Elmiminering

Kalmar verkar vara ett lag som i det stora hela inte vispar upp en känsloorkan när de kommer på tal. De har snarare blivit ett respektabelt lag som blivit synonymt med ett oscillerande i Allsvenskans mittenparti med relativt profilstarka nyckelfigurer och den nästbästa arenan i södra landsänden. Ja, de tar sitt tydliga ansvar för svensk fotboll genom att spela på gräs och rätmätigt ignorera den logistiskt möjliga dopingen som gladeligen bordläggs av desperata lyckosökande deltagarlag.

 

På förhand så spådde Kalmars säsong både kunna bli himmel eller helvete. En Elm-triad tillbaka skulle kunna boosta vilket lag som helst, utifall de kunde frambringa sin något fallnade glans. Hittills så har dock 2016 inte blivit den kickstartern som man hoppades på, även om man glimtvis kunnat skönja brödernas spetskvalitéer. Istället så har rubrikerna främst handlat om en skriende tom kassakista och han som kom att tillfälligt mätta den, Marcus Antonsson. Våren 2016 så blev han synonym med att bära ett allsvenskt lag på sina axlar. Killen gjorde mål på mer eller mindre allt och ordnade på egen hand flertalet av de sparsmakade poäng som småläningarna tagit.

 

Men nu är han i Leeds. Som dessbättre även norpade Mikael Antonsson så vi himmelsblå slapp att ha magsår över en eventuell värvning av honom.

 

Biljettbarometern påtalar att suget inte tagit semester utan en respektabel skara kommer få se ett Malmö komma till spel för första gången någonsin utan en enda spelare som först och främst vill etikettera sig som yttermittfältare. Rodic är borta lika snabbt som han kom. Även om det är ordlekande på mediumnivå så är det ändå ögonbrynshöjande att Kuhns ovilja att prioritera den breddande och kvicka vesslerollen på kanten. Istället fortsätter man att förfina ytterbackarnas deltagande i offensiven. I en intervju med Fotbollskanalen påtalade Kuhn att både Svanberg och Yotún kunde lira ytter vid behov. Spännande att höra. Känns härligt att man har så stort förtroende i en sjuttonåring så att den sprängfulla pengapungen får fortsätta baxna. Det sänder också svallvågor nedåt i leden. Du kan ta dig in i MFF via de egna leden. Svanberg väntar på sin Stadionpremiär efter assistinhoppet mot Östersund. I en någorlunda stabil ledning så hoppas jag att Berget kan få avnjuta slutminuterna med något läskande från båset. Peruanen hade också varit intressant att se mer än 10 minuter i ledning. Yotún har en bolltouch och ett spelsinne flankerat med sin speed som känns gjutet för att både stövla innåt på Kuhnsk önskan men även stövla utsida och mata inlägg i luften och längs backen. Men han behöver få känna på rollen i matchtempo. Å andra sidan så är det nog bara att ha lite tålamod; med den frekvensen de gula korten regnar och konstgräset skördar sina offer så slår säkerligen min stilla önskan in på sikt.

 

Nyckeln i eftermiddag tycks vara utkristalliserad till att fortsätta vara täta i försvaret. Fem nollor och sex av sju vinster talar ett tydligt språk där Kalmar kommer bli beroende av att deras bitvis kreativa offensiv behöver vara högsommarhet. Samtidigt så kan denna komma genom väl avvägda bollar som brunkas in via fasta situationer. Elmarnas påverkan på matchen skall hållas till att se miserabelt uppgivna ut, och därmed boosta himmelsblått än mer.

 

Mål framåt känns som något vi gör, även om antalet inte är i paritet med vad som skapas. Där finns en mängd olika aktörer som kan spetsa hål på en smålänsk defensiv, som på sistone även blivit av med korsbandsskadade Viktor Agardius. Tinnerholm var brutalnära att bli segerskytt mot AIK. Är det dags nu månne?

 

Utanför eftermiddagens lag är den fortsatt skadade trion Safari, Vindheim och Sana. Allihopa tränade på i varierande skala under veckan och närmar sig comeback. På målvaktssidan vikarierar redan CL-avklarade Marko Johansson. Jag tror Malmö har hittat en jäkligt spännande framtidsman mellan stolparna. Frågan är om han är så vass att han kommer gå förbi Fredrik Andersson redan under nästa år.

 

Femtonde omgången. En seger idag och vi har bara tappat 11 poäng på seriens första halva. Kändes svårt att tro efter avgrundsförlusten mot Sundsvall.

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förväntad startelva:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
VM Eikrem
VIM Adu
HIM Christiansen
HM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: Johansson, Carvalho, Yotún, Brorsson, Rakip, Svanberg, Bergqvist

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Ryktas om ett ryck

Högsommarvärmen har en tendens att skörda offer i den allsvenska tabellen. Om poängtörsten inte stillas under denna delen av säsongen så finns där en risk att hela ens höst blir eftersatt. Malmö FF är i nuläget det bäst blomstrande laget med sina nio vinster på de senaste tio matcherna.

 

Närmst jagande Norrköping drabbades av en tung poängförlust när Östersund, anförda av Malmöpågan Saman Ghoddos, luggade dem och lät dem bita av supen. En Malmövinst hade blivit en svidande lusing och avståndet hade vuxit till fem poöng. Just denna summa är det antalet poäng som söndagens motståndare är distansierade med. AIK, denna månghövdat avgudade klubb med svart bälte i att sällan nå hela vägen, har faktiskt med sig en vinst från förra gången lagen möttes. Men det var då. Årets Solnaupplaga känns i sedvanlig ordning inte komplett och därtill också uddlöst. Ingen Nabil Bahoui eller Henok Goitom. Ingen Mohammmed Bangura i högform eller supersvetsad backlinje. Det räcker att gå tillbaka till torsdagens Europa League-kval mot Europa FC från Gibraltar för att inse att där saknas väsentliga pusselbitar för att detta laget borde anses som en allvarlig titelutmanare. Men det betyder inte att man kan vinna en match i Europas mest oberäkneliga fotbolliga. Det blir intressant att se hur ett Norlingslett Gnaget väljer att ta sig an uppgiften som kan vara en hörnsten i huruvida hösten handlar om guldjakt eller bara europajakt.

 

När jag försöker dra mig till minnes alla gånger MFF stått med ryckmöjligheter så har man tämligen konsekvent inte tagit denna. Nu är min minnesbank tämligen subjektiv men känslan, ur ett supporterperspektiv, är att himmelsblå verkar smittas av någon avståndsfrossa och framför krampaktiga och stabbiga insatser. Lite grann i stil med den oförmåga som i majoriteten av matcher man leder och är spelmässigt överlägsna men inte lyckas göra ospännande förrän slutsignalen. Det vore ju själve fan om inte den här olaten kan städas av likt Häckenspöket, Förlust-Efter-Uppehåll-ofoget samt att misslyckas med att fortsätta styra en match vid ett ledningsmål. Vi ska ha krav på Pågarna, för årets upplaga en rejäl semiutopi av vad vi kunde hoppas på för 7-8 år sedan.

 

I veckan har det främst surrats om två platser; mittbackspositionen och innermittfältsplatsen bredvid Dejlige Drengen. Med allsvenska mått är det ganska löjligt angenämt problem. Senast lirande Carvalho har inte släppt några bollar förbi sig i år och ynglingen Brorsson imponerar både med sitt lugn, följdsamhet, tuffhet och vinnande statistik. Ändå verkar Allan Kuhn vilja köra på rutinen i denna matchen. Árnasons imponerande EM-form behöver således pusslas ihop med Bengtssons prickfria insats senast. Enkelt kan tyckas, men svårare i praktiken under säsongen. Personligen, och många med mig, hade nog hellre sett Brorsson och hänvisat till islänningens feriedagar. Eller varför inte en broilad duell med Carvalho kontra Carlos Strandberg?

 

Indikationer pekar mot att Adu får fortsatt förtroende. Malmö hoppas således kunna hålla boll i en av årets på pappret svåraste bortamatcher. Jag gillar det. Ett rimligt resonemang och en tydlig fingervisning av att man känner sig tillfreds med spelet för närvarande. Både Lewicki och Rakip är två bra inhoppare med en tickande klocka bredvid en ledande resultattavla. Rodic verkar alltså hamna utanför truppen. Beroende på tre backar på bänken? Hoppas lagledningen håller en bra dialog med honom för helhetens skull. Inget lätt med den degraderingen han har fått genomleva hittills, även om den rent kvalitetsmässigt inte behöver ifrågasättas enligt mitt sätt att se på det.

 

Sana, Safari och oerhört otursförföljda Vindheim saknas i matchtruppen. Hoppas att ha dem spelklara snart. Särskilt med tanke på att Lorensborgsexpressen ska passera perrongen i Rio under sensommaren.

 

Det går ändå inte att komma från att Gnagarna under vissa omständigheter är kapabla till att åtminstone få sin förvuxna hemmaplan att skjuda av kakafoni. Det kommer bli en speciell bortamatch och som icke-närvarande soffetto så hoppas jag att våra på-platsvarande Malmöiter mörsar på från den otacksamma läktarsektionen. Det handlar ju ändå om från München till Solna Stad.

 

 

Avspark 17:30 Friends Arena. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
RMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
HM Berget
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Eikrem
HF Rosenberg
VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: Johansson, Brorson, Carvalho Yotún, Rakip, Lewicki, Svanberg

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trevande triumf

Det mesta har sagt redan om Örebromatchen men självfallet ska jag kräka ur mig mina reflektioner av vad som skedde. Jag hoppades på en veritabel knockout. På ett kanske orimligt vis. Men med lite distans så var nog utfallet av matchen ganska optimalt. Varför det?

 

– Malmö fick möta ett annat topplag direkt. Visserligen utgår alla ifrån att himmelsblått ska knyckla till Örebro beroende på allehanda faktorer från plånbok till historia, men likväl så gav den tighta tabellpositioneringen ett utmärkt incitament för tre poäng (om där nu på något sätt skulle finnas ett tvivel).

 

– Med den trevande matchinledningen och ett bortalag som faktiskt försökte rulla boll under första halvan av halvleken så fick Malmö långsamt reglera upp vredet för anfallspelet. Är det något som jag tycker kan ses tydligt sedan Elfsborgsmatchen fjärde omgången så är det att med ett tillknäppt försvar som slipper att försvara i allt för rask rörelse, så är MFF Anno 2016 svårforcerat. Mot Örebro kom påminnelsen direkt, matcher vinns bakifrån.

 

– Malmö vann bara men en liten bollusling; 1-0, men det var med en rejäl mersmak. Chanserna under andra halvlek involverade i stort sett samtliga spelare på ett eller annat sätt. Eller nja, var där någon hörna som blev riktigt farlig? Vi har blivit bortskämda sedan förra sommaren på fasta situationer (som inte sker från elva meter kan vara värt att tillägga). Risken är noll att inte denna ineffektivitet kommer att fortsätta att hanteras och finpoleras framöver.

 

– Sättet som andra halvlek flöt fram och mynnade ut i en lättad trepoängsocean kändes som ett rejält styrkebesked. Närkingarna hade inget att svara på MFF:s kraftfulla bevakande, som härligt nog aldrig blev passivt. Örebro har ändå gjort en hel del mål, mycket beroende på offensiva kvalitéer men dessa hölls i schack på ett imponerande vis. Detta var ett typexempel på en nermalning utan målslakt.

 

– Målet som den hyfsat månghövdade publikskaran bjöds på var ett tydligt bevis på vilken sort spetskompetens som man mönstrar genom att spela Enock Kofi Adu. Den där svepande men ändå oerhört finstämda precisionen är högre än vad Allsvenskan borde kunna husera. Dessbättre, om man ser det ur ett pragmatiskt blått öga, så saknar ghananen ett par andra egenskaper (fullfjädrat närkampsspel, djupledshot och skottfot) som värdesätts högt bland Europas topp 5-ligors topp-5-lag, och därmed faller under radarn. Adu gjorde ingen av sina mest iögonfallande helhetsinsatser, men likväl lirkar han upp gnällbältianernas bussdörr. Varsågod Allan, ett kvitto på varför Adu för närvarande bör gå före Oscar Lewicki i de flesta inför-match-scenarier med skadefri trupp.

 

För övrigt är det bedrövligt att Erdal Rakip inte ens varit uttagen i OS-bruttotruppen.

 

 

Tre stjärnor (med fortsatta grafiska tillkortakommanden):

 

*** : Rasmus Bengtsson

Såklart måste jag exponera att flera onödiga sekunder av matchen användes för att avhandla Faster-Harder-Scooter-frillan från mitt håll. Istället borde jag luppat än mer hur bra Ralle faktiskt var i denna match. Avväpnade i princip allt som kom via luften och backen (bortsett RÅP:s skott från nära håll). Jag hoppas att Pladderkajans kåserier om klubbyte är en lika stor lögn som dennes agentmässiga förträfflighet.

 

** : Jo Inge Berget

Missade förvisso några passningar här och var men var ändå hela tiden med där det hände. Förkroppsligar i mycket den intensitet som Allan Kuhn förkunnar varje gång han öppnar foderluckan. Malmö ska vara hungrigast i varje situation. Oavsett om det är att skalla in en boll eller att täcka en boll till hörna med hela härligheten. Det där skägget börjar för övrigt bli så maffigt så det kan göra fälleben på vilken ovetande stackare som helst.

 

* : Anton Tinnerholm

I tuff konkurrens med ytterbackkollegan Pa Konate. Avvägde smart när löpningarna skulle tas. Har även vågat kliva in i banan på de offensiva utflykterna. Snart sitter nog fasen ett inlägg där det ska. Hade råkoll på defensiven. Anton har på två år blivit unison med Malmömentaliteten.

 

 

AIK, hoppas ni firar rejält segern mot Europa FC. Det får bli dessa minnesbilder ni använder er av för att inte drunkna i tårar på söndagkväll.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Sommardåd

Jag har tagit ett nästan omitiverat långt sommaruppehåll från MFF-präntande. Det var en lite udda vändning att gå från att grubbla MFF under otaliga stunder varje vecka till att faktiskt omsätta det i någon form av prosaisk rappakalja. Det senaste inlägget kom att handla om den värsta sortens sommarförälskelse, där jag på allvar trodde att där fanns en koncentrerad droppe av plausibilitet att den långe kunde landa i Malmö till hösten. Såklart rann denna ut i den naiva sorgmodets träsk, men till skillnad från prins Atreyus häst i Oändlighetens Historia så trampade jag mig snabbt ur sörjan. Tålamod är en dygd. Och dessutom är ett sommarlov som serieledare en jävligt triggande tanke som faktiskt kan åsidosätta Zlatans vara eller icke-vara. Ingen, inte Zlatan, inte Gische, inte ens Hövdingen är större än klubben.

 

Ikväll är det dags igen. Den här perioden av säsongen skall inte underskattas. Vi behöver inte gå längre än förra året för att inse att det var här Malmö faktiskt reellt blev avhakade. Nu sitter vi i ett bättre säte, men en annan jinxande faktor är MFF:s vanligen bedrövliga spel efter speluppehåll. Ännu ett spöke av kaliber för Ghostbuster Kuhn att tvinga ner i den getingrandiga fällan.

 

Serieettan tar emot serietrean. Japp, precis så är det. Örebro har gjort en stark vårsäsong och smugit med i toppen utan att försynt be om ursäkt. Med Astrit Ajdarevic som speluppläggare så har spelet blomstrat ut ur Axéns filosofinspirerade skägg. Pollineringen började redan förra sommaren och efter en spirande höstsäsong i fjol så kanske man klarar av att hålla ut en en Europaplats i år- I offensiven har Kalle Holmberg och Elfsborgsaktuella Daniel Gustafsson lyckats virvla upp flertalet konkurrenters försvarslinjer. Den i vintras MFF-aktuella Alhassan Kamara finns fortfarande tillgänglig och skulle såklart med hjälp av Murphys lag bli en jäkligt otrevlig överraskning om han få speltid. Kan man förvänta sig en icke-bussparkerande matchplan från motståndet? Eller åtminstone bara en minibuss?

 

Hur kommer Allan att matcha laget då? Vilka bitar av spelet från vårsäsongen hoppas vi sitter kvar och vilka detaljer behöver ytterligare näring för att nå den potential som finns?

 

Först och främst så hoppas jag att Malmö kan fortsätta ha intentionen att spela ett högt presspel i återerövringsfasen. Även om det inte blev så radikalt som det pratades på förhand så lyckades man efter de inledande förlusterna på Jönköping och Sundsvall anpassa de frejdiga idéerna till ett jordnära men ändå jobbigt effektivt sätt att stessa motståndarna till misstag redan innan de fått läsa av alternativen framåt i banan. Mål, som exempelvis det mot Elfsborg, som orsakades av att man stod högt på en till synes förlorad boll, är enkla mål. Och med årets himmelsblå upplaga finns där kvalité att plocka de här hjortronen.

 

Kuhns filosofi med höga ytterbackar resulterade i omställningar bakåt där backlinjen fick rejäla problem. Han valde att backa, med rätta, på den här punkten. Men någonstans vill jag ändå att han fortsätter att vilja använda backarna offensivt. Problemet ligger inte i utgångshöjden eller frekvensen på löpningarna, utan snarare omdisponering av rollerna på ett tydligt vis. Det är såklart omöjligt att dealjplanera för varje scenario men ifall Tinnerholm, Konate eller annan ytterback tar klivet uppåt så ska åtgärdsplanen vara välsmord. Gör inte av med bollen i onödan såklart, men går man miste om den ändå så måste prioriteringarna vara oerhört distinkta. Metrar i sidled eller stötvinklar kan vara förvånansvärt avgörande.

 

En tredje aspekt jag gärna ser fortsätter att förverkligas med start mot närkingarna är ett genuint våga stöta in i straffområdet med mittfältarna. Det får inte vara så att när Rosenberg, Kjartansson eller annan gör sin gubbe så finns inte hjälpen tillgänglig. Christiansen har infört en ny dimension av detta i Malmö FF, men nu vill jag se resten av innermittfältet också hänsynslöst befläcka motståndarstraffområdet med sin närvaro. Kan man hoppas se Adu störta mot förstastolpen på ett helt orimligt vis?

 

Tyvärr blir där ingen startuppställningsgrafik idag då Windows 10-uppdateringen (som jag väntat länge med men råkade klicka på av misstag till slut) ofint nog stulit den font som jag använde till de små spelikonerna. Blir ett problem att lösa, förhoppningsvis i svallvågorna av en magnifik himmelsblå insats. Ett sommardåd som får oss att tänka tillbaka på de föregående två somrarna som sköt Malmö en bra bit in i framtiden. Ett sommardåd som ytterligare höjer temperaturen i jakten på att sitta överst på tronen igen. Ett sommardåd som med önskvärd tydlighet visar att Malmö aldrig lägger sig ner och dör.

 

 

Förmodad startuppställning:

Mv Wiland

HB Tinnerholm

HMB Bengtsson

VMB Carvalho

VB Konate

HM Eikrem

HIM Adu

VIM Christiansen

VM Berget

HF Rosenberg

VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Rakip, Svanberg, Rodic, Bergqvist

 

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg