Trevande triumf

Det mesta har sagt redan om Örebromatchen men självfallet ska jag kräka ur mig mina reflektioner av vad som skedde. Jag hoppades på en veritabel knockout. På ett kanske orimligt vis. Men med lite distans så var nog utfallet av matchen ganska optimalt. Varför det?

 

– Malmö fick möta ett annat topplag direkt. Visserligen utgår alla ifrån att himmelsblått ska knyckla till Örebro beroende på allehanda faktorer från plånbok till historia, men likväl så gav den tighta tabellpositioneringen ett utmärkt incitament för tre poäng (om där nu på något sätt skulle finnas ett tvivel).

 

– Med den trevande matchinledningen och ett bortalag som faktiskt försökte rulla boll under första halvan av halvleken så fick Malmö långsamt reglera upp vredet för anfallspelet. Är det något som jag tycker kan ses tydligt sedan Elfsborgsmatchen fjärde omgången så är det att med ett tillknäppt försvar som slipper att försvara i allt för rask rörelse, så är MFF Anno 2016 svårforcerat. Mot Örebro kom påminnelsen direkt, matcher vinns bakifrån.

 

– Malmö vann bara men en liten bollusling; 1-0, men det var med en rejäl mersmak. Chanserna under andra halvlek involverade i stort sett samtliga spelare på ett eller annat sätt. Eller nja, var där någon hörna som blev riktigt farlig? Vi har blivit bortskämda sedan förra sommaren på fasta situationer (som inte sker från elva meter kan vara värt att tillägga). Risken är noll att inte denna ineffektivitet kommer att fortsätta att hanteras och finpoleras framöver.

 

– Sättet som andra halvlek flöt fram och mynnade ut i en lättad trepoängsocean kändes som ett rejält styrkebesked. Närkingarna hade inget att svara på MFF:s kraftfulla bevakande, som härligt nog aldrig blev passivt. Örebro har ändå gjort en hel del mål, mycket beroende på offensiva kvalitéer men dessa hölls i schack på ett imponerande vis. Detta var ett typexempel på en nermalning utan målslakt.

 

– Målet som den hyfsat månghövdade publikskaran bjöds på var ett tydligt bevis på vilken sort spetskompetens som man mönstrar genom att spela Enock Kofi Adu. Den där svepande men ändå oerhört finstämda precisionen är högre än vad Allsvenskan borde kunna husera. Dessbättre, om man ser det ur ett pragmatiskt blått öga, så saknar ghananen ett par andra egenskaper (fullfjädrat närkampsspel, djupledshot och skottfot) som värdesätts högt bland Europas topp 5-ligors topp-5-lag, och därmed faller under radarn. Adu gjorde ingen av sina mest iögonfallande helhetsinsatser, men likväl lirkar han upp gnällbältianernas bussdörr. Varsågod Allan, ett kvitto på varför Adu för närvarande bör gå före Oscar Lewicki i de flesta inför-match-scenarier med skadefri trupp.

 

För övrigt är det bedrövligt att Erdal Rakip inte ens varit uttagen i OS-bruttotruppen.

 

 

Tre stjärnor (med fortsatta grafiska tillkortakommanden):

 

*** : Rasmus Bengtsson

Såklart måste jag exponera att flera onödiga sekunder av matchen användes för att avhandla Faster-Harder-Scooter-frillan från mitt håll. Istället borde jag luppat än mer hur bra Ralle faktiskt var i denna match. Avväpnade i princip allt som kom via luften och backen (bortsett RÅP:s skott från nära håll). Jag hoppas att Pladderkajans kåserier om klubbyte är en lika stor lögn som dennes agentmässiga förträfflighet.

 

** : Jo Inge Berget

Missade förvisso några passningar här och var men var ändå hela tiden med där det hände. Förkroppsligar i mycket den intensitet som Allan Kuhn förkunnar varje gång han öppnar foderluckan. Malmö ska vara hungrigast i varje situation. Oavsett om det är att skalla in en boll eller att täcka en boll till hörna med hela härligheten. Det där skägget börjar för övrigt bli så maffigt så det kan göra fälleben på vilken ovetande stackare som helst.

 

* : Anton Tinnerholm

I tuff konkurrens med ytterbackkollegan Pa Konate. Avvägde smart när löpningarna skulle tas. Har även vågat kliva in i banan på de offensiva utflykterna. Snart sitter nog fasen ett inlägg där det ska. Hade råkoll på defensiven. Anton har på två år blivit unison med Malmömentaliteten.

 

 

AIK, hoppas ni firar rejält segern mot Europa FC. Det får bli dessa minnesbilder ni använder er av för att inte drunkna i tårar på söndagkväll.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Trea på Söder

Just i detta nu är jag inne i en flytt. Det är mycket som tar tid. Men det ska göras för ingen kommer göra det för mig. Oavsett. Det blir en fyra på Blekingsborg. Malmö FF valde istället en trea på Söder.

 

Det var inte storslaget. Det var inget som kommer inspirera framtida skalder där de lyriskt komponerar vers på hexameter om den himmelsblå insatsen den 18:e maj 2016. Men det var ett förbannat skönt trygghetsbesked. Efter en inledning som dränktes i avgrundssorg av Magnus Wolff Eikrems missade öppna mål och försvarets troglodyttröga uppfattande och agerande vid Hammarbys ledningsmål, så blev det ju faktiskt bättre. Vidar Örn Kjartansson tog chansen att sätta tillbaka matchen i likaläge. Svag insats av hans försvarare, men det är precis sånt här som en boxmålskytt ska kunna ta tillvara på. Och därifrån grep Malmö tag i matchen. Tio förlorade minuter följdes upp av en kreativ lagkomposition som tryckte ner Hammarby. Och när de bad om halvtid så serverades de istället en bitter gammeldansk. Eller tja, det var ju inte Ulrich Vinzents men en som jag mer än gärna ser bli vår nya gammeldansk. Anders Christiansen gör en jätteskillnad med sin riviga närvaro och är verkligen en nyckelspelare om Allan Kuhn på sikt ska kunna implementera sitt mer pressbetonade spel. Han får gärna vara kvar ännu fler ur än Ulrich! Klockrent med ett sent mål, dessutom efter att ha hamnat i underläge tidigt.
 

HR 20160521 MODDOsså tar vi en obligatorisk avhyvling av trädgårdsmästaren uppe i Badkaret! Han har alltså lyckats lägga plast istället för gräs. Och dessutom en vedervärdig variant. Om nu plast inte skall förbjudas, vilket det borde, så kan man kanske åtminstone enas om en nationell standard som gäller i Allsvenskan och Superettan. Att uppgradera till bästa möjliga plast är en kostnad som plastklubbarna bör kunna avvara. De dopar sig ju ekonmiskt varje år genom att investera planskötselpengar i spelartruppen. Så varför inte slå två flugor i en smäll och förbättra sin plan samtidigt som man med ärlighet kan gå ut och säga någon klyscha i stil med ”I år kommer vi satsa på våra egna produkter”. Kontentan av SvFF:s inkonsekventa och valhänta handerande av den eskalerande underlagssituationen uttrycker sig extra tydligt på Tele 2 Arena. En evenemangsarena där publiken får det dem ska medan spelarna erbjuds förutsättningar som skiljer sig diametralt från vad de tränar på. En sann styggelse.

 

Andra halvlek blev speciell. Hammarbys läktarstöd malde på fördelaktigt och Malmö blev passiva. Förvånansvärt tillbakadragna och en lätt känsla av obehag kom krypande där man våndades, som en hjälte i Badkaret eller ett laptopfetto. Malmös segermål var ett av andra halvleks få tillfället där man använde sin betydligt tryggare förmåga att lirka genom bolltempo. Nästan 20 passningar inom laget innan Markus Rosenberg på känsla la in bollen så Eikrem kunde radera ut sin miss från matchens begynnelse. Kul att se att backlinjen hade en roll i passningskedjan där man stekte ett aktivt Bajen. Att ha bollsäkra och bolltempohållande backar både i uppspelsfasen och som bakersta nivån i en upprullning gör hela anfallsförfarandet bättre.

 

Dessvärre kom reduceringen tämligen direkt därefter och nu fick Grönvitt om möjligt än mer energi. Man värpte fram ett par riktigt fina lägen, men Johan Wiland hade koll på läget samtidigt som siktet inte var tillräckligt. Malmö å andra sidan blev löjligt passiva och uppstressade. Som professionell fotbollsspelare, så är Clock Management ett begrepp som borde avhandlas och arbetas efter. Då snackar jag inte om att filma sig till en massa spelavbrott eller liknande trams. Däremot så bör man inse att klockan är ens kompis. Inte ta onödiga avslut långt utifrån, som är dömda att misslyckas. Det är klart att man bör gå i ett motanfall om man bryter motståndarnas speluppbyggnad, men därifrån så bör man prioritera att faktiskt äga bollen. Inte minst när man är ett betydligt skickligare lag på denna posten än vad det andra laget är. Gå upp på offensiv tredjedel. Rulla runt och tvinga hem motståndet. Finta med några pseudoattacker och vänd istället tillbaka på bollsäkra mittfältare som kan byta kant.

 

Sammantaget är det många spelare som gör en fin insats. Hammarby gör också en ganska bra match. Så media kan fortsätta hylla deras kämpartakter. Imorrn vankas det ny match. Falkenberg skall utsättas för en omild behandling.

 

 

Tre stjärnor:

 

160517 3 Christiansen3 Anders Christiansen:
Vår smukke dreng gör inte bara ett mål som kan exemplifiera vikten av att fylla på i boxen med fler än bara spetsanfallaren (vilket Eikrem snappade upp snabbt till 1-3-målet). Jag har redan rosat honom ovan men kan tillägga att han hittills inte gjort någon dålig match i år, utan har en hög lägstanivå. Klockren i sina randomiserade stötlöpningar som får motståndarna att göra i brallan.

 

160517 2 Lewicki2 Oscar Lewicki:
Frågetecknen haglade när startelvan läckte ut. Och det fanns väl en liten uns misskommunikation i Hammarbys ledningsmål. Men därefter steg Oscar om en raket! Spelade klokt på positionen han tydligen huserat lite grann på under ungdomsåren. Välavvägda medföljningar framåt, oväntat bra bra inlägg och tillräcklig i defensiven. Om där inte blir en försäljning i sommar så kommer Andreas Vindheim verkligen behöva jobba stenhårt får att hitta in på bänken.

 

160517 1 Adu1 Enock Kofi Adu:
Stundtals så bara slås man av hur Malmö kan ha en spelare som Adu i sitt stall. Som dessutom mest vandra runt i paddocken. Men sen så kommer man ihåg allt jäkla oslipade kontraktshanterande och inser att vårens bänknötande förhoppningsvis ovandlats av ghananen på ett ypperligt vis. Hamnar mycket sällan i trångmål, fantastiskt bollsäker och finurlig på ett smart sätt.

 

 

”De e Vargen, de e Vargen, de e Vargen – ni hör!”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Bröd och skådespel

3-0 till Malmö mot Gefle. Mot ett tydligt bottenlag. Vilket har varit problemet hittills under 2016, om vi tar oss friheten att förutspå att Jönköping, Sundsvall och kanske även Helsingborg kommer sjunka genom tabellen som en mer och mer uppblött brödbit. Leverans mot lag som skall övermannas varenda jävla gång. Och där finns på allvar folk som kallar sig anhängare som allvarligt har gått igenom en djuplodad analys inombords och därefter väljer att bua ut laget man är där för att stötta? Ja ni läste rätt. Sanslöst. ”Bröd och skådespel” är något som kan ligga begravet med Roms ruiner (även om de tekniskt såklart till stor del är utgrävda). Tre mål och dundersäkra poäng i minut sjuttiofem med en bortamatch på onsdag upp i Hufvudstaden. Kolla hur det gick senaste gången vi hade ont om återhämtning. Och i denna skrämmande klick så kan jag lova att där finns en och annan som vid första bästa tillfälle väljer att kasta skit på andra slags supportrar än vad de själva räknar sig som. Nällorna.

 

Äckligt snyggt 1-0-mål. Jag har en viss fallenhet för nickskarvar på första stolpen efter att varit i Köln 2006 och sett Marcus Allbäck toucha in kvitteringen 1-1 mot England. 2-0 från Guillermo Molins är en sanslös delikatess. Erdal Rakips chipmål mot Peking i premiären får snällt kliva ner från ledartronen för årets läckraste MFF-mål. 3-0 är ett mål som bidrar till att hålla konkurrenssituationen på helspänn. Vladimir Rodics säsong hittills har inte varit någon Eriksgata, men där finns jäkligt mycket potential kvar att plocka ut ur honom. Hans tillräckliga skott påvisar förhoppningsvis för honom att målfarlighet inte behöver vara kopplad till att göra saker svårt. Även om det tog en halvlek tills målen kom så är matchen mot Gefle i sammantaget en match som medför en positiv känsla av att kunna nöta ner motståndarna med idog rörelse och smart spelfördelning.

 

Tre stjärnor:

 

160514 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Har just nu ristat in platsen överst på listan med något jäkligt vasst. Erbjuder kreativitet med ett inneboende lugn, sätter sig inte i dåliga situationer där han tvingas syna sina fysiska tillkortakommande. Ny assist på hörna och på nytt dominant när himmelsblått fick diktera alla villkor med boll.

 

 

160514 2 Molins2 Guillermo Molins: En välbehövlig injektion. Lufsinsatsen mot HIF var bortblåst och de flesta färdighetsstaplarna var påfyllda med bubblande energi.Två mål kastar in honom i diskussionen på allvar igen. Men framförallt så var det en synbar lätthet i steget som kändes som den bästa bekräftelsen.

 

 

160514 1 Brorsson1 Franz Brorsson: Egentligen inte en match där han fick nämnvärt att göra men i ett relativt jämnt MFF så är det dags för Jonas Påg (ja vi har en ny sån även om det är fel Jonas) att få lite stjärnkredd. Fokuserad med boll, vågar driva upp och nogrann i beslutstagande både med och utan boll.

 

 

 

Ultrasgrupperingarnas tysta protest fick genomslag eftersom den seglade upp som en bengaldebatt på steroider. Himmelriket svämmade över med icke-analyser av matchens genomförande. Istället avhandlades en verbal snoppfäktning huruvida dessa till viss del separatistiska Norraenklaver faktiskt bidrar eller inte. Det är inte skitsvårt att konstatera att stämningen på supportertribunen var tämligen lemlästad utan att man drev på. Svaga argument om MFF:s storhet med svagt publikstöd ala 80-talet lyftes upp för att förminska läktarens betydelse, varpå svar om CL-kvalsmatcher mörsades iväg i andra riktningen. Radanger om bengalbuarnas missriktade energiläggande då man ljudligt påpekar missnöje ifrågasattes utifrån att man satt afasiskt tysta när Norra valde att trycka Mute. Som vanligt, i dessa sortens debatter, så enades man inte om någon vinnarsida. Ingen KO och poängdomarna oense. Vi får nog återkomma till det här i ett senare inlägg. Nu fokuserar vi på ny match istället.

 

Malmö ställs mot det eviga poplaget Hammarby som lever sin egen lilla trollskog. Bajen är ett legendariskt lag med stöd från alla sköna söderpajsare och därtill minst ett tjogg i vardera lilla bruksort i Dalarna och Småland, de gamla bondeupprorslandskapen. Med visioner om en Nordenledning, utifrån att man minsann faktiskt har alla tiders publikrekord, så blir det lika komiskt varje år när korthuset faller ihop. Dessbättre så tycks man kunna lägga ut ständiga derbyminor för de andra två huvudstadslagen. Så dubbla segrar mot Bajen och man kan räkna in en bra plusstatistik mot Råttorna och Aporna. Hammarbys lag i år känns inte jobbigt namnkunnigt, men betydelsen av detta tycks ju vara ringa i Allsvenskan. Högerbacken Birkir Már Saevarsson rosas fram och tillbaka och både Måns Söderqvist och Melker Hallberg kan blixra till. Brassen Alex har visat en bra boxkänsla, inte minst i derbysegern mot Djurgården. Därtill så kan du lita på att John F. Bakirciuglu alltid är farlig med tid i offensiva lägen. Och ja just det. Deras publik kan ju faktiskt mana på dem helt okej.

 

För Malmö så är återhämtningen från skador och avstängningar nästan total. Anton Tinnerholm har dock drabbats av kortfattad gul feber och hans ersättare Andreas Vindheims skadehelvete börjar få en ryggrad av Litmanen-proportioner. Således så har högerbacksrockaden varit prioriterad i förhandssnacket. In med Yoshimar Yotún och flytt på Pa Konate var tänkbart, men efter Franz Brorssons insatser i kombination med den självsäkra förmågan att kunna lösa den ovana positionen så blir troligen Allan Kuhns beslut enklare än man först trodde. Knixet blir att mittlåset än en gång blir Rasmus Bengtsson och Kári Árnason, vilket hittills inte varit lika med tätt. Mittfältet kan vid det här laget formeras på en jädrans massa vis men det är inte orimligt att tro att Rakips tvåvägsegenskaper kan tänkas passa in i en matchplan där Bajen kommer vilja kontra och kanske gärna utmanar en ovan högerback. Enock Kofi Adu förtjänar verkligen en match till för sin match senast, men får nog vänta på sin startchans till Falkenberg hemma. Anders Christiansen och Oscar Lewicki får förmodligen förtroendet. I ett underläge så är ghanen nu ett reellt alternativ åtminstone. Längst fram måste en spelare få stiga åt sidan när Markus Rosenberg obönhörligen trycker sig in igen. Vidar Örn Kjartansson har ett ypperligt tillfälle att visa upp planens andra fyra islänningar att Lagerbäckur missade honom i EM-laget. Även om Yoda tydligt förtäljer oss att ilskan leder dig in på vägen till den mörka sidan av kraften, så är magkänslan att ett spelmässigt raseri från Örnen hade fått Badkaret att spricka. Tyvärr så får Gische inleda på bänken.

 

Hammarby kommer att få se upp på Malmös hörnor. Eikrems fot levererar mackor som får ordinär Cateringverksamhet att spana avundsjukt. Med den potentiella startelvan som figurerar så kan dock Malmös kantspel bli lite avtrubbat. Det gäller att Rakip vågar gå sin gubbe och att Konate på sitt kloka vis avgör när det finns möjligheter att accelerera utanför sin mittfältare och understödja boxen men inkommande lyror. Förvänta er en match där Malmö börjar lite trevande för att ta bit för bit av det plastiga fältet. Ett mål i första halvlek och stressen kan dämpas. Ledordet är att inte ge bort initiativet vid ledning. Där kan Bajen nog göra sig farligare på hemmaplan än många andra i Allsvenskan. Drömmer om att se Kurt-Arne med simmande blick samtidigt som Allan är glad som en speleman på presskonferensen efteråt.

 

Och ja, då fattar ni ju hur jag vill att matchen skall sluta.

 

 

Matchstart 18:30 Tele 2 Arena. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Berget, Molins

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tvåiett

Ja det ska väl göras då. Jag ska avhandla derbyförlusten. Men det blir fantamaj i korta drag. Och det är av ren pliktskyldighet även om jag dragit ut på det å det längsta. Det har varit en djup mental dal att vandra från att Tornspelaren från min yngre fotbollsår, valde att skicka ut Oscar Lewicki från cupfinalen. Men, då kör vi. Grattis Helsingborg. Det var längre sedan sist och det kommer förhoppningsvis ta lång tid innan det händer igen. Ni undrade varför vi inte sjöng. Vi tänkte att ni hade några års tystnad att ta igen för. Malmös fokus låg tyvärr lite mer på att offensivt nöta ner än att vårda insikten om att mästerskapsvinster byggs bakifrån. Vankelmodet från strafftorsken låg kvar som en för sen GT på Slagthuset, med kommande förmiddagsjobb. Malmö hade mer boll, fler intentioner till chanser, men kunde inte omsätta det alls. Alla gullar med Pågen Larsson för hans förmåga att göra snygga mål och vara klämkäck. Helsingborg borde fått stånga sig mer mot ett trygg himmelsblå fästning. Fast då kanske de rullat boll i Pappa Larsson hade inlett svaret på den frågan med ett sedvanligt ”Nääw”.

Tre Stjärnor:

 

160508 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Målskytt än en gång, även om det kom lite väl sent. Kunde ha räckt till poäng då han skulle blivit serverad av Rasmus Bengtsson i sista sekunderna. Levererar just på en hög nivå, även om hans trolleri inte kunde forcera ner försvaret. Behöver få hjälp med smartare rörelsemönster från sina offensiva vapen.

 

 

160508 2 Sana2 Tobias Sana: Även om där stundtals finns en aura av klydderöveri, så har vår spjutkastare tagit med sig lite knuten näve in på banan. Snillrik, utmanande och relativt rörlig. Han har ju det mesta för att vara en poängspelare. Fan vad jag önskar att han bara kunde få blåsa av sig alla tvivel om hans kapacitet. Det våras för Tobias.

 

 

160508 1 Tinnerholm1 Anton Tinnerholm: Ja, han missar. Ja, hans avslutsfot är obefintlig. Men för eller senare kommer det, för hans positiva ytterbacksintentioner är så pass frekvent återkommande att han blir ytterligare en anfallsdimension. Glöm inte bort Zalgiris i fjol.

 

 

 

 

Vi har även fått reda på disciplinnämndens beslut att stänga av Markus Rosenberg ytterligare en match. Därtill även Lewicki. Förbannade jäkla tombolaregler. Karlsson och Ekberg backas upp i sina felbeslut av Mazarinmaffian. Och smutsluffarna Emil Wahlström och Nasiru Mohammeds tvivelaktiga pajaserier får ännu mer betydelse! Bra jobbat!

 

Elvan mot Gefle kommer att få ett annorlunda utseende än vad man kanske hoppats. Eller inte. Nu har vår goda ghanan Enock Kofi Adu mognat till sig på bänken tillräckligt länge och läget tycks vara passande för den spelfördelande och stundtals brilliante virtuousen. Det har varit många turer fram och tillbaka om hans vara eller icke vara men nu tycks lagledningen valt honom före Erdal Rakip på den vägledande torsdagsträningen. Märkligt kanske ifall han inte ingår i planen efter sommaren. Men samtidigt så får man ibland kompromissa och det finns inget viktigare just nu än att med önskvärd tydlighet visa att man kan slå Gefle trots en oroande stor frånvarolista. För att ge lugn och ro i det bollövertag som rimligen infinner sig mot Gefles handbollsförsvar så blir Malmös mittfält kanske det mest kreativa man hittills mönstrat i år. Sana och Anders Christiansen får växla och stå för djupledsbidraget. Samtliga fyra har kapaciteten att knö in en boll i en trång lucka. Med detta sagt så är det bara att hoppas att Adus matchform väntar på att explodera likt den fantastiska vår som just nu kramar om Skåne.

 

På forwardsidan så är detta en match-i-matchen, efter Jo Inge Bergets skada och Rosenbergs avstängning Guillermo Molins fortsätter att spela med utgående kontrakt, och hans aktier är inför denna fight inte sjukt lockande. Han behöver vända på detta för att visa sig lukrativ att satsa på. Under andra halvan mot Håijeff så såg han tämligen tung ut och djupledsförsöken var tafatta. Både han och den förmodat besvikna Vidar Örn Kjartansson behöver bli tydligare. Målomsättningsbara bollar regnar inte ner som nån fröjdefull jäkla manna (även om lördagens mittfält förhoppningsvis kan skicka iväg nån bevingad sötsak) utan man måste hitta en rollfördelning. Varken Molins eller Kjartansson är i nuläget speciellt bra targets, vilket eventuellt är inläst från motståndarhåll. Ska vi använda oss av en forwardoid (jag kunde inte hålla mig, kvasiordfanskapet bara ville vara med i inlägget!) uppspelspunkt så gäller det att det görs i rätt läge. Kanske i en übertydlig situation där man redan etablerat ett djupledsspel både centralt och via flankerna? Bryt upp försvarets föreställningar och för jävelen, gör skarven eller hur nu bollen touchas, enkel utan Joga Bonito-moves.

 

Och sen handlar det ju om att inte bli straffade bakåt likt Jönköping och Sundsvall. Franz Brorsson är tillbaka in i startelvan. Det var länge sedan han var inne påett baklängesmål i Allsvenskan. Känns tryggt. Kanske även Yoshimar Yotún skulle få chansen här? Fin avvägning, men Pa Konate har ändå visat upp klokt avvägda anfallsinriktade löpningar. Det är inte omöjligt att peruanen kan få ett inhopp, mycket tak vare den tunna bänken som ser ut att mönstras. Vladimir Rodics medverkan är osäker. Både Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist är med U17-landslaget och är således indisponibla. Eller varför inte drömma sig bort och låta sig kittlas av tanken att Piotr Johansson presenterar sig för Allsvenskan likt Åla-Agon gjorde 2009. Intressant vem som tar den vakanta anfallsplatsen på bänken. Isak Redzic kan vara svaret.

 

Vad vill jag lägga till om Gefle då? Inte ett enda dugg faktiskt. Mer att visa delar av deras nya arena har vissa siluettmässiga likheter med Malmö Stadion. Och att Robin ”Tomelilla” Nilsson inte gärna får lov att visa att släkten är värst. Och att 3-14 är osmickrande dåligt på de tre senaste matcherna. Nån bättring är inte att vänta imorrn.

 

Kul förresten att Capo Agge snart är tillbaka där han hör hemma! Starkt slantat av alla som tryckte in en slant för att pröjsa den orimliga böter han fick efter att han äntrat arenan efter CL-avancemanget mot Celtic i fjol!

 

Och om du inte redan läst Hans Fridlunds artikel på Sydsvenskan och Svenska Fans, så gör det!

 

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/hans-fridlund-man-maste-skilja-pa-klacken-som-helhet-och-dess-bestandsdelar-552498.aspx

 

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Rakip, P.Johansson, Rodic, Redzic

 

 

”När träden lyser gröna i en Malmövår, och MFF-familjen utpå Stadion går…”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Holografisk Häckenhalvtid

Ibland blir det sena blåggreflektioner. Det är lite av charmen. Försöker jag iaf lura mig själv att ni ska tro.

 

Det fanns såklart farhågor. Skulle Malmö sätta sig på för höga hästar med en överlägsen tilltro att denna gången skulle inte Häcken kunna göra så som de gjort de senaste åtta mötena? Eller skulle publiken sätta i vrångstrupen av något taktiskt genidrag? Den inledande kvarten visade upp två jämlika lag som turades om att ha bollen och visade noll förmåga att kunna luckra upp ett motståndarförsvar. Det kändes riktigt tafatt och jag minns mig själv känna en genuin oro. Inte för motståndets kvalité utan huruvida Malmöspelarna på allvar visade upp det bästa de kunde frambringa. Men dessbättre så handlade det främst om en seg accelerationsfas som inte renderat i några tveksamheter vid starten på ett 110-häcklopp (På tal om inget så kan jag faktiskt på något sjukt sätt sakna alla den där tjuvstartsorgien som som snarare var regel än undantag vid vartenda mästerskap; försök som final). Malmö började äta sig in och gjorde det med rejäla bett.

 

Aptiten spred sig genom de himmelsblå leden. I princip alla spelare, undantaget Erdal Rakip och Anton Tinnerholm, såg riktigt glupska ut under andra delen av första halvlek. De nämnda var inte dåliga, men överskuggades av den kringvarande majoriteten. Oscar Lewicki och Anders Christiansen fick för första gången rollfördelningen att stämma, om inte perfekt, så flera trappsteg bättre än tidigare under säsongen. Mittförsvaret därmed också möjlighet att briljera. Kári Árnason var resolut och Franz Brorsson hängde med alla djupledslodande utbrytsförsök.

 

Islänningslossningen sipprade inte fram utan den blev som en fors om våren. Magnus Wolff Eikrem fortsatte att leverera omsättningsbara hörnor. Peter Abrahamsson kom tydligt på mellanhand och bollen gick över honom och hela fadderrullan och till slut fanns bara Vidar Örn Kjartansson kvar där, om vi ska använda oss av ramverket från ett klassiskt svenskt fotbollsreferat. Vissa undrade över hans pekfinger över munnen. Själv brydde jag mig inte det minsta faktiskt. Andra ville uppenbarligen hitta undermeningar. För min del är det helt okej ifall en spelare kan få berätta för sin publik att tålamod är en dygd.

 

När ettan kom så lät inte tvåan sig vänta. Han stod rätt och Lewickis uppoffrande luftduell blev en helt perfekt framspelning. Ifall man gnäller över vissa av den kortvuxne mittfältarens egenskaper så kan man i samma andetag uttrycka en stor vördnad för den aeriala timing han ligger inne med.

 

När tredje målet föll, på ett så ovanligt sätt som en kontring på en hörna (När fasen gjorde vi mål på det senast?) så kom tre fingrar upp på varje hand (ingen tumme och pekfinger; ser häftigast ut så) och jag började infernaliskt flaxa som ett annat jäkla psykfall. Om det här var balsam för mig vilket exponerade min sanna karaktär, så går det knappt att föreställa sig hur upplyftande hattricket bör varit för Vidar. Han har på sitt timida men självsäkra vis påpekat vikten av att få av korken på målskyttesflaskan. Detta har inte helt accepterats av en del tålamodsbegränsade anhängare och med den infekterade Guillermo Molins-situationen så har han lätt börjat skissas upp som 2016 års Dardan, vars fel allting går att hänvisa till.

 

Visar läktarinsatsen upp samma stigande formkurva som många av spelarna? Nej, där stannar faktiskt hyllningskören. Nummer 12 får godkänt för sina supportande kakafoni. Inte mer. Självfallet är det Kasta Spjut-ramsan som är det som kommer läggas i minnesbanken efter Häcken, match 1. Jag hade sett den florera på Himmelrikets forum och slöt snabbt upp i den. Där grymtades på olika håll att det var fel och rentav osmakligt att sjunga sådär. Föga förvånande i dagens superlättkränkta tillvaro. Oavsett så behöver Norra, med omgivande tribuner faktiskt rannsaka sig något. För lite bättre stöd kan vi gemensamt frambringa. Om det blir 1-2 halstabletter per person så må så vara.

 

Efter tredje målet så kunde Malmö ro hem segern utan några problem. Tinnerholm växte i andra halvlek och visade fina tendenser i sin offensiv längs kanten. Markus Rosenberg blev inbytt mot Kjartansson. Jag med många vet faktiskt inte riktigt varför men misstänker att lagledningen ville se huruvida hans baksida skulle hålla i matchtempo.

 

Och trots den sköna tremålsledningen så gjorde Rosenbergs utvisning att det inte blev en superglad hemgång. Kristoffer Karlsson hade tydligen modet att kommentera hur han tolkade händelsen, vilket är förståndigt. Men det raderar inte faktumet att en domare med kopplingar till nordvästra Skåne fladdrar oerhört lättvindigt med det röda kortet för Malmös lagkapten, omgången innan derbyt. Domartillsättarna bör ta ett skutt rakt ut bland nällorna.

 

Då har vi någon form av halvtid i denna veckobatalj. Inte på vanligt manér, då matcherna är resultatmässigt frikopplade. Det gäller att förstå att halvleken är ett hologram. Den finns inte. Det kommer krävas en ny prestation där 3-0 seger från i söndags är historia. Men likväl har Malmö hittat graalen. Man vet att man kan slå Häcken och man har fått ett par olika verktyg att använda. Jag hoppas att medan vi i supportersvansen ägnat tankeverksamhet över rättmätigt spy galla över Göteborgs kontrapudel, så har Allan Kuhn sönderdelat Häckenvinsten i smulor och noggrant sett över varje liten bits struktur. Optimera förutsättningarna från varje perspektiv.

 

 

Tre stjärnor:

 

160501 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Tokdominant med sin bollförsel. Serverade mackor till höger och vänster, vilket inte minst syns med två- plus en hockeyassist. Lyckas bemästra stora ytor över hela mitten trots sin flankerande utgångsposition. Slet vid varje bolltapp för att komma på rätt sida. Verkade gilla när hela hans beundrarflock tokade loss i ylkör på hörnorna.

 

160501 2 Lewicki2 Oscar Lewicki: Hittade ner i den rollen där han fungerat bäst, men gjorde det i en match som Malmö styrde. Brukar agera bäst när laget jämnt ansatt men här kunde han droppa ner och ge understöd till backarna på ett effektivt vis. Hoppas Allan går igenom matchen noggrant, då Lewicki ska agera precis så här. Bra i duellspelet och uppoffrande nickskarv på 2-0-målet.

 

160501 1 Kjartansson1 Vidar Örn Kjartansson: Känns lite småjobbigt att inte ge högsta betyg vid ett hattrick men så kan det vara i lagsporter. Verkligen på hugget matchen igenom. Kunde faktiskt blivit ännu fler bollar i mål. Smart framnosat var bollen skulle kunna komma vid båda hörnmålen. Oerhört precis löpning på Eikrems fina passning till det matchstängande målet.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Oförtjänt skärseld

Dagen var kommen när den enligt många, största matchen på den Allsvenska säsongen, skulle avgöras. Himmelsblått gästade ett Göteborg som var förberett för att sudda ut sex års oförmåga att trycka till varnageln från söder. Och man började verkligen på ett sätt som direkt fick en att sakna Markus Rosenberg. Vi berikades inte med några kameraklipp som visade upp Markus sitta nervös och överblicka fältet, vilket såklart bör inleda djupa konspirationsteorier. Man visade istället upp inzomningar på Göteborgska storheter som Fredrik Risp och Hannes Stiller. Samt en ensamble SM-guldmedaljörer i käppakrig som inmundigade vad som inte bör varit alkoholfritt.

 

Oavsett så inledde blåvitt med att vinna situationer, stånga sig igenom slalombanor av himmelsblå portar och öppna upp planens bredd. Tidigt så tog Erdal Rakip en, vad som skulle kallas felaktig vinkel i NFL-sammanhang, gentemot Haitam Aleesami vars inlägg var centimetrar från att servera en framtumlande Mikael Boman. Mittbacksparet Kári Árnason och Franz Brorsson var inte helt synkade och den förstnämnda tvingades att strategiskt ta en gult kort när Tobias Hysén timeade (ja, svengelskt) en djupledslöpning. Inser såklart att det är knepigt med de sex olika kombinationer av mittbackspar som Malmö kan mönstra (tolv om man tar hänsyn till exakt position) men tycker nog att stöta/falla samt lyftförfarande bör kunna utföras bättre. Det är många läktarcoacher som har en ganska stor kravbild på speciellt Árnason och Rasmus Bengtsson men det finns ju faktiskt en anledning. Deras ryggradsinpräntade rutin ska inte vara det som fallerar vid den här sortens mål.

 

Men något tidigare än vanligt så började Malmö knappra sig in på temposättandet i matchen. Ja, förmodligen fanns där en uns betydelse i att Sören Rieks fick lämna planen och in kom betydligt sämre Martin Smedberg Dalence. Mittfältet fick diktera lite villkor genom att hålla i bollen och understödjas av en bra rörelse på omkringvarande spelare. Båda ytterbackarna kom okej med i spelet, där Pa Konate fortsätter att imponera. Agerar med en överraskande pondus i allting utom möjligen kaströrelsen på inkasten, som förmodligen snart kommer att dömmas över till motståndarna inom en snar framtid. Magnus Wolf Eikrems utgångsposition blev verkligen inget hinder för honom utan opererade över stora ytor. Både Anders Christiansen och Oscar Lewicki låg för det mesta rätt i sina positioner och erbjud inga lätta passager för Göteborg. Som optimistisk supporter med föreställning om vad AC eventuellt kan prestera så vill man givetvis ha ännu mer, men matchens dignitet gör att man tillfälligt får acceptera en något mindre grad dominans. Passningsspelet generellt var bättre än tidigare och man höll bollen på backen tydligare. Utan exakta siffror så kändes det som andelen Unforced Errors var låg på en acceptabel nivå.

 

Anfallsparet Jo Inge Berget och Vidar Örn Kjartansson fungerade så pass bra som jag hoppades. Självfallet kunde det varit ännu bättre men man förstod varandra bra i många situationer vad gällde instick, överlappningar och bollmöte. Kjartansson fick inte gjort något godkänt mål, men i en av många hårfina avblåsningar, offside eller ruff, så tryckte han in bollen distinkt bredvid Bea-Johnny. Oavsett målets legitimitet så verkade vår isländske utslocknade gejser samlat på sig nytt självförtroeende. Jag gillade det jag såg och har en förhoppning att han som relativt utskälld blir en av matchens positiva huvudpersoner i nästa omgång mot Häcken. Hans ribbnick var inte heller dum; utifrån AC:s missade sparks höjd och hans position så var den inte speciellt lätt att nicka nedåt med fart, utan försöket får ses som bra.

 

HR 20160428 MODDSen kom knallen som t.o.m. fick kameramannen att hoppa till. Sätt er då in Tobias Sanas situation. Inte ens vänd mot Göteborgs klacksektion, med rejält tilltaget avstånd. Inte yttrat en provocerande stavelse till föreningen som inte vill tina upp honom efter Ajaxsejouren. Utan nämnvärd speltid som bidragit till MFF:s prestation hittills i årets Allsvenska. Helt plötsligt dimper där ner en smällare med både lite sprängkraft och en inneboende missljud som kan orsaka öronproblem som inte kan repareras. Pjäsen landar några decimeter från honom och med nån ynka tiondel på sig att reagera så kan du ge dig fan på att du blir chockad vilket inte alls orimligen gör dig totalt kolerisk. Hade där legat en reservboll så hade det förmodligen varit den som använts, men istället skrev Sana in sig i svenska 2000-talets något klena spjutkastarhistoria (ja, Wikipediauppdateringstweeten var bland det roligaste jag sett där på sistone). Såklart kan jag stämma in i kören att någon form av tillrättavisning eller mindre straff är på plats, men hur i hela helskotta kan det vara som så att fokus bland journalisterna på plats direkt faller på honom? Uttala er för fan inte för snabbt! Skit i att ta ställning innan ni har fått se repriser och gjort en analys i huvudet! Vi behöver inte en kennel full av pudlar i direktsändning. Trots Jon Persson, som ånyo underpresterade, fanns på plats så var den annars kloke Jens Fjellström som främst får bära hundhuvudet.

 

Utfallet av kvällens abrupta avslut då? Ja det vet man ju aldrig. Vi snackar om disciplinnämnden. Deras vägar äro outgrundliga. Det kan bli säckhoppning om tre poäng. Det kan bli potatis-på-sked-race. Det kan bli mazarinätartävling. Eller så tar man ett krafttag och tydligt sätter ett prejudikat som gäller framöver. Eftersom linjemannen också direkt påverkades av bangern och det tydligen inte gick att sätta in fjärdedomaren på den positionen, så kunde inte matchen återupptas, oavsett om publiken fanns kvar eller inte. Något omspel av 13 minuter plus tillägg blir för olikt förutsättningarna som fanns före knallen. 0-0 känns som ett rån eftersom det var ett tydligt MFF-momentum. Det enda rationella är skrivbordsseger. Hur jäkla mördande tråkigt det än är. Istället för att mala ner och trycka in en segerboll sista fem mellan IFK:s nykomponerade mittbackar så får vi förmodligen se tillbaka på den här matchen som en skitseger. Istället för tre raka triumfer mot Göteborg så sätts en smutsig asterix in i statistiken. Istället för att fira så får vi gå i någon form av limbo förrän SvFF bemödat sig att klara av ärendet.

 

Vilken jävla skitavslutning på dagen. Och förresten; #backasana.

 

 

Tre stjärnor:

 

Konate 1604273 Pa Konate: Visar just nu att han faktiskt är en ytterback av hög allsvensk klass. Följdsam och svårforcerad på egen planhalva. Villigt rörlig och påpassligt opportunistisk när luckorna öppnas. Sitter på ett bra lugn och lyckas med de flesta passningarna, både framåt och i små trianglar.

 

 

Rakip 1604272 Erdal Rakip: Som någon uttryckte på Himmelriket; har börjat visa lite Durmaztakter med sina oväntade genombrott och hala spelsätt, som irriterar både motståndarna och deras publik. Imponerar mer och mer med sin boltouch och teknik. Cementerade sin startplats genom att prestera även på yttermittfältsplats.

 

 

Eikrem 1604271 Magnus Wolff Eikrem: Vargen har verkligen kommit stärkt ut från den karga vintern. Trippar fortfarande med samma härliga flexibitet men är ändå distinkt i sina passningar och beslut. Igår var han på nytt en bidragande faktor för att sätta upp flera av MFF:s bättre anfallsvågor. Sätter just nu press på anfallarna att börja prestera.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tre sparsmakade poäng

Riktigt härlig seger mot Djurgården! Efter fem omgångar så är Allsvenskan löjligt komprimerad. En titt på tabellen visar upp Landet Lagoms tabell. De flesta har lagom mycket poäng. Inget lag är längre obesegrat och samtliga lag släpper in åtminstone ett mål per match. Bara tre eftersläntare snittar inte ett mål framåt. Mellan förstaplacerade Sundsvall och tiondebelägna Östersund så går det inte att klämma in en trepoängare. Det går även att konstatera att Malmö FF har, med lagomtabellens mått mätt, fått en tillräckligt bra start på första sjättedelen. Man har dessutom mött de fyra lagen som ligger ovanför, även om det antagandet med allra största sannolikhet har väldigt liten betydelse i slutändan. Men däremot tål det att sägas till sig själv går ned i mental dalgång, med tankarna riktade mot himmelsblå bekymmer, att ingen av de tilltänkta topplagen har levererat något imponerande hittills.

 

Helgens begivenhet fick en pampig inledning. Det uppstyrda tifot var högklassig i sin relativa enkelhet. De ansvariga bakom kan inte nog krediteras för deras dedikation och just denna skapelsen eldade på den härligt månghövdade skaran malmöiter. De hitresta tilldelades ett par luckor i ljudkulissen, vilken användes till att förkunna sin avsky mot våran magnifika stad. Svaret blev en medeltida referens, kanske inte av det smickrande slaget, men ändå en tydlig replik på den huvudstadska översittarmentaliteten. Synd att Malmö aldrig fick möta Stockholm i ”Stadskampen” på tal om inget.

 

Malmö visade ganska direkt att det är skillnad på att spela hemma och borta. Men skillnaden är inte att man skiter i att försvara när man tappar bollen. Ett sunt ställningstagande som ledde till att Skansen visade upp väldigt lite farlig offensiv i första halvlek. Som att titta mot en skygg järv i inhägnaden. Föga iögonfallande. Duon Sam Johnson och Mattias Ranégie fick inte något gratis. Mina små orostomtar på loftet var lite rädd för en-mot-en-dueller mellan Franz Brorsson och Johnson. Bevisligen så var detta bara bullshit. Franz gjorde på nytt en förhoppningsfull insats. Nästa år måste han vara startman. Om inte tidigare. Rasmus Bengtsson la inga sidendukar emellan. Det blev tydligt när Ranégie och Bengtsson kreerade en gemensam faceplant in i varandra. Resultatet blev byte för båda, vilket kom att bli ytterst påverkande för matchens utgång.

 
Där fanns ett offensivt driv i Malmö. I avsaknaden av Anders Christiansen så fick Oscar Lewicki ett större ansvar i fördelningsprocessen. Jag tyckte det gick att se att han blivit coachad att våga sätta upp tempot på dessa bollar. Några gånger flöt det på i en lucköppnande hastighet men flera gånger så var där antingen snö på bollarna eller så var riktningen värt en straffrunda. För att bli en allsidig och mer användbar mittfältare så hoppas jag Oscar fortsätter att arbeta i upptempo. Även Magnus Wolff Eikrem och Erdal Rakip bistod med bollförflyttingar; ett par härliga svepande diagonaler, men överlag hann Djurgårdsförsvaren flytta runt som ett vakande handbollsförsvar. Pa Konate fick en betydligt större roll framåt denna söndagen vilken han omsatte väl. Tillsammans med Rakip och Jo Inge Berget sågade man sig igenom ett par gånger längs kanten. Men inga mål.

 
HR 20160425 MODDVidar Örn Kjartansson gavs chansen att starta istället för Guillermo Molins. Han kom aldrig riktigt med in i matchen. I första akten så var han några tiondelar sen samtidigt som passningarna kunde varit mer ackurata. Två chanser gavs, vilka han inte omsatte. Kritiken från läktarhåll lät inte vänta. Måste vara jobbigt för vissa på Norra att värma en pirog. Noll tålamod. Missförstå mig inte; jag är inte heller skitnöjd med Kjartanssons match, men att dömma ut honom innan paus för att han inte målade på två semichanser är befängt. I andra halvlek så kom där ett par potentiella målningstillfällen. Men inte heller då stämde timingen, tanken eller tekniken. Istället belönades han med en spark i örnnästet. På övertid så fick han läget att sticka fram en härlig genomskärare till Gische men valde att placera bollen på fel sida backen. Får skylla den på trött skalle, för något annat har jag svårt att hänvisa den till. Sammantaget så finns där rätt mycket mer att bevisa. Men jag tänker inte lacka ur utan tänker vråla ut min kärlek till Nummer 24 varje gång Allan Kuhn väljer att spela honom. Det ska jävligt mycket mer än så för att jag ska börja smäda min egna.

 
Första havleks tannalösa blåränder inledde starkt när man fick anfalla mot den egna klacken. Under de inledande tio minuterna i andra så hade man sin bästa period, men
ett avigt skott från Johnson och en ganska bra frispark från Kevin Walker. Båda gångerna stod Johan Wiland för två toppingripande. Oj så mycket lättare det är att
spela fotboll när målvakten har en bra dag. Tar sånt som man med en reell önskning vill att han ska ta och därtill agerar klanderfritt i luftrummet.

 
Hörnmålet, som kom att bli avgörande, är en riktigt pärla. Felipe Carvalhos säsongsupptakt som startspelare har vida överglänsts av hans Instagramfrekvens. Han är ett yrväder, men när det mullrar i offensivt straffområde så är han tung och distinkt. Bollen dunkades ditt som en blixt. Fråga Omar Colley ifall han hade koll på huruvida
våra uruguayan inte bör tillåtas att få komma rakt till boll med lite fart. Dessutom ytterligare en poäng på Eikrem; bra slagen hörna! Denna fick kröna hela matchen,
som slets sönder av en hel del skadeavbrott. Det saknades den där uppsjön av vassa lägen. Men för min del kan jag med glädje återblicka på denna sortens minimalistiska
vinster. Sparsmakat men utsökt.

 
Markus Rosenberg blev utbytt, kanske lite överraskande, minuterna efter målet. Gische fick överta bindeln. Efterspelet verkar tyda på att Mackan missar sjöslaget uppe
på Västkusten mot Göteborg, så frågan är om Gische får behålla förtroendet, eller ifall Kári Árnason vikarierar. På tisdagens stängda träning så exponerar nog Kuhn också upp sittval av startelva. Jag funderar allvarligt på att bryta mig in för att stilla min nyfikenhet.

 

 

Tre stjärnor:

 

Rakip 1604243 Erdal Rakip:
Tog vara på chansen och ställer nu faktiskt frågan på sin spets huruvida han är en startman centralt. Visar upp en stort kämparhjärta samtidigt som han blir bättre och
bättre på att värdera sin redan goda teknik. Kombinerade med mittfältskollegor och ytterbackar. Tog initiativ både centralt och flankerande.

 
Eikrem 1604242 Magnus Wolff Eikrem: Breddade sin högerkant stundtals väldigt tydligt men agerade spelförande över hela mittfältet. Visar en tidigare ej skådad defensiv ådra med
både dedikerade hemåtlöp och uppoffrande glidtäck och glidtacklingar. Härligt att hans självkritiska hållning ger utvecklande effekt.

 

 
Konate 1604241 Pa Konate: Visade upp ett bredare register framförallt under första halvlek då han gång på gång var den som tempoväxlade anfallen från sin kantposition. Faktiskt en
förvånansvärt bra teknik i situationer med hög fart och stress. Ställdes väl kanske inte för någon anstormande offensiv mot sig, men löste uppkomna situationer.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Min sorts tivoli

Det kanske kändes krystat. Det kanske kändes tråkigt. Det kanske kändes som slöseri med offensiv arsenal. Men det kanske även känns så jävla mycket bättre med tre tunga poäng från ett småstadslag som har den ofina förmågan att ofta göra några av sina bättre matcher per säsong mot just oss. I pausen så malde C-Mores studio på ett resonemang om att underhållsvärdet var minimalt. Nällorna på dem. Tre poäng är det enda som betyder något. Vill man ha underhållnings så kan man gå på tivoli. Min sorts tivoli är att se Markus Rosenberg skina upp i intervjumikrofonen efter att tre blytunga poäng var i hamn. Sätt upp mig på en prenumeration på det åkbandet!

 
Jag var sugen på att bara rocka röven av tagentbordet så fort de tre poängen var i hamn. Att vara först ut med mina åsikter om matchen. Men så blev det inte. Istället bara insupa känslan att vinna igen. Två raka torskar i två förväntade förluster nöter ner ens yttre försvar. Som ett gerillaband som går till attack och sabbar dina utposter, mest för att slösa med din tid och få dig på sämre humör. Ut med hunden. Det där hemska oket var nedmonterat. Den malmöitiska kvällen bet ifrån, men vem fasen bryr sig om sådana saker, när Stadionparken inbjuder till en slumrande Malmö Stadion och Nya Malmö Stadion som stilla tycktes ligga och spinna.

 
Att slå Elfsborg borta är inget som görs på beställning. Nä förresten. Jag hoppar ur naivitetsbubblan och stryker under att ingen match i den här oberäkneliga sammansättningen av lag innebär inhåvande av enkla poäng. Därför är jag glad, att Malmö visade en mognad och en stor tro i att gemensamt hålla sig till en så tydlig matchplan som Allan Kuhn med uppbackning ansett att matchen krävde. För den här fullpoängaren igår (samt Djurgårdens fortsatta Golgatavandring i derbysammanhang) gör att vi trots allt inte på något vis sitter i någon utsatt position. Klart som fasen att man ska agera utifrån analys av det egna spelet, men att svulsta upp allt för onödiga åtgärdsplaner med allt för stor grad kris inpumpad är bara fel. Malmö har väldigt mycket kvar att arbeta på för att fullborda det spelet som man eftersträvar. Men uppe i Borås visade man med önskvärd tydlighet att man kan spela cyniskt. Utan prestige och istället anpassa sig utifrån rådande förutsättningar.

 

Malmö FF är Malmö. Det är så förbannat att konstatera. Varje gång! #Tjåckholmsderbi

Första halvlek var kanske svagt lutande åt Elfsborg. Men vi märkte av prioritetsordningen. Defensiv fokus härskade och den strukturerade uppställningen gav tillfällen för att genomföra önskade understöd. Hemmalaget hittade inte mängder med möjligheter att triangulera sig igenom och med detta så uteblev chanserna. Man hade någon lite uppstickande chans, som den screenande hörnvarianten, som kunde resulterat. Men trots allt; den här sortens avtrubbande av Elfsborgs offensiv är inte vanlig i mötena mellan lagen, framförallt inte på Borås Arena. Sen så går det ju inte heller att komma ifrån att den himmelsblå offensiven var väldigt tandlös (alltså tannalös; här måste göras något; denna skånska termen borde ersätta den rikssvenska varianten!). Anders Christiansen var helt för osynlig och Oscar Lewicki har inte riktigt drivet i sig för att kunna starta upp den sortens sprudlande bolltrillande som Malmö FF 2016 borde kunna prestera.

 
Inte heller direkt i andra kunde man se att Malmö började tumma på sin dedikation till dagens budord. Men prescis som tidigare i år så accelererade Malmö långsamt men stadigt. Bollar knycktes och bollar fördelades smartare. Spelare rörde sig mer utan boll och växte när motståndet trubbades av. Jo Inge Berget hade ingen jättedag på vänsterkanten, vilket kan tillskrivas ett par olika faktorer, men främst så var Yoshimar Yotúns frånvaro en betydande del. Erdal Rakip gjorde det hyfsat på sin ovana position och fick ett par bra överlappar från Anton Tinnerholm. Men en tydlig vändpunkt blev när Magnus Wolff Eikrem fick stiga in på arenan där han gjorde två stutar i en omskriven match i fjol. Vargens tassande och sluga bolltouch passade perfekt in i matchbilden. Hans tillskott gjorde att himmelsblått vädrade blod och rätt vad det var högg man på en våghalsig och något missriktad passning. Det är jobbigt att ta sig ur eget defensivt hörn. Den gode Jörgen Horn fick lära sig detta när han hjälplöst såg på då Wolff Eikrem serverade Rosenberg en synnerligen välbehövlig måltid (fan den var kass, men ibland kan man inte låta bli!). Detta gav till slut poängpotten till Malmö.

 
Bra insats från klacken! Inte den mest månghövdade skara men alla röststarka på plats som slet växte in i matchen och gav en härlig ljudkuliss för oss hemmafetton.

 
Nu väntar en vecka där Kuhn behöver hitta ett sätt att ta sig an serieledande Djurgården. Järnkaminerna har ett vasst anfallspar i Mattias Ranegié och Sam Johnson som måste neutraliseras. Mot Hammarby visade man att kantspelet borde utgöra ett hot. Himmelsblått får klara sig utan avstängda Karí Árnason och Christiansen. Hur sorteras Wolff Eikrem in i leken? Får Guillermo Molins en ny chans efter en ganska osynlig insats? Eller omdisponeras han till kanten för att släppa in Rakip centralt? Eller kommer Enock Kofi Adu in som en outsider från ingenstans, gör en fantominsats och får upprättelse?

 
Funderingarna är många. Just nu fortsätter jag att mysa lite till. Mysa över en defensiv fullträff. Ja, det finns många olika sätt att känna tillfredsställelse.

 

 
Tre stjärnor:

 

Bengtsson 1604183 Rasmus Bengtsson: Smart och resolut. Tar inga förhastade beslut och visar rutin vid de få tillfällen Elfsborg kom med fart in i straffområdet. Med ett uppställt försvar framför sig, där han och kollegan i mittlåset behöver försvara under reträtt, så är Rasmus en av seriens bästa defensiva ankare. Bra i luftrummet som vanligt. Funkade bra med Árnason idag.

 

 

Konate 1604182 Pa Konate: Gick in och levererade precis den sortens solida insats som önskades. Följdsam och överarbetade inga situationer. Understödde inte Berget speciellt mycket i offensiven, men matchplanen krävde annat vilket Lorensborgsexpressen noggrant höll sig till. Inga spektakulära framträdande men ett välbehövligt enligt-boken-agerande på en position som Elfsborg hoppades kunna utnyttja.

 

 

Eikrem 1604181 Magnus Wolff Eikrem: Till skillnad från annan betygsättning så behöver du inte ett visst antal minuter på Himmelsblågg för att få ta del av stjärnorna. Eikrem hoppade in och tryckte in lite avighet och passningskvalité som visade sig bli matchvinnande. Sanslöst altruistiskt att servera Rosenberg, trots sin egna frysboxsituation.

 

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Katarsis

Effektivitet. Det pekar mot en säsong av sönderskallade ansikten i supporterled.

 

Första halvleks sävliga inledning följer i ett nästan vanemässigt mönster. Denna kväll berikades vi med ett par minuters glöd, där Guillermo Molins kunde fått sätt lite extra magi direkt, men Tommy Naurin plockade upp bollen strax före den slank in. Han skulle komma att göra sin bästa match mot Malmö någonsin. Hade man trott på sådant så hade man säkerligen kunna härleda detta till en smörjelse från självaste Fredrik Sundfors, MFF-dödaren i början på seklet. Därefter så blev allt vekt. Spelarna tycks inte vara tillräckligt insatta hur de ska komma upp i press, och vad händelsekedjan skall göras. Självfallet har de någonstans Allans dragna pilar och streck men detta är något helt annat än att omsätta det i realitet. Nu vet jag att det är milsvida skillnader i i kommande jämförelse, men presspel tycks ta en ansenlig mängd tid att implementera. Som coach i en annan bollsport (innebandy) så har jag försökt trycka på vikten av högt försvarsspel under snart 10 år, men likväl så är det svårt att gardera sig för specifikt uppkomna situationer. Det sitter i ryggmärgen på spelarna att det är bättre att sjunka och täcka ytor. Problemet är att det måste göras konsekvent. Antingen trycker man eller faller man. Antingen trycker alla eller ingen. Inget jäkla mellanting. Det är svart eller vit som gäller i presspel.

 

Sundsvalls ledningsmål uppkommer genom lite kollektivt naivitet. Malmö stirrar boll och viker ner sig i två situationer på rad. Johan Wiland på smärtsam mellanhand och ännu en gång var det dags för en uppförsbacke. Efter en dryg halvtimme så började Malmö få ordning på bollvinsterna och den offensiva kreativeten. Anders Christiansen rev till sig ytor och yttrar med backar var aktiva. Målet, som måste sparas in i lyckad-pressa-högt-mappen, måste tillskrivas Yoshimar Yotún som smäller på innan Sundsvallspelaren hunnit avläsa fältet. Smart chip och förträffligt timing från den gode Molins som visade att Vidar Örn Kjartansson behöver höja sig för att hålla honom utanför startelvan. Molins match blir helt klart godkänd.

 

Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS
Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS

Andra halvleks dominans pekade mot att det skulle trots allt bli tre poäng. Malmö var numret större och chanserna saknades inte. Erdal Rakip fick möjligheten att komma in och gjorde ett förträffligt inhopp. Pigg och företagssam. Han funkade bra i samspel med Anton Tinnerholm som visade offensiv hunger och fyllde på för fulla muggar. Men i sedvanlig ordning saknas där ett par teskedar kvalitétskontinuitet. Detta, tillsammans med den något oberäkneliga bolltouchen, gör att Tinnerholm inte är internationellt gångbar ännu. Älskar verkligen Antons hela bidrag och hoppas verkligen att han kan få understöd från staben att utveckla de här bitarna.

 

Jo Inge Berget grämer sig såklart rejält för att han inte kunde peta in returen på Christiansens skott, efter Rakips öppnandeskarvning. Det är svårt att se vart hans tyngpunkt ligger i precis det ögonblicken men det går såklart att ifrågasätta ifall han inte borde petat till den med vänster bredsida istället. Örn Kjartanssons inhopp blev inte den frälsning som behövdes heller. Enligt skribenter på Himmelsriket så var han dessutom väldigt snabb ut ifrån plan så fort matchen tog slut. Ogillaknappen på det.

 

Osså kom det där jäkla målet. Från ingenstans fanns där en korridor för kvicke Shpetim Hasani, och Rasmus Bengtsson var inte ens nära att hinna upp honom. Wiland känns något seg i beslutstagandet hur han ska bemöta friläget, men Hasani gör det han ska. Ska Kári Árnason ha frispark i förstaläget? Domaren Johan Hamlin, svartskrudad och med auktoritet som en sothöna (ja där var både duvor, måsar och ett antal mesar ute på mattan i denna ornitologiska fest, så varför inte iklä rättskiparen en fjäderdräkt) hade flera riktigt märkliga beslut igår, men vad gäller duellen som föregår vinstmålet så gör han enligt mig helt rätt. Är tämligen trött på frisparkar när en spelare har valt sin yta och blir påklättrad bakifrån och får domslutet emot sig. Hoppas resten av domarkåren kan enas om hur sådana situationer skall bedömas.

 

Med målet gick luften ur Norra. Totalt. Jag själv, som kände en god sångenergi genom hela matchen, försökte mana på en motgångens syrlighet. Men kallduschen var brutal faktiskt. En något naiv föreställning om ett att ett så stort chansövertag måste rendera sprack som en tuggummibubbla och kletade ner hela alltet. Som vanligt var där ett gäng som produktivt nog valde att prioritera hemfärden före att mana på när det som mest behövs. Kalla mig lättkränkt men jag tycker det är ett jävligt B beteende. Nällorna.

 

”Om Allan går måste Daniel gå” var ett resonemang som lyftes igår. Just nu känns det skit. Men lite jäkla tålamod måste vi faktiskt ha. Hur ogärna man än måste erkänna det. Alla lag är ute efter en framgångsrik kontinuitet. Två förluster på rak smärtar. Det smärtar att vi kanske inte insett tidsåtgången för att sätta Kuhns spel. Där finns svagheter i spelidén kontra spelarmaterialet. Men inte så brutala som vissa vill få det till. Det handlar om att kunna ta sig an ett stort antal situationer på ett så rätt sätt som möjligt. Beslutslagande 101. Det gäller att knyta fickan och inse att vi vinner matcher som Sundsvallskampen de flesta gångerna. Men tydlighet, noggrannhet och framförallt effektivitet.

 

Nu väntar ett gäng matcher som på pappret är betydligt tuffare. Jag vill tro att detta är bra. Vägrar att ge upp hoppet om en tillfredsställande säsong (Topp 3) utifrån det här. Jag är trots allt uppvuxen som motgångssupporter Lite själslig rening hos alla inblandade på plan, i båset och på tribunerna. Sen återvänder Stormen till Borås.

 

 

Tre stjärnor:

Tinnerholm 1604113 Anton Tinnerholm: Satte ansikte på tanken med offensiva ytterbackar. Varierar tidiga inlägg med tramp på utsidan. Vann ett antal sådan man-mot-man dueller. Stänger till sin defensiva kant betydligt bättre än sin kollega på vänster.

 

 

Rakip 1604112 Erdal Rakip: Kom in med energi och företagsamhet. Bjöd på matchens delikatess med touchen som friställde Christiansen. Om inte Adu skall testas centralt så vurmar jag för en startplats centralt snart.

 

 

 

Molins 1604111 Guillermo Molins: Ser betydligt mer lovande ut nu än under förra säsongen. Känns lättare och rörligare och är en måltjuv som uppenbarligen behövs. Kanske dags att testa som yttermittfältare inom kort.

 

 

 

”Vi lämnar aldrig vårt KÄRA LAG”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Krypa till korset

Det blev inget lyckat korståg. Hade det varit medeltid så hade man vid eventuellt överlevande och återkomst högaktningsfullt fått be om ursäkt inför kyrka och krona som förhoppningsvis kunde ge dem sitt förbarmande och skona deras liv i utbyte mot degradering, stupstocken och evig bespottning. Nu är åtminstone förlustnollan utraderad så då behöver man inte gå runt och tycka att det vore fantastiskt om den kan hålla sig. Och dessutom har hela truppen berikats med erfarenheten av att inte gå in i en viktig uppgift utan att vara fullt fokuserade. För där var verkligen gott om sekvenser som saknade fokus. Har Malmö inte det, så tappar man kvalitén som skall vara den stora plusfaktorn som två års CL-plånka genererat.

Skriv in en klausul vid utlåning av spelare. Man spelar inte mot laget som man har kontrakt med. Jag tror inte jag behöver vidareutveckla den punkten mer va? Och om det är förbjudet att lägga in en sån klausul så kan nån hutta sig i nällorna.

Det tidiga målet, som faktiskt var en delikatess från Rasmus Bengtsson vad gäller avvägd bolltouch, gav inte alls den injektion man hoppades på i det himmelsblå rullet. Istället för att kunna spela med gott bolltempo har försäkra sig med ett par hängsler genom ledningen, så lät man nykomlingens entusiasm breda ut sig över den välbesökta vallen. Jönköping fick faktiskt utrymme för sin positiva fotboll och de använde sig av de där extra tiondelarna till att rulla upp enkla kombinationer utan att klydda. Boll kom till spelare i fart till skillnad från MFF:s något bolltrampande och statiska ägande.

Pawel Cibicki var stentaggad att prestera. Det sågs direkt. När Kári Árnason hade otur med både balans och mullvadshögar så borde ettan ha suttit men istället blev det lite flipperspel som senare ledde fram till det oundvikliga. Han kunde inte riktigt kontrollera känslorna. Ledsamt kanske, men det fanns andra saker att vara betydligt ledsnare över. Försvarsspelet var vid flera tillfällen helt för ostrukturerat och misstajmat. Johan Wiland stod på fel fot på förstamålet, andramålet är välplacerat men kanske hade gått att nå, med tydlig reservation. Däremot så anser jag nog att tredje målets utrusning kunde gjorts bättre. Det kändes helt för uppenbart att det skulle bli en lobb, efter att Erdal Rakip gjort en förra veckan, och den gode Pawel typ är Brother-from-another-mother med honom. Men det är såklart jäkligt lätt att påpeka över datorskärmen. Hoppas verkligen att Wiland får gå in och göra ett par viktiga ingripande i nästa match. Rakip kom enligt mitt sätt att se på det, inte riktigt rätt in i yttermittfältsrollen. Där är lite sparsmakat på riktiga yttermittfältare i truppen. Han ska nog främst rikta in sig på att konkurrera Oscar Lewicki och hoppa in med halvtimmen kvar så ofta det går. Oavsett hur skadad foten var så var Magnus Wolff Eikrems andra halvlek okej. Bollen damp ner hos honom några gånger i slutet men han kunde inte knö den igenom den tätbevuxna skog av Jönköpingben som fyllde straffområdet.

Vanligt förekommande fenomen. Nån ska bära hundhuvudet. #alltidensyndabock
Vanligt förekommande fenomen. Nån ska bära hundhuvudet. #alltidensyndabock

Där blev en anstormning i slutet, inte minst beroende på Jönköpings utvisning. Men denna gången räckte det inte med en forcering. Jo Inge Bergets mål kom visserligen i rimlig tid men man saknade den kugghjulseffekt som behövs för att alla beslut och rörelser ska samverka och tillverka ett mål. Det behövs en rejäl översyn för detta var långt ifrån sista gången detta året där Malmö behöver trimma anfallsspelet för att kreera luckor genom tätt stående försvar. Kryss vore kanske rättvist utifrån lagens prestationer under matchen men dessbättre, utifrån ett det sportsliga perspektivet, så är inte fotboll någon formel där faktorer är proportionerliga mot vissa utfall. Malmö gick på pumpen mot ett Jönköping som omsatte två av sina tre giftiga lägen och därtill konstrade fram ett bevingat skott när de gavs tid i fördelaktig position. Falkenberg 2015 over again. Men den gången tog vi en pinne. Denna gången blev vi utan.

Som vanligt efter en förlust så skönk nivån ett antal verbala måttenheter när det gällde rättfärdig men konstruktiv kritik på sociala medier och fanforum. Även om jag såklart är mot det så finns det ingen större vits med att plocka massa billiga moraliska poäng genom att raljera över det. Men det tar verkligen på ens supporterskap att se det sitt favoritlag, med solklart bäst förutsättningar, prestera en sådan tandlös insats. Det är just det här som liksom är insatsen med att få känna sig sådär helt jäkla övereuforisk stundtals. Denna kväll fick vi betala tillbaka lite av Salzburginsatserna. Hur gärna man än vill slita av sig matchtröjan och halsduken så samlar sig tankarna ganska snart. Vi är många som är Malmö FF. Vårt gemensamma hjärtebarn är ingen finit sak. Där kommer en ny chans och utifrån att bara en femtondel av Allsvenskan är tillryggalagd så handlar det bara om att repa nytt mod. Skit i att det var första gången vi torskade mot J-Södra uppe på Stadsparksvallen. Skit i att kommentatorerna älskar när underhundarna lyckas stjäla köttstycket framför alfahannen. Skit i oneliners från troll på sociala medier. Det är en mental process som man tyvärr måste hitta en personlig handlingsplan för. Hur gärna man än vill undvika den.

Tre Stjärnor

Pawel Cibicki är väl den egentligen trepoängaren idag, men det funkar inte på det viset. Alltid svårt efter en förlust som denna men här är min bedömning.

 

Rosenberg 1604063 Markus Rosenberg: Minst sämst i bortapremiären. Har ett driv och en tyngd som kräver stora resurser för att mota. Borde fått mer domslut med sig om inte hela Sverige bölat och därmed satt honom på en annan bedömningsnivå. Kunde blivit poänghjälte i slutsekunden men det ville sig inte denna kväll.

 

 

Christiansen 1604062 Anders Christiansen: Glimtvis dominant under första halvleken men föll ifrån ju längre matchen led. Välriktat inlägg till ledningsmålet och tycks poppa upp överallt på banan.

 

 

 

Lewicki 1604061 Oscar Lewicki: Anser att han skötte sitt jobb okej i det tysta. Hade skärp till det till viss del ifrågasatta passningsspelet. Försöker fördela i slutet när det är trångt runt straffområdet.

 

 

 

”De e regn över Möllan. Vi har förlorat igen”

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg