Omprov Nykomling 101

Malmö kommer inte få någon Lennart gratis i år. Norrköping har gett sig fasen på att inte snubbla på onödiga hinder. Trots det blev där lite friktion när man kryssade mot Gefle, vilket gav en välbehövlig buffert när himmelsblått hade förtvivlat svårt mot Kalmar. Laget med kalsongklubbmärket ska ha credd för att ha gjort två gedigna käpp-i-hjulet-insatser mot Malmö. Faktiskt skönt att de fick en gratis trepoängare mot…*trummvirvel*… Håijeff. AIK boostade sitt självförtroende med en viktig seger mot Örebro, och kan väl inte helt avskrivas ännu. Rikard Norling tycks ha lärt sig lite om vinnarkultur. Han verkar dock ha ruvat på den under tiden som Brannman. Göteborg ska få sig ett omnämnande också. En rejäl mina mot Hammarby i Badkaret och en sänkande frisparkskanon från Kennedy Bakircioglü. Man tog den gamla takesättet ”Ett dåligt genrep ger en bra prestation” väldigt ordagrant inför sin trevliga tripp till Kaukasus oljefält för att gräva Europa League-pengar. Det gjorde mig glad. Precis som GIF-bilden med Bea-Johnnys sena slängning mot Djurgården. Denna, Benny Hill-introt och en kall kan få vilken skitdag som helst att spricka upp till ett fjärilsbestruket himmelsrike.

 

Men detta är ytterst potentiell reservplan. Idag ska det förhoppningsvis njutas av att MFF skall vinna. Omprov Nykomling 101. Laget och läktaren är förvarnade.

 

Pawel Cibicki fick en betydande påverkan på årets MFF. Inte nog med att både lag-, klubbledning och supportrar förundrats över hans prestationsmässiga metamorfos, utan även om Guden Åge faktiskt hanterade honom lite väl osmidigt. Hans pudlande målfirande orsakade viss svedja och förbannande i att spela mot laget man har kontrakt med. Oavsett fick hans avklädnad av MFF-defensiven att analyseras, diskuteras och revideras. Efter dubbeltorsken, där Jönköpingsmatchen var det faktiska bottennappet, så har Malmö enbart förlorat en match. Och denna förlorades främst i sorgmod och mental utmattning, inte p.g.a. naiv offensiv med otillräcklig handlingsplan vid bolltapp. Man pinpointade vikten av att försvaret, skall slippa att vara i rörelse när de tvingas i 1v1-dueller. Så ikväll hoppas jag innerligt att slippa en upprepning av vårens kanske tråkigaste MFF-kväll. Även om Cibicki lämnar hemmet utan poäng så kommer han vara en het potatis. 14 poäng skojar man inte bort. Inte heller ett polskinfluerat missnöje. Tro mig, jag säljer byggmaterial till en hel del duktiga, men otåliga, polacker.

 

På MFF:s hemsida adresserar lagledningen att Jönköping Södra spelar lite annorlunda. De rosas, på numera inbjudande och relationsbyggande MFF-vis, och etiketteras som ett man-man-spelande lag. Jag skall försöka lägga fokus på denna detaljen mellan growlandet i ramsorna. Hur kommer det påverka vårt mångfacetterande anfallsspel? Kommer vi få se iglande i ryggen på Vidar Örn Kjartansson och Markus Rosenberg? Jag vill inte låta stursk, men jag är villig att låta dem prova. Anders Christiansen är kanske inte lika finkänslig som Magnus Wolff Eikrem men i villervallan runt straffområdeslinjen så får han gärna fortsätta att snappa upp bollar och placera in dem som i de senaste två matcherna.

 

Jämfört med den krystade insatsen i östra Småland så görs ett par nödvändiga byten. Oscar Lewicki är tvungen att sona sina tilldelade ostamackor och Kári Árnason får fortsätta kurrera sitt småsargade knä. Just islänningen hade en erbarmelrig dag på Stadsparksvallen i våras så det känns inte alls fel att låta Franz Brorsson oskadliggöra de gröna gästerna. Behrang Safari kommer starta i sin första hemmamatch. Förhoppningsvis får han på nytt göra en pausintervju. Även om han fick in lite matchtempo senast så tänker jag bidra så att stämningen genererar samma svettdrypande Fighting Face på vår senaste hemvändare. Enock Kofi Adu får på nytt chansen att blänka till med sin brillians. Hela Stadion vet vad han kan leverera när han är i balans, men utifrån vårmötets dramaturgi hoppas jag att han är fullt beredd på ett idogt jobb i båda riktningarna, vilket jag inbillar mig att både Lewicki och bänkade Erdal Rakip är naturligt mer benägna att pressa ut.

