Häckenkessel

Där finns förbannat många saker man önskar att man kunde göra, styra eller äga. Du kan vara råkapitalist eller den allra flummigaste newage-hippien utav dem alla men likväl vill du ha förmågan att få dina önskemål tillfredsställda. När jag äntrar Stadion så vill jag alltid att publikhavet ska vara en faktor, en tårtbit av helheten vars påverkan kontinuerligt ger energi och som dessutom då och då kan få knivseggsbalanserande situationer att gå MFF:s väg. Med det grymma engagemanget och hjärtat som finns i staden för laget, så är det här ingen utopi. Det handlar snarare om att orka vilja prestera varje gång. Lite som man kan tänkas kräva av spelarna (även om jämförelsen såklart blir skev då sittplatsfetton och ståplatshuliganer som vi själva inte har fotbollandet som brödföda).

Reaktionerna från måndagens upptaktsträff var en stor underskattning av Malmös CL-prestationer. #frammedpopcornen
Reaktionerna från måndagens upptaktsträff var en stor underskattning av Malmös CL-prestationer. #frammedpopcornen

Nu har pågarna utfört ett konststycke som tycktes lika omöjligt som Champions League. Att nå en cupfinal. Då plötsligt står vi öga mot öga mot det göteborgska semiöborna vars kontringseffektivitet ständigt tycks stå i zenit när det är himmelsblått motstånd. Det har redan skrivit otaliga rader om spöket på Hisingen. Som skeptiker lämnar jag det därhän. Jag skiter i vilket lag som står på andra sidan den 5:e maj. Förutsättningarna förändras från säsong till säsong och från match till match. Visserligen är det lite extra kryddat då det allsvenska spelschemat artat sig så att lagen möts fyra dagar tidigare, även den matchen i Malmö. Jag ser det som en fördel. Jag anser att en bättre trupp gagnas när fler pusselbitar faller på plats, i form av matchanalytiska nedslag.

Men, som sagt. Över till vår del i det hela. Vilka bitar i vår ökända tryckkokare kan vi faktiskt förfina? Vad är realistiska förbättringspunkter på den malmöitiska läktarkulturen under 2016? Och för att acktualisera; vad ska Häcken bemötas med när vi för tredje året på rad kvalar till Europa? Här har ni några!

Ta ditt ansvar och bidra
Inte helt lätt att formulera så att alla känner sig bekväma med denna uppmaning. Vissa vill avnjuta sina popcorn insjunkna i stolsplastet och spisa en visuell dessert, serverad på välskött gräsmatta, samtidigt som man berikas av den formidabla ljudkulissen. Varsågod och gör så. Men då lägger du över ansvaret på resten. Men om du på något vis, oavsett priset på din stol eller antalet nollor på din sponsring, vill bidra med något unikt, så hjälp för fasen resten att lyfta pågarna i nittio minuter. Alla har såklart ingen growlarpipa eller helt säker på varje textrad. Men fortfarande. Lite är bättre än inget. När man väl gör lite så kan man göra lite mer.

Öppna flabben
En skånskt framförd textrad är alltid bättre än två taktfasta klapp. Kostnaden för två halstabletter måste ses som en investering om man basunerar ut sin kärlek vid ett underläge och Malmö vänder och vinner. Och lyckas det inte så har man åtminstone gjort sitt bästa. Så är jag uppväxt åtminstone. Många av besökarna på Stadion kan inte så många av ramsorna som man önskar. Men det är lite som en drog; när man väl kan dem så kommer man nynna och småsjunga dem, inte bara på väg till matcherna, utan även vid trafikljus och i duschen. Sen glömmer du inte dem.

Hetsa med närområdet
Alla ska ta ansvar för sig själv. Men har man lite energi över, så varför inte använda den också. På ett konstruktivt vis. Elda på grannskapet bland stolsraderna. Kanske inte som en bindgalen pyroman, men på ett säljande vis. Va medryckande, kanske lite underfundig och låt det himmelsblå hjärtat pulsera utanpå din skrud. Skäll för man inte ut dem! Snappa upp vilken ramsa som gäller. Lägg in lite extra röststyrka när det inte tar sig riktigt. Och släng in ett litet påmanande stick när låten tar nytt anfang och repeteras. Brukar funkar bra med enkla peppande interjektioner.

Påverka på rätt vis
Domarna har en speciell relation till publiken. Förmodligen så är de till någon liten uns färgade av tidigare upplevelser i anknytning till laget. Där finns fall där rättskiparna kategoriskt bestämt sig för att inte falla för hemmatrycket. Sen finns där tillfällen där ett unisont rop faktiskt kan rendera i fördelar. Ackcentuera gärna era bröl på s.ka. taktiska frisparkar eller upprepade incidenter med samma motståndarspelare. Bröla inte ut din frustration när domaren tagit ett uppbart rätt beslut. Spara på krutet till potentiella superviktiga straffområdesincidenter.

Sluta att pöbelanklaga de som inte har din åsikt
Där finns många saker att diskutera. Bengalerna är en het debatt. Jag vet inte hur många gånger den avhandlats på Himmelriket och under senare år har det blivit allt vanligare att spaltmeter av orimligt hat och okvädesord förpestat sociala medier. Där finns många dimensioner, som vi kan återkomma till. Det är dock jäkligt viktigt att detta intrikata problem eroderar vår gemensamma insats. Det kan vi ta efteråt. Under 90 minuter plus tillägg kan vi tillsammans injicera ytterligare dimensioner till Himmelsblått. Efteråt är det för sent.

Anländ i himmelsblått
Malmö FF spelar i himmelsblått på Malmö Stadion. Man har även skaffat sig en stilig nattblå bortatröja, som kan funka som komplement. Som besökare, kan jag tycka, det är en självklarhet, att åtminstone på något vis identifiera sig med det laget man är där för. Alla kanske inte gillar matchtröjor. Eller för den del halsdukar. Men nog fasen bör där finnas någon anknytabde attiralj som passar den sparsmakade. Våra gubbar på plan är ju enade under samma tröja. Nog fasen borde vi väl kunna enas om att knyta ihop oss under en färg?

5:e maj då? Allan parkerar bussen och låter Gerhardsson öva anfallsspel. Sen brutalvänder vi på dem. 4-1. Berget hattrick.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Tvåfrontskrig

Inleder med att konstatera att det här med att vara fotbollsproffs på bortaplan inte är det lättaste tydligen. När det inte handlar om arbetstillstånd (som för Afonso Alves för ett antal år sedan) så är det Trafikverket som vill in och peta. Enock Kofi Adus Slippery Slope går på ännu en puckel när han blev stoppad med ogiltigt körkort. Pladderkajan, ingår inte de här bitarna i ditt agentskap? Tänk om han kunde byta ut lite av sin mediala översättarattityd mot praktisk hjälp med sådana här bitar. Inte för jag är bevandrad i vilka förpliktelser som normalt ingår som agent, men en sådan här sak känns inte konstigare än julklappsinslagning i varuhusen runt jul.

En kvartett är utkristalliserad. Fyra lag kan vinna Svenska Cupen anno 2016. Malmö FF är lyckligtvis ett av dem; de andra är som ni säkert vet Häcken, Hammarby och Kalmar. 1989, när Malmö senast vann cupen, är en hel jäkla evighet sedan, utifrån att Malmö är det laget som vunnit Cupen flest gånger. Ingen av lagen som kom före himmelsblått 2015 är kvar i turneringen. Norrköping lirade jämt mot Malmö men saknade kylan och turen medan Göteborg lyckades vaccinera sig mot målgörande. Elfsborg blev faktiskt utmanövrerade av Kalmar på hemmaplan medan AIK visserligen hade mer boll derbyt, men kändes trubbigt och långsamt. För Peking, Götet och Gnaget är det skitsamma egentligen. För de på senare år kvalprenumererande Boråsarna så blir året en katarsis. Vad den leder till är höljt i dimma. Men oavsett. De har enbart ligatiteln att fokusera på. En fördel? Det brukar ju hävdas så.

Det har snackats och propsat många gånger sedan 1989, men i år är det gravallvarligt. Med två års kontinentfarande i den finaste av turneringar så har man både inhåvat spelmässig- och föreningsorganisatorisk rutin. Detta har inducerat en rankingpoäng som varit bortblåst från Sverige sedan före Bosmandommen. Malmö kan dra stor nytta av sina tidigare insatser. Detta kan vara året då MFF inte bara skulle deltaga i Europa utan att på allvar hävda sig och trycka sig ut i ett Europa League-slutspel. Både Midtjylland och Molde visade att det är en realitet för nordiska lag. Via ytterligare CL hade förstås varit förstavalet ur ett monetärt perspektiv (och kanske än viktigare; man hade haft 19 SM-guld), men vägen via ett Europa League-gruppspel känns kanske än mer lockande. Både utifrån ett kompetensperspektiv, men även från supporterhåll, då risken för att Klapphatts-VM skulle få en anhalt på Nya Malmö Stadion känns någon mindre sannolik. Matcher i stil med kvalmatcherna mot Prag, Salzburg och Glasgows kelter; matcher där vi inte på långa vägar är slagna på förhand. Där media fokuserar på Malmö istället för motståndarlagets stjärnor. Där Stormen tornar upp och eskalerar under den falnande Malmökvällen. Stormen är kanske det som mer än något annat drar med sig nya himmelsblå in i vår smått magiska gemenskap. Och därmed gör oss starkare.

Väldigt få av Europas klubblag kan känna sig säkra när de kommer till Nya Malmö Stadion. #hexxenkessel
Väldigt få av Europas klubblag kan känna sig säkra när de kommer till Nya Malmö Stadion. #hexxenkessel

MFF hade inte så mycket att sätta emot varken Donetsk, Paris eller Madrid under returmötena i CL-gruppen under 2015. Å andra sidan är alla tre lagen kvar i slutspelen de avancerat till. Någon tur med Infantinos tombola, det hade vi inte. Kan man hoppas på bättre tur nästa gång? Eller rent av gambla deluxe i ett CL-playoff och mer eller mindre strunta ifall det blir CL eller EL? Det känns som en jäklig bisarr fråga att ställa sig utifrån den grova pengaklyftan som skär genom framgångslandskapet. Men är det mer pengar som behövs nu eller är det sportslig framgång? Når man sportslig framgång med säkerhet bara för pengarna finns på kontot? Och den så hjärtligt diskuterade frågan med Glennarna: är långa kampanjer (eller vinster) i förlorarcupen en större merit än delta (eller att bli tvåa) i mästarcupen?

Malmö hade förmodligen fått fler jämna matcher där både defensiv och offensiv får stimuleras via Europa League. Man hade kunnat ta små viktiga deletapper helt enkelt. Eller är det helt enkelt så att bli grupptrea i en CL-grupp som man bäst förbereds på ett EL-slutspel och injiceras med ytterligare likvida medel? Jag lutar mig mot det sistnämnda, som någon form av lyxkompromiss, men tycker ändå att diskussionen är lite fascinerande.

Eller. Hade det varit att föredra en sorti från 2016 års Europascen så att andetaget kan bli extra djupt och all kraft kan riktas mot att återerövra Lennart från sin östgötska exil?

Eller kräver truppens kompetens ett tvåfrontskrig för att få ut all sin energi och förmåga? Hela sörjan grundar sig ju på att Malmö inte har blivit topp 3 2015, vilket aldrig bör vara fallet. Men å andra sidan, så kanske inte man inte tar cupen på tillräckligt allvar annars. Många beroenden av varandra och många funderingar som inte kan sammankopplas mer än i ett abstrakt supportersammelsurium.

Jag upplever att det är en tämligen enad front bland kärnsupportrarna. SM-guld är alltid det primära målet. Allt annat skall nedprioriteras för detta. Jag håller självfallet med. Vill inte vinna så finns där gott om andra lag att hålla på. Malmös väg har alltid varit segervägen. Sen att den betyder att vi måste ta fler poäng i en fyrlagsgrupp än några absoluta topplag på kontinenten. A vadådå?

Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

 

Förmodad startelva inför lördag. Det verkar som Rasmus Bengtsson, trots en relativ osäkerhet bildar mittlås tillsammans med Kari Arnáson. Annars inga förändringar.
Förmodad startelva inför lördag. Det verkar som Rasmus Bengtsson, trots en relativ osäkerhet bildar mittlås tillsammans med Kari Arnáson. Annars inga förändringar.

 

Potentiell bänk: Andersson, Brorson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Molins, Bergqvist

Indisponibla: Vindheim, Svanberg, Sana

Den utrotningshotade ålen

Rubrik 20160315Himmelsblått är fortfarande med i leken om Cupen och därmed även kvar på den sista smala bron ut i Europa 2016. Genom att man lyckades freda målet under första halvleken, så fick Allan möjlighet att prata roligt med manskapet och låta tyngden tala. 1-0-målet, som räckte som frälsning, grundades i en bollstöld i ett känsligt uppspelsläge för Peking. Anders Christiansen var tjuven. Efter två anfallsvågor, så varierade Anton Tinnerholm med en tidig inläggspastej, som försäsongshetaste Jo-Inge Berget lobbtouchade och vips så var den Kina-importerade isländska kobran där och högg! Vidar Örn Kjartansson kommer att bli ett återkommande namn i målkolumnen om han bara får hålla sig frisk.

Med Vidar och Markus Rosenberg så har MFF ett anfallspar som kan producera tillräckligt för att Lennart ska hitta hem. Det kanske inte är någon sjuk djärv gissning men jag ställer mig på den positiva sidan om spådomarna som haglar runt i den sega malmöitiska vårvintern. Kaptenen kan verka trubbig och på Himmelriket har där faktiskt varit en och annan som påpekat att det inte finns plats för några heliga kor i MFF:s laguppställning. Hold your horses! Nu behöver Malmö visserligen leverera tidigt på säsongen utifrån att man nå Europa, men Rosenberg har varit relativt trögstartad två år på raken. Den offensiva kvintetten som Allan Kuhn tycks vilja starta med har, enligt mitt sätt att se på det, den bästa offensiva potentialen vi satt på banan under min medvetna supporterlivstid. Arsenalen är bred, och med en Yoshimar Yotún som tycks ha fått en anfallstaktisk omdisponering instruerad, så är känslan att motståndarna får svårt att ha koll på samtliga himmelsblå vapen under dryga 90 minuters fotboll. När Rosenberg håvas in så uppstår hål på andra håll. När de andra ska fångas in så hugger Mackan. Vår alldeles egna Malmö-kobra.

Zlatan presenteras i morgon med den nya tröjan. Ingen tvekan. #ingenkickarfotbollsomhan

En som slingrar iväg till nya jaktmarker är Agon Mehmeti. Under måndagen bekräftas ryktet som florerat och ej dementerats. Den rögade Ålen lämnar Malmö för en andra gång; denna gången på ett proffsäventyr norrut. Något mindre exotiskt men samtidigt känns det som en bättre rond att gå. Mehmeti värvades in 2014 utan att riktigt behovet fanns. MFF slantade upp för bredden och la lite extra poletter, kanske av symboliska själ. Efter Malmös goda omnämnande i Norge (Hareide, Berget och de andra har varit hett CL-stoff; även Norge är i behov av lite klubblagsframgångar) så kommer Agon få den chansen i Stabaek. En chans som varit väldigt sparsamt förekommande i Malmö under denna sejouren. Mest signifikativt för hela perioden var hans tidiga skada mot Falkenberg efter hans ursnygga kontring i matchen mot Hammarby gett honom chansen att få starta. Med ett lite mer spark-och-springbetonat spel, som verkligheten är i Tippeligan, så kan hans spetsegenskaper, så som djupledshot och påfyllning i boxen, bli bra värda. Oj vad där är många som unnar honom det! Han har visat proffsighet genom att bita ihop trots minimal speltid. Därtill har han sprudlat av genuin glädje när det gått bra för laget. ”Det är inte lätt att få tag i bra folk nu för tiden” har blivit ett skojmantra vi kör på mitt jobb. Detta kan utan tvekan appliceras på Agons bidragande för truppens välmående. Hans sort är utrotningshotad. Sen hade ju EM varit ytterligare några procent roligare om Ålen snärjer en plats i Albaniens trupp.

Vad blir konsekvensen av Mehmetis transfer? Kommer Malmö håva in en ny anfallare? Är man nöjd eller vill man plocka in en vesslesnabb djupledslöpare? Eller den ständigt vurmade targetanfallaren? Personligen varken hoppas jag eller tror på någon ny gubbe in. Låt laget sjunka in. Ja, det kan uppstå situationer som det blev på målvaktsfronten i fjol. Men på forwardssidan är det annorlunda. Där finns alternativ. Vi har en bänk som är avundsvärd. Färdigställ ett godtagbart kontrakt till Guillermo Molins. Våga ge Pa Konate, ”Lorensborgsexpressen”, fler chanser, för Yotún är redan mittfältsstöpt. Behrang Safari kommer nog inte att testas som mittback direkt vid ankomst. Med Yotun högre upp så finns Berget som alternativ offensivt. Nu gjorde Vladimir Rodic en bra match mot Norrköping, men Berget bör knuffa bort honom därifrån ifall man vill testa Yotún-rokaden samtidigt som det ordinarie anfallsparet är disponibla. Därtill så tror jag på att låta Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist känna att de faktiskt inte är milsvidd från matchtruppen. De är båda grymt spännande och har tuggat sig igenom ungdomsåren med ett sällsynt framgångsrikt juniorlag. Vinnarskallen kan vara barriärsbrytande för att slå sig in i Allsvenskan på allvar. Även om det inte är samma Bosse, så gillar jag klangen av Bosses påg.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

En insomnad rivalitet

Rubrik 20160311

På söndag ställs Malmö FF mot laget som klättrade upp högst på tronen under 2015. Ofint kan tyckas men en summerad tabell över 30 omgångar ljuger sällan. Norrköping har kravlat sig tillbaka upp till en position där man åtnjuter respekt, men för ett klassikerlag att faktiskt återta sin forna glans så behöver man nu accelerera rejält. Peking har drygt 20 år i barnbassängen närmst bakom sig som man behöver kompensera upp. Det kommer bli spännande att se ifall östgötarna kan befästa en roll i det allsvenska toppskicktet och därifrån vidareutveckla alla sidor av verksamheten. Utifrån tillströmningen publikmässigt så finns där underlag i Norrköping. Man behöver inte heller brottas med någon större konkurrens från varken innebandy eller handboll. Basketen lirar ju visserligen högt men käppakrigandet är inte i högsta divisionen (ännu åtminstone, men uppenbart i galopp när de Vita Hästarna ändå nosade på SHL ifjol) och den gamla antagonisten Sleipner för en anonym tillvaro längre ner i seriesystemet. Deras frånvaro till toppstriden gör att man trots historiska skillnader ändå kan lägga dem i samma utgångsfack som Elfsborg, Helsingborg och Kalmar. Det förstnämnda har sedan återkomsten till Allsvenskan 1997 gjort en imponerande resa. Men det är när det blåsa lite motvind som viljan och uthålligheten prövas bland dessa föreningar. Elfsborg tycks ha passerat någon form av zenit, alternativt så tar man ett nytt djupt andetag. Helsingborg och Kalmar känns mer ansatta av mjölksyra och deras resultat de senare åren pekar ändå på att man inte lyckats slå mynt helt av en tidigare framgångsvåg.

Kuhn har en rätt så stämningsfull pipa när han drar igång! #PRASS
Kuhn har en rätt så stämningsfull pipa när han drar igång! #PRASS

Norrköpings potentiella metamorfos innebär dock att de behöver nå sportslig framgång. Och helst ska man vinna Allsvenskan. Man ska göra det i en liga där ett lag skaffat sig ett monumental försprång gentemot konkurrenterna, eftersom två års CL-spel fyllt kassakistan till bredden. Ingenting avgörs med plånboksmätning, men man kan skaffa sig goda fördelar, framförallt vad gäller dynastibyggande. Söndagens cupkvartsfinal mellan Malmö FF och IFK Norrköping är just nu het. Fjolårets mest omtalade lag, i form av allsvenskt guld för gästerna och ett lyckat europaspelskval (ja plus segermatchen mot Shaktar; den framstår mer och mer som en förbannat bra prestation!) för hemmalaget. Det är lite av en tidig ramsättare för hela säsongen. Norrköpingvinst och man visar med tydlighet att man blir en utmanare till titeln 2016. Dessutom ”hjälper” man de som med önskvärd tydlighet är klart rädda för MFF:s monetära dominans. Man understryker även att de kan ta sig an en jobbig uppgift trots att de redan är klara för ett Champions League-kval. Mentalt är det säkerligen en riktigt nyttig episod inför vad som komma skall. För MFF är det en ännu spetsigare knivsudd att balansera på. Insatsen är riktigt hög; ett tillräckligt stort felsteg och Europachansen blåser bort redan innan säsongen har börjat. Inte för att jag vill tro det, men där finns en liten risk att detta kan trubba av vissa bitar av truppens geist. Man vill vinna Allsvenskan, och det kommer man stenhårt gå för. Men känslan är att kittlingen från kontinenten behövs praktiskt för en trupp med Malmös kvalité ska ligga på topp. Men å andra sidan så kan vi gå all-in på revanschkortet. Glöd i ögonen på ett lag med MFF 2016-års färdigheter kan bli en plåga för resten av Allsvenskan.

Malmö och Norrköping är två industristäder som under perioder i Sveriges historia haft olika mycket betydelse. Den enas framgång kom inte allt för sällan på den andras bekostnad. Under 40- och 50-talet turades man om att prenumerera på SM-titeln. Kanske kan en tät, intensiv, chansrik men ändå grisig match i den arla skånska våren bli en ny gnista i ett falnande klassikermöte. Lite nytt syre tillkom ju uppenbart under föregående säsong när Norrköping vann 3-1 hemma (vill gärna glömma Pa Konates bedrövliga tackling strax före halvtid som gav de vitklädda 2-1 på straff) och kunde bärga guldet i matchen där Markus Rosenberg fick skulden från Pyjamaslaget för att de inte vann SM-guld. Varför inte återfå lite lagom prestigekänslor som era far- och morföräldrar kan ha hyst mot dessa kaxiga uppstickare?

En seger för Peking mot ett pengapumpat Malmö kan vara andra trappsteget på något riktigt stort. Ibland, med lite översikt på hur allting blev, så finns där distinkta riktningsförändringar beroende på småsaker. Små fjärilsvingslag som drar med sig en tornado på sikt.

Men vänta nu här… Det är ju vi som är stormen. Och vi har Guillermo Molins. Och han gör mål igen!

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

 

Förmodad startelva inför söndag
Förmodad startelva inför söndag. Ingen skräll, men skadade Rasmus Bengtsson ersätts av unge Franz Brorsson.

 

Förmodad bänk: Andersson, Carvalho, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Mehmeti, Molins

Indisponibla: Bengtsson, Vindheim, P.Johansson, Sana, Svanberg,

Vi ska bada nakna på Ribersborg

Rubrik 20160309Allan Kuhns intåg i Malmö FF innebär att laget skall berikas med nya fräscha idéer från en ny röst, som på ett glädjande vis försöker förskånska sin danska. Det är en stor omställning att ha en ny chef, det tror jag många kan relatera till. MFF valde sin egen väg och undersökte noggrant så att Kuhns filosofi skulle passa in mot den kravbild som man gemensamt stakat ut under ett par år. Eller så att den åtminstone korelerade med vissa grundpelare så att Hareides ryggrad kan morfas till något ännu bättre.

När Kuhn har presenterat ett axplock av sina idéer för media så handlar det om tempo, rörelse, bolltrillande och mod. För att kunna prestera de tre förstnämnda attributen så behöver man ha en kvalitétsstämpel på majoriteten av spelartruppen och det vill nog de flesta med mig hålla med om att så är fallet. Man har landslagsmeriterade spelare på varje position och en bänk där majoriteten av spelarna hade kunnat gå in i startelvan i många av de allsvenska konkurenterna. Där finns även en medvetenhet om hur mer kvalitativ fotboll kan omsättas genom att man har fått uppleva den (och smärtan den kan åsamka) i Champions League under två raka säsonger.

Nu ska man kasta sig in i en allsvensk säsong som utmanare. Man är förhoppningsvis lite mer fokuserad och något mer ödmjuk inför uppgiften (inte spela Allan 🙂 ). Men oavsett förra årets misslyckande så ska man våga visa mod. Man ska fantamaj kasta sig naken ut i vågorna på Ribban. Men inte om vågorna är för höga eller om ett gäng hajfenor sticker upp. Det jag vill säga är att Malmö behöver förfina sin beslutsprocess. Varje beslut du tar som spelare får en konsekvens för matchen, laget och slutresultatet. Det gäller att samtliga involverade spelare förstår innebörden av de val man gör i olika lägen under matchen. För att utveckla sin förmåga och sitt spel så ska man våga göra det oväntade, men man måste lära sig i vilka situationer som detta oväntade är rätt beslut. Vad händer i nästa läge ifall det oväntade inte lyckas och istället slår bakut? Riskminimering kan vara ett avtrubbande förhållningssätt, men ifall alla förstår innebörden och kan kompromissa och ha detta i åtanke varje gång ett beslut tas, så är min känsla från Norra att Malmö skulle bli ett ännu bättre lag.

Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.
Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.

Utifrån Kuhns beskrivning så ska MFF vara ännu mer bollförande än innan och i mesta möjliga mån frångå långbollar från backlinje. Förmodligen kommer de offensiva spelarna få ännu mer boll och ännu fler beslut att fatta när man trycker sig närmre och närmre de parkerade bussarna som kommer parkera i straffområdena. Ytterbackarna skall sändas iväg på offensiva räder så fort tillfället ges. I fjol så blev Himmelsblått sårade vid många tillfällen när man faktiskt på blev kontrade på. Man blev också straffad då beslut inte var tillräckligt avvägda utifrån vad konsekvensen blev vid ett misslyckande. I år ska man spela med en högre press för att återerövra bollen snabbt. Än så länge ställer jag mig något tveksam ifall Malmö kan genomföra denna tårtbit av spelidén på ett tillfredsställande vis. Vinner man tillbaka den så får inte motståndaren möjlighet att vila med bollen, vilket borde trötta ut dem och påverka i MFF:s riktning. Missar man så kan där bli öppna stora fält där bakom. Fält som alla Allsvenska lag faktiskt kan utnyttja, även mot MFF. Allan behöver stryka under betydelsen att inte ge bort bollen alls.

Jag vill inte att Markus Rosenberg helt slutar med sina lobbpassar. Jag vill inte att Jo Inge Berget slutar upp med sina klackar. Jag vill inte att Oscar Lewicki helt slutar att prompt spela sig ur ansträngda lägen eller att Yoshimar Yotun totaldissar stötbrytningar. Jag vill däremot att man gör det med ett större matchperspektiv. Visar mer kyla och använder dessa små läckerbitar som alternativ till alternativen. Och framförallt gör det i rätt situationer. Vi är många som går igång tillräckligt av att bara se MFF spela. Vi behöver inte smörjas med en massa fotbollsgodis. Tre poäng smakar alltid bäst.

Om Malmö pushar på sitt mod men samtidigt tar flest rätt beslut av alla lag i Allsvenskan, så kan den här serien bara sluta på ett vis. För den kvalitén har årets himmelsblå upplaga.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Cupkvart och irritationsmomentet

Rubrik 20160306Malmö FF är vidare i Svenska Cupen. Inga konstigheter, bara att konstatera. Kvartsfinal blir det och ännu en hemmamatch i preallsvenskt fotbollsnäste som ruvar på sin kollektiva revansch. Även om matchen relativt länge var en oviss uddamålsledning så kunde första halvlekens spelövertag till slut omsättas. Himmelsblått fick sätta en bock med fyra effektiva och kliniska mål, i 2016 års checklista, författad av Allan Kuhn. Vidar Örn Kjartanssons klassförlängande av Markus Rosenbergs knixiga lobb gav Himmelsblått möjligheten att få arbeta i ledning under hela matchen. Anders Christiansens slitbrytning och efterföljande räd knöt upp alla former av nervknutar. Guillermo Molins lättade leende efter sin två strutar, var mycket bättre än den vintersol som saknades under lördagseftermiddagens grå Malmödis. Om det är någon som surmulet postulerat att MFF anno 2016 inte har vad som krävs (där har förekommit en hel del härliga domedagsprofetior redan på Himmelriket) så hoppas jag de haft en riktigt stillsam kväll fylld med rannsakan och eftertanke.

AIK har också nio inspelade pinnar och därtill 10-2, precis som MFF. Tre av grupperna skall spelas klart under söndagseftermiddagen, men maximalt kan två lag skrapa ihop en bättre statistik och således så kommer Malmö IP få en snabb chans att sudda ut debacklet mot Örebro i fjol.

 

Vad betyder några av lördagens svar för Kuhns lagbygge i praktiken?

Att Allan känner att han satsat på rätt hästar inledningsvis. Den allsvenska starttruppen stramas åt. Av Sundsvallsmatchens 11 spelare, så är 9-10 redan mer eller mindre inskrivna att ta första skiftet när Norrköping gästar i premiären.

Rasmus Bengtsson fick ännu en gång utgå från en match. Det är fortsatt oroande att en rutinerad spelare centrallinjen inte lyckas få någon kontinuietet i sin spelsituation. Där kommer bli gott om möjligheter för Franz Brorsson och Felipe Carvalho att vikariera. Och varför inte Oscar Lewicki och kanske t.o.m. Behrang Safari till sommaren. Inte måla fan på väggen för tidigt, men jag önskar Rasmus får komma in i ett flow. Då är han vår bästa mittback.

Mittfältsterriern Christiansen är en spelare vars kaliber verkligen är på den dyrare hyllan som Åge Hareide förordade att vi skulle börja snegla på. Hans mångsidighet innefattandes både den riviga och fysiska biten kombinerat med ett passningsspel av hög standard. Detta förpackas inslagen i en ödmjuk och ambitiös revanschlusta för en Europatripp som inte blev vad han hoppades på. En tydlig konsekvens av detta blir att den gode bollvirtuosen Enock Kofi Adu med gott samvete kan brädas och placeras bakom fiskpinnarna i frysen (för en kortare period till att börja med). För Christiansen är bättre, mångsidigare och verkar ha ett genuint intresse att spela i Himmelsblått. Och. Hans har inte ”Pladderkajan” som sin talesman, rådgivare och ”chef”, som ghananen vid flera tillfällen etiketterat honom som.

Molins fick drygt 20 minuter för att spetsa till sin form till något som är tillräckligt pålitligt för att ett efterlängtat kontrakt kan skrivas. Han tog tillvara på tillfället och visade upp en härlig vara-på-rätt-plats-vid-rätt-tillfälle känsla. Jag tror att dessa mål lyfter bort lite orosmoln från hans redan brydda tankar. Hans skadehelvetes psykologiska inverkan skall inte underskattas och jag hoppas Daniel Andersson har med detta i beräkningarna när han huttar upp pergamentet och gåspennan på måndag efter träningen. Gische kommer vara en tillgång i MFF:s giftiga offensiv, oavsett roll och speltid. Och hans symbolvärde är riktigt högt. Men… Sen så är han ju affärsbekant med den där ”Pladderkajan”.

Han är inte jätteomtyckt som agent i Malmölägret. Han kanske har andra kvalitéer dock? #huttahaninällorna

För närvarande upplever många med mig, via allehanda forum, att Hasan Cetinkaya en ständigt smygande Ormtunga, som i Mammons tjänst besticker sina klienter, vissa mer klentrogna än andra, med tveksamma karriärsmöjligheter. Att denna före detta allsvenska spelare tycks sakna spelkänsla eller självinsikt är beklämmande och sorgligt. I sann supporterförtvivlan så känns det som han har nässlat sig in bland samtliga spelare truppen, även om det såklart inte är fallet. Därför kan jag inte sluta le inombords när Daniel Andersson går i klinsch mot hans höga spel och tveksamma tillvägagångsvis för att hantera det mesta runt en spelaraffär. Adu har i princip från första fönstret börjat ragga europeiska större sammanhang. Han har blivit lallad med lite extra utifrån allehanda vinklingar, men någonstans så behöver man sätta ner foten och ta kommando över den hör sortens skenande situationer. Och Hästhandlaren måste tyglas. MFF:s spelare sitter i en progressiv och stabil tillvaro. När topp-5-ligornas topp 5-lag knackar på dörren och visar genuint intresse kan vi snacka. När Mersin eller Valfritt -spor vill komma på REA så ska vi bestämt (och om vi är på humör, vänligt) tacka nej.

Om någon har en hum varför Hasan blivit så pass frekvent associerad som han är bland spelare, så får ni gärna delge detta i kommentatorsfältet eller via Twitter.

 

Slutligen, vem är bäst att få möta och vem slipper man?

Göteborg och Elfsborg är borta. Norrköping lär klara en topp-4-placering bland gruppettorna och Solna är redan klara. Häcken kommer med största sannolikhet inte göra det. Jag fattar att det kan ta emot, men jag hade önskat att vi knycklade till Häcken rejält. Fick en utmaning där både laget och supportrarna får en chans att sluta upp och gemensamt påla fast spöket så det håller sig borta när Allsvenskan drar igång. Självklart hade jag inte tackat nej till att möta Syrianska, men med en ny och obefläckad coach som Kuhn, så kanske man kan vända blad på denna mentalt ansträngande fars, vilket Häckenmötena blivit.

Vi ska inte backa för utmaningar. De är till för att övervinnas. Det har vi gjort Tillsammans i 106 år.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Inför cupgruppavslutningen

Rubrik 20160304Tredje helgen och den reinkarnerade Svenska Cupen skall avsluta sitt gruppspel. Åtta grupper ska få varsin vinnare som således avancerar till en kvartsfinal. De fyra bästa ettorna belönas med att få spela kvartsfinalerna på hemmaplan. Som ni säkert är medvetna så är avancemang här och ytterligare tre raka segrar ett måste ifall Malmö FF ska spela i Europa under 2016.

En kort titt på de olika grupperna:

Grupp 1:
Tre lag med chans att gå vidare. Regerande mästarna Norrköping har allt i egna händer efter två raka segrar. En poäng mot Allsvenska nykomlingen Jönköping och biljetten kan hämtas ut. Man kan också gå vidare så länge man inte förlorar med mer än två mål och den tredje utmanaren, Div 1-klubben Athletic vinner med tre bollar borta mot Östersund. Känns långsökt; Peking blir fullpoängare.

Grupp 2:
Helt utan spänning efter Göteborg schablat bort sin chans med två kryss mot Degerfors och Frej, trots sin uttalade cupfokus (Sebastian Erikssons tidningsuttalande kontra vad som skedde är kanske säsongens hittills roligaste missbedömning). Halmstad redan vidare efter två segrar. Blir inga extra inträdespengar in till IFK:s ansträngda kassakista. Men Änglarna vinner sista matchen.

Uppfriskande när motståndarspelare faktiskt vågar stå för det uppenbara! #allavilltillmalmö
Uppfriskande när motståndarspelare faktiskt vågar stå för det uppenbara! #allavilltillmalmö

Grupp 3:
Solna har två raka och Falkenberg har fyra pinnar. Det är mycket som efterfrågas från hallänningarna för att ta tre poäng borta mot Gnaget. De svartgula kunde ganska avslappnat avväpna Tenhult senast, medan helgens motståndare stångades lite för svagt mot Varberg i Hallandsderbyt. Men man har såklart allt att vinna. Tippar ett kryss för skojs skull och således AIK-avancemang.

Grupp 4:
En grupp med viss nerv. Elfsborg böljade fram och tillbaka mot Värnamo men tappade två pinnar samtidigt som Kalmar gått rent mot ovannämda smålänningar plus Assyriska. De gula är vassa på Borås Arena, men det ska ändå göras. Jag tycker där finns vissa frågetecken över Elfborgs kapacitet och identitet i år. Dessutom blir man Europaklart om Norrköping eller AIK vinner cupen. Jag säger kryss här också och därmed försvinner en av Malmös huvudantagonister.

Grupp 5:
Malmös grupp. Tre lag med chans. Ganska likt Grupp A. Återkommer nedan.

Grupp 6:
Gruppen som skulle avgöras med ett hett Stockholmsderby. Det såg faktiskt ut som att det skulle kunna bli ett avgörande som skulle ske i Ljungskile istället, men Hammarby vände på sitt underläge och gör att de går vidare så länge de vinner och gör det med lika många mål som Syrianska potentiellt gör i Ljungskile. Bajen kniper även platsen på oavgjort sålänge inte Syrianska vinner. Djurgården är tvingade att vinna samtidigt som man får lita till att Ljungskile åtminstone kryssar mot Syrianska. Lite halvspännande läge ändå. Tippar att Djurgården vinner medan Ljungskile kryssar. Således Järnkaminerna i kvartsfinal.

Grupp 7:
Allsvenska mötet mellan Häcken och Gävle blir en likvaka ifall det blir kryss samtidigt som Trollhättan genomför en absolut möjlig victoria mot Brommapojkarna borta. Häcken är ett betydligt bättre lag än Trollhättan men med cupens format så kan oavgjorda matcher förödande. Jag både tror och hoppas att Häcken faktiskt luckrar upp Gefles förmodade parkerade buss. För Malmö ska slå dem i kvarten hade jag tänkt.

Grupp 8:
Helsingborg har i alla svårigheter åtminstone börjat cupen lovande. Nu har man dock Örebro hemma i sista omgången. En poäng borde man kunna lösa, men det finns betydligt lättare uppgifter. Örebro tappade poäng i sitt derby mot Forward i första omgången. Sätter mina monopolpengar på att Örebro blir ett större test för HIF än GAIS samt Forward och vinner efter en grismatch.

 

Det viktiga då? Malmö…

Malmö har gått två bataljer hittills som präglats av att man fått hämta in underlägen. Båda gångerna har det gått vägen, även om det satt betydligt hårdare inne mot Sirius. I sista omgången väntar allsvenska Sundsvall, som Malmö under ett flertal år i början av 2000-talet hade det uttalat svårt mot. Mest p.g.a. deras fläckvis strålande keeper Fredrik Sundfors som alltid fick in säsongens fullträff i mötena. Ifjol så var Malmö dock ett av få lag som kunde avfärda dem lite enklare. 1-4 borta, trots 60 minuter med tio man samt en bergsäker 3-0 vinst hemma. Sundsvall inledde cupen med en planenlig seger mot Ängelholm, men följde upp med en lite halvt oväntad uddamålsförlust hemma mot Sirius. Kommer man ha kvalitén att rubba Mästa Mästarna? Många vill få det till att MFF är klara för slutspel, vilket inte är någon spretig åsikt, men likväl ska matchen genomföras. Rimligen bör man kunna skaka fram ett minst ett kryss, men vi behöver inte gå längre tillbaks än cupsortin förra året för att inse att ett spelövertag med lite press på axlarna kan implodera även de bäst uppbyggda truppernas förmåga att trycka in bollarna. Den stora fördelen här är att även om man förlorar med ett mål så går inte Sundsvall förbi eftersom målskillnad går före inbördes möte. I sådana fall måste Sirius slå Ängelholm med minst 3 mål, förmodligen 4. Vinner Malmö så får man hemmaplan i kvarten med största sannolikhet. Borde vara en morot nog för ett lag som värdesätter sitt hemmastöd.

 

Vad vill Allan Kuhn se i MFF:s spel, förutom vinst och avancemang?

Varje match trycker ju den allsvenska premiären närmre och känslan är att staben har hittat sina 13-14 spelare som är stommen i startuppställningen. Efter bitvis bra spel i cupmatcherna så hade det varit en lättnad om MFF kan hålla en bra nivå matchen genom och gärna få håll på motståndet snabbt. Att kunna slå lag på nedre halvan av Allsvenskan, vilket Sundsvall borde vara, är en nyckel för att hämta tillbaka Lennart till Swedbank Stadion. Detta var ett axeltyngande ok i fjol. Är spänd på att se ifall Kuhn klarar av att egga upp truppen så de går ut mer fokuserat, mer rörligt och mer kliniskt från minut ett. Skulle man lyckas med detta så kommer man för första gången i år, på allvar, få känna på sin spelidé utifrån ledning. MFF hade under Hareides andra år uppenbara problem med att stänga ner matcher man ledde. Intressant att se hur Allan coachar i ett sådant läge. Flera spelare borde ge svar på var de ska stå i rangordningen. Vidar Örn Kjartanssons målproduktion, Vladimir Rodics ojämnhet, Guillermo Molins fysik och Oscar Lewickis svaga passningsform hade gärna fått positiva svar, men även ett negativt svar är ett svar. Och helt från ingenstans har Enock Kofi Adu valt att köra på. Mer om det i kommande inlägg.

 

Malmö ställer rimligen upp med denna startelva:

Inga jätteskrällar i startelvan vädras. Med ledning i ryggen bör både Rakip och Molins få en halv halvlek var.
Inga jätteskrällar i startelvan vädras. Med ledning i ryggen bör både Rakip och Molins få en halv halvlek var.

Bänk:
Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, P.Johansson, Sana, Molins

Skadade eller indisponibla:
Carvalho, Vindheim, Eikrem

Lördag 14:00 på Malmö IP. Nästa anhalt mot Europa.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Det pumpande beslutande organet

Rubrik 20160302

På fredag så håller Malmö FF årsmöte. Denna sortens tillställningar kan te sig väldigt olika beroende på vilken slags förening som det gäller. Jag har varit på ett par stycken olika genom åren; främst inom innebandyn där jag är och varit verksam på olika positioner. En gång satt jag med på Svenska Bordshockeyförbundets dito, inklämd under en paus på Öresund Cup som gick av stapeln på Flygande Mattan på Seved. Punkterna pläderades medan falaflar och kebab inmundigades smaskandes. Det finns en charm i den lite påklistrade byråkratiska andan som måste gälla, oavsett föreningens omfång.

2015 fick Malmö FF ett bredare medlemsantal än någonsin tidigare. Himmelsblått har blivit angelägenhet för en allt större del malmöbor och andra malmöfrälsta exilare. Nu bör vi komma ihåg att den stora medlemsökningen är nära knutet till det beslutade biljettkonceptet vilket innebar förtur för medlemmar till Europamatcherna. Där var många som halkade in på ett bananskal, vilket till viss del skapade en skev biljettfördelning när efterfrågan var betydligt större än tillgången. Men som en positiv bieffekt av denna medlemsboost så bör en viss del malmöiter ha fått nytt blått blod i ådrorna. Man fick en anknytning via sammanhanget där man kände delaktighet och utifrån detta kan intresset spira ytterligare. Förmodligen kommer en hel del göra sitt första årsmöte på fredag. Känna av medvinden och lite blygsamt testar man ett vingslag i den flock av deltagare som är redo att flaxa MFF ännu högre upp i den ljusblå himlasfären.

Malmö FF kommer inför spända öron (och förmodat drägglande sinnen) gå igenom årsberättelser och ekonomiska staplar. Håkan Jeppsson, Niclas Carlnén och Daniel Andersson kommer att få sin stund i rampljuset. Men det är de motioner som inkommit från den månghövdade men ändå mer ansiktslösa MFF-kroppen som skiljer en engagerad förening från en mer likgiltig. Det bästa med en medlemsägd förening är att vem som helst faktiskt har en reell chans att påverka. Det som krävs är främst en genomtänkt idé och ett säljande driv. Det är självfallet en stor fördel ha kunna föra sig i skrift och att hitta ett forum för att nå ut med sina åsikter och åtgärder. Där har samtliga en stor uppsida nuförtiden kontra förr.

Här har ni en summering av de förslag som inkommit och några ord om dem:

Motion 1: Namnändring av Swedbank Stadion vid tillfällen där tävlingsreglerna förbjuder kommersiella namn.
Malmö New Stadium har varit spelplatsen under de fyra europaäventyren i den nya borgen. Nu föreslås det att avanglofiera detta och göra Nya Malmö Stadion till det icke-kommersiella namnet. Enligt mig en ganska byråkratisk ickefråga. MFF:s styrelse verkar tycka detsamma då man inte anser sig kunna styra hur stadionnamnet översätts internationellt. Men den kan nog gå igenom; Stadion ekar ju alltid bättre än ett namn som förknippas till en sporthandelkedja (som inte ens är sponsor längre).

Motion 2: Beslutande för att Malmö FF ska gå i bräschen för att Allsvensk fotboll ska spelas på gräs.
Balkongmatta är till för absorbering av fotsvett och kaksmulor. Initiativtagarna verkar vilja se ett ännu större engagemang centralt från klubben för att fighta tillbaka den våg av plast som väller in över vår högstaliga. Inget sensationell åsikt men samtidigt en markering att det behövs mobiliseras från gräsklubbarna. Det ju faktiskt en sorts monetär doping som genomförs varje gång man lägger pengar på spelartruppen istället för spelplanen. Kommer dock behövas avsättas resurser och en tankesmedja för att konkretisera något som kan påverka övriga Sverige i den riktning man förespråkar.

Där finns alltid saker att diskutera om Himmelsblått, oavsett om vi vunnit eller inte. #behöverlackaånågot

Motion 3: Återinförande av flick- och damfotboll i Malmö FF.
Personerna bakom denna skrivelsen påpekar att det är dax för Malmö att visa att man är en förening för alla och därmed bör sträva efter att även låta unga töser och damer få bära världens vackraste tröja igen. Den heta potatisen! Här finns det åsikter vill jag lova! Min egen åsikt kanske är lite trubbig, men det är ingen rättighet att spela fotboll i Malmö FF. Kvottering stinker. Däremot så tror jag att en flickverksamhet hade breddat intresset för MFF ytterligare i stan. Man har redan akademiverksamhet för töser och i samkörsel med pojkverksamheten så borde man kunna hitta ett effektivt samarbete som varit helt klart försvarbar rent ekonomiskt. Vad gäller damlag så känns det som att FC Rosengård redan bedriver damelit. De har redan en gång valt att separera med MFF för en bättre chans att profilera sig och binda upp sina egna kontakter med avtal och sponsring. Detta borde inte vara någon skillnad oavsett om där ekar tomt på bankkontot eller ifall valvet är fullproppat. Rosengård skulle aldrig få den ekonomiska uppbackningen från kommunen om man varit en del av Malmö FF. Ren altruism då? Nja, jag föredrar att man är sin egen lyckas smed men samarbetar för att skaffa sig bra förutsättningar. I ett modernt hushåll så finns där inga hemmafruar.

Tänkte även ponera ett par saker som kanske borde gått upp för dissektion:

– Specifik tid för medlemskapsbetalning och tillkommande medlemsrättigheter
– Votering för att minska antalet företagsplatser på långsidorna
– Eget biljettsystem så man kan säga ”Hej Då!” till Ticnet med integrerat lojalitetsprogram
– Namnge hörnan östra/södra till Åges Hörna
– Bengaldebatt… Nä jag bara skojade 🙂

Jag själv kommer inte kunna närvara eftersom jag sitter fast på jobb, men jag sitter och klurar på att fullmakta iväg mina åsikter. För jag vill vara med och besluta. Mitt hjärta pumpar för att vara en del av det pumpande beslutande organet. Jag är en del av Malmö FF.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

 

Uppstart och sammanfattning

 

Idag öppnar 24Malmö sin Himmelsblågg. 24Malmö är en ny lokal kanal för dig som vill ha stenkoll på Malmö och såklart ska en sådan ha en åsiktsmaskin som berör Malmös kanske starkaste sammanbindande kraft, Malmö FF. ”Går det bra för MFF, så mår staden bra” är begrepp som många förmodligen kan nicka jakande till. Nu är såklart verkligheten betydligt mångsidigare och mer komplex än bara detta. Men likväl; har Malmö vunnit så kan du ge dig fasen på att du träffar på fler glada malmöiter. Himmelsblå-gg-en kommer att förse er med tugg, analyser och diskussioner om Malmö FF och allt som angränsar därtill. Ur ett supporterperspektiv. Jag kommer försöka lägga fokus på att snappa upp vad den stora massan tycker och tänker på Norra Läktaren med omnejd. De flesta som håller på Malmö FF har åsikter, vilka vädras på ett helt annat vis numera än för 15 år sen. Jag avser att sparka in så få öppna dörrar som möjligt, då den sortens fotbollsjornalistik redan finns välrepresenterad. Intentionen med mina egna bedömningar är att inte bara klappa medhårs utan vara så sunt krävande som man bör kunna vara på Sveriges framgångsrikaste fotbollsförening. MFF har nått sin piedestala position i svensk fotboll genom en symbios av ambition och kravställande; från klubbens hjärna och hjärta ut till dess supporttentakler. Lägger man sig på latsidan så kommer andra närma sig. Finns ingen anledning att bjuda in dem.

Men för att börja någonstans så tänkte jag kort sammanfatta början på 2016. Revanschens år.

 

Behrang Safari
Ännu en av de ganska många himmelsblå proffsexilarna har valt att återvända! Lundensaren Behrang Safari är den svenske spelaren, utöver självaste Zlatan, som har haft den mest mästerskapskantade Europatouren. Han ramlar in lagom till sommaren och gör därmed konkurrensen på vänterbacken tämligen mördande.

 

Allan Kuhn blir ny MFF-tränare
MFF tar god tid på sig för att ersätta Åge Hareide och väljer lite oväntat en assisterande tränare från danska ligan, med förflutet i Örgryte. Allan Kuhn, 47 år (således en passande förkortning i AK47) sägs vilja spela den sortens spel som Malmö eftertraktar. Tidigare under karriären har Kuhns tränarinsatser böljat en del, men hans pådrivande och jordnära stil uppskattas från allehanda bedömmare. Kuhns spelidé skall innefatta en offensiv med ett frejdigare kortpassningsspel via ett aktivt innermittfält, superaktiva kantlöpande ytterbackar och åtstramade tyglar vad gäller långbolladet. Possesionorienterat och med hög press för att återerövra bollen tidigt.

 

Nya nyförvärv
Himmelsblåtts andra förvärv blev den från Chievo-värvade innermitten Anders Christiansen. En ung Anders Svensson-typ med danska landskamper i bagaget och vinnande egenskaper i båda riktningarna. Inte den kanske mest gapande positionen att värva men försiktigt positiva vibbar kunde uppfattas inom blogg- och forumsfären. Lyxproblem centralt på mitten utifrån att ingen försvinner mot viftande sedelbuntar. Tredje gubben in var den Kinatrötte islänningen Vidar Örn Kjartansson som mer eller mindre dumpades när klubbledningen ville börja handla på en dyrare hylla. 2014 vann han skytteligan i Norge och med sin produktiva närvaro i boxen så kändes många lyriska när affären var klar. Men sen uppkom såklart frågetecken vad gäller hans targetegenskaper. Ska Rosenberg slösa bort ytterligare en säsong på att inte få spela på det sättet han är bäst på?

 

Klubben flashar plånkan
Att Malmö FF är nyrika är ingen hemlighet. Men att tillgångarna i dagsläget ligger på runt 450 miljoner inbjuder verkligen till unik cementerande möjlighet för Himmelsblått. Har man under över 100 år tagit sig upp till toppen via snåriga stigar och branta klippväggar utan denna monetära manna, så blir det ytterst spännande att se hur datorsiffrorna kan omsättas i praktiken. Ännu vassare ungdomsverksamhet, investeringar i faciliteter och konkreta drömmar om åretrunthallar känns som kloka projekt.

 

Träningsläger i Dubai
MFF åkte i väg ner till Mellanöstern för att prova på vad oljeshjeikernas gemensamma byggprojekt kunde tillföra lagbygget. Inte superpoppis i alla supporterled (av förklarliga skäl), men uppenbarligen var Dubairesan ett steg uppåt kvalitetsmässigt kontra Florida från föregående år. Bättre fotbollsförutsättningar kontra den etiska aspekten att kela med odemokratiska stater med klara humanistiska tillkortakommanden kommer bli en fortsatt het potatis (Finns där baktanke med någon Mellanösternbaserad tröjsponsor?). Matcherna som spelades mot Köpenhamn och Midtjylland präglades av lagens olika tidsramar inför seriestarten. Blekt Himmelsblått mot Köpenhamn (0-1) men en lovande andrahalvlek mot Midtjylland (1-1). Pa Konate fick inte ta med sin inköpta hooverboard på planet hem.

 

På MFF-forumet, Himmelriket, så var man inte sena att påpeka Göteborgs cupmiss. #skadeglädje

Tävlingspremiärsveckan på NHL-maner
Svenska Cupen på ett slutsålt men ej fullproppat Malmö IP mot Superettanutmanaren Sirius. MFF fick direkt möjlighet att vända ett underläge, vilket kändes som en omöjlighet i 2015 års Allsvenska. Jo-Inge Berget gjorde båda målen när spelet knarrade men tog sig ur tillställningen med tre poäng (2-1). Dagarna senare skulle man sparra mot Kuhns gamla Ålborg, vilket blev en käftsmäll för ett spelarroterande Malmö som torskade med 3-0, bl.a. efter två grova individuella misstag. Med påtagligt muller i kulisserna så inledde Malmö starkt ”borta” mot Ängelholm, men låg ändå under i paus efter en parodisk tvålepisod från Wiland. I andra halvlek kunde man snabbt kvittera och ta ledningen efter Kjartanssons första himmelsblå strut. Matchen slutade 4-1 och förstaplatsen samt avancemang ser ut som en absolut möjlighet. Efteråt så kunde säkerligen en del finna glädje i IFK Göteborgs cupsorti efter en sällan skådad misskavalkad mot Frej.

 

Där befinner vi oss nu. Jag kommer läsa varje kapitel i den här historien noggrant och med nerverna utanpå skinnet. Tävlingssäsongen 2016 är ett absolut måste.

 

Tills vi höres, ha det blått.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg