recensioner, topplistor & mest populära nyheter direkt i inkorgen med Filmtopp.se nyhetsbrev

Bäst: Att få skratta högt emellanåt!

Sämst: Det svaga manuset

betyg_3_5