 

En del vill låta Jo Inge Berget agera inhoppare och därmed kickstarta en falnande form. Vår gode borholmian vid rodret tycks ha en rejäl portion tålamod med norrmannen, och vem kommer ifrågasätta om han plötsligt skrider fram som en sommaråskskur och blixtrar till. Enligt mitt sett att se på det så ser jag gärna inhopp från både Rakip och Tobias Sana, men den tilltänkta elvan känns både rimlig och resonabel. Alexander Jeremejeff får sista inhoppet. Om nu Allan ämnar att byta. Ibland känns han mer motsträvig än valfri blöjbarnsförälder i en dal av höstdepression.

 

 

Matchstart 19:00 Nya Malmö Stadion. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Bengtsson
VMB Brorsson
VB Safari
HM Eikrem
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: M.Johansson, Yotún, Konate, Rakip, Svanberg, Sana, Jeremejeff

 

 

Kvällens kristallkula:

– Djärvt gissar jag på att Pa Konate gör sin sista match på Stadion på ett tag. Från bänken. Tolka det som ni vill.
– Jönköping leder tillställningen över 50% av matchtiden, men Malmö vänder och tar 3 pinnar
– Erdal Rakip fixar kommer in i underläge och utför ett fotbollsöversatt Howehattrick; ett mål, en assist och ett gult kort

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Elmiminering

Kalmar verkar vara ett lag som i det stora hela inte vispar upp en känsloorkan när de kommer på tal. De har snarare blivit ett respektabelt lag som blivit synonymt med ett oscillerande i Allsvenskans mittenparti med relativt profilstarka nyckelfigurer och den nästbästa arenan i södra landsänden. Ja, de tar sitt tydliga ansvar för svensk fotboll genom att spela på gräs och rätmätigt ignorera den logistiskt möjliga dopingen som gladeligen bordläggs av desperata lyckosökande deltagarlag.

 

På förhand så spådde Kalmars säsong både kunna bli himmel eller helvete. En Elm-triad tillbaka skulle kunna boosta vilket lag som helst, utifall de kunde frambringa sin något fallnade glans. Hittills så har dock 2016 inte blivit den kickstartern som man hoppades på, även om man glimtvis kunnat skönja brödernas spetskvalitéer. Istället så har rubrikerna främst handlat om en skriende tom kassakista och han som kom att tillfälligt mätta den, Marcus Antonsson. Våren 2016 så blev han synonym med att bära ett allsvenskt lag på sina axlar. Killen gjorde mål på mer eller mindre allt och ordnade på egen hand flertalet av de sparsmakade poäng som småläningarna tagit.

 

Men nu är han i Leeds. Som dessbättre även norpade Mikael Antonsson så vi himmelsblå slapp att ha magsår över en eventuell värvning av honom.

 

Biljettbarometern påtalar att suget inte tagit semester utan en respektabel skara kommer få se ett Malmö komma till spel för första gången någonsin utan en enda spelare som först och främst vill etikettera sig som yttermittfältare. Rodic är borta lika snabbt som han kom. Även om det är ordlekande på mediumnivå så är det ändå ögonbrynshöjande att Kuhns ovilja att prioritera den breddande och kvicka vesslerollen på kanten. Istället fortsätter man att förfina ytterbackarnas deltagande i offensiven. I en intervju med Fotbollskanalen påtalade Kuhn att både Svanberg och Yotún kunde lira ytter vid behov. Spännande att höra. Känns härligt att man har så stort förtroende i en sjuttonåring så att den sprängfulla pengapungen får fortsätta baxna. Det sänder också svallvågor nedåt i leden. Du kan ta dig in i MFF via de egna leden. Svanberg väntar på sin Stadionpremiär efter assistinhoppet mot Östersund. I en någorlunda stabil ledning så hoppas jag att Berget kan få avnjuta slutminuterna med något läskande från båset. Peruanen hade också varit intressant att se mer än 10 minuter i ledning. Yotún har en bolltouch och ett spelsinne flankerat med sin speed som känns gjutet för att både stövla innåt på Kuhnsk önskan men även stövla utsida och mata inlägg i luften och längs backen. Men han behöver få känna på rollen i matchtempo. Å andra sidan så är det nog bara att ha lite tålamod; med den frekvensen de gula korten regnar och konstgräset skördar sina offer så slår säkerligen min stilla önskan in på sikt.

 

Nyckeln i eftermiddag tycks vara utkristalliserad till att fortsätta vara täta i försvaret. Fem nollor och sex av sju vinster talar ett tydligt språk där Kalmar kommer bli beroende av att deras bitvis kreativa offensiv behöver vara högsommarhet. Samtidigt så kan denna komma genom väl avvägda bollar som brunkas in via fasta situationer. Elmarnas påverkan på matchen skall hållas till att se miserabelt uppgivna ut, och därmed boosta himmelsblått än mer.

 

Mål framåt känns som något vi gör, även om antalet inte är i paritet med vad som skapas. Där finns en mängd olika aktörer som kan spetsa hål på en smålänsk defensiv, som på sistone även blivit av med korsbandsskadade Viktor Agardius. Tinnerholm var brutalnära att bli segerskytt mot AIK. Är det dags nu månne?

 

Utanför eftermiddagens lag är den fortsatt skadade trion Safari, Vindheim och Sana. Allihopa tränade på i varierande skala under veckan och närmar sig comeback. På målvaktssidan vikarierar redan CL-avklarade Marko Johansson. Jag tror Malmö har hittat en jäkligt spännande framtidsman mellan stolparna. Frågan är om han är så vass att han kommer gå förbi Fredrik Andersson redan under nästa år.

 

Femtonde omgången. En seger idag och vi har bara tappat 11 poäng på seriens första halva. Kändes svårt att tro efter avgrundsförlusten mot Sundsvall.

 

 

Matchstart 16:00 Nya Malmö Stadion. Förväntad startelva:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
HMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
VM Eikrem
VIM Adu
HIM Christiansen
HM Berget
HF Rosenberg
VF Kjartansson

Förmodad bänk: Johansson, Carvalho, Yotún, Brorsson, Rakip, Svanberg, Bergqvist

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Ryktas om ett ryck

Högsommarvärmen har en tendens att skörda offer i den allsvenska tabellen. Om poängtörsten inte stillas under denna delen av säsongen så finns där en risk att hela ens höst blir eftersatt. Malmö FF är i nuläget det bäst blomstrande laget med sina nio vinster på de senaste tio matcherna.

 

Närmst jagande Norrköping drabbades av en tung poängförlust när Östersund, anförda av Malmöpågan Saman Ghoddos, luggade dem och lät dem bita av supen. En Malmövinst hade blivit en svidande lusing och avståndet hade vuxit till fem poöng. Just denna summa är det antalet poäng som söndagens motståndare är distansierade med. AIK, denna månghövdat avgudade klubb med svart bälte i att sällan nå hela vägen, har faktiskt med sig en vinst från förra gången lagen möttes. Men det var då. Årets Solnaupplaga känns i sedvanlig ordning inte komplett och därtill också uddlöst. Ingen Nabil Bahoui eller Henok Goitom. Ingen Mohammmed Bangura i högform eller supersvetsad backlinje. Det räcker att gå tillbaka till torsdagens Europa League-kval mot Europa FC från Gibraltar för att inse att där saknas väsentliga pusselbitar för att detta laget borde anses som en allvarlig titelutmanare. Men det betyder inte att man kan vinna en match i Europas mest oberäkneliga fotbolliga. Det blir intressant att se hur ett Norlingslett Gnaget väljer att ta sig an uppgiften som kan vara en hörnsten i huruvida hösten handlar om guldjakt eller bara europajakt.

 

När jag försöker dra mig till minnes alla gånger MFF stått med ryckmöjligheter så har man tämligen konsekvent inte tagit denna. Nu är min minnesbank tämligen subjektiv men känslan, ur ett supporterperspektiv, är att himmelsblå verkar smittas av någon avståndsfrossa och framför krampaktiga och stabbiga insatser. Lite grann i stil med den oförmåga som i majoriteten av matcher man leder och är spelmässigt överlägsna men inte lyckas göra ospännande förrän slutsignalen. Det vore ju själve fan om inte den här olaten kan städas av likt Häckenspöket, Förlust-Efter-Uppehåll-ofoget samt att misslyckas med att fortsätta styra en match vid ett ledningsmål. Vi ska ha krav på Pågarna, för årets upplaga en rejäl semiutopi av vad vi kunde hoppas på för 7-8 år sedan.

 

I veckan har det främst surrats om två platser; mittbackspositionen och innermittfältsplatsen bredvid Dejlige Drengen. Med allsvenska mått är det ganska löjligt angenämt problem. Senast lirande Carvalho har inte släppt några bollar förbi sig i år och ynglingen Brorsson imponerar både med sitt lugn, följdsamhet, tuffhet och vinnande statistik. Ändå verkar Allan Kuhn vilja köra på rutinen i denna matchen. Árnasons imponerande EM-form behöver således pusslas ihop med Bengtssons prickfria insats senast. Enkelt kan tyckas, men svårare i praktiken under säsongen. Personligen, och många med mig, hade nog hellre sett Brorsson och hänvisat till islänningens feriedagar. Eller varför inte en broilad duell med Carvalho kontra Carlos Strandberg?

 

Indikationer pekar mot att Adu får fortsatt förtroende. Malmö hoppas således kunna hålla boll i en av årets på pappret svåraste bortamatcher. Jag gillar det. Ett rimligt resonemang och en tydlig fingervisning av att man känner sig tillfreds med spelet för närvarande. Både Lewicki och Rakip är två bra inhoppare med en tickande klocka bredvid en ledande resultattavla. Rodic verkar alltså hamna utanför truppen. Beroende på tre backar på bänken? Hoppas lagledningen håller en bra dialog med honom för helhetens skull. Inget lätt med den degraderingen han har fått genomleva hittills, även om den rent kvalitetsmässigt inte behöver ifrågasättas enligt mitt sätt att se på det.

 

Sana, Safari och oerhört otursförföljda Vindheim saknas i matchtruppen. Hoppas att ha dem spelklara snart. Särskilt med tanke på att Lorensborgsexpressen ska passera perrongen i Rio under sensommaren.

 

Det går ändå inte att komma från att Gnagarna under vissa omständigheter är kapabla till att åtminstone få sin förvuxna hemmaplan att skjuda av kakafoni. Det kommer bli en speciell bortamatch och som icke-närvarande soffetto så hoppas jag att våra på-platsvarande Malmöiter mörsar på från den otacksamma läktarsektionen. Det handlar ju ändå om från München till Solna Stad.

 

 

Avspark 17:30 Friends Arena. Förmodad startuppställning:

Mv Wiland
HB Tinnerholm
RMB Árnason
VMB Bengtsson
VB Konate
HM Berget
HIM Adu
VIM Christiansen
VM Eikrem
HF Rosenberg
VF Kjartansson

 

Förmodad bänk: Johansson, Brorson, Carvalho Yotún, Rakip, Lewicki, Svanberg

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Den utrotningshotade ålen

Rubrik 20160315Himmelsblått är fortfarande med i leken om Cupen och därmed även kvar på den sista smala bron ut i Europa 2016. Genom att man lyckades freda målet under första halvleken, så fick Allan möjlighet att prata roligt med manskapet och låta tyngden tala. 1-0-målet, som räckte som frälsning, grundades i en bollstöld i ett känsligt uppspelsläge för Peking. Anders Christiansen var tjuven. Efter två anfallsvågor, så varierade Anton Tinnerholm med en tidig inläggspastej, som försäsongshetaste Jo-Inge Berget lobbtouchade och vips så var den Kina-importerade isländska kobran där och högg! Vidar Örn Kjartansson kommer att bli ett återkommande namn i målkolumnen om han bara får hålla sig frisk.

Med Vidar och Markus Rosenberg så har MFF ett anfallspar som kan producera tillräckligt för att Lennart ska hitta hem. Det kanske inte är någon sjuk djärv gissning men jag ställer mig på den positiva sidan om spådomarna som haglar runt i den sega malmöitiska vårvintern. Kaptenen kan verka trubbig och på Himmelriket har där faktiskt varit en och annan som påpekat att det inte finns plats för några heliga kor i MFF:s laguppställning. Hold your horses! Nu behöver Malmö visserligen leverera tidigt på säsongen utifrån att man nå Europa, men Rosenberg har varit relativt trögstartad två år på raken. Den offensiva kvintetten som Allan Kuhn tycks vilja starta med har, enligt mitt sätt att se på det, den bästa offensiva potentialen vi satt på banan under min medvetna supporterlivstid. Arsenalen är bred, och med en Yoshimar Yotún som tycks ha fått en anfallstaktisk omdisponering instruerad, så är känslan att motståndarna får svårt att ha koll på samtliga himmelsblå vapen under dryga 90 minuters fotboll. När Rosenberg håvas in så uppstår hål på andra håll. När de andra ska fångas in så hugger Mackan. Vår alldeles egna Malmö-kobra.

Zlatan presenteras i morgon med den nya tröjan. Ingen tvekan. #ingenkickarfotbollsomhan

En som slingrar iväg till nya jaktmarker är Agon Mehmeti. Under måndagen bekräftas ryktet som florerat och ej dementerats. Den rögade Ålen lämnar Malmö för en andra gång; denna gången på ett proffsäventyr norrut. Något mindre exotiskt men samtidigt känns det som en bättre rond att gå. Mehmeti värvades in 2014 utan att riktigt behovet fanns. MFF slantade upp för bredden och la lite extra poletter, kanske av symboliska själ. Efter Malmös goda omnämnande i Norge (Hareide, Berget och de andra har varit hett CL-stoff; även Norge är i behov av lite klubblagsframgångar) så kommer Agon få den chansen i Stabaek. En chans som varit väldigt sparsamt förekommande i Malmö under denna sejouren. Mest signifikativt för hela perioden var hans tidiga skada mot Falkenberg efter hans ursnygga kontring i matchen mot Hammarby gett honom chansen att få starta. Med ett lite mer spark-och-springbetonat spel, som verkligheten är i Tippeligan, så kan hans spetsegenskaper, så som djupledshot och påfyllning i boxen, bli bra värda. Oj vad där är många som unnar honom det! Han har visat proffsighet genom att bita ihop trots minimal speltid. Därtill har han sprudlat av genuin glädje när det gått bra för laget. ”Det är inte lätt att få tag i bra folk nu för tiden” har blivit ett skojmantra vi kör på mitt jobb. Detta kan utan tvekan appliceras på Agons bidragande för truppens välmående. Hans sort är utrotningshotad. Sen hade ju EM varit ytterligare några procent roligare om Ålen snärjer en plats i Albaniens trupp.

Vad blir konsekvensen av Mehmetis transfer? Kommer Malmö håva in en ny anfallare? Är man nöjd eller vill man plocka in en vesslesnabb djupledslöpare? Eller den ständigt vurmade targetanfallaren? Personligen varken hoppas jag eller tror på någon ny gubbe in. Låt laget sjunka in. Ja, det kan uppstå situationer som det blev på målvaktsfronten i fjol. Men på forwardssidan är det annorlunda. Där finns alternativ. Vi har en bänk som är avundsvärd. Färdigställ ett godtagbart kontrakt till Guillermo Molins. Våga ge Pa Konate, ”Lorensborgsexpressen”, fler chanser, för Yotún är redan mittfältsstöpt. Behrang Safari kommer nog inte att testas som mittback direkt vid ankomst. Med Yotun högre upp så finns Berget som alternativ offensivt. Nu gjorde Vladimir Rodic en bra match mot Norrköping, men Berget bör knuffa bort honom därifrån ifall man vill testa Yotún-rokaden samtidigt som det ordinarie anfallsparet är disponibla. Därtill så tror jag på att låta Mattias Svanberg och Teddy Bergqvist känna att de faktiskt inte är milsvidd från matchtruppen. De är båda grymt spännande och har tuggat sig igenom ungdomsåren med ett sällsynt framgångsrikt juniorlag. Vinnarskallen kan vara barriärsbrytande för att slå sig in i Allsvenskan på allvar. Även om det inte är samma Bosse, så gillar jag klangen av Bosses påg.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Cupkvart och irritationsmomentet

Rubrik 20160306Malmö FF är vidare i Svenska Cupen. Inga konstigheter, bara att konstatera. Kvartsfinal blir det och ännu en hemmamatch i preallsvenskt fotbollsnäste som ruvar på sin kollektiva revansch. Även om matchen relativt länge var en oviss uddamålsledning så kunde första halvlekens spelövertag till slut omsättas. Himmelsblått fick sätta en bock med fyra effektiva och kliniska mål, i 2016 års checklista, författad av Allan Kuhn. Vidar Örn Kjartanssons klassförlängande av Markus Rosenbergs knixiga lobb gav Himmelsblått möjligheten att få arbeta i ledning under hela matchen. Anders Christiansens slitbrytning och efterföljande räd knöt upp alla former av nervknutar. Guillermo Molins lättade leende efter sin två strutar, var mycket bättre än den vintersol som saknades under lördagseftermiddagens grå Malmödis. Om det är någon som surmulet postulerat att MFF anno 2016 inte har vad som krävs (där har förekommit en hel del härliga domedagsprofetior redan på Himmelriket) så hoppas jag de haft en riktigt stillsam kväll fylld med rannsakan och eftertanke.

AIK har också nio inspelade pinnar och därtill 10-2, precis som MFF. Tre av grupperna skall spelas klart under söndagseftermiddagen, men maximalt kan två lag skrapa ihop en bättre statistik och således så kommer Malmö IP få en snabb chans att sudda ut debacklet mot Örebro i fjol.

 

Vad betyder några av lördagens svar för Kuhns lagbygge i praktiken?

Att Allan känner att han satsat på rätt hästar inledningsvis. Den allsvenska starttruppen stramas åt. Av Sundsvallsmatchens 11 spelare, så är 9-10 redan mer eller mindre inskrivna att ta första skiftet när Norrköping gästar i premiären.

Rasmus Bengtsson fick ännu en gång utgå från en match. Det är fortsatt oroande att en rutinerad spelare centrallinjen inte lyckas få någon kontinuietet i sin spelsituation. Där kommer bli gott om möjligheter för Franz Brorsson och Felipe Carvalho att vikariera. Och varför inte Oscar Lewicki och kanske t.o.m. Behrang Safari till sommaren. Inte måla fan på väggen för tidigt, men jag önskar Rasmus får komma in i ett flow. Då är han vår bästa mittback.

Mittfältsterriern Christiansen är en spelare vars kaliber verkligen är på den dyrare hyllan som Åge Hareide förordade att vi skulle börja snegla på. Hans mångsidighet innefattandes både den riviga och fysiska biten kombinerat med ett passningsspel av hög standard. Detta förpackas inslagen i en ödmjuk och ambitiös revanschlusta för en Europatripp som inte blev vad han hoppades på. En tydlig konsekvens av detta blir att den gode bollvirtuosen Enock Kofi Adu med gott samvete kan brädas och placeras bakom fiskpinnarna i frysen (för en kortare period till att börja med). För Christiansen är bättre, mångsidigare och verkar ha ett genuint intresse att spela i Himmelsblått. Och. Hans har inte ”Pladderkajan” som sin talesman, rådgivare och ”chef”, som ghananen vid flera tillfällen etiketterat honom som.

Molins fick drygt 20 minuter för att spetsa till sin form till något som är tillräckligt pålitligt för att ett efterlängtat kontrakt kan skrivas. Han tog tillvara på tillfället och visade upp en härlig vara-på-rätt-plats-vid-rätt-tillfälle känsla. Jag tror att dessa mål lyfter bort lite orosmoln från hans redan brydda tankar. Hans skadehelvetes psykologiska inverkan skall inte underskattas och jag hoppas Daniel Andersson har med detta i beräkningarna när han huttar upp pergamentet och gåspennan på måndag efter träningen. Gische kommer vara en tillgång i MFF:s giftiga offensiv, oavsett roll och speltid. Och hans symbolvärde är riktigt högt. Men… Sen så är han ju affärsbekant med den där ”Pladderkajan”.

Han är inte jätteomtyckt som agent i Malmölägret. Han kanske har andra kvalitéer dock? #huttahaninällorna

För närvarande upplever många med mig, via allehanda forum, att Hasan Cetinkaya en ständigt smygande Ormtunga, som i Mammons tjänst besticker sina klienter, vissa mer klentrogna än andra, med tveksamma karriärsmöjligheter. Att denna före detta allsvenska spelare tycks sakna spelkänsla eller självinsikt är beklämmande och sorgligt. I sann supporterförtvivlan så känns det som han har nässlat sig in bland samtliga spelare truppen, även om det såklart inte är fallet. Därför kan jag inte sluta le inombords när Daniel Andersson går i klinsch mot hans höga spel och tveksamma tillvägagångsvis för att hantera det mesta runt en spelaraffär. Adu har i princip från första fönstret börjat ragga europeiska större sammanhang. Han har blivit lallad med lite extra utifrån allehanda vinklingar, men någonstans så behöver man sätta ner foten och ta kommando över den hör sortens skenande situationer. Och Hästhandlaren måste tyglas. MFF:s spelare sitter i en progressiv och stabil tillvaro. När topp-5-ligornas topp 5-lag knackar på dörren och visar genuint intresse kan vi snacka. När Mersin eller Valfritt -spor vill komma på REA så ska vi bestämt (och om vi är på humör, vänligt) tacka nej.

Om någon har en hum varför Hasan blivit så pass frekvent associerad som han är bland spelare, så får ni gärna delge detta i kommentatorsfältet eller via Twitter.

 

Slutligen, vem är bäst att få möta och vem slipper man?

Göteborg och Elfsborg är borta. Norrköping lär klara en topp-4-placering bland gruppettorna och Solna är redan klara. Häcken kommer med största sannolikhet inte göra det. Jag fattar att det kan ta emot, men jag hade önskat att vi knycklade till Häcken rejält. Fick en utmaning där både laget och supportrarna får en chans att sluta upp och gemensamt påla fast spöket så det håller sig borta när Allsvenskan drar igång. Självklart hade jag inte tackat nej till att möta Syrianska, men med en ny och obefläckad coach som Kuhn, så kanske man kan vända blad på denna mentalt ansträngande fars, vilket Häckenmötena blivit.

Vi ska inte backa för utmaningar. De är till för att övervinnas. Det har vi gjort Tillsammans i 106 år.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Uppstart och sammanfattning

 

Idag öppnar 24Malmö sin Himmelsblågg. 24Malmö är en ny lokal kanal för dig som vill ha stenkoll på Malmö och såklart ska en sådan ha en åsiktsmaskin som berör Malmös kanske starkaste sammanbindande kraft, Malmö FF. ”Går det bra för MFF, så mår staden bra” är begrepp som många förmodligen kan nicka jakande till. Nu är såklart verkligheten betydligt mångsidigare och mer komplex än bara detta. Men likväl; har Malmö vunnit så kan du ge dig fasen på att du träffar på fler glada malmöiter. Himmelsblå-gg-en kommer att förse er med tugg, analyser och diskussioner om Malmö FF och allt som angränsar därtill. Ur ett supporterperspektiv. Jag kommer försöka lägga fokus på att snappa upp vad den stora massan tycker och tänker på Norra Läktaren med omnejd. De flesta som håller på Malmö FF har åsikter, vilka vädras på ett helt annat vis numera än för 15 år sen. Jag avser att sparka in så få öppna dörrar som möjligt, då den sortens fotbollsjornalistik redan finns välrepresenterad. Intentionen med mina egna bedömningar är att inte bara klappa medhårs utan vara så sunt krävande som man bör kunna vara på Sveriges framgångsrikaste fotbollsförening. MFF har nått sin piedestala position i svensk fotboll genom en symbios av ambition och kravställande; från klubbens hjärna och hjärta ut till dess supporttentakler. Lägger man sig på latsidan så kommer andra närma sig. Finns ingen anledning att bjuda in dem.

Men för att börja någonstans så tänkte jag kort sammanfatta början på 2016. Revanschens år.

 

Behrang Safari
Ännu en av de ganska många himmelsblå proffsexilarna har valt att återvända! Lundensaren Behrang Safari är den svenske spelaren, utöver självaste Zlatan, som har haft den mest mästerskapskantade Europatouren. Han ramlar in lagom till sommaren och gör därmed konkurrensen på vänterbacken tämligen mördande.

 

Allan Kuhn blir ny MFF-tränare
MFF tar god tid på sig för att ersätta Åge Hareide och väljer lite oväntat en assisterande tränare från danska ligan, med förflutet i Örgryte. Allan Kuhn, 47 år (således en passande förkortning i AK47) sägs vilja spela den sortens spel som Malmö eftertraktar. Tidigare under karriären har Kuhns tränarinsatser böljat en del, men hans pådrivande och jordnära stil uppskattas från allehanda bedömmare. Kuhns spelidé skall innefatta en offensiv med ett frejdigare kortpassningsspel via ett aktivt innermittfält, superaktiva kantlöpande ytterbackar och åtstramade tyglar vad gäller långbolladet. Possesionorienterat och med hög press för att återerövra bollen tidigt.

 

Nya nyförvärv
Himmelsblåtts andra förvärv blev den från Chievo-värvade innermitten Anders Christiansen. En ung Anders Svensson-typ med danska landskamper i bagaget och vinnande egenskaper i båda riktningarna. Inte den kanske mest gapande positionen att värva men försiktigt positiva vibbar kunde uppfattas inom blogg- och forumsfären. Lyxproblem centralt på mitten utifrån att ingen försvinner mot viftande sedelbuntar. Tredje gubben in var den Kinatrötte islänningen Vidar Örn Kjartansson som mer eller mindre dumpades när klubbledningen ville börja handla på en dyrare hylla. 2014 vann han skytteligan i Norge och med sin produktiva närvaro i boxen så kändes många lyriska när affären var klar. Men sen uppkom såklart frågetecken vad gäller hans targetegenskaper. Ska Rosenberg slösa bort ytterligare en säsong på att inte få spela på det sättet han är bäst på?

 

Klubben flashar plånkan
Att Malmö FF är nyrika är ingen hemlighet. Men att tillgångarna i dagsläget ligger på runt 450 miljoner inbjuder verkligen till unik cementerande möjlighet för Himmelsblått. Har man under över 100 år tagit sig upp till toppen via snåriga stigar och branta klippväggar utan denna monetära manna, så blir det ytterst spännande att se hur datorsiffrorna kan omsättas i praktiken. Ännu vassare ungdomsverksamhet, investeringar i faciliteter och konkreta drömmar om åretrunthallar känns som kloka projekt.

 

Träningsläger i Dubai
MFF åkte i väg ner till Mellanöstern för att prova på vad oljeshjeikernas gemensamma byggprojekt kunde tillföra lagbygget. Inte superpoppis i alla supporterled (av förklarliga skäl), men uppenbarligen var Dubairesan ett steg uppåt kvalitetsmässigt kontra Florida från föregående år. Bättre fotbollsförutsättningar kontra den etiska aspekten att kela med odemokratiska stater med klara humanistiska tillkortakommanden kommer bli en fortsatt het potatis (Finns där baktanke med någon Mellanösternbaserad tröjsponsor?). Matcherna som spelades mot Köpenhamn och Midtjylland präglades av lagens olika tidsramar inför seriestarten. Blekt Himmelsblått mot Köpenhamn (0-1) men en lovande andrahalvlek mot Midtjylland (1-1). Pa Konate fick inte ta med sin inköpta hooverboard på planet hem.

 

På MFF-forumet, Himmelriket, så var man inte sena att påpeka Göteborgs cupmiss. #skadeglädje

Tävlingspremiärsveckan på NHL-maner
Svenska Cupen på ett slutsålt men ej fullproppat Malmö IP mot Superettanutmanaren Sirius. MFF fick direkt möjlighet att vända ett underläge, vilket kändes som en omöjlighet i 2015 års Allsvenska. Jo-Inge Berget gjorde båda målen när spelet knarrade men tog sig ur tillställningen med tre poäng (2-1). Dagarna senare skulle man sparra mot Kuhns gamla Ålborg, vilket blev en käftsmäll för ett spelarroterande Malmö som torskade med 3-0, bl.a. efter två grova individuella misstag. Med påtagligt muller i kulisserna så inledde Malmö starkt ”borta” mot Ängelholm, men låg ändå under i paus efter en parodisk tvålepisod från Wiland. I andra halvlek kunde man snabbt kvittera och ta ledningen efter Kjartanssons första himmelsblå strut. Matchen slutade 4-1 och förstaplatsen samt avancemang ser ut som en absolut möjlighet. Efteråt så kunde säkerligen en del finna glädje i IFK Göteborgs cupsorti efter en sällan skådad misskavalkad mot Frej.

 

Där befinner vi oss nu. Jag kommer läsa varje kapitel i den här historien noggrant och med nerverna utanpå skinnet. Tävlingssäsongen 2016 är ett absolut måste.

 

Tills vi höres, ha det blått.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg