Krypa till korset

Det blev inget lyckat korståg. Hade det varit medeltid så hade man vid eventuellt överlevande och återkomst högaktningsfullt fått be om ursäkt inför kyrka och krona som förhoppningsvis kunde ge dem sitt förbarmande och skona deras liv i utbyte mot degradering, stupstocken och evig bespottning. Nu är åtminstone förlustnollan utraderad så då behöver man inte gå runt och tycka att det vore fantastiskt om den kan hålla sig. Och dessutom har hela truppen berikats med erfarenheten av att inte gå in i en viktig uppgift utan att vara fullt fokuserade. För där var verkligen gott om sekvenser som saknade fokus. Har Malmö inte det, så tappar man kvalitén som skall vara den stora plusfaktorn som två års CL-plånka genererat.

Skriv in en klausul vid utlåning av spelare. Man spelar inte mot laget som man har kontrakt med. Jag tror inte jag behöver vidareutveckla den punkten mer va? Och om det är förbjudet att lägga in en sån klausul så kan nån hutta sig i nällorna.

Det tidiga målet, som faktiskt var en delikatess från Rasmus Bengtsson vad gäller avvägd bolltouch, gav inte alls den injektion man hoppades på i det himmelsblå rullet. Istället för att kunna spela med gott bolltempo har försäkra sig med ett par hängsler genom ledningen, så lät man nykomlingens entusiasm breda ut sig över den välbesökta vallen. Jönköping fick faktiskt utrymme för sin positiva fotboll och de använde sig av de där extra tiondelarna till att rulla upp enkla kombinationer utan att klydda. Boll kom till spelare i fart till skillnad från MFF:s något bolltrampande och statiska ägande.

Pawel Cibicki var stentaggad att prestera. Det sågs direkt. När Kári Árnason hade otur med både balans och mullvadshögar så borde ettan ha suttit men istället blev det lite flipperspel som senare ledde fram till det oundvikliga. Han kunde inte riktigt kontrollera känslorna. Ledsamt kanske, men det fanns andra saker att vara betydligt ledsnare över. Försvarsspelet var vid flera tillfällen helt för ostrukturerat och misstajmat. Johan Wiland stod på fel fot på förstamålet, andramålet är välplacerat men kanske hade gått att nå, med tydlig reservation. Däremot så anser jag nog att tredje målets utrusning kunde gjorts bättre. Det kändes helt för uppenbart att det skulle bli en lobb, efter att Erdal Rakip gjort en förra veckan, och den gode Pawel typ är Brother-from-another-mother med honom. Men det är såklart jäkligt lätt att påpeka över datorskärmen. Hoppas verkligen att Wiland får gå in och göra ett par viktiga ingripande i nästa match. Rakip kom enligt mitt sätt att se på det, inte riktigt rätt in i yttermittfältsrollen. Där är lite sparsmakat på riktiga yttermittfältare i truppen. Han ska nog främst rikta in sig på att konkurrera Oscar Lewicki och hoppa in med halvtimmen kvar så ofta det går. Oavsett hur skadad foten var så var Magnus Wolff Eikrems andra halvlek okej. Bollen damp ner hos honom några gånger i slutet men han kunde inte knö den igenom den tätbevuxna skog av Jönköpingben som fyllde straffområdet.

Vanligt förekommande fenomen. Nån ska bära hundhuvudet. #alltidensyndabock
Vanligt förekommande fenomen. Nån ska bära hundhuvudet. #alltidensyndabock

Där blev en anstormning i slutet, inte minst beroende på Jönköpings utvisning. Men denna gången räckte det inte med en forcering. Jo Inge Bergets mål kom visserligen i rimlig tid men man saknade den kugghjulseffekt som behövs för att alla beslut och rörelser ska samverka och tillverka ett mål. Det behövs en rejäl översyn för detta var långt ifrån sista gången detta året där Malmö behöver trimma anfallsspelet för att kreera luckor genom tätt stående försvar. Kryss vore kanske rättvist utifrån lagens prestationer under matchen men dessbättre, utifrån ett det sportsliga perspektivet, så är inte fotboll någon formel där faktorer är proportionerliga mot vissa utfall. Malmö gick på pumpen mot ett Jönköping som omsatte två av sina tre giftiga lägen och därtill konstrade fram ett bevingat skott när de gavs tid i fördelaktig position. Falkenberg 2015 over again. Men den gången tog vi en pinne. Denna gången blev vi utan.

Som vanligt efter en förlust så skönk nivån ett antal verbala måttenheter när det gällde rättfärdig men konstruktiv kritik på sociala medier och fanforum. Även om jag såklart är mot det så finns det ingen större vits med att plocka massa billiga moraliska poäng genom att raljera över det. Men det tar verkligen på ens supporterskap att se det sitt favoritlag, med solklart bäst förutsättningar, prestera en sådan tandlös insats. Det är just det här som liksom är insatsen med att få känna sig sådär helt jäkla övereuforisk stundtals. Denna kväll fick vi betala tillbaka lite av Salzburginsatserna. Hur gärna man än vill slita av sig matchtröjan och halsduken så samlar sig tankarna ganska snart. Vi är många som är Malmö FF. Vårt gemensamma hjärtebarn är ingen finit sak. Där kommer en ny chans och utifrån att bara en femtondel av Allsvenskan är tillryggalagd så handlar det bara om att repa nytt mod. Skit i att det var första gången vi torskade mot J-Södra uppe på Stadsparksvallen. Skit i att kommentatorerna älskar när underhundarna lyckas stjäla köttstycket framför alfahannen. Skit i oneliners från troll på sociala medier. Det är en mental process som man tyvärr måste hitta en personlig handlingsplan för. Hur gärna man än vill undvika den.

Tre Stjärnor

Pawel Cibicki är väl den egentligen trepoängaren idag, men det funkar inte på det viset. Alltid svårt efter en förlust som denna men här är min bedömning.

 

Rosenberg 1604063 Markus Rosenberg: Minst sämst i bortapremiären. Har ett driv och en tyngd som kräver stora resurser för att mota. Borde fått mer domslut med sig om inte hela Sverige bölat och därmed satt honom på en annan bedömningsnivå. Kunde blivit poänghjälte i slutsekunden men det ville sig inte denna kväll.

 

 

Christiansen 1604062 Anders Christiansen: Glimtvis dominant under första halvleken men föll ifrån ju längre matchen led. Välriktat inlägg till ledningsmålet och tycks poppa upp överallt på banan.

 

 

 

Lewicki 1604061 Oscar Lewicki: Anser att han skötte sitt jobb okej i det tysta. Hade skärp till det till viss del ifrågasatta passningsspelet. Försöker fördela i slutet när det är trångt runt straffområdet.

 

 

 

”De e regn över Möllan. Vi har förlorat igen”

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Korståg med goda intentioner

Ikväll så inleds ett femtonstationers gräshoppesvärmande över hela landet. Årets Allsvenska är synnerligen välspridd över Sverige. Östersund och Jönköping är två lite nya betesmarker (åtminstone den senare, kan väl inte finnas mer än ett däggdjur som tycker konstgräs är en okej idé?) för den himmelsblå skaran som månghövdat skämmer bort de mer stationära över TV-ljudet. J-Södra har trots egen allsvensk comeback i modern tid, överlåtit en större del biljetter till MFF än vad som krävs. Lockropet har till viss del snappats upp och nog kan där bli en 1500 malmöitiska sympatisörer i Sveriges Jerusalem. Jag själv, är numera tämligen svårforcerad från livssituationen, för att kunna joina på bortaresor. Malmö FF är en av de viktigaste delarna i den vardagliga tankekompotten hos mig själv och många med mig, men likväl måste man fäkta familj, jobb och logistik så att allting funkar. Därför växer det fram ett extra stort leende varje gång jag snappar upp en himmelsblå uppmaning genom etern. Jag är förbannat glad att där finns så många i vår stora himmelsblå familj som verkligen brinnande lägger själ, hjärta och finanser för att dra sitt strå till stacken. Detta blir också ett argument för mig själv att alltid ge allt från ståplats på hemmaplan. Oavsett hur sångexalterad klungan runt mig är för dagen. Var noga med att väga in detta er bedömning när ni har åsikter om hur en del andra supportrar väljer att stötta. Jag ogillar generellt diskussionen om vad som är en ”äkta supporter” men måste passa en smörpass med respekt till alla ni som tar kampen och lyckas pussla ihop sina liv utifrån Malmös spelschema. Från München till Solna Stad.

Den himmelsblå förmågan att piska upp härliga stämningar har uppenbarligen fått fotfäste på andra sidan sundet. #uteieuropa
Den himmelsblå förmågan att piska upp härliga stämningar har uppenbarligen fått fotfäste på andra sidan sundet. #uteieuropa

Jag har svårt för lag som spelar i grönt. Det kan ligga i uppväxtens aversion mot uppväxtkommunens andra två fotbollslag. Å andra sidan spelade vi själv i Edsbyn-kombinationen (ja, ni fattar vad jag menar, men jag vill inte nämna dem vid namn), så liknelsen kanske faller där. Oavsett tröjfärg så ska Sveriges Jerusalem bara besegras. Senast man utkämpade en match av vikt var i fjolårets cupgrupp. Den gången blev det till slut en tämligen enkel 4-0-seger efter att Jo-Inge Berget gjort ett tidigt mål och satt tonen. En liknande matchutveckling hade såklart varit fördelaktig. Givetvis för det slutgiltiga målet med tre poäng, men också för att det lugnar ner Malmös brinnande vilja till en mer anpassad nivå så man mer avslappnat kan omsätta Allans Kuhns önskade taktiska drag. Nu är Norrköping ett bättre lag än Jönköping men det kändes ändå märkligt att Malmö gjord en så pass dålig första halvtimmen i en seriepremiär inför hemmapublik. Det är såklart skönt att MFF hittills löst justeringarna och vuxit in matcherna, men det kommer inte alltid gå att försynt smyga sig in i tillställningen.

I Jönköping så finns inte helt obekante Pawel Cibicki. En riktig Malmöpåg vars MFF-karriär har gått i vågor. Och just nu är han landspolad på Vätterns södra strand. När utlåningen var ett faktum så var Pawel noga med att understryka att han trodde det var en bra lösning utifrån att Jönköping är ett spelande lag. Det tycker man sig ha sett och hört de senaste åren. Ändå är de brutalt bottentippade av de flesta inför säsongen (till skillnad från Östersund som målat upp en tavla med betydligt fler spekulanter på). Den överraskande premiärvinsten mot Kalmar FF måste därför varit en moraliskt oerhört stöttande kudde, både i avseende på förhandstipsen och den interna turbulens som skakat om föreningens inre. Pawels påpasslig inlöp i straffområdet kändes ganska signifikativt för hans speltyp. Han har ingen riktig superspets men han är jäkligt påpasslig i offensiva lägen. Efter en riktigt bra 2014-säsong så kom han lite i kläm med den offensiva situationen och enligt mig så kanske Åge Hareide kunde smort hela situation lite mer, även om min synvinkel självfallet är från utsidan, utan att känna till närgågna detaljer. Cibicki fick chansen ett par gånger och fick faktiskt in ett par bollar. Ikväll hoppas vi så klart att där inte blir några, men framöver får han gärna agera Under Cover-agent och sänka Bananer-i-Pyjamas och Gnagare till höger och vänster.

Startuppställningen läckte ut under gårdagen och den tyckte förkunna att Erdal Rakip får ett startförtroende då Vladimir Rodic dras med sjukdom. Inte alls fel enligt mitt sätt att se på det. Där finns säkerligen en hel del som kanske tycker att Magnus Wolff Eikrems kreativitet borde prioriteras i detta läget, men för mig så blir detta ett naturligt byte efter dryga 65. Malmö har nött ner motståndare under försäsongen och dagens match kan absolut få en liknande karaktär. I ett låst läge så blir norrmannens smartness mot ett ansatt och till viss del slitet försvar förhoppningsvis en faktor i himmelsblå favör. Ett annat reellt alternativ hade även varit att flankera på högern med Guillermo Molins. Kuhn har visat vart han tycker Molins främst är aktuell och efter Agons sorti så tror jag det är bättre att Gische koncentrerar sig på att återkomma till sitt forna jag i en position. Därefter breddar vi upp registret. Men borde han inte gå in istället för Vidar Örn Kjartansson på topp? Nej säger jag. Inte än. Örnen och Rosen får en bra match att fortsätta kreera en hållbar kemi.

Så nu är det bara att se klockan långsamt ticka från eftermiddag till kväll och till matchstart. Ett himmelsblått korståg anländer. Med enbart goda intentioner. Jag hoppas vi hälsar J-Södra välkomna till Allsvenskan genom att visa upp det bästa spel vi kan frambringa. Så de kan beskåda och därifrån förhoppningsvis lära sig. Så de kan fälla andra lag.

Förväntad startelva för Malmö FF. Innermittfältet orört men Rakip går in istället för sjuke Rodic
Förväntad startelva för Malmö FF. Innermittfältet orört men Rakip går in istället för sjuke Rodic. Förmodad bänk: F.Andersson, Konate, Brorsson, Wolff Eikrem, P.Johansson, Sana, Molins

 

”Bussen till Stadsparksvallen avgick tjugo i sex. Jag hade med mig min pipa, och ett paket kex” (Underbart att denna raden äntligen är Allsvensk!)

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg