Större än Torsot

Japp, där har varit tystare på blåggen än ifall samtliga EPA-traktorer i Stehag blivit stulna samtidigt. Där finns två härliga trepoängare till som egentligen borde summeras. Men det blir i nästa inlägg mellan flyttlådor och fulltidsjobb. Idag så måste jag såklart få orda lite om den där Zlatan Ibrahimovic. Den där tatuerade atleten ni vet. Som med hjälp av ett par bevingade ord igår medan klapporna snällt låg på Stadions betong, såg till att starta en invärtes antändning i många svenska hjärta. Även om både journalister, kassörer och andra utomsocknes förmodligen kan ha gjort i brallan, så är den största tårtbiten tillkittlade malmöiter. Det var fan inte lätt att sova inatt.

 

 

”Jag kommer, jag kommer, vänta bara på mig…”

 

Hudgås. Fackin’ Hudgås!

 

Spekulationerna gick igång direkt. En inte alls orimlig flytt till USA för att joina Beckhams projekt (jag hatar när ordet används i fotbollsklubbssammanhang men det är ju ingen gräsrottad kvartersklubb vi snackar om) när det står startklart till MLS. Ett halvår i himmelen. I himmelsblått. Om nu detta skulle vara fallet, vilket alla mina realistiska inre fötterna-på-jorden-röster fortfarande ser som tämligen orimligt, så är detta en utflykt som främst handlar om två fundamentala pelare för Zlatans arv till eftervärlden. The Zlatan Legacy.

 

1. Fortsätta cementera sitt varumärke. Det sprudlar om good-will att återkomma till sin egen stad när man uppnått den status Zlatan har uppnått. Det andra stora klubbar (däribland exkluderas kinesiskt och saudiarabiskt trams) kan erbjuda ekonomiskt i veckan är i paritet med en halvårslön för en riktig allsvensk klasspelare. Men varför ska han bry sig? Den där lila Lamborghinin som det engång snackades om hade bara varit en i mängden som Rosengårdspågen skulle kunna satt framför sin guldplätterade triumfvagn när han åkt runt i sitt land. Guldbollar och andra storslagna utmärkelser i all ära. Men en faktiskt återkomst, som inte bara är en avskedsturné, hade slagit alla tiders svenska rekord i att skörda det man sått. På Himmelriket spekulerades det huruvida all bomull i Sverige skulle kunna ta slut för den mängd himmelsblå Ibrahimovic #27 som skulle kunna säljas. Zlatan är ute efter all världens bomull.

 

den-unge-zlatan

 

2. Den där jävla Lennart. Det ser ut att bli svårt för den långa att vinna den där jävla Champions. Och efter gårdagens sirapssega tillställning så kan alla former av hopp på ett framgångsrikt EM läggas åt sidan. Oavsett hur bra Zlatan är och oavsett hur kul det är att se Emil Forsberg växa gång för gång så är Sveriges Landslag av perifer betydelse när det drar ihop sig för turnering. Ändå så är en avslutsturnering i Frankrike, där Ibra varit ligans behållning, en värdig avslutning på en fantastiskt europeisk karriär. Och därifrån så blir det avstickare till Brasilien också. Om vi återkopplar till varumärkesbyggande och kokar ner det med äventyrsfaktorn och det svenska OS-deltagandets oväntade existens, så borde detta vara av intresse för den Långe. Även om han själv håller i de flesta spakarna; vilken klubb kommer aldrig hindra honom från OS? Och vilken klubb kan ge honom ytterligare en nationell ligatitel? Holland, Italien, Spanien, Frankrike och Sverige.

 

Men varför i helsike skulle Zlatan vilja avsluta i en skitliga som Allsvenskan? Den frågan lyfts gång på gång av skeptiker. Men hur stor du än kan bli över hela världen så hoppas jag, som oerhört blåögd supporter, att den där hungern för att faktiskt på pappret (eller snarare ristas in i bucklan) som kung över sin egen stad och sitt eget fotbollsland som en i kollektivet, nyper Zlatan lite i kinden. Han är redan störst. Och han växer så det knakar. Han är redan större än Torsot.

 

Spännande dagar framöver!

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

F som i Gemenskap

Sommaren står runt dörren och den där grönskan som besjunges i ”När Himmelen är blå” har tagit ett bastant grepp om vår direkta tillvaro. Gräset blir bara frodigare för varje soltimme och skänker nytt syre i samma takt som dess missbildade klon plasten stjäler allsvenska korsband. Och helt plötsligt så är vi bara två matcher från ett jobbigt långt uppehåll, som dessutom blivit oceaner bredare när man inte ska få se Malmö spela i Europa. Vi får nöja oss med andra förfaranden. Slänga ett getöga på EM-festen som dessbättre är välbestyckad med MFF-bekantingar. Och kanske ta en kall och några popcorn när våra meritmässiga (men moraliskt nersmutsade) kombatanter från Lisebergs omnejd misslyckas att rubba ett polskt topp 5-lag eller så. Sommaren är bra, trots att MFF-abstinensen är som en mental pollenchock.

 

HR 20160522Nåja, två lag skall först luggas på tre poäng och först av dem blir den allsvenska jumbon Falkenberg. På tio omgångar har man skrapat ihop det tämligen osmickrande målsnittet bakåt på 2,5 mål per match. Rysligt uselt. Detta har resulterat i fyra sketna poäng. Men twisten, som är en regel snarare än ett undantag, är ju att den enda vinsten togs hemma mot serieledande Norrköping. Under sina två år i högsta serien så har Hallands nya bästa lag lyckats hålla sig ovan vattenytan och man har gjort det genom ett antal skalper mot topplag. Bortsett Peking, så har man bl.a. lyckats slå AIK och Göteborg hemma och därtill snott en förarglig pinne mot oss förra året. Men i år så känns laget riktigt urvattnat och tränaren Hans Eklund får verkligen jobba i motvind. Man har kanske seriens mest udda spelartyp i monstertunge Hakeem Araba, vilken Murphys lag självfallet kan tänkas skänka en omänsligt effektiv måndagsafton. Men det ska inte räcka, inte på Nya Malmö Stadion. Men ifjol så lyckades man ändå att måla tre gånger. Och en match som leddes med både 1-0 och 4-1 blev faktiskt spännande.

 

Nu ska vi inte hävda induktiv logik, men utifrån att Malmö har tre förluster mot tre lag som såg sig tvungna att barrikadera eget straffområde, så ligger där en utmaning i att låta offensiven fortsätta spira. Den ganska kvalitetsmässigt sviktande Otto Martler i FFF-målet kommer att bli en nyckelfigur. När Sundsvall kom på besök underströk jag svagheten i deras målvakt, vilket istället var en av faktorerna till att Malmö inte vann. Denna gången finns där, trots skadeläget, en ännu bredare uppsättning offensiva låsdyrkare på banan. I en utopisk matchbild så kommer det förmodade mittfältsparet Anders Christiansen och Enock Kofi Adu lösa den stressen som gästerna hoppas kunna producera från sin tungt befolkade försvarszon. Att Falkenberg har ägnat söndagens pass till att praktisera försvar och fasta situationer känns lika säkert som få in ett oddsspel, oavsett utdelning, att Jörgen Lennartsson tuggar tuggummi i deras viktiga match mot Hammarby. Jag tycker mig kunnat se ett litet tillslipande av de offensiva pusselbitarna i de senaste två matcherna och hoppas att man kan låta tempot och rörelsen ligga i fokus, istället för en ökad svårighetsgrad med influenser av dåliga beslutstagande.

 

Falkenberg kommer få läge att ställa om. Då gäller det att Kári Árnason agerar smart, distinkt och med timing. Det är inte ett måste att magla ner motståndaren, även om hans spelstil har fått sig en beskärd del av de nya domardirektiven. Det gäller att inte förlora duellen helt enkelt. I och med Rasmus Bengtssons skada så får Franz Brorsson definitivt nytt förtroende. Ser gärna att han visar en positiv iver med boll och berikar uppspelsfasen med några bollöpningar då och då. Blir mer och mer övertygad att Brorsson kan gå en ännu mer spikrak framtid till mötes än både Pontus Jansson (kul att lyssna på i MFF-podden senast!) och Filip Helander. Även Oscar Lewicki, Guillermo Molins och Jo Inge Berget saknas imorrn och deras frånfall påverkar självfallet den härliga bredden MFF har i år. Dessutom saknas Copa America-uttagna Yoshimar Yotún. Å andra sidan känns det som en perfekt match för en ung och hungrig bänk. Det känns inte alls orimligt att vid ett fördelaktigt läge låta Mattias Svanberg få göra riktig debut imorrn. Hoppas också att Erdal Rakip får åtminstone en halvtimme. Jag vet inte alls hur Håkan Ericsson resonerar. Inte heller vad MFF:s exakta ståndpunkt är efter Europasortin är. Men jag hade i alla fall sjukt gärna sett Erdal berika en svensk OS-trupp.

 

Slutligen så får vi se om läktarschismen fortgår. Själv vill jag härmed agera fredsmäklare. Skit i era olika åsikter när ni är på match. Stötta Malmö oavsett. Allt annat är så extremt jävla sekundärt. Ingen åsikt är för liten, men ingen är större än klubben. Falkenberg börjar på F. F som i Gemenskap. Eller nått sånt.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Vindheim, Rakip, P.Johansson, Rodic, Svanberg

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trea på Söder

Just i detta nu är jag inne i en flytt. Det är mycket som tar tid. Men det ska göras för ingen kommer göra det för mig. Oavsett. Det blir en fyra på Blekingsborg. Malmö FF valde istället en trea på Söder.

 

Det var inte storslaget. Det var inget som kommer inspirera framtida skalder där de lyriskt komponerar vers på hexameter om den himmelsblå insatsen den 18:e maj 2016. Men det var ett förbannat skönt trygghetsbesked. Efter en inledning som dränktes i avgrundssorg av Magnus Wolff Eikrems missade öppna mål och försvarets troglodyttröga uppfattande och agerande vid Hammarbys ledningsmål, så blev det ju faktiskt bättre. Vidar Örn Kjartansson tog chansen att sätta tillbaka matchen i likaläge. Svag insats av hans försvarare, men det är precis sånt här som en boxmålskytt ska kunna ta tillvara på. Och därifrån grep Malmö tag i matchen. Tio förlorade minuter följdes upp av en kreativ lagkomposition som tryckte ner Hammarby. Och när de bad om halvtid så serverades de istället en bitter gammeldansk. Eller tja, det var ju inte Ulrich Vinzents men en som jag mer än gärna ser bli vår nya gammeldansk. Anders Christiansen gör en jätteskillnad med sin riviga närvaro och är verkligen en nyckelspelare om Allan Kuhn på sikt ska kunna implementera sitt mer pressbetonade spel. Han får gärna vara kvar ännu fler ur än Ulrich! Klockrent med ett sent mål, dessutom efter att ha hamnat i underläge tidigt.
 

HR 20160521 MODDOsså tar vi en obligatorisk avhyvling av trädgårdsmästaren uppe i Badkaret! Han har alltså lyckats lägga plast istället för gräs. Och dessutom en vedervärdig variant. Om nu plast inte skall förbjudas, vilket det borde, så kan man kanske åtminstone enas om en nationell standard som gäller i Allsvenskan och Superettan. Att uppgradera till bästa möjliga plast är en kostnad som plastklubbarna bör kunna avvara. De dopar sig ju ekonmiskt varje år genom att investera planskötselpengar i spelartruppen. Så varför inte slå två flugor i en smäll och förbättra sin plan samtidigt som man med ärlighet kan gå ut och säga någon klyscha i stil med ”I år kommer vi satsa på våra egna produkter”. Kontentan av SvFF:s inkonsekventa och valhänta handerande av den eskalerande underlagssituationen uttrycker sig extra tydligt på Tele 2 Arena. En evenemangsarena där publiken får det dem ska medan spelarna erbjuds förutsättningar som skiljer sig diametralt från vad de tränar på. En sann styggelse.

 

Andra halvlek blev speciell. Hammarbys läktarstöd malde på fördelaktigt och Malmö blev passiva. Förvånansvärt tillbakadragna och en lätt känsla av obehag kom krypande där man våndades, som en hjälte i Badkaret eller ett laptopfetto. Malmös segermål var ett av andra halvleks få tillfället där man använde sin betydligt tryggare förmåga att lirka genom bolltempo. Nästan 20 passningar inom laget innan Markus Rosenberg på känsla la in bollen så Eikrem kunde radera ut sin miss från matchens begynnelse. Kul att se att backlinjen hade en roll i passningskedjan där man stekte ett aktivt Bajen. Att ha bollsäkra och bolltempohållande backar både i uppspelsfasen och som bakersta nivån i en upprullning gör hela anfallsförfarandet bättre.

 

Dessvärre kom reduceringen tämligen direkt därefter och nu fick Grönvitt om möjligt än mer energi. Man värpte fram ett par riktigt fina lägen, men Johan Wiland hade koll på läget samtidigt som siktet inte var tillräckligt. Malmö å andra sidan blev löjligt passiva och uppstressade. Som professionell fotbollsspelare, så är Clock Management ett begrepp som borde avhandlas och arbetas efter. Då snackar jag inte om att filma sig till en massa spelavbrott eller liknande trams. Däremot så bör man inse att klockan är ens kompis. Inte ta onödiga avslut långt utifrån, som är dömda att misslyckas. Det är klart att man bör gå i ett motanfall om man bryter motståndarnas speluppbyggnad, men därifrån så bör man prioritera att faktiskt äga bollen. Inte minst när man är ett betydligt skickligare lag på denna posten än vad det andra laget är. Gå upp på offensiv tredjedel. Rulla runt och tvinga hem motståndet. Finta med några pseudoattacker och vänd istället tillbaka på bollsäkra mittfältare som kan byta kant.

 

Sammantaget är det många spelare som gör en fin insats. Hammarby gör också en ganska bra match. Så media kan fortsätta hylla deras kämpartakter. Imorrn vankas det ny match. Falkenberg skall utsättas för en omild behandling.

 

 

Tre stjärnor:

 

160517 3 Christiansen3 Anders Christiansen:
Vår smukke dreng gör inte bara ett mål som kan exemplifiera vikten av att fylla på i boxen med fler än bara spetsanfallaren (vilket Eikrem snappade upp snabbt till 1-3-målet). Jag har redan rosat honom ovan men kan tillägga att han hittills inte gjort någon dålig match i år, utan har en hög lägstanivå. Klockren i sina randomiserade stötlöpningar som får motståndarna att göra i brallan.

 

160517 2 Lewicki2 Oscar Lewicki:
Frågetecknen haglade när startelvan läckte ut. Och det fanns väl en liten uns misskommunikation i Hammarbys ledningsmål. Men därefter steg Oscar om en raket! Spelade klokt på positionen han tydligen huserat lite grann på under ungdomsåren. Välavvägda medföljningar framåt, oväntat bra bra inlägg och tillräcklig i defensiven. Om där inte blir en försäljning i sommar så kommer Andreas Vindheim verkligen behöva jobba stenhårt får att hitta in på bänken.

 

160517 1 Adu1 Enock Kofi Adu:
Stundtals så bara slås man av hur Malmö kan ha en spelare som Adu i sitt stall. Som dessutom mest vandra runt i paddocken. Men sen så kommer man ihåg allt jäkla oslipade kontraktshanterande och inser att vårens bänknötande förhoppningsvis ovandlats av ghananen på ett ypperligt vis. Hamnar mycket sällan i trångmål, fantastiskt bollsäker och finurlig på ett smart sätt.

 

 

”De e Vargen, de e Vargen, de e Vargen – ni hör!”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tvåiett

Ja det ska väl göras då. Jag ska avhandla derbyförlusten. Men det blir fantamaj i korta drag. Och det är av ren pliktskyldighet även om jag dragit ut på det å det längsta. Det har varit en djup mental dal att vandra från att Tornspelaren från min yngre fotbollsår, valde att skicka ut Oscar Lewicki från cupfinalen. Men, då kör vi. Grattis Helsingborg. Det var längre sedan sist och det kommer förhoppningsvis ta lång tid innan det händer igen. Ni undrade varför vi inte sjöng. Vi tänkte att ni hade några års tystnad att ta igen för. Malmös fokus låg tyvärr lite mer på att offensivt nöta ner än att vårda insikten om att mästerskapsvinster byggs bakifrån. Vankelmodet från strafftorsken låg kvar som en för sen GT på Slagthuset, med kommande förmiddagsjobb. Malmö hade mer boll, fler intentioner till chanser, men kunde inte omsätta det alls. Alla gullar med Pågen Larsson för hans förmåga att göra snygga mål och vara klämkäck. Helsingborg borde fått stånga sig mer mot ett trygg himmelsblå fästning. Fast då kanske de rullat boll i Pappa Larsson hade inlett svaret på den frågan med ett sedvanligt ”Nääw”.

Tre Stjärnor:

 

160508 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Målskytt än en gång, även om det kom lite väl sent. Kunde ha räckt till poäng då han skulle blivit serverad av Rasmus Bengtsson i sista sekunderna. Levererar just på en hög nivå, även om hans trolleri inte kunde forcera ner försvaret. Behöver få hjälp med smartare rörelsemönster från sina offensiva vapen.

 

 

160508 2 Sana2 Tobias Sana: Även om där stundtals finns en aura av klydderöveri, så har vår spjutkastare tagit med sig lite knuten näve in på banan. Snillrik, utmanande och relativt rörlig. Han har ju det mesta för att vara en poängspelare. Fan vad jag önskar att han bara kunde få blåsa av sig alla tvivel om hans kapacitet. Det våras för Tobias.

 

 

160508 1 Tinnerholm1 Anton Tinnerholm: Ja, han missar. Ja, hans avslutsfot är obefintlig. Men för eller senare kommer det, för hans positiva ytterbacksintentioner är så pass frekvent återkommande att han blir ytterligare en anfallsdimension. Glöm inte bort Zalgiris i fjol.

 

 

 

 

Vi har även fått reda på disciplinnämndens beslut att stänga av Markus Rosenberg ytterligare en match. Därtill även Lewicki. Förbannade jäkla tombolaregler. Karlsson och Ekberg backas upp i sina felbeslut av Mazarinmaffian. Och smutsluffarna Emil Wahlström och Nasiru Mohammeds tvivelaktiga pajaserier får ännu mer betydelse! Bra jobbat!

 

Elvan mot Gefle kommer att få ett annorlunda utseende än vad man kanske hoppats. Eller inte. Nu har vår goda ghanan Enock Kofi Adu mognat till sig på bänken tillräckligt länge och läget tycks vara passande för den spelfördelande och stundtals brilliante virtuousen. Det har varit många turer fram och tillbaka om hans vara eller icke vara men nu tycks lagledningen valt honom före Erdal Rakip på den vägledande torsdagsträningen. Märkligt kanske ifall han inte ingår i planen efter sommaren. Men samtidigt så får man ibland kompromissa och det finns inget viktigare just nu än att med önskvärd tydlighet visa att man kan slå Gefle trots en oroande stor frånvarolista. För att ge lugn och ro i det bollövertag som rimligen infinner sig mot Gefles handbollsförsvar så blir Malmös mittfält kanske det mest kreativa man hittills mönstrat i år. Sana och Anders Christiansen får växla och stå för djupledsbidraget. Samtliga fyra har kapaciteten att knö in en boll i en trång lucka. Med detta sagt så är det bara att hoppas att Adus matchform väntar på att explodera likt den fantastiska vår som just nu kramar om Skåne.

 

På forwardsidan så är detta en match-i-matchen, efter Jo Inge Bergets skada och Rosenbergs avstängning Guillermo Molins fortsätter att spela med utgående kontrakt, och hans aktier är inför denna fight inte sjukt lockande. Han behöver vända på detta för att visa sig lukrativ att satsa på. Under andra halvan mot Håijeff så såg han tämligen tung ut och djupledsförsöken var tafatta. Både han och den förmodat besvikna Vidar Örn Kjartansson behöver bli tydligare. Målomsättningsbara bollar regnar inte ner som nån fröjdefull jäkla manna (även om lördagens mittfält förhoppningsvis kan skicka iväg nån bevingad sötsak) utan man måste hitta en rollfördelning. Varken Molins eller Kjartansson är i nuläget speciellt bra targets, vilket eventuellt är inläst från motståndarhåll. Ska vi använda oss av en forwardoid (jag kunde inte hålla mig, kvasiordfanskapet bara ville vara med i inlägget!) uppspelspunkt så gäller det att det görs i rätt läge. Kanske i en übertydlig situation där man redan etablerat ett djupledsspel både centralt och via flankerna? Bryt upp försvarets föreställningar och för jävelen, gör skarven eller hur nu bollen touchas, enkel utan Joga Bonito-moves.

 

Och sen handlar det ju om att inte bli straffade bakåt likt Jönköping och Sundsvall. Franz Brorsson är tillbaka in i startelvan. Det var länge sedan han var inne påett baklängesmål i Allsvenskan. Känns tryggt. Kanske även Yoshimar Yotún skulle få chansen här? Fin avvägning, men Pa Konate har ändå visat upp klokt avvägda anfallsinriktade löpningar. Det är inte omöjligt att peruanen kan få ett inhopp, mycket tak vare den tunna bänken som ser ut att mönstras. Vladimir Rodics medverkan är osäker. Både Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist är med U17-landslaget och är således indisponibla. Eller varför inte drömma sig bort och låta sig kittlas av tanken att Piotr Johansson presenterar sig för Allsvenskan likt Åla-Agon gjorde 2009. Intressant vem som tar den vakanta anfallsplatsen på bänken. Isak Redzic kan vara svaret.

 

Vad vill jag lägga till om Gefle då? Inte ett enda dugg faktiskt. Mer att visa delar av deras nya arena har vissa siluettmässiga likheter med Malmö Stadion. Och att Robin ”Tomelilla” Nilsson inte gärna får lov att visa att släkten är värst. Och att 3-14 är osmickrande dåligt på de tre senaste matcherna. Nån bättring är inte att vänta imorrn.

 

Kul förresten att Capo Agge snart är tillbaka där han hör hemma! Starkt slantat av alla som tryckte in en slant för att pröjsa den orimliga böter han fick efter att han äntrat arenan efter CL-avancemanget mot Celtic i fjol!

 

Och om du inte redan läst Hans Fridlunds artikel på Sydsvenskan och Svenska Fans, så gör det!

 

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/hans-fridlund-man-maste-skilja-pa-klacken-som-helhet-och-dess-bestandsdelar-552498.aspx

 

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic

 

 

”När träden lyser gröna i en Malmövår, och MFF-familjen utpå Stadion går…”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vårsnuva och straffrunda

En fördel med att inte vara anställd journalist, utan istället ägna sig åt bloggkvackande är att jag mer eller mindre bestämmer själv när jag vill och kan värpa ut tyckande. Redan under cupfinalsdagen så märkte jag att den där obligatoriska våråkomman hade anlänt. Kroppen hade bjudit in vad som tydligen inte är allergi (eller åtminstone inte på testet jag tog för ett antal år sedan) men som på ett nitiskt vis ger mig en rejäl lusing under maj varje år. Under den historiska matchen så kunde jag blocka ut det, läktaradrenalinet steg p.g.a. matchens betydelse till en sällsynt nivå. Den dramaturgin som sedan matchen utvecklade fick en på helspänn och en viss Andreas Ekberg, kunde med imponerande inkonsekvens, inte bara spela huvudrollen utan även agera tillfälligt serum mot nästäppa, snuva och brutalhuvudvärk.

 

Men vilken comeback dessa illviljor kunde visa upp! När man först fick möjligheten att drömma sig bort till en sommar i Europa efter Johan Wilands första räddning så berikades jag, och många med mig, det tyngsta fotbollsögonblicket på väldigt länge, när unge Erdal Rakip tyngdes ner å det grövsta av malmöitisk förväntan och slog en bedrövlig straff. 11 meter från Europas oas förbyttes mot en vandring över Allsvenskans karga plastlandskap. Inte för att vi redan skulle göra det per definition, men efter Simon Sandbergs segerstraff så var straffrundan ett faktum. Och min ovalda vårkompanjon knackade mig direkt på axeln när jag med betongkeps och välvald Anton Tinnerholm-tröja lufsade ner för Stadions cuptrappa. Jäklar vad han kunde kapitalisera på situationen. Det var nästan som om han var Häckens segergeneral.

 

Jag har varit däckad, både fysiskt och mentalt, efter torsdagen. Läst lite grann men främst försökt samla ny energi i misströstan. Plågats av ett twitterflöde med en högoktanig syndabocksjakt. Ovärdigt som vanligt. Skummat över kritiken av rökbombsincidenten och fortsatt förvåna mig hur många korkade besserwissers som menar att allting löses genom igenbomning av ståplats. Gratulerat Jasmin Sudic till en välförtjänt titel. Försökt att gå igenom matchens nexuspunkter (tydliga situationer som påverkade matchen i dess riktning; tack Terminator Genisys!). Och som ni märkt. Inte blåggat alls.

 

En punkt där jag fastnade lite extra är hur Allan Kuhn valde att coacha efter att min Polhemskollega Ekberg valt att bedömma Oscar Lewickis tackling som värre än Nasiru Mohammeds bröststämpling. Jag sa till min far, som jag till min stora glädje lyckats få med mig till Stadion denna fina eftermiddag, att det var lite av ett vågspel att inte byta ut en anfallare direkt. Utifrån att Markus Rosenberg helt klart kan klara av att agera skitjobbare så kände jag då att valet faktiskt inte var så konstigt. Jag tror jag hade agerat likadant. I efterhand så är det lätt att hänvisa till varför bytet inte kom direkt. Men att tillskriva två svaga försvarsagerande enbart till en nedflyttade forwards är att göra det lite väl lätt för sig. Laget fick uppenbart sig en mental törn och med matchen kvitterad så blev det ett helt annat flöde. Som slutade rakt ner i avloppet.

 

Det blir inget Europa 2016, men än några förmodade träningsmatcher mot andra skapliga lag med Europabiljett eller nån lägerbelägna britter. Där blir inga Hexenkessel där vi får bjuda kontinenten på en smak av Malmö. Snuvan kommer ligga kvar ett bra tag. Men idag så ska vi självhjälpa varandra. Helsingborg  skall besegras på Olympia.

 

Det snackas om att Skånederbyt på sistone mist sin glans och att Malmö är så mycket bättre än Helsingborg på alla plan. Må så vara; jag kan faktiskt inte själv säga att där finns en enda rödblå spelare som jag skulle kunna tänka mig att se i himmelsblått ur ett kvalitativt perspektiv. Vid ett sådant resonemang så diskvalificeras den tabellmässiga grundessensen. Glans för mig är att ständigt ligga före Helsingborg. Att vi har en mer ärofull historia, rikare, högljudare och bättre på att arrangera tifo m.m. är tämligen cementerat. Men vem som får tre poäng över en 90-minutersbatalj är det som polerar upp det nuet man befinner sig i. I det nuet som infinner sig efter cupajävelförlusten så är det precis den här sortens polerat piller jag vill ha.

 

Vad ska vi se upp för hos Helsingborg? Det jag såg av deras senaste match mot Norrköping var verkligen tamt. Men där finns småhot om Malmö inte puttar ut sitt A-game. Bröderna Calle och Anton Wede är lite underfundiga ifall de tilldelas tid och yta. Pågen Larsson blixtrar till vid några tillfällen varje match. Man har därtill ett acceptabelt hot i luften på fasta situationer med unge Carl Johansson och Peter Larsson. Någon gång då och då tycks även Bajenavfällingen Linus Hallenius hitta en guldkorn.

 

Malmö saknar Markus Rosenberg efter hans smekning på Wahlströms grungebetonade kind. Om medias spekulationer stämmer så petas Anders Christiansen och Rakip flyttas in. Själv är jag inte helt såld på ett sådant beslut, men lagledningen kanske har hittat brister i HIF vilket gör att man hellre ser Tobias Sana, som naturlig yttermittfältare, med sin utmanande spelstil. Rasmus Bengtsson får återvända till startelvan och jag betvivlar inte att hans rutin och huvudstyrka är en nackdel, trots att Franz Brorsson växer för varje insats. Jo Inge Berget får en ny chans i anfaller bredvid Vidar Örn Kjartansson. Hoppas att han kan lägga en liten isbit på sin avslutsvilja och värdera lite bättre än på sistone. Bra med skottvilja. Ännu bättre med avvägd skottvilja.

 

 

Matchstart 15:00 Olympia. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins

 

 

”… att Malmö skulle lägga sig och dö. Då kan ni ingenting om vår historia, vi e Malmö, vi e Malmö, MFF”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Cupfinal 2016

När man långsamt började reflektera över säsongen 2015:s oförmåga att gå våran väg (ja så är det, oavsett CL-äventyr; man önskar ändå att alla sorters misslyckande kan ge sådär 250 miljoner plåster på såren) så dök den där livlinan upp. Inte för att man ville sätta sin tilltro i den. Men med alla andra möjligheter borta så kändes det ändå som en utmaning som inte var en dag för tidig att ta sig an på allvar. Och det gjorde man. Så därför är det idag dags för den första cupfinalen, för Sveriges mest framgångsrika cupvinnare, sedan 1996. Vi har chansen att bryta ett 27 årigt trauma. Inför en kokande Hexenkessel.

 
Eftermiddagens match bör kunna elda på alla bidragsvilliga åskådare något extra. Det här handlar inte bara om titeln utan är även en Europakvalmatch. Jag väljer att se det så. De senaste årens absolut bästa MFF-minnen ligger nära knutna till detta fenomen. Därför är jag övertygad att jag kommer hitta några extra galenskapsprocent att frambringa på Norra. Vråla några extra ”Mats Lillienberg”, ta ett extra jobb att hålla liv någon falnande ramsa och hetsa extra med oljud om Häcken ens vågar sig på att skrapa fram en hörna. Eftersom jag själv valt en position på Norra som är beläget i ett lugnare område, ett par rader under där Cmore:s TV-studio brukar husera, så handlar det extra mycket om att inspirera med rejäl stämma. Det faller inte alla naturligt att hjälpa till med sången, men det är betydligt lättare att stämma in ifall där finns någon att luta sig emot. Jävlar vilken klippa jag ämnar vara i eftermiddag.

 
För att rangordna de fantastiska fester som spelarna tillsammans med publiken vävt ihop så behöver man bryta ner dem i dramaturgiska beståndsdelar. Detta blir till ett annat inlägg. Förhoppningsvis inför ett Play Off till Europa League framöver. För i detta nu handlar det enbart om dessa minuter. På torsdagskvällen så kommer chansen vara förbi att påverka. Cyniker undrar säker exakt hur korkad jag är som sitter och raljerar över en persons påverkan på en utgång där jag inte ens är i närheten av bollen. För mig och en stor andel på Norra så är detta en helt oväsentlig fråga. Eftersom spelarna öppenhjärtligt påtalat hur mycket det betyder för dem, med fyra himmelsblå väggar som frambringar kraft på ett sätt som inte normala väggar är kapabla att göra. För min del hade det räckt att en spelare berättat hur mycket energi det ger honom så hade stöttningen varit tveklös.

 
HR 20160505 MODDMotståndarna, som inte alls fick matchen dit man ville, är oavsett söndagen laget som har allt att vinna. Med sin totala ökenvandring på titlar, bortsett från ett SM-guld i Hallsvenskan (80-talets uppehållsturnering inomhus) så är det förståeligt att Hisingenlaget enligt sig själva kommer ner med närmre 700 man. Himmelriket var inte sena att jubla över detta. Det kommer bli intressant att höra deras sångrepetoar, utkvad någon. För den har varit totalt ohörbar alla gånger hittills. Martin Ericsson är en spelare som man alltid behöver våndas över och kan han starta för Getingarna så bör han kunna tillföra den offensiva dimension som Peter Gerhardsson tydligt tyckte man saknade. Det ryktas dessutom att mannen som var den största orsaken till att Häcken står i Cupajävelfinalen, Paulinho, är såpass kurerad att han är tillgänglig för ett inhopp. Malmös försvar är varnade. Det gäller att mittfältet hittar samma fina position och rytm som senast för att trubba av kreering från farliga ytor och djupledslöpningarna. En annan som kommer få ett påpekande varje gång han får bollen är backen Emil Wahlström. Hans överreaktion visade ut vår kapten. Efter att det borde varit frispark för otillåten koalaklängning i förstaläget. Välkommen till vår Hexenkessel, förgrömmade unge.

 
Rapporterna säger att MFF-ledningen väljer att inte peta för mycket på ett vinnande lag. Enda förändringen i startelvan tycks vara att Markus Rosenberg återgår till sin anfallsposition. Detta känns inte alls oväntat men härifrån behöver Mackan lägga i lite extra bränsle. Han har ett sparkapital som behöver få utlopp. Även om han är en väldigt speciell MFF:are, så kan man inte frångå att där inte skall finnas några heliga kor i en trupp som ämnar att alltid sätta bäst laget på banan. Nu är jag inte alls orolig för finalen; det är precis en sådan här match som plockar fram det bästa hos lagkaptenen. Den Rosenberg som ledde Malmö till CL tå år på raken har alla möjligheter att få ett försvarsharmoniskt lag med uppåtgående form att upprepa söndagens insats. Lägg till publikdimensionen och jag kan se Monster-Mackan i spåkulan. När han tar sin anfallsplats flyttas Jo Inge Berget ner på kanten och Magnus Wolff Eikrem får byta flank medan Erdal Rakip får inleda vid sidan om.

 
Tobias Sana ser ut att ta bänkplatsen ifrån Vladimir Rodic. Hade varit väldigt intressant att se Allan Kuhns för- repektive nackdelslista när han valde mellan sina två yttermittfältare. Hur många procent handlar det om att eventuellt släppa loss Sana och låta honom köra loss med all den positiva stöttningen han fått från alla håll sedan bangersincidenten? Förmodligen finns där ett par kryddmått av den varan, men den stora sanningen handlar om Malmös extrema bredd kontra antalet bänkplatser och skadeläget. Dessutom har man de senaste matcherna visat upp att vårt största behov just nu inte är renoldlad kantspringning. Det blir för Rodic att knyta näven helt enkelt. Rasmus Bengtsson hade förmodligen varit spelbar, men efter övervägningar och samtal så ser han ut att stå utanför imorrn. En vinnarskalle som Ralle tycker förmodligen att detta suger hårt men utifrån hans skadehistorik och otur sedan återkomsten så känns det klokt. Det tydliga faktum att Franz Brorsson och Kári Árnason gjorde det mycket bra senast får inte beslutet att bli konstigare.

 
Anton Tinnerholm underströk det i en intervju på MFF:s hemsida: ”Första målet är viktigt”. Ja, det är ingen underdrift att påstå detta. För vår del på läktaren är det viktigt att vi hörs från första sekund när spelarna äntrar banan. Till sista andetaget. Hjälp till att kokade upp den allra brutalaste och lömskaste brygd ni någonsin drömt om. En brygd som är svårstoppad som tumlande lava och giftig som cyanid för våra motståndare. En brygd som är mentalt guld för de våra. Som får varje jobbig löpning att kännas som en solig söndagsmorgon. Som får varje osedd armbåge från motståndarna att smaka som den ljuvaste nektar. En brygd där varje ton och stavelse får varje himmelsblå påg att kunna utföra storverk.

 
Nu vinner vi den där förbannade Cupajäveln.

 

 
Nya Malmö Stadion 15:30. Förmodad startelva

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

 

Holografisk Häckenhalvtid

Ibland blir det sena blåggreflektioner. Det är lite av charmen. Försöker jag iaf lura mig själv att ni ska tro.

 

Det fanns såklart farhågor. Skulle Malmö sätta sig på för höga hästar med en överlägsen tilltro att denna gången skulle inte Häcken kunna göra så som de gjort de senaste åtta mötena? Eller skulle publiken sätta i vrångstrupen av något taktiskt genidrag? Den inledande kvarten visade upp två jämlika lag som turades om att ha bollen och visade noll förmåga att kunna luckra upp ett motståndarförsvar. Det kändes riktigt tafatt och jag minns mig själv känna en genuin oro. Inte för motståndets kvalité utan huruvida Malmöspelarna på allvar visade upp det bästa de kunde frambringa. Men dessbättre så handlade det främst om en seg accelerationsfas som inte renderat i några tveksamheter vid starten på ett 110-häcklopp (På tal om inget så kan jag faktiskt på något sjukt sätt sakna alla den där tjuvstartsorgien som som snarare var regel än undantag vid vartenda mästerskap; försök som final). Malmö började äta sig in och gjorde det med rejäla bett.

 

Aptiten spred sig genom de himmelsblå leden. I princip alla spelare, undantaget Erdal Rakip och Anton Tinnerholm, såg riktigt glupska ut under andra delen av första halvlek. De nämnda var inte dåliga, men överskuggades av den kringvarande majoriteten. Oscar Lewicki och Anders Christiansen fick för första gången rollfördelningen att stämma, om inte perfekt, så flera trappsteg bättre än tidigare under säsongen. Mittförsvaret därmed också möjlighet att briljera. Kári Árnason var resolut och Franz Brorsson hängde med alla djupledslodande utbrytsförsök.

 

Islänningslossningen sipprade inte fram utan den blev som en fors om våren. Magnus Wolff Eikrem fortsatte att leverera omsättningsbara hörnor. Peter Abrahamsson kom tydligt på mellanhand och bollen gick över honom och hela fadderrullan och till slut fanns bara Vidar Örn Kjartansson kvar där, om vi ska använda oss av ramverket från ett klassiskt svenskt fotbollsreferat. Vissa undrade över hans pekfinger över munnen. Själv brydde jag mig inte det minsta faktiskt. Andra ville uppenbarligen hitta undermeningar. För min del är det helt okej ifall en spelare kan få berätta för sin publik att tålamod är en dygd.

 

När ettan kom så lät inte tvåan sig vänta. Han stod rätt och Lewickis uppoffrande luftduell blev en helt perfekt framspelning. Ifall man gnäller över vissa av den kortvuxne mittfältarens egenskaper så kan man i samma andetag uttrycka en stor vördnad för den aeriala timing han ligger inne med.

 

När tredje målet föll, på ett så ovanligt sätt som en kontring på en hörna (När fasen gjorde vi mål på det senast?) så kom tre fingrar upp på varje hand (ingen tumme och pekfinger; ser häftigast ut så) och jag började infernaliskt flaxa som ett annat jäkla psykfall. Om det här var balsam för mig vilket exponerade min sanna karaktär, så går det knappt att föreställa sig hur upplyftande hattricket bör varit för Vidar. Han har på sitt timida men självsäkra vis påpekat vikten av att få av korken på målskyttesflaskan. Detta har inte helt accepterats av en del tålamodsbegränsade anhängare och med den infekterade Guillermo Molins-situationen så har han lätt börjat skissas upp som 2016 års Dardan, vars fel allting går att hänvisa till.

 

Visar läktarinsatsen upp samma stigande formkurva som många av spelarna? Nej, där stannar faktiskt hyllningskören. Nummer 12 får godkänt för sina supportande kakafoni. Inte mer. Självfallet är det Kasta Spjut-ramsan som är det som kommer läggas i minnesbanken efter Häcken, match 1. Jag hade sett den florera på Himmelrikets forum och slöt snabbt upp i den. Där grymtades på olika håll att det var fel och rentav osmakligt att sjunga sådär. Föga förvånande i dagens superlättkränkta tillvaro. Oavsett så behöver Norra, med omgivande tribuner faktiskt rannsaka sig något. För lite bättre stöd kan vi gemensamt frambringa. Om det blir 1-2 halstabletter per person så må så vara.

 

Efter tredje målet så kunde Malmö ro hem segern utan några problem. Tinnerholm växte i andra halvlek och visade fina tendenser i sin offensiv längs kanten. Markus Rosenberg blev inbytt mot Kjartansson. Jag med många vet faktiskt inte riktigt varför men misstänker att lagledningen ville se huruvida hans baksida skulle hålla i matchtempo.

 

Och trots den sköna tremålsledningen så gjorde Rosenbergs utvisning att det inte blev en superglad hemgång. Kristoffer Karlsson hade tydligen modet att kommentera hur han tolkade händelsen, vilket är förståndigt. Men det raderar inte faktumet att en domare med kopplingar till nordvästra Skåne fladdrar oerhört lättvindigt med det röda kortet för Malmös lagkapten, omgången innan derbyt. Domartillsättarna bör ta ett skutt rakt ut bland nällorna.

 

Då har vi någon form av halvtid i denna veckobatalj. Inte på vanligt manér, då matcherna är resultatmässigt frikopplade. Det gäller att förstå att halvleken är ett hologram. Den finns inte. Det kommer krävas en ny prestation där 3-0 seger från i söndags är historia. Men likväl har Malmö hittat graalen. Man vet att man kan slå Häcken och man har fått ett par olika verktyg att använda. Jag hoppas att medan vi i supportersvansen ägnat tankeverksamhet över rättmätigt spy galla över Göteborgs kontrapudel, så har Allan Kuhn sönderdelat Häckenvinsten i smulor och noggrant sett över varje liten bits struktur. Optimera förutsättningarna från varje perspektiv.

 

 

Tre stjärnor:

 

160501 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Tokdominant med sin bollförsel. Serverade mackor till höger och vänster, vilket inte minst syns med två- plus en hockeyassist. Lyckas bemästra stora ytor över hela mitten trots sin flankerande utgångsposition. Slet vid varje bolltapp för att komma på rätt sida. Verkade gilla när hela hans beundrarflock tokade loss i ylkör på hörnorna.

 

160501 2 Lewicki2 Oscar Lewicki: Hittade ner i den rollen där han fungerat bäst, men gjorde det i en match som Malmö styrde. Brukar agera bäst när laget jämnt ansatt men här kunde han droppa ner och ge understöd till backarna på ett effektivt vis. Hoppas Allan går igenom matchen noggrant, då Lewicki ska agera precis så här. Bra i duellspelet och uppoffrande nickskarv på 2-0-målet.

 

160501 1 Kjartansson1 Vidar Örn Kjartansson: Känns lite småjobbigt att inte ge högsta betyg vid ett hattrick men så kan det vara i lagsporter. Verkligen på hugget matchen igenom. Kunde faktiskt blivit ännu fler bollar i mål. Smart framnosat var bollen skulle kunna komma vid båda hörnmålen. Oerhört precis löpning på Eikrems fina passning till det matchstängande målet.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Den försvunna graalen

Då var det dags. Häcken står på checklistan. Vi har väntat på att få en ny chans att klå laget som är farligt nära att skaffa sig positiv allsvensk statistik på oss. Eller så har vi våndats över att än en gång prestera en obefintlig anfallsinsats i kombination med ett slapphänt försvarsspel framför ögonen på en förväntansfull hemmapublik.

 
Ibland så önskar man att det fanns någon form av mentometerknappar på Stadion. För att se vilka drag som föreslogs av flest åskådare. Inte för att de skulle vara fastställande på något sätt. Knappt ens rådgivande. Men ändå. En sådan fråga kan ju vara hur man ska sig an söndagsmatchen. För där måste finnas många sätt att klå gästerna. Eller? I så fall har man inte lyckats hitta den gyllene graalen sedan 2011. Annars handlar det väl om att Malmö har dock inte fått ihop de delarna som behövs för en framgångsrik insats. Oavsett hur man ser på det blir den här veckan ytterligare ett eldprov som kommer definiera Allan Kuhns ledarskap.

 
Många som bänkar sig i himmaborgen vill se underhållning. Man vet att Malmö inte bara har en historia som hintar, utan även en plånbok som borde resultera i ett övertag i så gott som varenda allsvensk match, i synnerhet de på hemmplan. Övertaget förvaltas genom ett ihärdigt bollinnehav där kontentan ska vara at målchanser radas upp, om inte på löpande band, så åtminstone med en sådan frekvens att varje gång man erövrar boll resulterar i att man osökt börjar ögna mot motståndarmålet.

 
HR 20160430 MODDEtt spännande drag ett se, rent hypotetiskt åtminstone, hade varit ifall Malmö fallit ner i en djupare defensivt än man någonsin presterat i Allsvenska sammanhang på Stadion. Vi har spelat tämligen lågt mot exemplevis Salzburg 2014, men vad jag kan komma ihåg så har man aldrig med full beslutsamhet överlåtit bollhållandet till gästerna. Man har en defensivt orienterad innermittfältare i Oscar Lewicki som några gånger har vikarierat som mittback. Dessutom är han stark i luften och ganska positionssäker. Då borde det handla om det centrala låset samkörning. Det gäller att man vet hur arbetsuppgifterna fördelas. Vem som faller och lyfter för att hålla linjen, understödjer varandra och ytterbackarna, stöter mot anstormande Häckenforwards, plockar upp centrala djupledslöpningar från illvilliga getingar. Han må ha potential Lewicki, men han är ingen Markus Halsti. En spelare som vi ska vara glada att vi levt under samma tidsepok som.

 
Nu har ändå Malmös defensiv varit bra i tre matcher på rak och därför känns det lite udda om allt för stora förändringar görs, oavsett ”möjligheten” att testa. Bussparkeringsupplägget känns väldigt oKuhnskt men det hade kanske lockat fram gästerna att försöka sig på att göra mål på något annat vis än att kontringsbestraffa oss. Hade varit spännande ifall de kan eller vill. Och det hade självfallet varit intressant att se ifall Malmö både kan motstå frestelsen att gå på ordinär offensiv och ifall de faktiskt klarar av att hantera försvarsgörat när ett lag tillåts rulla boll. Kan ju eventuellt vara till gagn ifall man faktiskt kan vinn cupfinalen. I ett kval till Europa League och därefter så finns där en klar uppsida att spela kompakt. Problemet med att ge bort bollinnehavet är det självklara faktum att man behöver bollen för att göra mål, ja om man rationellt ignorerar alla de löjliga självmål som man plöjt igenom på YouTube genom åren. Jag är rätt säker på att där kommer lägen ändå över 90 minuter, men då gäller det att omställningarna skall göras kliniskt. Det funkar inte att tombolaagera i sina utföranden typ Anton Tinnerholms välmenande men varierande inläggsförsök. Löpen på yta måste vara vältajmade (ja jag kör denna stavningen på detta svengelska uttryck idag) och bolltouchen för inte slösas bort genom slarv.

 
Vidar Örn Kjartansson såg ganska het ut på Gamla Ullevi. Han löpte mer och mer frekvent i djupled än föregående matcher. Får han chansen så kan han få en nyckelroll om Malmö väljer bussparkering eller en kanske en troligare ”defensiv-prio-men-högoktanig-offensiv”-taktik. Utan att ta i så tror jag att första målet får en stor betydelse för matchens utgång. Häcken har på senare år ofta gjort snabba mål vilket tycks ha haft en lite paralyserande inverkan på Malmö. Detta ska inte ske och det tror jag spelarna är väl medvetna om. Vi har visat att vi kan vända på stekar hittills i år men varför ge Hisingengubbarna ett incitament att ligga i position för att primärt spelvända? Nasiru Mohammed och Demba Savage får gärna få en så liten roll som möjligt. Och visst hade det varit typiskt om Martin Ericsson, mannen som återuppstår från det döda så fort det vankas himmelsblått motstånd får knö in en passning bakom en backlinje i slag att hitta rätt position. Ger mig nästan fan på att försäsongens klart lysande stjärna Paulinho står där skadefri när domarna blåser igång.

 
Hur blir det med kapten Markus Rosenberg då? Mycket tyder på att laget från Göteborgsmatchen får nytt förtroende. Inga klara besked (gott att där inte är några läckor!) Men Mackan känner sig redo. Min känsla är att han kliver på i andra halvlek på bekostnad av den mittfältare eller anfallare (möjligen undantaget Lewicki) som inte presterat tillräckligt i första halvlek. Man kan bolla runt friskt med manskapet. Rasmus Bengtsson då? Det hade såklart varit bra att spela ihop bästa tänkbara mittbackspar, vilket lagledningen fortfarande ser i Bengtsson med Kári Árnason. Men samtidigt, som vi strykit under innan, söndagsmatchen blir underordnad torsdagsmatchen. Därför klokt att vila honom, vilket också tycks vara fallet. Ralle blir en härlig förstärkning på torsdag.

 

 
Matchstart 17:30 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg

 

 
”Jasmin Sudic knäcker alla ben! Äter barn och dricker fotogen!”

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg