Reboot utan böl

Efter två dagars allsvenska utan Malmöinnehåll så få vi ikväll chansen att visa upp oss från den bästa sidan i den malmöitiska våren. 19:00 kommer ett mobiliserat och aningen mer ödmjukt lag med en vinsttörstig supportersvans frambringa takterna som får oss att drömma om nya gemensamma triumfer. För även om där finns bittra toner kvar på tungan efter onsdagens sammanstörtning, så är det bara en enkel bismak att acceptera. Vi har vid flera tillfällen vänt underlägen i matcher. Efter Djurgårdens orättvisa seger så är det dags att ta sig an en tabellmässig upphämtning. Finns ingen anledning alls att låta avståndet uppåt bli för stort. Den pressen som finns i vägarna på Stadion räcker gott som motivationsfaktor; där behövs inga vidunderliga poänggap i Europas mest oberäkneliga förstaliga.

 

Omgången hittills har bjudit på ännu ett påpekande att Elfsborgs turfsatsning slår bakut när det ska spelas på genuint underlag, Kalmar vann med 3-2 till svärfars förtjusning. Som förespråkare för den goda sidan vill man gärna att det ska bero på detta åtminstone. Oavsett så behövde gräsbröderna på Chicken Bowl denna seger. Man är ett varannandagslag men med matchvinnare som Marcus Antonsson och en triad friska Elmar, senare under säsongen åtminstone, så ska de nog kunna inhåva tillräckligt med poäng. Som nämnt är Djurgården fullpoängare och Falkenbergs 2016 kommer bjuda på stora portioner med friktion. Trots FFF:s icke-klassiska status, så är det ett lag många med mig hoppas ha kvar; gräs och en passande bortaresa. Det är den sortens smålag som ska fläcka ut den allsvenska kartan.

 

Lite förvridna talessätt ger alltid tillvaron guldkant! #himmelrikiskvisdom

Helsingborgs kräftgång har blivit påtaglig. Muntre Henrik Larsson har alltså satt sin plats till förfogande efter gårdagens förnedring uppe i Badkaret. 5-1 mot ett tandlöst Hammarby måste smärta något oerhört för en vinnarskalle som Henke. Men med handen på hjärtat så kan han inte ha tänkt över scenariet att insatser, likt gårdagens, faktiskt kan vara en realitet med den totala avsaknad av spetskompetens som finns i Håijef. Varje insats av den här typen sölar ner Larssons tilltänkta Eriksgata längs tränarbåsen i Europa. Men att hota med avgång efter tre omgångar, oavsett senaste insatsen, känns förhastat och oansvarigt. Framförallt med kommentarerna vad gäller spelartruppens fulla förtroende (vilket visseligen kan vara spel för galleriet). Frustrationen måste kunna kokas ner till att ta nya tag på veckans träningar. Hade varit vansinnig om MFF:s tränare, med en stor del av ansvaret, fläkt ut sitt missnöje på det här viset. Det gäller att trycka på omstartsknappen utan en massa pibande.

 

Allan Kuhn var såklart inte nöjd med förlusten i Jönköping, men kändes ändå nyanserad utåt. Dagarnas träningar har förhoppningsvis bjudit på ihoptrimmande av offensiva kombination, där idéer har blötts mellan enheter och spelarpar. Där behöver implanteras en mängd olika scenarier i ryggmärgen, trots där finns en sällsynt kreativ bank att tillgå utifrån laget offensiva kvalité. Något jag personligen hade velat se mer av är de svepande diagonalerna som alla våra CL-motståndare utnyttjat stort mot oss. Vi har fötter som kan lägga den sortens bollar och vi har dessutom löpvilliga yttrar eller backar, som bör kunna komma överens om arbetsfördelningen vid denna sortens anfallsförfarande. Sundsvall är ett f.d. spöke, som vi hade lätt för förra året. Men, med onsdagen i ryggsäcken, så bör där inte finnas minsta tvivel att de kan kontra ut Himmelsblått om det slarvas med boll samt press och hemjobb falerar. En stor fördel, enligt mig, är GIF:arnas målvakt Tommy Naurin, som aldrig hittills imponerat på mig. Jag vågar mig på den jinxen.

 

Enligt medias spekulationer så kommer Guillermo Molins starta. Det är ju ett tag sen. Bara en sådan sak kommer ju höja temperaturen betydligt i den småputtrande kitteln. Han visade, visserligen mot ett tämligen oinsirerat Helsingfors, att han och Markus Rosenberg borde kunna servera och avlasta varandra. Det hela blir ju på Vidar Örn Kjartanssons bekostnad. Men i en sund konkurrenssituation så ska där göras något efter en underprestation som senast. Allans 3K-filosofi kan behöva en konkret fingervisning. Vladimir Rodic tycks återgå till sin högerkant, där Erdal Rakip inte kom till sin rätta senast. Jag vill se att han vågar få med sig bollen mer i fart och utmanar mot icke uppställda positioner. Låt inte ett defensivt inställt Sundsvall få den extra respiten man får. Hoppas att Allan påtalat att han ska våga direkt, för hans kreativitet är så mycket bättre när farten finns där samtidigt som bussen inte fått finjustera sig på sista tredjedelen. Ser även gärna ett nytt inhopp från Magnus Wolff Eikrem. Vargavintern är slut. Jag vill se en vargavår likt den vi hade vårt förra år.

Förmodad startelva:

Nu är det dags för Guillermo Molins att få chansen från start. Vladimir Rodic tar tillbaka sin plats till höger. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Sana, Örn Kjartansson
Nu är det dags för Guillermo Molins att få chansen från start. Vladimir Rodic tar tillbaka sin plats till höger. Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Sana, Örn Kjartansson

 
”Sjung med om du älskar Malmö, Di Blåe di spelar idag!”

// Johan Lundahl

Twitter: @himmelsblagg

Korståg med goda intentioner

Ikväll så inleds ett femtonstationers gräshoppesvärmande över hela landet. Årets Allsvenska är synnerligen välspridd över Sverige. Östersund och Jönköping är två lite nya betesmarker (åtminstone den senare, kan väl inte finnas mer än ett däggdjur som tycker konstgräs är en okej idé?) för den himmelsblå skaran som månghövdat skämmer bort de mer stationära över TV-ljudet. J-Södra har trots egen allsvensk comeback i modern tid, överlåtit en större del biljetter till MFF än vad som krävs. Lockropet har till viss del snappats upp och nog kan där bli en 1500 malmöitiska sympatisörer i Sveriges Jerusalem. Jag själv, är numera tämligen svårforcerad från livssituationen, för att kunna joina på bortaresor. Malmö FF är en av de viktigaste delarna i den vardagliga tankekompotten hos mig själv och många med mig, men likväl måste man fäkta familj, jobb och logistik så att allting funkar. Därför växer det fram ett extra stort leende varje gång jag snappar upp en himmelsblå uppmaning genom etern. Jag är förbannat glad att där finns så många i vår stora himmelsblå familj som verkligen brinnande lägger själ, hjärta och finanser för att dra sitt strå till stacken. Detta blir också ett argument för mig själv att alltid ge allt från ståplats på hemmaplan. Oavsett hur sångexalterad klungan runt mig är för dagen. Var noga med att väga in detta er bedömning när ni har åsikter om hur en del andra supportrar väljer att stötta. Jag ogillar generellt diskussionen om vad som är en ”äkta supporter” men måste passa en smörpass med respekt till alla ni som tar kampen och lyckas pussla ihop sina liv utifrån Malmös spelschema. Från München till Solna Stad.

Den himmelsblå förmågan att piska upp härliga stämningar har uppenbarligen fått fotfäste på andra sidan sundet. #uteieuropa
Den himmelsblå förmågan att piska upp härliga stämningar har uppenbarligen fått fotfäste på andra sidan sundet. #uteieuropa

Jag har svårt för lag som spelar i grönt. Det kan ligga i uppväxtens aversion mot uppväxtkommunens andra två fotbollslag. Å andra sidan spelade vi själv i Edsbyn-kombinationen (ja, ni fattar vad jag menar, men jag vill inte nämna dem vid namn), så liknelsen kanske faller där. Oavsett tröjfärg så ska Sveriges Jerusalem bara besegras. Senast man utkämpade en match av vikt var i fjolårets cupgrupp. Den gången blev det till slut en tämligen enkel 4-0-seger efter att Jo-Inge Berget gjort ett tidigt mål och satt tonen. En liknande matchutveckling hade såklart varit fördelaktig. Givetvis för det slutgiltiga målet med tre poäng, men också för att det lugnar ner Malmös brinnande vilja till en mer anpassad nivå så man mer avslappnat kan omsätta Allans Kuhns önskade taktiska drag. Nu är Norrköping ett bättre lag än Jönköping men det kändes ändå märkligt att Malmö gjord en så pass dålig första halvtimmen i en seriepremiär inför hemmapublik. Det är såklart skönt att MFF hittills löst justeringarna och vuxit in matcherna, men det kommer inte alltid gå att försynt smyga sig in i tillställningen.

I Jönköping så finns inte helt obekante Pawel Cibicki. En riktig Malmöpåg vars MFF-karriär har gått i vågor. Och just nu är han landspolad på Vätterns södra strand. När utlåningen var ett faktum så var Pawel noga med att understryka att han trodde det var en bra lösning utifrån att Jönköping är ett spelande lag. Det tycker man sig ha sett och hört de senaste åren. Ändå är de brutalt bottentippade av de flesta inför säsongen (till skillnad från Östersund som målat upp en tavla med betydligt fler spekulanter på). Den överraskande premiärvinsten mot Kalmar FF måste därför varit en moraliskt oerhört stöttande kudde, både i avseende på förhandstipsen och den interna turbulens som skakat om föreningens inre. Pawels påpasslig inlöp i straffområdet kändes ganska signifikativt för hans speltyp. Han har ingen riktig superspets men han är jäkligt påpasslig i offensiva lägen. Efter en riktigt bra 2014-säsong så kom han lite i kläm med den offensiva situationen och enligt mig så kanske Åge Hareide kunde smort hela situation lite mer, även om min synvinkel självfallet är från utsidan, utan att känna till närgågna detaljer. Cibicki fick chansen ett par gånger och fick faktiskt in ett par bollar. Ikväll hoppas vi så klart att där inte blir några, men framöver får han gärna agera Under Cover-agent och sänka Bananer-i-Pyjamas och Gnagare till höger och vänster.

Startuppställningen läckte ut under gårdagen och den tyckte förkunna att Erdal Rakip får ett startförtroende då Vladimir Rodic dras med sjukdom. Inte alls fel enligt mitt sätt att se på det. Där finns säkerligen en hel del som kanske tycker att Magnus Wolff Eikrems kreativitet borde prioriteras i detta läget, men för mig så blir detta ett naturligt byte efter dryga 65. Malmö har nött ner motståndare under försäsongen och dagens match kan absolut få en liknande karaktär. I ett låst läge så blir norrmannens smartness mot ett ansatt och till viss del slitet försvar förhoppningsvis en faktor i himmelsblå favör. Ett annat reellt alternativ hade även varit att flankera på högern med Guillermo Molins. Kuhn har visat vart han tycker Molins främst är aktuell och efter Agons sorti så tror jag det är bättre att Gische koncentrerar sig på att återkomma till sitt forna jag i en position. Därefter breddar vi upp registret. Men borde han inte gå in istället för Vidar Örn Kjartansson på topp? Nej säger jag. Inte än. Örnen och Rosen får en bra match att fortsätta kreera en hållbar kemi.

Så nu är det bara att se klockan långsamt ticka från eftermiddag till kväll och till matchstart. Ett himmelsblått korståg anländer. Med enbart goda intentioner. Jag hoppas vi hälsar J-Södra välkomna till Allsvenskan genom att visa upp det bästa spel vi kan frambringa. Så de kan beskåda och därifrån förhoppningsvis lära sig. Så de kan fälla andra lag.

Förväntad startelva för Malmö FF. Innermittfältet orört men Rakip går in istället för sjuke Rodic
Förväntad startelva för Malmö FF. Innermittfältet orört men Rakip går in istället för sjuke Rodic. Förmodad bänk: F.Andersson, Konate, Brorsson, Wolff Eikrem, P.Johansson, Sana, Molins

 

”Bussen till Stadsparksvallen avgick tjugo i sex. Jag hade med mig min pipa, och ett paket kex” (Underbart att denna raden äntligen är Allsvensk!)

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Truppgenomgång Malmö FF 2016

Med två dagar kvar till den himmelsblå avsparken i årets Allsvenska så sammanställde jag en betygsättning på det laget som man går in i serien med. Det är, utan tvekan, ett lag som kan rista in sig i pokalen i början på november. Det har en mer helgjuten bredd än vad jag kan komma ihåg att jag kännt i någon himmelsblå trupp sedan Roys dagar.

Målvakter:
1 Johan Wiland
27 Zlatan Azinovic
29 Fredrik Andersson
30 Marko Johansson
Kommentar: Wiland är tämligen ohotad etta om hans rutin och gedigna kvalité inte har allt för djupa dippar. Spelet i luftrummet är ett ständigt orosmoment samtidigt som han kan dominera totalt med reflexerna på mållinjen. Överlag okej med fötterna men stundtals bedrövliga utsparkar. Anderssons fortsatta väg i MFF kommer avgöras under året; om han på allvar kan utmana Wiland så kanske kanske han kan växa fram som en förstakeeper. Johansson ännu ung och behöver inte brådska. Azinovic har fått en schyst respit efter sin skada och får hoppas på superflax alternativt behövande klubb som bandat Supercupsfinalen 2014.
Helhetsbetyg: 3

Innerbackar:
17 Rasmus Bengtsson
21 Kari Arnason
25 Felipe Carvalho
31 Franz Brorsson
Kommentar: Egentligen en ganska bra uppsättning. Bortsett 1) Bengtssons ständiga skadebekymmer och 2) Arnasons något ojämna nivå. Om dessa två bitar går MFF:s håll i år så är detta en uppsättning som kan föra Lennart tillbaka till Swedbank Stadion. Carvalho är oslipad men intressant med sin styrka och inbitna vilja att spela sig ur situationer. Brorsson lägger inga filtar emellan och är ganska snabb; finns fina utsikter över hans potentiella utvecklingskurva. Kvartetten känns farliga i huvudspelet och borde gå klart plus i hörnmålskolumnen.
Helhetsbetyg: 4

Ytterbackar:
2 Pa Konate
3 Anton Tinnerholm
13 Yoshimar Yotun
26 Andreas Vindheim
Kommentar: En offensivt tämligen intressant fyrling. Klart bättre framåt än bakåt, vilket dock borde passa under förutsättning att man kan äga mycket boll och göra det på sättet tränarstaben föredrar. Tinnerholms vinnarskalle och snabbt inlärda malmöitiska attityd guld värd för laget och balsam för varje tung supporter. Yotun har inlett säsongen bra och kommer vinna på att ha hittat sin parhäst på vänsterflanken redan under våren. Konate har varit väldigt ojämn i sina insatser men kan peka i båda riktingarna bitvis. Vindheim behöver få en liten positiv skjuts snart efter en tung försäsong. Hur påverkar Behrang Safaris redan uttalade återkomst?
Helhetsbetyg: 4

Innermittfältare:
5 Erdal Rakip
6 Oscar Lewicki
7 Anders Christiansen
8 Enock Kofi Adu
14 Erik Andersson
19 Magnus Wolff Eikrem
32 Mattias Svanberg
Kommentar: Lagets överlägset mest välklädda position. Här har Kuhn ett riktigt gottebord att välja på. Frågan är bara om han per automatik ska välja de två bästa spelarna eller om man påtagligt väger in dimensionen vem som passar bäst och kan förädla varandra. Christiansen är den mest mångsidige och är därmed svårpetad. Adus spelfördelande kvalitéer är iögonfallande samtidigt som Lewickis slit och positioneringsspelt kommer väl till hands. I matcher med mycket boll så borde Wolff Eikrems lirarfeeling kunna luckra upp tighta försvar. Samtidigt så har Rakips terrierarbete inte gått obemärkt förbi. Med stor sannolikhet försvinner åtminstone en innermittfältare till sommaren och dessutom är Andersson dubbellicensierad till TFF. I flera matcher lär någon naturlig inner få agera från mittflankerna och arbeta sig inåt. Kan tyckas att det saknas rejäl målfarlighet härifrån, men det kan klart vara avhängigt på hela lagets offensiva prestation. Intressant var Kuhn väljer att sätta potatisen Svanberg.
Helhetsbetyg: 5

Yttermittfältare:
18 Piotr Johansson
20 Vladimir Rodic
22 Tobias Sana
23 Jo Inge Berget
Kommentar: Yttermittfältet är egentligen lite klent tilltaget vad gäller klassiska kantlöpare. Rodic är den som är mest stöpt i formen, men är något klen i kroppen och saknar det där riktigt hotande steget om han vill trampa sin gubbe på utsidan. Berget är i dagsläget självskriven på vänstersidan. Kombinationen av arbetskapacitet och offensiv smartness har verkligen förädlat MFF:s offensiv. Sana har trots många chanser, inte kunnat prestera fullt ut. Framförallt inte i poängkolumnen, vilket gör att han känns långt ifrån startelvan. Trots allt är han en joker, som förhoppingsvis hade kunnat få en grym ketchupeffekt om han bara kunde ta sig över flyttröskeln. Johansson är på tillväxt men har visat att han håller bra i Superettan och därmed som inhoppare i Allsvenskan.
Helhetsbetyg: 4(-)

Anfallare:
9 Markus Rosenberg
10 Guillermo Molins
24 Vidar Örn Kjartansson
33 Teddy Bergqvist
Kommentar: Himmelsblått sitter inne på tre av Allsvenskans absolut bästa anfallare när allting stämmer. För Rosenberg ser det lovande ut och där finns mycket att slänga fram ifall man använder 2015 som mall. Både han och Kjartansson är mångsidiga anfallare som kan göra mål på många olika vis bådar för ett flerfacetterat offensivt manglande. Samspelet behöver filas på men förutsättningarna finns där absolut. Molins kapacitet är fortfarande höljt i dimmor. Två tunga korsbandsskador sitter i skallen i varje närkamp. Men hans fotbollsskalle kommer lära sig att hantera det bättre och bättre ifall han bara får vara skadefri i övrigt. Han kommer kanske inte tillbaka i 2013 års lätta men brutala steg. Men är han nära så är han en grym tillgång. Bergqvist är lite spännande. Får verkligen en liten chans att få debutera om inga fler anfallare värvas.
Helhetsbetyg: 4(+)

Utlånade:
Sixten Mohlin (Mv) Kristianstad
Benjamin Fadi (Anf) Karlskrona
Pawel Cibicki (Anf) Jönköping
Kommentar: Egentligen bara Cibicki som känns rimlig för återkomst. Blir intressant att se ifall han kan resa sig i en icke hemtam miljö där förhoppningsvis speltiden blir stor. Hade bra målsnitt kontra antalet minuten men saknar den där riktigt spetsegenskapen som brukar vara viktig för en anfallare.
Helhetsbetyg: 2

Ledarstaben:
Allan Kuhn (Coach)
Olof Persson (Assisterande Coach)
Daniel Andersson (Assisterande Coach)
Jonnie Fedel (Mv-tränare)
Ben Rosen (Fystränare)
Kommentar: Kuhn har verkligen tagit sig in det Allsvenska rummet med storm. Känns öppen och ärlig. Hoppas inte den malmöistiska cynismen blir för tung om inte allting klaffar direkt. Persson är en gedigen gammal hjälte, men jag tror många gärna velat ha specificerade roller, som defensiv coach etc. Anderssons lite försynt assisterande roll känns vag. En del hävdar att där finns någon form av baktanke medan resten ser det som ett litet misslyckande att inte hittat rätt assistent till Kuhn. Hade gärna sett att man redogjorde för klubbens intressenter om rollfördelningen i ledarstaben. Tror tyvärr inte att Fedel kan lära Wiland mycket om utsparkar 🙂
Helhetsbetyg: 3(+)

Och slutligen så presenterar jag min potentiella drömelva som jag hoppas att få se någon gång under säsongen. Varför inte krossa Göteborg med dessa pågar på plan?

Startelva Optimal

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Vi ska bada nakna på Ribersborg

Rubrik 20160309Allan Kuhns intåg i Malmö FF innebär att laget skall berikas med nya fräscha idéer från en ny röst, som på ett glädjande vis försöker förskånska sin danska. Det är en stor omställning att ha en ny chef, det tror jag många kan relatera till. MFF valde sin egen väg och undersökte noggrant så att Kuhns filosofi skulle passa in mot den kravbild som man gemensamt stakat ut under ett par år. Eller så att den åtminstone korelerade med vissa grundpelare så att Hareides ryggrad kan morfas till något ännu bättre.

När Kuhn har presenterat ett axplock av sina idéer för media så handlar det om tempo, rörelse, bolltrillande och mod. För att kunna prestera de tre förstnämnda attributen så behöver man ha en kvalitétsstämpel på majoriteten av spelartruppen och det vill nog de flesta med mig hålla med om att så är fallet. Man har landslagsmeriterade spelare på varje position och en bänk där majoriteten av spelarna hade kunnat gå in i startelvan i många av de allsvenska konkurenterna. Där finns även en medvetenhet om hur mer kvalitativ fotboll kan omsättas genom att man har fått uppleva den (och smärtan den kan åsamka) i Champions League under två raka säsonger.

Nu ska man kasta sig in i en allsvensk säsong som utmanare. Man är förhoppningsvis lite mer fokuserad och något mer ödmjuk inför uppgiften (inte spela Allan 🙂 ). Men oavsett förra årets misslyckande så ska man våga visa mod. Man ska fantamaj kasta sig naken ut i vågorna på Ribban. Men inte om vågorna är för höga eller om ett gäng hajfenor sticker upp. Det jag vill säga är att Malmö behöver förfina sin beslutsprocess. Varje beslut du tar som spelare får en konsekvens för matchen, laget och slutresultatet. Det gäller att samtliga involverade spelare förstår innebörden av de val man gör i olika lägen under matchen. För att utveckla sin förmåga och sitt spel så ska man våga göra det oväntade, men man måste lära sig i vilka situationer som detta oväntade är rätt beslut. Vad händer i nästa läge ifall det oväntade inte lyckas och istället slår bakut? Riskminimering kan vara ett avtrubbande förhållningssätt, men ifall alla förstår innebörden och kan kompromissa och ha detta i åtanke varje gång ett beslut tas, så är min känsla från Norra att Malmö skulle bli ett ännu bättre lag.

Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.
Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.

Utifrån Kuhns beskrivning så ska MFF vara ännu mer bollförande än innan och i mesta möjliga mån frångå långbollar från backlinje. Förmodligen kommer de offensiva spelarna få ännu mer boll och ännu fler beslut att fatta när man trycker sig närmre och närmre de parkerade bussarna som kommer parkera i straffområdena. Ytterbackarna skall sändas iväg på offensiva räder så fort tillfället ges. I fjol så blev Himmelsblått sårade vid många tillfällen när man faktiskt på blev kontrade på. Man blev också straffad då beslut inte var tillräckligt avvägda utifrån vad konsekvensen blev vid ett misslyckande. I år ska man spela med en högre press för att återerövra bollen snabbt. Än så länge ställer jag mig något tveksam ifall Malmö kan genomföra denna tårtbit av spelidén på ett tillfredsställande vis. Vinner man tillbaka den så får inte motståndaren möjlighet att vila med bollen, vilket borde trötta ut dem och påverka i MFF:s riktning. Missar man så kan där bli öppna stora fält där bakom. Fält som alla Allsvenska lag faktiskt kan utnyttja, även mot MFF. Allan behöver stryka under betydelsen att inte ge bort bollen alls.

Jag vill inte att Markus Rosenberg helt slutar med sina lobbpassar. Jag vill inte att Jo Inge Berget slutar upp med sina klackar. Jag vill inte att Oscar Lewicki helt slutar att prompt spela sig ur ansträngda lägen eller att Yoshimar Yotun totaldissar stötbrytningar. Jag vill däremot att man gör det med ett större matchperspektiv. Visar mer kyla och använder dessa små läckerbitar som alternativ till alternativen. Och framförallt gör det i rätt situationer. Vi är många som går igång tillräckligt av att bara se MFF spela. Vi behöver inte smörjas med en massa fotbollsgodis. Tre poäng smakar alltid bäst.

Om Malmö pushar på sitt mod men samtidigt tar flest rätt beslut av alla lag i Allsvenskan, så kan den här serien bara sluta på ett vis. För den kvalitén har årets himmelsblå upplaga.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Cupkvart och irritationsmomentet

Rubrik 20160306Malmö FF är vidare i Svenska Cupen. Inga konstigheter, bara att konstatera. Kvartsfinal blir det och ännu en hemmamatch i preallsvenskt fotbollsnäste som ruvar på sin kollektiva revansch. Även om matchen relativt länge var en oviss uddamålsledning så kunde första halvlekens spelövertag till slut omsättas. Himmelsblått fick sätta en bock med fyra effektiva och kliniska mål, i 2016 års checklista, författad av Allan Kuhn. Vidar Örn Kjartanssons klassförlängande av Markus Rosenbergs knixiga lobb gav Himmelsblått möjligheten att få arbeta i ledning under hela matchen. Anders Christiansens slitbrytning och efterföljande räd knöt upp alla former av nervknutar. Guillermo Molins lättade leende efter sin två strutar, var mycket bättre än den vintersol som saknades under lördagseftermiddagens grå Malmödis. Om det är någon som surmulet postulerat att MFF anno 2016 inte har vad som krävs (där har förekommit en hel del härliga domedagsprofetior redan på Himmelriket) så hoppas jag de haft en riktigt stillsam kväll fylld med rannsakan och eftertanke.

AIK har också nio inspelade pinnar och därtill 10-2, precis som MFF. Tre av grupperna skall spelas klart under söndagseftermiddagen, men maximalt kan två lag skrapa ihop en bättre statistik och således så kommer Malmö IP få en snabb chans att sudda ut debacklet mot Örebro i fjol.

 

Vad betyder några av lördagens svar för Kuhns lagbygge i praktiken?

Att Allan känner att han satsat på rätt hästar inledningsvis. Den allsvenska starttruppen stramas åt. Av Sundsvallsmatchens 11 spelare, så är 9-10 redan mer eller mindre inskrivna att ta första skiftet när Norrköping gästar i premiären.

Rasmus Bengtsson fick ännu en gång utgå från en match. Det är fortsatt oroande att en rutinerad spelare centrallinjen inte lyckas få någon kontinuietet i sin spelsituation. Där kommer bli gott om möjligheter för Franz Brorsson och Felipe Carvalho att vikariera. Och varför inte Oscar Lewicki och kanske t.o.m. Behrang Safari till sommaren. Inte måla fan på väggen för tidigt, men jag önskar Rasmus får komma in i ett flow. Då är han vår bästa mittback.

Mittfältsterriern Christiansen är en spelare vars kaliber verkligen är på den dyrare hyllan som Åge Hareide förordade att vi skulle börja snegla på. Hans mångsidighet innefattandes både den riviga och fysiska biten kombinerat med ett passningsspel av hög standard. Detta förpackas inslagen i en ödmjuk och ambitiös revanschlusta för en Europatripp som inte blev vad han hoppades på. En tydlig konsekvens av detta blir att den gode bollvirtuosen Enock Kofi Adu med gott samvete kan brädas och placeras bakom fiskpinnarna i frysen (för en kortare period till att börja med). För Christiansen är bättre, mångsidigare och verkar ha ett genuint intresse att spela i Himmelsblått. Och. Hans har inte ”Pladderkajan” som sin talesman, rådgivare och ”chef”, som ghananen vid flera tillfällen etiketterat honom som.

Molins fick drygt 20 minuter för att spetsa till sin form till något som är tillräckligt pålitligt för att ett efterlängtat kontrakt kan skrivas. Han tog tillvara på tillfället och visade upp en härlig vara-på-rätt-plats-vid-rätt-tillfälle känsla. Jag tror att dessa mål lyfter bort lite orosmoln från hans redan brydda tankar. Hans skadehelvetes psykologiska inverkan skall inte underskattas och jag hoppas Daniel Andersson har med detta i beräkningarna när han huttar upp pergamentet och gåspennan på måndag efter träningen. Gische kommer vara en tillgång i MFF:s giftiga offensiv, oavsett roll och speltid. Och hans symbolvärde är riktigt högt. Men… Sen så är han ju affärsbekant med den där ”Pladderkajan”.

Han är inte jätteomtyckt som agent i Malmölägret. Han kanske har andra kvalitéer dock? #huttahaninällorna

För närvarande upplever många med mig, via allehanda forum, att Hasan Cetinkaya en ständigt smygande Ormtunga, som i Mammons tjänst besticker sina klienter, vissa mer klentrogna än andra, med tveksamma karriärsmöjligheter. Att denna före detta allsvenska spelare tycks sakna spelkänsla eller självinsikt är beklämmande och sorgligt. I sann supporterförtvivlan så känns det som han har nässlat sig in bland samtliga spelare truppen, även om det såklart inte är fallet. Därför kan jag inte sluta le inombords när Daniel Andersson går i klinsch mot hans höga spel och tveksamma tillvägagångsvis för att hantera det mesta runt en spelaraffär. Adu har i princip från första fönstret börjat ragga europeiska större sammanhang. Han har blivit lallad med lite extra utifrån allehanda vinklingar, men någonstans så behöver man sätta ner foten och ta kommando över den hör sortens skenande situationer. Och Hästhandlaren måste tyglas. MFF:s spelare sitter i en progressiv och stabil tillvaro. När topp-5-ligornas topp 5-lag knackar på dörren och visar genuint intresse kan vi snacka. När Mersin eller Valfritt -spor vill komma på REA så ska vi bestämt (och om vi är på humör, vänligt) tacka nej.

Om någon har en hum varför Hasan blivit så pass frekvent associerad som han är bland spelare, så får ni gärna delge detta i kommentatorsfältet eller via Twitter.

 

Slutligen, vem är bäst att få möta och vem slipper man?

Göteborg och Elfsborg är borta. Norrköping lär klara en topp-4-placering bland gruppettorna och Solna är redan klara. Häcken kommer med största sannolikhet inte göra det. Jag fattar att det kan ta emot, men jag hade önskat att vi knycklade till Häcken rejält. Fick en utmaning där både laget och supportrarna får en chans att sluta upp och gemensamt påla fast spöket så det håller sig borta när Allsvenskan drar igång. Självklart hade jag inte tackat nej till att möta Syrianska, men med en ny och obefläckad coach som Kuhn, så kanske man kan vända blad på denna mentalt ansträngande fars, vilket Häckenmötena blivit.

Vi ska inte backa för utmaningar. De är till för att övervinnas. Det har vi gjort Tillsammans i 106 år.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Inför cupgruppavslutningen

Rubrik 20160304Tredje helgen och den reinkarnerade Svenska Cupen skall avsluta sitt gruppspel. Åtta grupper ska få varsin vinnare som således avancerar till en kvartsfinal. De fyra bästa ettorna belönas med att få spela kvartsfinalerna på hemmaplan. Som ni säkert är medvetna så är avancemang här och ytterligare tre raka segrar ett måste ifall Malmö FF ska spela i Europa under 2016.

En kort titt på de olika grupperna:

Grupp 1:
Tre lag med chans att gå vidare. Regerande mästarna Norrköping har allt i egna händer efter två raka segrar. En poäng mot Allsvenska nykomlingen Jönköping och biljetten kan hämtas ut. Man kan också gå vidare så länge man inte förlorar med mer än två mål och den tredje utmanaren, Div 1-klubben Athletic vinner med tre bollar borta mot Östersund. Känns långsökt; Peking blir fullpoängare.

Grupp 2:
Helt utan spänning efter Göteborg schablat bort sin chans med två kryss mot Degerfors och Frej, trots sin uttalade cupfokus (Sebastian Erikssons tidningsuttalande kontra vad som skedde är kanske säsongens hittills roligaste missbedömning). Halmstad redan vidare efter två segrar. Blir inga extra inträdespengar in till IFK:s ansträngda kassakista. Men Änglarna vinner sista matchen.

Uppfriskande när motståndarspelare faktiskt vågar stå för det uppenbara! #allavilltillmalmö
Uppfriskande när motståndarspelare faktiskt vågar stå för det uppenbara! #allavilltillmalmö

Grupp 3:
Solna har två raka och Falkenberg har fyra pinnar. Det är mycket som efterfrågas från hallänningarna för att ta tre poäng borta mot Gnaget. De svartgula kunde ganska avslappnat avväpna Tenhult senast, medan helgens motståndare stångades lite för svagt mot Varberg i Hallandsderbyt. Men man har såklart allt att vinna. Tippar ett kryss för skojs skull och således AIK-avancemang.

Grupp 4:
En grupp med viss nerv. Elfsborg böljade fram och tillbaka mot Värnamo men tappade två pinnar samtidigt som Kalmar gått rent mot ovannämda smålänningar plus Assyriska. De gula är vassa på Borås Arena, men det ska ändå göras. Jag tycker där finns vissa frågetecken över Elfborgs kapacitet och identitet i år. Dessutom blir man Europaklart om Norrköping eller AIK vinner cupen. Jag säger kryss här också och därmed försvinner en av Malmös huvudantagonister.

Grupp 5:
Malmös grupp. Tre lag med chans. Ganska likt Grupp A. Återkommer nedan.

Grupp 6:
Gruppen som skulle avgöras med ett hett Stockholmsderby. Det såg faktiskt ut som att det skulle kunna bli ett avgörande som skulle ske i Ljungskile istället, men Hammarby vände på sitt underläge och gör att de går vidare så länge de vinner och gör det med lika många mål som Syrianska potentiellt gör i Ljungskile. Bajen kniper även platsen på oavgjort sålänge inte Syrianska vinner. Djurgården är tvingade att vinna samtidigt som man får lita till att Ljungskile åtminstone kryssar mot Syrianska. Lite halvspännande läge ändå. Tippar att Djurgården vinner medan Ljungskile kryssar. Således Järnkaminerna i kvartsfinal.

Grupp 7:
Allsvenska mötet mellan Häcken och Gävle blir en likvaka ifall det blir kryss samtidigt som Trollhättan genomför en absolut möjlig victoria mot Brommapojkarna borta. Häcken är ett betydligt bättre lag än Trollhättan men med cupens format så kan oavgjorda matcher förödande. Jag både tror och hoppas att Häcken faktiskt luckrar upp Gefles förmodade parkerade buss. För Malmö ska slå dem i kvarten hade jag tänkt.

Grupp 8:
Helsingborg har i alla svårigheter åtminstone börjat cupen lovande. Nu har man dock Örebro hemma i sista omgången. En poäng borde man kunna lösa, men det finns betydligt lättare uppgifter. Örebro tappade poäng i sitt derby mot Forward i första omgången. Sätter mina monopolpengar på att Örebro blir ett större test för HIF än GAIS samt Forward och vinner efter en grismatch.

 

Det viktiga då? Malmö…

Malmö har gått två bataljer hittills som präglats av att man fått hämta in underlägen. Båda gångerna har det gått vägen, även om det satt betydligt hårdare inne mot Sirius. I sista omgången väntar allsvenska Sundsvall, som Malmö under ett flertal år i början av 2000-talet hade det uttalat svårt mot. Mest p.g.a. deras fläckvis strålande keeper Fredrik Sundfors som alltid fick in säsongens fullträff i mötena. Ifjol så var Malmö dock ett av få lag som kunde avfärda dem lite enklare. 1-4 borta, trots 60 minuter med tio man samt en bergsäker 3-0 vinst hemma. Sundsvall inledde cupen med en planenlig seger mot Ängelholm, men följde upp med en lite halvt oväntad uddamålsförlust hemma mot Sirius. Kommer man ha kvalitén att rubba Mästa Mästarna? Många vill få det till att MFF är klara för slutspel, vilket inte är någon spretig åsikt, men likväl ska matchen genomföras. Rimligen bör man kunna skaka fram ett minst ett kryss, men vi behöver inte gå längre tillbaks än cupsortin förra året för att inse att ett spelövertag med lite press på axlarna kan implodera även de bäst uppbyggda truppernas förmåga att trycka in bollarna. Den stora fördelen här är att även om man förlorar med ett mål så går inte Sundsvall förbi eftersom målskillnad går före inbördes möte. I sådana fall måste Sirius slå Ängelholm med minst 3 mål, förmodligen 4. Vinner Malmö så får man hemmaplan i kvarten med största sannolikhet. Borde vara en morot nog för ett lag som värdesätter sitt hemmastöd.

 

Vad vill Allan Kuhn se i MFF:s spel, förutom vinst och avancemang?

Varje match trycker ju den allsvenska premiären närmre och känslan är att staben har hittat sina 13-14 spelare som är stommen i startuppställningen. Efter bitvis bra spel i cupmatcherna så hade det varit en lättnad om MFF kan hålla en bra nivå matchen genom och gärna få håll på motståndet snabbt. Att kunna slå lag på nedre halvan av Allsvenskan, vilket Sundsvall borde vara, är en nyckel för att hämta tillbaka Lennart till Swedbank Stadion. Detta var ett axeltyngande ok i fjol. Är spänd på att se ifall Kuhn klarar av att egga upp truppen så de går ut mer fokuserat, mer rörligt och mer kliniskt från minut ett. Skulle man lyckas med detta så kommer man för första gången i år, på allvar, få känna på sin spelidé utifrån ledning. MFF hade under Hareides andra år uppenbara problem med att stänga ner matcher man ledde. Intressant att se hur Allan coachar i ett sådant läge. Flera spelare borde ge svar på var de ska stå i rangordningen. Vidar Örn Kjartanssons målproduktion, Vladimir Rodics ojämnhet, Guillermo Molins fysik och Oscar Lewickis svaga passningsform hade gärna fått positiva svar, men även ett negativt svar är ett svar. Och helt från ingenstans har Enock Kofi Adu valt att köra på. Mer om det i kommande inlägg.

 

Malmö ställer rimligen upp med denna startelva:

Inga jätteskrällar i startelvan vädras. Med ledning i ryggen bör både Rakip och Molins få en halv halvlek var.
Inga jätteskrällar i startelvan vädras. Med ledning i ryggen bör både Rakip och Molins få en halv halvlek var.

Bänk:
Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, P.Johansson, Sana, Molins

Skadade eller indisponibla:
Carvalho, Vindheim, Eikrem

Lördag 14:00 på Malmö IP. Nästa anhalt mot Europa.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Uppstart och sammanfattning

 

Idag öppnar 24Malmö sin Himmelsblågg. 24Malmö är en ny lokal kanal för dig som vill ha stenkoll på Malmö och såklart ska en sådan ha en åsiktsmaskin som berör Malmös kanske starkaste sammanbindande kraft, Malmö FF. ”Går det bra för MFF, så mår staden bra” är begrepp som många förmodligen kan nicka jakande till. Nu är såklart verkligheten betydligt mångsidigare och mer komplex än bara detta. Men likväl; har Malmö vunnit så kan du ge dig fasen på att du träffar på fler glada malmöiter. Himmelsblå-gg-en kommer att förse er med tugg, analyser och diskussioner om Malmö FF och allt som angränsar därtill. Ur ett supporterperspektiv. Jag kommer försöka lägga fokus på att snappa upp vad den stora massan tycker och tänker på Norra Läktaren med omnejd. De flesta som håller på Malmö FF har åsikter, vilka vädras på ett helt annat vis numera än för 15 år sen. Jag avser att sparka in så få öppna dörrar som möjligt, då den sortens fotbollsjornalistik redan finns välrepresenterad. Intentionen med mina egna bedömningar är att inte bara klappa medhårs utan vara så sunt krävande som man bör kunna vara på Sveriges framgångsrikaste fotbollsförening. MFF har nått sin piedestala position i svensk fotboll genom en symbios av ambition och kravställande; från klubbens hjärna och hjärta ut till dess supporttentakler. Lägger man sig på latsidan så kommer andra närma sig. Finns ingen anledning att bjuda in dem.

Men för att börja någonstans så tänkte jag kort sammanfatta början på 2016. Revanschens år.

 

Behrang Safari
Ännu en av de ganska många himmelsblå proffsexilarna har valt att återvända! Lundensaren Behrang Safari är den svenske spelaren, utöver självaste Zlatan, som har haft den mest mästerskapskantade Europatouren. Han ramlar in lagom till sommaren och gör därmed konkurrensen på vänterbacken tämligen mördande.

 

Allan Kuhn blir ny MFF-tränare
MFF tar god tid på sig för att ersätta Åge Hareide och väljer lite oväntat en assisterande tränare från danska ligan, med förflutet i Örgryte. Allan Kuhn, 47 år (således en passande förkortning i AK47) sägs vilja spela den sortens spel som Malmö eftertraktar. Tidigare under karriären har Kuhns tränarinsatser böljat en del, men hans pådrivande och jordnära stil uppskattas från allehanda bedömmare. Kuhns spelidé skall innefatta en offensiv med ett frejdigare kortpassningsspel via ett aktivt innermittfält, superaktiva kantlöpande ytterbackar och åtstramade tyglar vad gäller långbolladet. Possesionorienterat och med hög press för att återerövra bollen tidigt.

 

Nya nyförvärv
Himmelsblåtts andra förvärv blev den från Chievo-värvade innermitten Anders Christiansen. En ung Anders Svensson-typ med danska landskamper i bagaget och vinnande egenskaper i båda riktningarna. Inte den kanske mest gapande positionen att värva men försiktigt positiva vibbar kunde uppfattas inom blogg- och forumsfären. Lyxproblem centralt på mitten utifrån att ingen försvinner mot viftande sedelbuntar. Tredje gubben in var den Kinatrötte islänningen Vidar Örn Kjartansson som mer eller mindre dumpades när klubbledningen ville börja handla på en dyrare hylla. 2014 vann han skytteligan i Norge och med sin produktiva närvaro i boxen så kändes många lyriska när affären var klar. Men sen uppkom såklart frågetecken vad gäller hans targetegenskaper. Ska Rosenberg slösa bort ytterligare en säsong på att inte få spela på det sättet han är bäst på?

 

Klubben flashar plånkan
Att Malmö FF är nyrika är ingen hemlighet. Men att tillgångarna i dagsläget ligger på runt 450 miljoner inbjuder verkligen till unik cementerande möjlighet för Himmelsblått. Har man under över 100 år tagit sig upp till toppen via snåriga stigar och branta klippväggar utan denna monetära manna, så blir det ytterst spännande att se hur datorsiffrorna kan omsättas i praktiken. Ännu vassare ungdomsverksamhet, investeringar i faciliteter och konkreta drömmar om åretrunthallar känns som kloka projekt.

 

Träningsläger i Dubai
MFF åkte i väg ner till Mellanöstern för att prova på vad oljeshjeikernas gemensamma byggprojekt kunde tillföra lagbygget. Inte superpoppis i alla supporterled (av förklarliga skäl), men uppenbarligen var Dubairesan ett steg uppåt kvalitetsmässigt kontra Florida från föregående år. Bättre fotbollsförutsättningar kontra den etiska aspekten att kela med odemokratiska stater med klara humanistiska tillkortakommanden kommer bli en fortsatt het potatis (Finns där baktanke med någon Mellanösternbaserad tröjsponsor?). Matcherna som spelades mot Köpenhamn och Midtjylland präglades av lagens olika tidsramar inför seriestarten. Blekt Himmelsblått mot Köpenhamn (0-1) men en lovande andrahalvlek mot Midtjylland (1-1). Pa Konate fick inte ta med sin inköpta hooverboard på planet hem.

 

På MFF-forumet, Himmelriket, så var man inte sena att påpeka Göteborgs cupmiss. #skadeglädje

Tävlingspremiärsveckan på NHL-maner
Svenska Cupen på ett slutsålt men ej fullproppat Malmö IP mot Superettanutmanaren Sirius. MFF fick direkt möjlighet att vända ett underläge, vilket kändes som en omöjlighet i 2015 års Allsvenska. Jo-Inge Berget gjorde båda målen när spelet knarrade men tog sig ur tillställningen med tre poäng (2-1). Dagarna senare skulle man sparra mot Kuhns gamla Ålborg, vilket blev en käftsmäll för ett spelarroterande Malmö som torskade med 3-0, bl.a. efter två grova individuella misstag. Med påtagligt muller i kulisserna så inledde Malmö starkt ”borta” mot Ängelholm, men låg ändå under i paus efter en parodisk tvålepisod från Wiland. I andra halvlek kunde man snabbt kvittera och ta ledningen efter Kjartanssons första himmelsblå strut. Matchen slutade 4-1 och förstaplatsen samt avancemang ser ut som en absolut möjlighet. Efteråt så kunde säkerligen en del finna glädje i IFK Göteborgs cupsorti efter en sällan skådad misskavalkad mot Frej.

 

Där befinner vi oss nu. Jag kommer läsa varje kapitel i den här historien noggrant och med nerverna utanpå skinnet. Tävlingssäsongen 2016 är ett absolut måste.

 

Tills vi höres, ha det blått.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg