Elmiminering

Kalmar verkar vara ett lag som i det stora hela inte vispar upp en känsloorkan när de kommer på tal. De har snarare blivit ett respektabelt lag som blivit synonymt med ett oscillerande i Allsvenskans mittenparti med relativt profilstarka nyckelfigurer och den nästbästa arenan i södra landsänden. Ja, de tar sitt tydliga ansvar för svensk fotboll genom att spela på gräs och rätmätigt ignorera den logistiskt möjliga dopingen som gladeligen bordläggs av desperata lyckosökande deltagarlag.

 

På förhand så spådde Kalmars säsong både kunna bli himmel eller helvete. En Elm-triad tillbaka skulle kunna boosta vilket lag som helst, utifall de kunde frambringa sin något fallnade glans. Hittills så har dock 2016 inte blivit den kickstartern som man hoppades på, även om man glimtvis kunnat skönja brödernas spetskvalitéer. Istället så har rubrikerna främst handlat om en skriende tom kassakista och han som kom att tillfälligt mätta den, Marcus Antonsson. Våren 2016 så blev han synonym med att bära ett allsvenskt lag på sina axlar. Killen gjorde mål på mer eller mindre allt och ordnade på egen hand flertalet av de sparsmakade poäng som småläningarna tagit.

 

Men nu är han i Leeds. Som dessbättre även norpade Mikael Antonsson så vi himmelsblå slapp att ha magsår över en eventuell värvning av honom.

 

Biljettbarometern påtalar att suget inte tagit semester utan en respektabel skara kommer få se ett Malmö komma till spel för första gången någonsin utan en enda spelare som först och främst vill etikettera sig som yttermittfältare. Rodic är borta lika snabbt som han kom. Även om det är ordlekande på mediumnivå så är det ändå ögonbrynshöjande att Kuhns ovilja att prioritera den breddande och kvicka vesslerollen på kanten. Istället fortsätter man att förfina ytterbackarnas deltagande i offensiven. I en intervju med Fotbollskanalen påtalade Kuhn att både Svanberg och Yotún kunde lira ytter vid behov. Spännande att höra. Känns härligt att man har så stort förtroende i en sjuttonåring så att den sprängfulla pengapungen får fortsätta baxna. Det sänder också svallvågor nedåt i leden. Du kan ta dig in i MFF via de egna leden. Svanberg väntar på sin Stadionpremiär efter assistinhoppet mot Östersund. I en någorlunda stabil ledning så hoppas jag att Berget kan få avnjuta slutminuterna med något läskande från båset. Peruanen hade också varit intressant att se mer än 10 minuter i ledning. Yotún har en bolltouch och ett spelsinne flankerat med sin speed som känns gjutet för att både stövla innåt på Kuhnsk önskan men även stövla utsida och mata inlägg i luften och längs backen. Men han behöver få känna på rollen i matchtempo. Å andra sidan så är det nog bara att ha lite tålamod; med den frekvensen de gula korten regnar och konstgräset skördar sina offer så slår säkerligen min stilla önskan in på sikt.

 

Nyckeln i eftermiddag tycks vara utkristalliserad till att fortsätta vara täta i försvaret. Fem nollor och sex av sju vinster talar ett tydligt språk där Kalmar kommer bli beroende av att deras bitvis kreativa offensiv behöver vara högsommarhet. Samtidigt så kan denna komma genom väl avvägda bollar som brunkas in via fasta situationer. Elmarnas påverkan på matchen skall hållas till att se miserabelt uppgivna ut, och därmed boosta himmelsblått än mer.

 

Mål framåt känns som något vi gör, även om antalet inte är i paritet med vad som skapas. Där finns en mängd olika aktörer som kan spetsa hål på en smålänsk defensiv, som på sistone även blivit av med korsbandsskadade Viktor Agardius. Tinnerholm var brutalnära att bli segerskytt mot AIK. Är det dags nu månne?

 

Utanför eftermiddagens lag är den fortsatt skadade trion Safari, Vindheim och Sana. Allihopa tränade på i varierande skala under veckan och närmar sig comeback. På målvaktssidan vikarierar redan CL-avklarade Marko Johansson. Jag tror Malmö har hittat en jäkligt spännande framtidsman mellan stolparna. Frågan är om han är så vass att han kommer gå förbi Fredrik Andersson redan under nästa år.

 

Femtonde omgången. En seger idag och vi har bara tappat 11 poäng på seriens första halva. Kändes svårt att tro efter avgrundsförlusten mot Sundsvall.

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förväntad startelva:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
VM Eikrem
VIM Adu
HIM Christiansen
HM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: Johansson, Carvalho, Yotún, Brorsson, Rakip, Svanberg, Bergqvist

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Sommardåd

Jag har tagit ett nästan omitiverat långt sommaruppehåll från MFF-präntande. Det var en lite udda vändning att gå från att grubbla MFF under otaliga stunder varje vecka till att faktiskt omsätta det i någon form av prosaisk rappakalja. Det senaste inlägget kom att handla om den värsta sortens sommarförälskelse, där jag på allvar trodde att där fanns en koncentrerad droppe av plausibilitet att den långe kunde landa i Malmö till hösten. Såklart rann denna ut i den naiva sorgmodets träsk, men till skillnad från prins Atreyus häst i Oändlighetens Historia så trampade jag mig snabbt ur sörjan. Tålamod är en dygd. Och dessutom är ett sommarlov som serieledare en jävligt triggande tanke som faktiskt kan åsidosätta Zlatans vara eller icke-vara. Ingen, inte Zlatan, inte Gische, inte ens Hövdingen är större än klubben.

 

Ikväll är det dags igen. Den här perioden av säsongen skall inte underskattas. Vi behöver inte gå längre än förra året för att inse att det var här Malmö faktiskt reellt blev avhakade. Nu sitter vi i ett bättre säte, men en annan jinxande faktor är MFF:s vanligen bedrövliga spel efter speluppehåll. Ännu ett spöke av kaliber för Ghostbuster Kuhn att tvinga ner i den getingrandiga fällan.

 

Serieettan tar emot serietrean. Japp, precis så är det. Örebro har gjort en stark vårsäsong och smugit med i toppen utan att försynt be om ursäkt. Med Astrit Ajdarevic som speluppläggare så har spelet blomstrat ut ur Axéns filosofinspirerade skägg. Pollineringen började redan förra sommaren och efter en spirande höstsäsong i fjol så kanske man klarar av att hålla ut en en Europaplats i år- I offensiven har Kalle Holmberg och Elfsborgsaktuella Daniel Gustafsson lyckats virvla upp flertalet konkurrenters försvarslinjer. Den i vintras MFF-aktuella Alhassan Kamara finns fortfarande tillgänglig och skulle såklart med hjälp av Murphys lag bli en jäkligt otrevlig överraskning om han få speltid. Kan man förvänta sig en icke-bussparkerande matchplan från motståndet? Eller åtminstone bara en minibuss?

 

Hur kommer Allan att matcha laget då? Vilka bitar av spelet från vårsäsongen hoppas vi sitter kvar och vilka detaljer behöver ytterligare näring för att nå den potential som finns?

 

Först och främst så hoppas jag att Malmö kan fortsätta ha intentionen att spela ett högt presspel i återerövringsfasen. Även om det inte blev så radikalt som det pratades på förhand så lyckades man efter de inledande förlusterna på Jönköping och Sundsvall anpassa de frejdiga idéerna till ett jordnära men ändå jobbigt effektivt sätt att stessa motståndarna till misstag redan innan de fått läsa av alternativen framåt i banan. Mål, som exempelvis det mot Elfsborg, som orsakades av att man stod högt på en till synes förlorad boll, är enkla mål. Och med årets himmelsblå upplaga finns där kvalité att plocka de här hjortronen.

 

Kuhns filosofi med höga ytterbackar resulterade i omställningar bakåt där backlinjen fick rejäla problem. Han valde att backa, med rätta, på den här punkten. Men någonstans vill jag ändå att han fortsätter att vilja använda backarna offensivt. Problemet ligger inte i utgångshöjden eller frekvensen på löpningarna, utan snarare omdisponering av rollerna på ett tydligt vis. Det är såklart omöjligt att dealjplanera för varje scenario men ifall Tinnerholm, Konate eller annan ytterback tar klivet uppåt så ska åtgärdsplanen vara välsmord. Gör inte av med bollen i onödan såklart, men går man miste om den ändå så måste prioriteringarna vara oerhört distinkta. Metrar i sidled eller stötvinklar kan vara förvånansvärt avgörande.

 

En tredje aspekt jag gärna ser fortsätter att förverkligas med start mot närkingarna är ett genuint våga stöta in i straffområdet med mittfältarna. Det får inte vara så att när Rosenberg, Kjartansson eller annan gör sin gubbe så finns inte hjälpen tillgänglig. Christiansen har infört en ny dimension av detta i Malmö FF, men nu vill jag se resten av innermittfältet också hänsynslöst befläcka motståndarstraffområdet med sin närvaro. Kan man hoppas se Adu störta mot förstastolpen på ett helt orimligt vis?

 

Tyvärr blir där ingen startuppställningsgrafik idag då Windows 10-uppdateringen (som jag väntat länge med men råkade klicka på av misstag till slut) ofint nog stulit den font som jag använde till de små spelikonerna. Blir ett problem att lösa, förhoppningsvis i svallvågorna av en magnifik himmelsblå insats. Ett sommardåd som får oss att tänka tillbaka på de föregående två somrarna som sköt Malmö en bra bit in i framtiden. Ett sommardåd som ytterligare höjer temperaturen i jakten på att sitta överst på tronen igen. Ett sommardåd som med önskvärd tydlighet visar att Malmö aldrig lägger sig ner och dör.

 

 

Förmodad startuppställning:

Mv Wiland

HB Tinnerholm

HMB Bengtsson

VMB Carvalho

VB Konate

HM Eikrem

HIM Adu

VIM Christiansen

VM Berget

HF Rosenberg

VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Rakip, Svanberg, Rodic, Bergqvist

 

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg

Trea på Söder

Just i detta nu är jag inne i en flytt. Det är mycket som tar tid. Men det ska göras för ingen kommer göra det för mig. Oavsett. Det blir en fyra på Blekingsborg. Malmö FF valde istället en trea på Söder.

 

Det var inte storslaget. Det var inget som kommer inspirera framtida skalder där de lyriskt komponerar vers på hexameter om den himmelsblå insatsen den 18:e maj 2016. Men det var ett förbannat skönt trygghetsbesked. Efter en inledning som dränktes i avgrundssorg av Magnus Wolff Eikrems missade öppna mål och försvarets troglodyttröga uppfattande och agerande vid Hammarbys ledningsmål, så blev det ju faktiskt bättre. Vidar Örn Kjartansson tog chansen att sätta tillbaka matchen i likaläge. Svag insats av hans försvarare, men det är precis sånt här som en boxmålskytt ska kunna ta tillvara på. Och därifrån grep Malmö tag i matchen. Tio förlorade minuter följdes upp av en kreativ lagkomposition som tryckte ner Hammarby. Och när de bad om halvtid så serverades de istället en bitter gammeldansk. Eller tja, det var ju inte Ulrich Vinzents men en som jag mer än gärna ser bli vår nya gammeldansk. Anders Christiansen gör en jätteskillnad med sin riviga närvaro och är verkligen en nyckelspelare om Allan Kuhn på sikt ska kunna implementera sitt mer pressbetonade spel. Han får gärna vara kvar ännu fler ur än Ulrich! Klockrent med ett sent mål, dessutom efter att ha hamnat i underläge tidigt.
 

HR 20160521 MODDOsså tar vi en obligatorisk avhyvling av trädgårdsmästaren uppe i Badkaret! Han har alltså lyckats lägga plast istället för gräs. Och dessutom en vedervärdig variant. Om nu plast inte skall förbjudas, vilket det borde, så kan man kanske åtminstone enas om en nationell standard som gäller i Allsvenskan och Superettan. Att uppgradera till bästa möjliga plast är en kostnad som plastklubbarna bör kunna avvara. De dopar sig ju ekonmiskt varje år genom att investera planskötselpengar i spelartruppen. Så varför inte slå två flugor i en smäll och förbättra sin plan samtidigt som man med ärlighet kan gå ut och säga någon klyscha i stil med ”I år kommer vi satsa på våra egna produkter”. Kontentan av SvFF:s inkonsekventa och valhänta handerande av den eskalerande underlagssituationen uttrycker sig extra tydligt på Tele 2 Arena. En evenemangsarena där publiken får det dem ska medan spelarna erbjuds förutsättningar som skiljer sig diametralt från vad de tränar på. En sann styggelse.

 

Andra halvlek blev speciell. Hammarbys läktarstöd malde på fördelaktigt och Malmö blev passiva. Förvånansvärt tillbakadragna och en lätt känsla av obehag kom krypande där man våndades, som en hjälte i Badkaret eller ett laptopfetto. Malmös segermål var ett av andra halvleks få tillfället där man använde sin betydligt tryggare förmåga att lirka genom bolltempo. Nästan 20 passningar inom laget innan Markus Rosenberg på känsla la in bollen så Eikrem kunde radera ut sin miss från matchens begynnelse. Kul att se att backlinjen hade en roll i passningskedjan där man stekte ett aktivt Bajen. Att ha bollsäkra och bolltempohållande backar både i uppspelsfasen och som bakersta nivån i en upprullning gör hela anfallsförfarandet bättre.

 

Dessvärre kom reduceringen tämligen direkt därefter och nu fick Grönvitt om möjligt än mer energi. Man värpte fram ett par riktigt fina lägen, men Johan Wiland hade koll på läget samtidigt som siktet inte var tillräckligt. Malmö å andra sidan blev löjligt passiva och uppstressade. Som professionell fotbollsspelare, så är Clock Management ett begrepp som borde avhandlas och arbetas efter. Då snackar jag inte om att filma sig till en massa spelavbrott eller liknande trams. Däremot så bör man inse att klockan är ens kompis. Inte ta onödiga avslut långt utifrån, som är dömda att misslyckas. Det är klart att man bör gå i ett motanfall om man bryter motståndarnas speluppbyggnad, men därifrån så bör man prioritera att faktiskt äga bollen. Inte minst när man är ett betydligt skickligare lag på denna posten än vad det andra laget är. Gå upp på offensiv tredjedel. Rulla runt och tvinga hem motståndet. Finta med några pseudoattacker och vänd istället tillbaka på bollsäkra mittfältare som kan byta kant.

 

Sammantaget är det många spelare som gör en fin insats. Hammarby gör också en ganska bra match. Så media kan fortsätta hylla deras kämpartakter. Imorrn vankas det ny match. Falkenberg skall utsättas för en omild behandling.

 

 

Tre stjärnor:

 

160517 3 Christiansen3 Anders Christiansen:
Vår smukke dreng gör inte bara ett mål som kan exemplifiera vikten av att fylla på i boxen med fler än bara spetsanfallaren (vilket Eikrem snappade upp snabbt till 1-3-målet). Jag har redan rosat honom ovan men kan tillägga att han hittills inte gjort någon dålig match i år, utan har en hög lägstanivå. Klockren i sina randomiserade stötlöpningar som får motståndarna att göra i brallan.

 

160517 2 Lewicki2 Oscar Lewicki:
Frågetecknen haglade när startelvan läckte ut. Och det fanns väl en liten uns misskommunikation i Hammarbys ledningsmål. Men därefter steg Oscar om en raket! Spelade klokt på positionen han tydligen huserat lite grann på under ungdomsåren. Välavvägda medföljningar framåt, oväntat bra bra inlägg och tillräcklig i defensiven. Om där inte blir en försäljning i sommar så kommer Andreas Vindheim verkligen behöva jobba stenhårt får att hitta in på bänken.

 

160517 1 Adu1 Enock Kofi Adu:
Stundtals så bara slås man av hur Malmö kan ha en spelare som Adu i sitt stall. Som dessutom mest vandra runt i paddocken. Men sen så kommer man ihåg allt jäkla oslipade kontraktshanterande och inser att vårens bänknötande förhoppningsvis ovandlats av ghananen på ett ypperligt vis. Hamnar mycket sällan i trångmål, fantastiskt bollsäker och finurlig på ett smart sätt.

 

 

”De e Vargen, de e Vargen, de e Vargen – ni hör!”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Holografisk Häckenhalvtid

Ibland blir det sena blåggreflektioner. Det är lite av charmen. Försöker jag iaf lura mig själv att ni ska tro.

 

Det fanns såklart farhågor. Skulle Malmö sätta sig på för höga hästar med en överlägsen tilltro att denna gången skulle inte Häcken kunna göra så som de gjort de senaste åtta mötena? Eller skulle publiken sätta i vrångstrupen av något taktiskt genidrag? Den inledande kvarten visade upp två jämlika lag som turades om att ha bollen och visade noll förmåga att kunna luckra upp ett motståndarförsvar. Det kändes riktigt tafatt och jag minns mig själv känna en genuin oro. Inte för motståndets kvalité utan huruvida Malmöspelarna på allvar visade upp det bästa de kunde frambringa. Men dessbättre så handlade det främst om en seg accelerationsfas som inte renderat i några tveksamheter vid starten på ett 110-häcklopp (På tal om inget så kan jag faktiskt på något sjukt sätt sakna alla den där tjuvstartsorgien som som snarare var regel än undantag vid vartenda mästerskap; försök som final). Malmö började äta sig in och gjorde det med rejäla bett.

 

Aptiten spred sig genom de himmelsblå leden. I princip alla spelare, undantaget Erdal Rakip och Anton Tinnerholm, såg riktigt glupska ut under andra delen av första halvlek. De nämnda var inte dåliga, men överskuggades av den kringvarande majoriteten. Oscar Lewicki och Anders Christiansen fick för första gången rollfördelningen att stämma, om inte perfekt, så flera trappsteg bättre än tidigare under säsongen. Mittförsvaret därmed också möjlighet att briljera. Kári Árnason var resolut och Franz Brorsson hängde med alla djupledslodande utbrytsförsök.

 

Islänningslossningen sipprade inte fram utan den blev som en fors om våren. Magnus Wolff Eikrem fortsatte att leverera omsättningsbara hörnor. Peter Abrahamsson kom tydligt på mellanhand och bollen gick över honom och hela fadderrullan och till slut fanns bara Vidar Örn Kjartansson kvar där, om vi ska använda oss av ramverket från ett klassiskt svenskt fotbollsreferat. Vissa undrade över hans pekfinger över munnen. Själv brydde jag mig inte det minsta faktiskt. Andra ville uppenbarligen hitta undermeningar. För min del är det helt okej ifall en spelare kan få berätta för sin publik att tålamod är en dygd.

 

När ettan kom så lät inte tvåan sig vänta. Han stod rätt och Lewickis uppoffrande luftduell blev en helt perfekt framspelning. Ifall man gnäller över vissa av den kortvuxne mittfältarens egenskaper så kan man i samma andetag uttrycka en stor vördnad för den aeriala timing han ligger inne med.

 

När tredje målet föll, på ett så ovanligt sätt som en kontring på en hörna (När fasen gjorde vi mål på det senast?) så kom tre fingrar upp på varje hand (ingen tumme och pekfinger; ser häftigast ut så) och jag började infernaliskt flaxa som ett annat jäkla psykfall. Om det här var balsam för mig vilket exponerade min sanna karaktär, så går det knappt att föreställa sig hur upplyftande hattricket bör varit för Vidar. Han har på sitt timida men självsäkra vis påpekat vikten av att få av korken på målskyttesflaskan. Detta har inte helt accepterats av en del tålamodsbegränsade anhängare och med den infekterade Guillermo Molins-situationen så har han lätt börjat skissas upp som 2016 års Dardan, vars fel allting går att hänvisa till.

 

Visar läktarinsatsen upp samma stigande formkurva som många av spelarna? Nej, där stannar faktiskt hyllningskören. Nummer 12 får godkänt för sina supportande kakafoni. Inte mer. Självfallet är det Kasta Spjut-ramsan som är det som kommer läggas i minnesbanken efter Häcken, match 1. Jag hade sett den florera på Himmelrikets forum och slöt snabbt upp i den. Där grymtades på olika håll att det var fel och rentav osmakligt att sjunga sådär. Föga förvånande i dagens superlättkränkta tillvaro. Oavsett så behöver Norra, med omgivande tribuner faktiskt rannsaka sig något. För lite bättre stöd kan vi gemensamt frambringa. Om det blir 1-2 halstabletter per person så må så vara.

 

Efter tredje målet så kunde Malmö ro hem segern utan några problem. Tinnerholm växte i andra halvlek och visade fina tendenser i sin offensiv längs kanten. Markus Rosenberg blev inbytt mot Kjartansson. Jag med många vet faktiskt inte riktigt varför men misstänker att lagledningen ville se huruvida hans baksida skulle hålla i matchtempo.

 

Och trots den sköna tremålsledningen så gjorde Rosenbergs utvisning att det inte blev en superglad hemgång. Kristoffer Karlsson hade tydligen modet att kommentera hur han tolkade händelsen, vilket är förståndigt. Men det raderar inte faktumet att en domare med kopplingar till nordvästra Skåne fladdrar oerhört lättvindigt med det röda kortet för Malmös lagkapten, omgången innan derbyt. Domartillsättarna bör ta ett skutt rakt ut bland nällorna.

 

Då har vi någon form av halvtid i denna veckobatalj. Inte på vanligt manér, då matcherna är resultatmässigt frikopplade. Det gäller att förstå att halvleken är ett hologram. Den finns inte. Det kommer krävas en ny prestation där 3-0 seger från i söndags är historia. Men likväl har Malmö hittat graalen. Man vet att man kan slå Häcken och man har fått ett par olika verktyg att använda. Jag hoppas att medan vi i supportersvansen ägnat tankeverksamhet över rättmätigt spy galla över Göteborgs kontrapudel, så har Allan Kuhn sönderdelat Häckenvinsten i smulor och noggrant sett över varje liten bits struktur. Optimera förutsättningarna från varje perspektiv.

 

 

Tre stjärnor:

 

160501 3 Eikrem3 Magnus Wolff Eikrem: Tokdominant med sin bollförsel. Serverade mackor till höger och vänster, vilket inte minst syns med två- plus en hockeyassist. Lyckas bemästra stora ytor över hela mitten trots sin flankerande utgångsposition. Slet vid varje bolltapp för att komma på rätt sida. Verkade gilla när hela hans beundrarflock tokade loss i ylkör på hörnorna.

 

160501 2 Lewicki2 Oscar Lewicki: Hittade ner i den rollen där han fungerat bäst, men gjorde det i en match som Malmö styrde. Brukar agera bäst när laget jämnt ansatt men här kunde han droppa ner och ge understöd till backarna på ett effektivt vis. Hoppas Allan går igenom matchen noggrant, då Lewicki ska agera precis så här. Bra i duellspelet och uppoffrande nickskarv på 2-0-målet.

 

160501 1 Kjartansson1 Vidar Örn Kjartansson: Känns lite småjobbigt att inte ge högsta betyg vid ett hattrick men så kan det vara i lagsporter. Verkligen på hugget matchen igenom. Kunde faktiskt blivit ännu fler bollar i mål. Smart framnosat var bollen skulle kunna komma vid båda hörnmålen. Oerhört precis löpning på Eikrems fina passning till det matchstängande målet.

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Den försvunna graalen

Då var det dags. Häcken står på checklistan. Vi har väntat på att få en ny chans att klå laget som är farligt nära att skaffa sig positiv allsvensk statistik på oss. Eller så har vi våndats över att än en gång prestera en obefintlig anfallsinsats i kombination med ett slapphänt försvarsspel framför ögonen på en förväntansfull hemmapublik.

 
Ibland så önskar man att det fanns någon form av mentometerknappar på Stadion. För att se vilka drag som föreslogs av flest åskådare. Inte för att de skulle vara fastställande på något sätt. Knappt ens rådgivande. Men ändå. En sådan fråga kan ju vara hur man ska sig an söndagsmatchen. För där måste finnas många sätt att klå gästerna. Eller? I så fall har man inte lyckats hitta den gyllene graalen sedan 2011. Annars handlar det väl om att Malmö har dock inte fått ihop de delarna som behövs för en framgångsrik insats. Oavsett hur man ser på det blir den här veckan ytterligare ett eldprov som kommer definiera Allan Kuhns ledarskap.

 
Många som bänkar sig i himmaborgen vill se underhållning. Man vet att Malmö inte bara har en historia som hintar, utan även en plånbok som borde resultera i ett övertag i så gott som varenda allsvensk match, i synnerhet de på hemmplan. Övertaget förvaltas genom ett ihärdigt bollinnehav där kontentan ska vara at målchanser radas upp, om inte på löpande band, så åtminstone med en sådan frekvens att varje gång man erövrar boll resulterar i att man osökt börjar ögna mot motståndarmålet.

 
HR 20160430 MODDEtt spännande drag ett se, rent hypotetiskt åtminstone, hade varit ifall Malmö fallit ner i en djupare defensivt än man någonsin presterat i Allsvenska sammanhang på Stadion. Vi har spelat tämligen lågt mot exemplevis Salzburg 2014, men vad jag kan komma ihåg så har man aldrig med full beslutsamhet överlåtit bollhållandet till gästerna. Man har en defensivt orienterad innermittfältare i Oscar Lewicki som några gånger har vikarierat som mittback. Dessutom är han stark i luften och ganska positionssäker. Då borde det handla om det centrala låset samkörning. Det gäller att man vet hur arbetsuppgifterna fördelas. Vem som faller och lyfter för att hålla linjen, understödjer varandra och ytterbackarna, stöter mot anstormande Häckenforwards, plockar upp centrala djupledslöpningar från illvilliga getingar. Han må ha potential Lewicki, men han är ingen Markus Halsti. En spelare som vi ska vara glada att vi levt under samma tidsepok som.

 
Nu har ändå Malmös defensiv varit bra i tre matcher på rak och därför känns det lite udda om allt för stora förändringar görs, oavsett ”möjligheten” att testa. Bussparkeringsupplägget känns väldigt oKuhnskt men det hade kanske lockat fram gästerna att försöka sig på att göra mål på något annat vis än att kontringsbestraffa oss. Hade varit spännande ifall de kan eller vill. Och det hade självfallet varit intressant att se ifall Malmö både kan motstå frestelsen att gå på ordinär offensiv och ifall de faktiskt klarar av att hantera försvarsgörat när ett lag tillåts rulla boll. Kan ju eventuellt vara till gagn ifall man faktiskt kan vinn cupfinalen. I ett kval till Europa League och därefter så finns där en klar uppsida att spela kompakt. Problemet med att ge bort bollinnehavet är det självklara faktum att man behöver bollen för att göra mål, ja om man rationellt ignorerar alla de löjliga självmål som man plöjt igenom på YouTube genom åren. Jag är rätt säker på att där kommer lägen ändå över 90 minuter, men då gäller det att omställningarna skall göras kliniskt. Det funkar inte att tombolaagera i sina utföranden typ Anton Tinnerholms välmenande men varierande inläggsförsök. Löpen på yta måste vara vältajmade (ja jag kör denna stavningen på detta svengelska uttryck idag) och bolltouchen för inte slösas bort genom slarv.

 
Vidar Örn Kjartansson såg ganska het ut på Gamla Ullevi. Han löpte mer och mer frekvent i djupled än föregående matcher. Får han chansen så kan han få en nyckelroll om Malmö väljer bussparkering eller en kanske en troligare ”defensiv-prio-men-högoktanig-offensiv”-taktik. Utan att ta i så tror jag att första målet får en stor betydelse för matchens utgång. Häcken har på senare år ofta gjort snabba mål vilket tycks ha haft en lite paralyserande inverkan på Malmö. Detta ska inte ske och det tror jag spelarna är väl medvetna om. Vi har visat att vi kan vända på stekar hittills i år men varför ge Hisingengubbarna ett incitament att ligga i position för att primärt spelvända? Nasiru Mohammed och Demba Savage får gärna få en så liten roll som möjligt. Och visst hade det varit typiskt om Martin Ericsson, mannen som återuppstår från det döda så fort det vankas himmelsblått motstånd får knö in en passning bakom en backlinje i slag att hitta rätt position. Ger mig nästan fan på att försäsongens klart lysande stjärna Paulinho står där skadefri när domarna blåser igång.

 
Hur blir det med kapten Markus Rosenberg då? Mycket tyder på att laget från Göteborgsmatchen får nytt förtroende. Inga klara besked (gott att där inte är några läckor!) Men Mackan känner sig redo. Min känsla är att han kliver på i andra halvlek på bekostnad av den mittfältare eller anfallare (möjligen undantaget Lewicki) som inte presterat tillräckligt i första halvlek. Man kan bolla runt friskt med manskapet. Rasmus Bengtsson då? Det hade såklart varit bra att spela ihop bästa tänkbara mittbackspar, vilket lagledningen fortfarande ser i Bengtsson med Kári Árnason. Men samtidigt, som vi strykit under innan, söndagsmatchen blir underordnad torsdagsmatchen. Därför klokt att vila honom, vilket också tycks vara fallet. Ralle blir en härlig förstärkning på torsdag.

 

 
Matchstart 17:30 Nya Malmö Stadion. Förmodad startelva:

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Molins, Rosenberg

 

 
”Jasmin Sudic knäcker alla ben! Äter barn och dricker fotogen!”

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vill vinna vid västkustvisit

Just nu berikas våra liv med en högintensiv allsvenska. Känslan är nästan att man befinner sig i ett nationellt EM eller VM. Och ja, så är det ju faktiskt på något vis. Man hinner knappt insupa sötman av femte omgångens seger förrän Norrköping direkt satte lite press (inte speciellt oväntat men ändå) genom att klå Bajen inför sin reinkarnerade publik i den påbörjade sjätte omgången. Jag själv är sjukt sent ute med blågginlägg för att snacka upp det svenska stora mästarmötet liksom. Varför kan inte världen MFF-anpassas lite bättre?

 

Malmö kommer att mönstra en startelva utan Markus Rosenberg för första gången denna säsongen. Bra för Göteborg i flera avseende. Det mest självklara är att han är jäkligt bra och tenderar att göra fina insatser när det vankas duell med pyjamaslaget. En annan aspekt, som inte skall underskattas, är faktumet att Göteborg slipper använda all sin tankeverksamhet eller sarkastiska vokabulär för att beskriva på Mackans förträfflighet. Spelarna behöver inte oroas av hans offensiva kreativa förmågor eller defensiva pådrivande slit. Jörgen Lennartsson behöver inte konsultera domarna stup i kvarten om hur han ska få tycker att Rosenberg skall bestraffas utan kan med full fokus basunera ut sina taktiska direktiv mellan de högfrekventa käkrörelserna. Dessutom slipper fansen ägna timmar av efterspelet att skylla på Markus vi poängtapp eller leta videosekvenser som de kan skicka in för granskning hos disciplinnämnden. Med andra ord jackpot för de goa gubbarna. Kanske kan behövas efter en vinter fylld med obehagliga överraskningar. Tror ni Mads Albaeck tyckt det varit festligt med Findus färdigrätter eller gårdagens rester hela vintern?

 

HR 20160427 MODDGöteborg har åtta poäng hittills och har visat upp att de förmodligen blir en toppkandidat även i år. Ändå finns där lite spelmässiga sprickor i fasaden. Den solida defensiven som definierat deras icke-glamourösa spel under de senare åren, har inlett ganska dåligt. Centrala skadebekymmer har gjort att man fått testa diverse lösningar och resultatet av detta är sju insläppta, majoriteten av dem på fasta situationer. Hörnor borde således vara en bra utdelning på offensiva räder för Malmö. Även utan Rosenberg och hjärnskakade Rasmus Bengtsson så finns där en okej uppsättning potentiella aeriala bödlar. Árnason har gjort det innan mot IFK, en balja från honom hade tydligt markerat att säsongens inledning inte är värdig en isländsk landslagsback. Han kommer bilda mittlås med Franz Brorsson som gjorde en stabil insats mot Djurgården. Nu kommer han förmodligen få ett par spännande löpdueller mot självaste Tobias Hysén ikväll. All credd till Djurgårdens Sam Johnson, men Hysén är faktiskt en av, om inte den bästa, djupledsgående forwarden under 2000-talet. Det här är faktiskt något av ett nationellt prov för det unga stjärnskottet. In och ta kontakt med Tobbe tidigt i löpningarna och få honom ur balans!

 

Mittfältssituationen ser ut att besvaras med att de fyra platserna alla besätts av centralt föredragna spelare. Det finns ingen logik i att ställa Erdal Rakip utanför efter senaste matchen, och det ser inte heller ut som Allan Kuhn tänker göra så. Enligt rapporter så börjar han till höger på mittfältet, medan Magnus Wolff Eikrem får förtreoende på vänster. En position han inte innan har figurerat på allt för mycket. Rakip och Eikrem växlade förtjänstfullt senast men då spelade brevid varandra. Kommer bli spännande att se vilken dynamik de kan hålla. Rakip är generellt sätt starkare i defensiven men om Eikrem fortsätter på inslagen väg med tungt jobb över hela banan så borde Pa Konate få den hjälp han behöver hemåt. Det kommer väl till pass, för IFK:s ytterbackar Emil Salomonsson och Haitam Aleesami, i samspel med lurige Sören Rieks är ett vapen som kan straffa Malmö om man agerar tamt och odedikerat. Centralt så återvänder Anders Christiansen från utvisningsbänken och paras ihop med en Oscar Lewicki med förhoppningsvis stegrande form. Hans positionsspel de två senaste matcherna har verkligen stabiliserat försvaret.

 

På topp så kommer Jo Inge Berget få tillfälle att understryka sin tes att han trivs bäst i anfallet (eller strax därbakom). Frustrerade Vidar Örn Kjartansson får en möjlighet att sudda ut fem omgångars ökenvandring. Ett GWG-mål mot Göteborg sanerar det mesta vill jag lova. Om jag får välja matchförlopp så önskar jag en isländsk förlösande strut i första, en kompakt defensiv och två, på gränsen till förnedrande, godbitar från Guillermo Molins när han ersätter en totalt utsliten Kjartansson i 65:e minuten. På ett av målen får gärna Bea-Johnny missbedömma bollbanan o det grövsta.

 

Så nu sitter man här i Malmö. Och önskar att man var i Göteborg. Istället för några öl och upprivna stämband, så får man uppdatera Himmelriket och Twitter samt våndas över hur Jon Persson (ja det blir väl han igen) ska verbalt misshandla min lättkränkta matchdagsbubbla. Inser att naglarna redan är nedbitna av det kompakta spelschemat och är fullt införstådd att de närmsta timmarna kommer spenderas i ett töcken. Chansen att slå den enda riktiga sportsliga konkurrenten på fingrarna för tredje året på rad på deras hemmaarena. Risken att bli avklädd uppe på scen inför en stor ansamling Kållor och Ador som uppenbarligen kommer se det som en revansch för att Markus Rosenberg gav bort SM-guldet till deras fellow Kamrater från Östergötland.

 

Det är det här man älskar med fotboll.

 

 

Matchstart 18:30 Gamla Ullevi. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Tre sparsmakade poäng

Riktigt härlig seger mot Djurgården! Efter fem omgångar så är Allsvenskan löjligt komprimerad. En titt på tabellen visar upp Landet Lagoms tabell. De flesta har lagom mycket poäng. Inget lag är längre obesegrat och samtliga lag släpper in åtminstone ett mål per match. Bara tre eftersläntare snittar inte ett mål framåt. Mellan förstaplacerade Sundsvall och tiondebelägna Östersund så går det inte att klämma in en trepoängare. Det går även att konstatera att Malmö FF har, med lagomtabellens mått mätt, fått en tillräckligt bra start på första sjättedelen. Man har dessutom mött de fyra lagen som ligger ovanför, även om det antagandet med allra största sannolikhet har väldigt liten betydelse i slutändan. Men däremot tål det att sägas till sig själv går ned i mental dalgång, med tankarna riktade mot himmelsblå bekymmer, att ingen av de tilltänkta topplagen har levererat något imponerande hittills.

 

Helgens begivenhet fick en pampig inledning. Det uppstyrda tifot var högklassig i sin relativa enkelhet. De ansvariga bakom kan inte nog krediteras för deras dedikation och just denna skapelsen eldade på den härligt månghövdade skaran malmöiter. De hitresta tilldelades ett par luckor i ljudkulissen, vilken användes till att förkunna sin avsky mot våran magnifika stad. Svaret blev en medeltida referens, kanske inte av det smickrande slaget, men ändå en tydlig replik på den huvudstadska översittarmentaliteten. Synd att Malmö aldrig fick möta Stockholm i ”Stadskampen” på tal om inget.

 

Malmö visade ganska direkt att det är skillnad på att spela hemma och borta. Men skillnaden är inte att man skiter i att försvara när man tappar bollen. Ett sunt ställningstagande som ledde till att Skansen visade upp väldigt lite farlig offensiv i första halvlek. Som att titta mot en skygg järv i inhägnaden. Föga iögonfallande. Duon Sam Johnson och Mattias Ranégie fick inte något gratis. Mina små orostomtar på loftet var lite rädd för en-mot-en-dueller mellan Franz Brorsson och Johnson. Bevisligen så var detta bara bullshit. Franz gjorde på nytt en förhoppningsfull insats. Nästa år måste han vara startman. Om inte tidigare. Rasmus Bengtsson la inga sidendukar emellan. Det blev tydligt när Ranégie och Bengtsson kreerade en gemensam faceplant in i varandra. Resultatet blev byte för båda, vilket kom att bli ytterst påverkande för matchens utgång.

 
Där fanns ett offensivt driv i Malmö. I avsaknaden av Anders Christiansen så fick Oscar Lewicki ett större ansvar i fördelningsprocessen. Jag tyckte det gick att se att han blivit coachad att våga sätta upp tempot på dessa bollar. Några gånger flöt det på i en lucköppnande hastighet men flera gånger så var där antingen snö på bollarna eller så var riktningen värt en straffrunda. För att bli en allsidig och mer användbar mittfältare så hoppas jag Oscar fortsätter att arbeta i upptempo. Även Magnus Wolff Eikrem och Erdal Rakip bistod med bollförflyttingar; ett par härliga svepande diagonaler, men överlag hann Djurgårdsförsvaren flytta runt som ett vakande handbollsförsvar. Pa Konate fick en betydligt större roll framåt denna söndagen vilken han omsatte väl. Tillsammans med Rakip och Jo Inge Berget sågade man sig igenom ett par gånger längs kanten. Men inga mål.

 
HR 20160425 MODDVidar Örn Kjartansson gavs chansen att starta istället för Guillermo Molins. Han kom aldrig riktigt med in i matchen. I första akten så var han några tiondelar sen samtidigt som passningarna kunde varit mer ackurata. Två chanser gavs, vilka han inte omsatte. Kritiken från läktarhåll lät inte vänta. Måste vara jobbigt för vissa på Norra att värma en pirog. Noll tålamod. Missförstå mig inte; jag är inte heller skitnöjd med Kjartanssons match, men att dömma ut honom innan paus för att han inte målade på två semichanser är befängt. I andra halvlek så kom där ett par potentiella målningstillfällen. Men inte heller då stämde timingen, tanken eller tekniken. Istället belönades han med en spark i örnnästet. På övertid så fick han läget att sticka fram en härlig genomskärare till Gische men valde att placera bollen på fel sida backen. Får skylla den på trött skalle, för något annat har jag svårt att hänvisa den till. Sammantaget så finns där rätt mycket mer att bevisa. Men jag tänker inte lacka ur utan tänker vråla ut min kärlek till Nummer 24 varje gång Allan Kuhn väljer att spela honom. Det ska jävligt mycket mer än så för att jag ska börja smäda min egna.

 
Första havleks tannalösa blåränder inledde starkt när man fick anfalla mot den egna klacken. Under de inledande tio minuterna i andra så hade man sin bästa period, men
ett avigt skott från Johnson och en ganska bra frispark från Kevin Walker. Båda gångerna stod Johan Wiland för två toppingripande. Oj så mycket lättare det är att
spela fotboll när målvakten har en bra dag. Tar sånt som man med en reell önskning vill att han ska ta och därtill agerar klanderfritt i luftrummet.

 
Hörnmålet, som kom att bli avgörande, är en riktigt pärla. Felipe Carvalhos säsongsupptakt som startspelare har vida överglänsts av hans Instagramfrekvens. Han är ett yrväder, men när det mullrar i offensivt straffområde så är han tung och distinkt. Bollen dunkades ditt som en blixt. Fråga Omar Colley ifall han hade koll på huruvida
våra uruguayan inte bör tillåtas att få komma rakt till boll med lite fart. Dessutom ytterligare en poäng på Eikrem; bra slagen hörna! Denna fick kröna hela matchen,
som slets sönder av en hel del skadeavbrott. Det saknades den där uppsjön av vassa lägen. Men för min del kan jag med glädje återblicka på denna sortens minimalistiska
vinster. Sparsmakat men utsökt.

 
Markus Rosenberg blev utbytt, kanske lite överraskande, minuterna efter målet. Gische fick överta bindeln. Efterspelet verkar tyda på att Mackan missar sjöslaget uppe
på Västkusten mot Göteborg, så frågan är om Gische får behålla förtroendet, eller ifall Kári Árnason vikarierar. På tisdagens stängda träning så exponerar nog Kuhn också upp sittval av startelva. Jag funderar allvarligt på att bryta mig in för att stilla min nyfikenhet.

 

 

Tre stjärnor:

 

Rakip 1604243 Erdal Rakip:
Tog vara på chansen och ställer nu faktiskt frågan på sin spets huruvida han är en startman centralt. Visar upp en stort kämparhjärta samtidigt som han blir bättre och
bättre på att värdera sin redan goda teknik. Kombinerade med mittfältskollegor och ytterbackar. Tog initiativ både centralt och flankerande.

 
Eikrem 1604242 Magnus Wolff Eikrem: Breddade sin högerkant stundtals väldigt tydligt men agerade spelförande över hela mittfältet. Visar en tidigare ej skådad defensiv ådra med
både dedikerade hemåtlöp och uppoffrande glidtäck och glidtacklingar. Härligt att hans självkritiska hållning ger utvecklande effekt.

 

 
Konate 1604241 Pa Konate: Visade upp ett bredare register framförallt under första halvlek då han gång på gång var den som tempoväxlade anfallen från sin kantposition. Faktiskt en
förvånansvärt bra teknik i situationer med hög fart och stress. Ställdes väl kanske inte för någon anstormande offensiv mot sig, men löste uppkomna situationer.

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Jurgårdstjyrkogård

I eftermiddag är det dags igen. ”Kroppen ska ha sitt” om man parafraserar ett gammal klassikt svenskt idrottutryck. Men det stämmer ganska väl. Som insnärjd pjäs i detta rullande parti av bottenlös avgrundsångest och spetsiga tinnar av eufori så kanske det är lätt att fråga sig den enligt oss förlorade själar, menlösa frågan ”Är det värt det?”. Du kan inte få ett mer rungande svar om du så frågat efter världsfred! Okej, det kanske blev en smått asymmetrisk jämförelse. Men fortfarande. Ja det är värt det. Om man dessutom inte bara haft privilegiet att födas himmelsblå, utan även uppfostrats himmelsblå och därefter förvaltat sina förutsättningar, så finner man sig i en synnerligen intressant epok. Så trots två sura förluster så är det jävligt mycket värt det just

 

De senare årens relation till Blåränderna har blivit lite speciell. När Djurgården kommer på besök handlar det som om att säkerhetsrutinerna behöver dubbelkollas. Publikvärdarna skall hårdtränas och dietanpassas. Kamerorna som är riktade mot bortaklacken måste provköras och finjusteras av filmbranschens bästa ögon varpå allt skall godkännas av kriminaltekniker och juridikexperter. Då kanske vi har en chans. Men de mazarinbestuckna pamparna kan nog hitta andra sätt att frikänna så vi ska inte hoppas på för mycket. Jag tror helt enkelt att vi får lägga vår tilltro till turen och att de gästande Stockholmarna använde alla sina smällare under Badkarsderbyt.

 

Djurgården 2016 är ett lag som på pappret inte skrämmer speciellt mycket om man får vara ärlig. Men om man tillhör Allsvenskan så är man per definition ett lag som kan slå alla. Blåränderna har fått en oförtjänt bra start, som dock fick sig en rejäl törn efter förlusten mot Hammarby senast. Spelet i första halvlek var faktiskt lovande men ändå fann mig sig i ett underläge som inte kunde vändas. Från tidigare år så finns keepern Kenneth Höie kvar. Han brukar vara svårforcerad och kommer förmodligen få en mer framträdande roll om Malmö ska hållas borta från poängtavlan. Djurgårdens försvar är annars enligt de flesta bedömmare deras svaga lagdel. Man kunde glimtvis se slarv i både närkampsspel och virriga bollförfarande när man sattes under olika former av press senast.

 

Sportchefen Bosse Andersson har haft en god utdelning på ett antal budgetförvärv de senaste åren, och därför känns det planenligt att Sam Johnson är inne i ett poängstimm. Hur han kommer att avväpnas är på förhand en av matchens huvudakter. Med den ordinarie mittbacksuppsättningen så hade jag velat se Rasmus Bengtsson som ett plåster på honom, men med Kári Árnason avstängd, så kommer rollfördelningen förändras något. Franz Brorsson är absolut inte dålig i luften och är inte långsam men på förhand så hissas ändå ett par små varningsvimplar för duellerna mellan honom och Johnson eller parhästen Mattias Ranegié. Gör Brorsson den sortens insats utan boll, som han i sitt lugn ofta gör med bollen, så tror jag mycket är vunnet för himmelsblått. Ett annat tungt vapen för gästerna, åtminstone enligt säsongen hittills, är fasta situationer. Lördagens stängda träning innehöll säkerligen motdrag på de hörnvarianter lagledningen detekterat och därtill ingående ihopparning av himmelsblå till järnkaminiska diton.

 

HR 20160423 MODDEn annan klart adekvat fråga för dig som åskådare är huruvida Allan Kuhn kommer förändra matchplanen kontra den tillräckligt framgångsrika Elfsborgstaktiken. I ett mediaklipp kunde man tydligt höra att Erdal Rakip ville att laget skulle blåsa på mer framåt, men kom sedan på sig att understryka den defensiva innebörden för att införskaffa tre friska. Det som vi kan tycka är lurigt tycker förmodligen bortalaget är ännu lurigare. Det vi kan fastställa är dock att blåränderna har haft ett bra facit på Stadion under de senare åren. I fjol kom man undan med en poäng efter en, med himmelsblåa ögon, solklart missad straffvissling. Där finns en herrans massa sätt att tilldömmas en straff i fotboll, men någonting säger mig att MFF inte kommer få några gratis ytor i motståndarnas försvarsregion. Det gäller att man hittar ett flow där man kan utnyttja de kreativa krafterna på ett vis som inte riskerar ytor i allt för stor utsträckning bakåt.

 

I Borås kunde man tydligt se att Jo Inge Berget hade behövt bättre offensivt understöd för att få de där extra tiondelarna som får honom att få den ursprungliga ytan. Magnus Wolff Eikrem, som med största sannolikhet får förtroendet på högerflanken, kommer trampa fritt diagonalt inåt så fort där finns yta. En överambitiös försök till lösning och Anton Tinnerholm får en både stor och svårförsvarad yta bakom sig att spärra av under tidsnöd. Blir intressant huruvida Rakip kanske växlar av Wolff Eikrem och drar ett par räder längs sidlinjen Som jag ser på det så blir det stundtals lite för plottrigt och svårt när Malmö trillar boll på sista tredjedelen. Lite för svåra lösningar som ofta involverar att man kvalitativt behöver utföra onödigt svåra aktioner. När dessutom den kanske bollsäkraste spelaren i Anders Christiansen får avnjuta sin första match från läktaren, så gäller det att spelare utan boll verkligen ger alternativ i fart, och att man gör det direkt. Ett stillastående letande kommer bara gynna motståndet. Pelle Olsson är en välrenommerad bussparkerare. Så det gäller att slå dem med fart. Snurra upp dem med distinkta aktioner. Gräv grav på grav och anlägg en Jurgårdstjyrkogård. Ibland kommer de tillbaka sägs det. Men inte imorrn.

 

Matchstart 15:00 Swedbank Stadion. Förmodad startelva:

 

20160424 Startelva Djurgården hemma
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rodic, Sana, Örn Kjartansson

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Min sorts tivoli

Det kanske kändes krystat. Det kanske kändes tråkigt. Det kanske kändes som slöseri med offensiv arsenal. Men det kanske även känns så jävla mycket bättre med tre tunga poäng från ett småstadslag som har den ofina förmågan att ofta göra några av sina bättre matcher per säsong mot just oss. I pausen så malde C-Mores studio på ett resonemang om att underhållsvärdet var minimalt. Nällorna på dem. Tre poäng är det enda som betyder något. Vill man ha underhållnings så kan man gå på tivoli. Min sorts tivoli är att se Markus Rosenberg skina upp i intervjumikrofonen efter att tre blytunga poäng var i hamn. Sätt upp mig på en prenumeration på det åkbandet!

 
Jag var sugen på att bara rocka röven av tagentbordet så fort de tre poängen var i hamn. Att vara först ut med mina åsikter om matchen. Men så blev det inte. Istället bara insupa känslan att vinna igen. Två raka torskar i två förväntade förluster nöter ner ens yttre försvar. Som ett gerillaband som går till attack och sabbar dina utposter, mest för att slösa med din tid och få dig på sämre humör. Ut med hunden. Det där hemska oket var nedmonterat. Den malmöitiska kvällen bet ifrån, men vem fasen bryr sig om sådana saker, när Stadionparken inbjuder till en slumrande Malmö Stadion och Nya Malmö Stadion som stilla tycktes ligga och spinna.

 
Att slå Elfsborg borta är inget som görs på beställning. Nä förresten. Jag hoppar ur naivitetsbubblan och stryker under att ingen match i den här oberäkneliga sammansättningen av lag innebär inhåvande av enkla poäng. Därför är jag glad, att Malmö visade en mognad och en stor tro i att gemensamt hålla sig till en så tydlig matchplan som Allan Kuhn med uppbackning ansett att matchen krävde. För den här fullpoängaren igår (samt Djurgårdens fortsatta Golgatavandring i derbysammanhang) gör att vi trots allt inte på något vis sitter i någon utsatt position. Klart som fasen att man ska agera utifrån analys av det egna spelet, men att svulsta upp allt för onödiga åtgärdsplaner med allt för stor grad kris inpumpad är bara fel. Malmö har väldigt mycket kvar att arbeta på för att fullborda det spelet som man eftersträvar. Men uppe i Borås visade man med önskvärd tydlighet att man kan spela cyniskt. Utan prestige och istället anpassa sig utifrån rådande förutsättningar.

 

Malmö FF är Malmö. Det är så förbannat att konstatera. Varje gång! #Tjåckholmsderbi

Första halvlek var kanske svagt lutande åt Elfsborg. Men vi märkte av prioritetsordningen. Defensiv fokus härskade och den strukturerade uppställningen gav tillfällen för att genomföra önskade understöd. Hemmalaget hittade inte mängder med möjligheter att triangulera sig igenom och med detta så uteblev chanserna. Man hade någon lite uppstickande chans, som den screenande hörnvarianten, som kunde resulterat. Men trots allt; den här sortens avtrubbande av Elfsborgs offensiv är inte vanlig i mötena mellan lagen, framförallt inte på Borås Arena. Sen så går det ju inte heller att komma ifrån att den himmelsblå offensiven var väldigt tandlös (alltså tannalös; här måste göras något; denna skånska termen borde ersätta den rikssvenska varianten!). Anders Christiansen var helt för osynlig och Oscar Lewicki har inte riktigt drivet i sig för att kunna starta upp den sortens sprudlande bolltrillande som Malmö FF 2016 borde kunna prestera.

 
Inte heller direkt i andra kunde man se att Malmö började tumma på sin dedikation till dagens budord. Men prescis som tidigare i år så accelererade Malmö långsamt men stadigt. Bollar knycktes och bollar fördelades smartare. Spelare rörde sig mer utan boll och växte när motståndet trubbades av. Jo Inge Berget hade ingen jättedag på vänsterkanten, vilket kan tillskrivas ett par olika faktorer, men främst så var Yoshimar Yotúns frånvaro en betydande del. Erdal Rakip gjorde det hyfsat på sin ovana position och fick ett par bra överlappar från Anton Tinnerholm. Men en tydlig vändpunkt blev när Magnus Wolff Eikrem fick stiga in på arenan där han gjorde två stutar i en omskriven match i fjol. Vargens tassande och sluga bolltouch passade perfekt in i matchbilden. Hans tillskott gjorde att himmelsblått vädrade blod och rätt vad det var högg man på en våghalsig och något missriktad passning. Det är jobbigt att ta sig ur eget defensivt hörn. Den gode Jörgen Horn fick lära sig detta när han hjälplöst såg på då Wolff Eikrem serverade Rosenberg en synnerligen välbehövlig måltid (fan den var kass, men ibland kan man inte låta bli!). Detta gav till slut poängpotten till Malmö.

 
Bra insats från klacken! Inte den mest månghövdade skara men alla röststarka på plats som slet växte in i matchen och gav en härlig ljudkuliss för oss hemmafetton.

 
Nu väntar en vecka där Kuhn behöver hitta ett sätt att ta sig an serieledande Djurgården. Järnkaminerna har ett vasst anfallspar i Mattias Ranegié och Sam Johnson som måste neutraliseras. Mot Hammarby visade man att kantspelet borde utgöra ett hot. Himmelsblått får klara sig utan avstängda Karí Árnason och Christiansen. Hur sorteras Wolff Eikrem in i leken? Får Guillermo Molins en ny chans efter en ganska osynlig insats? Eller omdisponeras han till kanten för att släppa in Rakip centralt? Eller kommer Enock Kofi Adu in som en outsider från ingenstans, gör en fantominsats och får upprättelse?

 
Funderingarna är många. Just nu fortsätter jag att mysa lite till. Mysa över en defensiv fullträff. Ja, det finns många olika sätt att känna tillfredsställelse.

 

 
Tre stjärnor:

 

Bengtsson 1604183 Rasmus Bengtsson: Smart och resolut. Tar inga förhastade beslut och visar rutin vid de få tillfällen Elfsborg kom med fart in i straffområdet. Med ett uppställt försvar framför sig, där han och kollegan i mittlåset behöver försvara under reträtt, så är Rasmus en av seriens bästa defensiva ankare. Bra i luftrummet som vanligt. Funkade bra med Árnason idag.

 

 

Konate 1604182 Pa Konate: Gick in och levererade precis den sortens solida insats som önskades. Följdsam och överarbetade inga situationer. Understödde inte Berget speciellt mycket i offensiven, men matchplanen krävde annat vilket Lorensborgsexpressen noggrant höll sig till. Inga spektakulära framträdande men ett välbehövligt enligt-boken-agerande på en position som Elfsborg hoppades kunna utnyttja.

 

 

Eikrem 1604181 Magnus Wolff Eikrem: Till skillnad från annan betygsättning så behöver du inte ett visst antal minuter på Himmelsblågg för att få ta del av stjärnorna. Eikrem hoppade in och tryckte in lite avighet och passningskvalité som visade sig bli matchvinnande. Sanslöst altruistiskt att servera Rosenberg, trots sin egna frysboxsituation.

 

 

 
// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Minns Gandalf!

För ett drygt år sen skrev jag ett kort inlägg på Himmelriket med andemeningen att det just nu såg utsiktslöst ut för oss motgångssupportrar. Allt verkade gå den himmelsblå vägen. Idag är läget annorlunda. I det korta perspektivet i alla fall.

 

En vecka i avgrundens djup börjar gå mot sin ände. I mången himmelsblå skalle har där säkerligen rört sig en och annan tanke. Spelarna, tränarstaben och kontoret har självfallet haft sina egna tankeduster. Vår gode härförare, den fryntlige dansken, har fått en respit att se över vad som faktiskt gått åt fanders i två matcher på raken. Men just denna priviligerade bunt av klubbens avlönade spelbrickor utgör en klar minoritet av de tankeförfattarna till den gångna veckans påfallande dystopiska vy. Själv har jag försökt tvinga mig själv att putta en del Allsvenskt åt sidan, och låta livets gilla gång fått löpa obehindrat, utan interferens från grubblerier över mittfältets felbalansering eller åtgärdsplaner vid bolltapp och misslyckad förstapress. Men det går fan inte. Är man insyltad så är man. Det går liksom inte att åsidosätta en så stor del av livet oavsett humörsgrad. MFF-hjärtat är ett separat mentalt organ liksom. Med trådar, ådror och synapser vitalt inlindade genom hela kroppen.

 

Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel
Inte denna gången heller kunde Glennarna slå KFF hemma. #Rosenbergsfel

Jag har dock hållt mig från blåggen och till viss del Himmelriket och Twitterflödet. Ingen pod heller. Törner och Wiman med sina respektive crew hade varit för smärtsamt att lyssna på. Istället har jag använt de lediga glimtarna av kvällarna att kolla lite serier m.m. Sneglat bort mot Stephen King-samlingen. Glidit över mot Tolkienboken, som trots löften aldrig tillryggalagts. Jag älskar ju filmerna (ja, jag tillhör den kanske något osofistikerade skaran som t.o.m. uppskattade Hobbit-triologin) så varför inte bara köra på med andra halvan. Har ju faktiskt lyckats ta mig igenom tunnlarna i berget (alltså Moria; Jo Inge Berget kommer inte släppa några jävla tunnlar!). Den gråa trollkarlen faller ner i avgrunden efter att demonen från den gamla värden snärtat iväg sin eldpiska då bron rasar under dennes fötter. Men. Nog fasen kommer Gandalf tillbaka. Som något bättre. Som något obefläckat och än mer vist än innan. Och till slut som en vinnare.

 

Det är precis den här metamorforsen jag önskar se ikväll på Borås Arena. Ett Malmö som har genomgått ett stålbad i veckan som gnagt av de räliga rostfläckar som syns när spelidén sätts på sin spets. Elfsborg borta är en av året klart jobbigaste bortamatcher. För ovanlighetens skull så är båda lagen indragna i någon form av vårkris. Huruvida detta ger ett mer böljande spel per automatik låter jag vara osagt. Enligt rapporterna så indikerar träningarna att Pa Konate får sin första startchans för i år på bekostnad av Yoshimar Yotún. Peruanens kvalitativa bidrag är dessvärre nyckfullt som havet ifall vi sammanfattar det över hela banan. Senast hade han stora problem i första halvlek, men låg samtidigt bakom den lyckade stöten som föranledde Guillermo Molins kvittering. Med Konate får man ett betydligt mindre flaxigt alternativ. Samtidigt har han glimtvis visat upp positiva offensiva räder mixat med taffliga juniormisstag bakåt. Jag tycker det känns som en bra match att testa det här platsbytet.

 

Erdal Rakip kan få chansen från start istället för Vladimir Rodic. Mot J-Södra övertygade han inte men inhoppet mot Giffarna var lovande. Om Allan Kuhn, tillsammans med framförallt Rakip och Anton Tinnerholm, men även övriga mittfältet, fått dissekera hur flödet över banans mitt ska ske, så känner jag mig nog ändå relativt nöjd med Rakip. Trots att han gjort sina mest solida insatser som inhoppare. Hittills i alla fall. Ikväll hoppas vi på ändring. Det har ordats en del om huruvida Oscar Lewicki är självskriven startspelare i dagens Malmö FF. Åsikterna går isär och där finns starka argument från båda läger. Dock måste jag nog luta mig mot att jag gärna ser vår EM- och OS-aktuella terrier i denna holmgång, under förutsättningen att Rakip spelar på kanten.

 

Matchstart 19:00 Borås Arena. Förmodad startelva:

Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson
Konate för säsongsdebutera på vänsterbacken och Rakip får nytt förtroende till höger på mittfältet. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Wolff Eikrem, Sana, Kjartansson

 

”Doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, doppa han i tacosåsen, när han spelar fotboll” (Sorgligt att vi förmodligen aldrig avlossar den här dängan mer!)

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg