Uppleva på nära håll

Med eftermiddag- och kvällsjobb på agendan så öppnade möjligheten upp sig för mig att kolla in MFF:s träning under torsdagen. Himlavalvet hade antagit en oerhört inbjudande nyans och redan på morgonkvisten när dottern lämnades på dagis med vagnen så värmde solen gott mellan husen på Roskildevägen. Att få betrakta en av vardagens absolut viktigaste företeelser, bara meter framför ögonen, är oftast en ynnest. Man får blicka ut över hela truppen och kan fritt raljera i huvudet om små och stora detaljer. Man får insupa fragment av pågarnas och ledarstabens yttringar och konversationer. Stundtals är det nästan så man kan urskilja svettdoften och essenser av grästuvor som entledigats från vårjorden som valfri AIK-tränare från sin post, före Andreas Alm. Hela upplevelsen med att gå och titta på en träning ger ett annat perspektiv än själva matchdagsuppladdningen med alla dess mer nervösa procedurer.

 

Jag minns tillbaka på min första träningsvistelse när jag tillverkat min Hjärter Kung-flagga och älgade iväg för att få den signerad av Hasse Mattisson. Det pirrade lite i magen. Och det blev ju inte mindre pirrigt när Tom Prahl fick syn på flaggan och skulle fram och inspektera den. Den citronbestänkta blicken hade kunnat riva djupa fåror i min självbild om den lagt på ett missnöjt omdöme. Men den blev godkänd och kunde nöjd fortsätta att speja ut över vad som borde varit Plan 3. Till slut kom Hasse över och signerade flaggan dubbelt. Ett i varje himmelsblått hjärta. En stor stund för mig. En flagga som Hasse fick efter att vi spöat dem uppe i Halmstad.

 

Oavsett denna lilla anekdot; torsdagens träning bjöd på pirrighet i form av att ett nytt mittfältsalternativ hade valts ut. Malmö FF 2016 har en imponerande bredd på pappret. Men att få samtliga att peaka, gärna gemensamt över en hel säsong, är stört omöjligt. Således så får en sund konkurrens råda. Magnus Wolff Eikrem blev typ matchhjälte med sitt inhopp mot Elfsborg. Vurmandet har varit att han ska in från start när Anders Christiansen tvingas vila till följd av ett hattrick i påskpynt. Men där har funnit en hel drös olika uppställningar som har kunnat motiveras på ett eller annat sätt. Där var fler än jag som var sugna att se vad Allan Kuhn lyckats välja, under de stunderna han fått ledigt från sin kassatjänstgöring på Coop. Vid den utsatta träningsstarten 10:30 så var det enbart målvaktsdrillning som pågick. I den inte ännu lummiga allén stod grupper av himmelsblå och småsnackade. Mest om MFF förmodligen. Men även allt annat. Malmö FF – Makes People Talk.

 

HR 20160422 MODDJohan Wiland, Fredrik Andersson och Marko Johansson stod i fokus under drygt 20 minuter innan utespelarna ramlade in. Skönt som attan att Wiland fick göra en särdeles stabil insats mot sitt gamla lag. Daniel Andersson och Olof Persson hade strosat runt som två lagom engagerade lantmätare och placerat ut koner när Kuhn kom ut. När väl Allan ville köra igång så gällde det att vara beredd. Pa Konate och Erdal Rakip såsade något och fick en verbal örfil i ett bornholmskt ”KOM SÅÅHH” från Kuhn. Passningsövningen som inleddes tämligen slött speedades upp efter ett par minuter. Bitvis så såg det faktiskt inte speciellt mästerligt ut med alla hoppande bollar, men det skärptes. En som tycks vara oerhört fokuserad i varje moment är Franz Brorsson. Imponerad av hans mentala närvaro! Efter första passningsövningen så delades lagen in. Här kom momentet man väntat på. Med telefonen i högsta hugg så skulle en potentiell startelva ut på Himmelriket så snabbt som möjligt. Från höger; Tinnerholm, Brorsson, Carvalho (ingen Rasmus Bengtsson; ska enligt  varit småkrasslig men förmodligen spelklar till söndag), Konate – Wolff Eikrem, Rakip, Lewicki, Berget – Rosenberg, Molins. Resten i den orangea andrauppställningen, däribland Kári Árnason, även han med Gula sjukan.

 

Ett par minuter till hanns med innan jobbet kallade. Underbart är kort. Men det går att konstatera att ledarstaben vill åt Wolff Eikrems kreativitet. Och med AC avstängd, Vladimir Rodic vårfrusen, Tobias Sana inte i fullt slag, Piotr Johansson lite för oprövad och Enock Kofi Adu nedsläppt i en spatial isvak så känns det inte alls orimligt att Vargen får chansen. Han är en poängspelare även om han har flera ganska fundamentala bitar som behöver förbättras. Konsekvensen att Rakip paras ihop med Oscar Lewicki centralt gör att man sätter hårt mot hårt för blårändernas duo Alexander Falsetas och Kevin Walker. Med Wolff Eikrem från start tappar Malmö dock möjligheten att kasta in en klurig mittfältsjoker mot ett tröttnande försvar. Hoppas att Rodic mentalt kan ladda för att ta rollen som mönsterbrytare istället. Stockholmarna är anfaller gärna längs kanterna har postulerats ihop flertalet gånger på forum och i sociala medier och att detta kan ge problem bakom Wolff Eikrem. Min egen uppfattning är att detta hänger ihop med vilka direktiv som ges till främst Anton Tinnerholm, men även den mittback som går närmst honom. Det gäller att hålla ihop laget och vara konsekventa i hur bollrullet i anfallszon värderas och vilka åtgärder som skall prioriteras vid bolltapp. Känslan är att man trots allt kommer behålla en hel del bitar av taktiken från senast för att neutralisera Djurgården. Trots hemmaplan.

 

Kommer bli en ruskigt intressant drabbning på söndag. Malmö bör ta fyra poäng på de närmsta två matcherna, för att svinga sig upp i ett fördelaktigt momentum. Vi behöver inte leda tabellen förrän på övertid i sista omgången. Om vi ska hårddra det.

 

 

”Fack Jou Galloway!”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg