Recension: Trainwreck (2015)

NEW YORK, NY - JULY 16: Amy Schumer and Bill Hader are seen filming
Foto: Universal Pictures.

Film: Trainwreck (2015)
Regi: Judd Apatow
Med: Bill Hader, Amy Schumer, LeBron James m.fl.
Genre: Komedi

En av mina absoluta favoritfilmer är Judd Apatows romantiska komedi Knocked Up (2007) där han efter en redan imponerande långfilmsdebut The 40 Year Old Virgin (2004) visade sig vara ännu mer stilsäker. De vulgära sex-och filmreferensskämten som kännetecknar hans humor var smarta och kärlekshistorians intriger intresseväckande.

Apatow följde upp sitt mästerverk med Funny People (2009) som stundtals levererar ”Apatow-feeling” när den är som bäst, men tyvärr var filmen för lång. 2012 kom This Is 40, en uppföljare till Knocked Up som fullkomligt saknade tempo och varnade om att Apatow hade hamnat i ett förutsägbart mönster.

Revanschsugen inför premiären av Apatows nya film gjorde jag mig bekant med huvudrollinnehavaren Schumers verk och såg hennes ståuppshow Amy Schumer: Mostly Sexstuff (2012). Schumer berättar öppet om sitt tidigare sexliv och precis som Apatow dras hon till filmreferensskämt, gärna råa. Hon skojar om att män vill att kvinnor ska se lika dränkta ut som ”Carrie i filmens slutscen” när de har avslutat sexet.

Somliga gillar stilen, andra inte men nog är hon allt Apatowmaterial. Faktum är att Schumer har skrivit manuset till Trainwreck.

I filmen lär vi känna Amy (Amy Schumer), en karriärsinriktad kvinna som inte tror på monogami och snudd på missbrukar droger och alkohol. Hon är tämligen promiskuös och tar lätt på hennes älskares känslor. När hon en dag förälskar sig i elitidrottsläkaren Aaron tvingas hon bekämpa frestelsen att binda sig för att kunna fortsätta med sin livsstil.

Jag är övertygad om att romantiska komedier kräver starka birollskaraktärer för att nå de högsta betygen. Hur mycket lyfter inte When Harry Met Sally av paret Marie (Carrie Fisher) och Jesus (Bruno Kirby)? Eller Along Came Polly av amatörskådespelaren Sandy Lyle (Philip Seymour Hoffman)?

I Trainwreck har Hader den världsberömda basketspelaren LeBron James (spelad av sig själv) som bollplank och han är hysteriskt rolig. Jag tycker att James är Apatows roligaste biroll hittills. Samtalen Aaron har med sin vän slutar ofta med att James svävar iväg från ämnet och övergår till ett osammanhängande ”deeptalk” vilket gör att Aaron gång på gång måste fråga honom: ”what the FUCK are you talking about?!”.

Ibland når Trainwreck upp till de höga Apatow-nivåerna men filmen har för många sidospår som snarare fyller ut speltid än att tillföra något till Aaron och Amys berättelse. Exempelvis har Amy två personer hon vänder sig till från olika håll och i mitt tyckte hade en varit tillräcklig.

Apatows film var betydligt bättre än This Is 40 men räcker inte för att mina tvivel på honom ska försvinna. För övrigt känns Schumer som den kvinnliga motsvarigheten till Seth Rogen och jag är övertygad om att hon numera är en del av Apatowfamiljen.

Bäst: En scen när Billy Joels låt ” Uptown Girl” är med. Klyschig på bästa vis!

Sämst: Ett återkommande problem för Apatow är att hans filmer är omotiverat långa. Här är det inget undantag.

betyg_3

 

Axel Diedrichs