Katarsis

Effektivitet. Det pekar mot en säsong av sönderskallade ansikten i supporterled.

 

Första halvleks sävliga inledning följer i ett nästan vanemässigt mönster. Denna kväll berikades vi med ett par minuters glöd, där Guillermo Molins kunde fått sätt lite extra magi direkt, men Tommy Naurin plockade upp bollen strax före den slank in. Han skulle komma att göra sin bästa match mot Malmö någonsin. Hade man trott på sådant så hade man säkerligen kunna härleda detta till en smörjelse från självaste Fredrik Sundfors, MFF-dödaren i början på seklet. Därefter så blev allt vekt. Spelarna tycks inte vara tillräckligt insatta hur de ska komma upp i press, och vad händelsekedjan skall göras. Självfallet har de någonstans Allans dragna pilar och streck men detta är något helt annat än att omsätta det i realitet. Nu vet jag att det är milsvida skillnader i i kommande jämförelse, men presspel tycks ta en ansenlig mängd tid att implementera. Som coach i en annan bollsport (innebandy) så har jag försökt trycka på vikten av högt försvarsspel under snart 10 år, men likväl så är det svårt att gardera sig för specifikt uppkomna situationer. Det sitter i ryggmärgen på spelarna att det är bättre att sjunka och täcka ytor. Problemet är att det måste göras konsekvent. Antingen trycker man eller faller man. Antingen trycker alla eller ingen. Inget jäkla mellanting. Det är svart eller vit som gäller i presspel.

 

Sundsvalls ledningsmål uppkommer genom lite kollektivt naivitet. Malmö stirrar boll och viker ner sig i två situationer på rad. Johan Wiland på smärtsam mellanhand och ännu en gång var det dags för en uppförsbacke. Efter en dryg halvtimme så började Malmö få ordning på bollvinsterna och den offensiva kreativeten. Anders Christiansen rev till sig ytor och yttrar med backar var aktiva. Målet, som måste sparas in i lyckad-pressa-högt-mappen, måste tillskrivas Yoshimar Yotún som smäller på innan Sundsvallspelaren hunnit avläsa fältet. Smart chip och förträffligt timing från den gode Molins som visade att Vidar Örn Kjartansson behöver höja sig för att hålla honom utanför startelvan. Molins match blir helt klart godkänd.

 

Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS
Där finns åtgärder att utföra för att optimera vårt presspel. #PRASS

Andra halvleks dominans pekade mot att det skulle trots allt bli tre poäng. Malmö var numret större och chanserna saknades inte. Erdal Rakip fick möjligheten att komma in och gjorde ett förträffligt inhopp. Pigg och företagssam. Han funkade bra i samspel med Anton Tinnerholm som visade offensiv hunger och fyllde på för fulla muggar. Men i sedvanlig ordning saknas där ett par teskedar kvalitétskontinuitet. Detta, tillsammans med den något oberäkneliga bolltouchen, gör att Tinnerholm inte är internationellt gångbar ännu. Älskar verkligen Antons hela bidrag och hoppas verkligen att han kan få understöd från staben att utveckla de här bitarna.

 

Jo Inge Berget grämer sig såklart rejält för att han inte kunde peta in returen på Christiansens skott, efter Rakips öppnandeskarvning. Det är svårt att se vart hans tyngpunkt ligger i precis det ögonblicken men det går såklart att ifrågasätta ifall han inte borde petat till den med vänster bredsida istället. Örn Kjartanssons inhopp blev inte den frälsning som behövdes heller. Enligt skribenter på Himmelsriket så var han dessutom väldigt snabb ut ifrån plan så fort matchen tog slut. Ogillaknappen på det.

 

Osså kom det där jäkla målet. Från ingenstans fanns där en korridor för kvicke Shpetim Hasani, och Rasmus Bengtsson var inte ens nära att hinna upp honom. Wiland känns något seg i beslutstagandet hur han ska bemöta friläget, men Hasani gör det han ska. Ska Kári Árnason ha frispark i förstaläget? Domaren Johan Hamlin, svartskrudad och med auktoritet som en sothöna (ja där var både duvor, måsar och ett antal mesar ute på mattan i denna ornitologiska fest, så varför inte iklä rättskiparen en fjäderdräkt) hade flera riktigt märkliga beslut igår, men vad gäller duellen som föregår vinstmålet så gör han enligt mig helt rätt. Är tämligen trött på frisparkar när en spelare har valt sin yta och blir påklättrad bakifrån och får domslutet emot sig. Hoppas resten av domarkåren kan enas om hur sådana situationer skall bedömas.

 

Med målet gick luften ur Norra. Totalt. Jag själv, som kände en god sångenergi genom hela matchen, försökte mana på en motgångens syrlighet. Men kallduschen var brutal faktiskt. En något naiv föreställning om ett att ett så stort chansövertag måste rendera sprack som en tuggummibubbla och kletade ner hela alltet. Som vanligt var där ett gäng som produktivt nog valde att prioritera hemfärden före att mana på när det som mest behövs. Kalla mig lättkränkt men jag tycker det är ett jävligt B beteende. Nällorna.

 

”Om Allan går måste Daniel gå” var ett resonemang som lyftes igår. Just nu känns det skit. Men lite jäkla tålamod måste vi faktiskt ha. Hur ogärna man än måste erkänna det. Alla lag är ute efter en framgångsrik kontinuitet. Två förluster på rak smärtar. Det smärtar att vi kanske inte insett tidsåtgången för att sätta Kuhns spel. Där finns svagheter i spelidén kontra spelarmaterialet. Men inte så brutala som vissa vill få det till. Det handlar om att kunna ta sig an ett stort antal situationer på ett så rätt sätt som möjligt. Beslutslagande 101. Det gäller att knyta fickan och inse att vi vinner matcher som Sundsvallskampen de flesta gångerna. Men tydlighet, noggrannhet och framförallt effektivitet.

 

Nu väntar ett gäng matcher som på pappret är betydligt tuffare. Jag vill tro att detta är bra. Vägrar att ge upp hoppet om en tillfredsställande säsong (Topp 3) utifrån det här. Jag är trots allt uppvuxen som motgångssupporter Lite själslig rening hos alla inblandade på plan, i båset och på tribunerna. Sen återvänder Stormen till Borås.

 

 

Tre stjärnor:

Tinnerholm 1604113 Anton Tinnerholm: Satte ansikte på tanken med offensiva ytterbackar. Varierar tidiga inlägg med tramp på utsidan. Vann ett antal sådan man-mot-man dueller. Stänger till sin defensiva kant betydligt bättre än sin kollega på vänster.

 

 

Rakip 1604112 Erdal Rakip: Kom in med energi och företagsamhet. Bjöd på matchens delikatess med touchen som friställde Christiansen. Om inte Adu skall testas centralt så vurmar jag för en startplats centralt snart.

 

 

 

Molins 1604111 Guillermo Molins: Ser betydligt mer lovande ut nu än under förra säsongen. Känns lättare och rörligare och är en måltjuv som uppenbarligen behövs. Kanske dags att testa som yttermittfältare inom kort.

 

 

 

”Vi lämnar aldrig vårt KÄRA LAG”

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Vi ska bada nakna på Ribersborg

Rubrik 20160309Allan Kuhns intåg i Malmö FF innebär att laget skall berikas med nya fräscha idéer från en ny röst, som på ett glädjande vis försöker förskånska sin danska. Det är en stor omställning att ha en ny chef, det tror jag många kan relatera till. MFF valde sin egen väg och undersökte noggrant så att Kuhns filosofi skulle passa in mot den kravbild som man gemensamt stakat ut under ett par år. Eller så att den åtminstone korelerade med vissa grundpelare så att Hareides ryggrad kan morfas till något ännu bättre.

När Kuhn har presenterat ett axplock av sina idéer för media så handlar det om tempo, rörelse, bolltrillande och mod. För att kunna prestera de tre förstnämnda attributen så behöver man ha en kvalitétsstämpel på majoriteten av spelartruppen och det vill nog de flesta med mig hålla med om att så är fallet. Man har landslagsmeriterade spelare på varje position och en bänk där majoriteten av spelarna hade kunnat gå in i startelvan i många av de allsvenska konkurenterna. Där finns även en medvetenhet om hur mer kvalitativ fotboll kan omsättas genom att man har fått uppleva den (och smärtan den kan åsamka) i Champions League under två raka säsonger.

Nu ska man kasta sig in i en allsvensk säsong som utmanare. Man är förhoppningsvis lite mer fokuserad och något mer ödmjuk inför uppgiften (inte spela Allan 🙂 ). Men oavsett förra årets misslyckande så ska man våga visa mod. Man ska fantamaj kasta sig naken ut i vågorna på Ribban. Men inte om vågorna är för höga eller om ett gäng hajfenor sticker upp. Det jag vill säga är att Malmö behöver förfina sin beslutsprocess. Varje beslut du tar som spelare får en konsekvens för matchen, laget och slutresultatet. Det gäller att samtliga involverade spelare förstår innebörden av de val man gör i olika lägen under matchen. För att utveckla sin förmåga och sitt spel så ska man våga göra det oväntade, men man måste lära sig i vilka situationer som detta oväntade är rätt beslut. Vad händer i nästa läge ifall det oväntade inte lyckas och istället slår bakut? Riskminimering kan vara ett avtrubbande förhållningssätt, men ifall alla förstår innebörden och kan kompromissa och ha detta i åtanke varje gång ett beslut tas, så är min känsla från Norra att Malmö skulle bli ett ännu bättre lag.

Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.
Många ville försäkra sig om biljett till cupkvarten.

Utifrån Kuhns beskrivning så ska MFF vara ännu mer bollförande än innan och i mesta möjliga mån frångå långbollar från backlinje. Förmodligen kommer de offensiva spelarna få ännu mer boll och ännu fler beslut att fatta när man trycker sig närmre och närmre de parkerade bussarna som kommer parkera i straffområdena. Ytterbackarna skall sändas iväg på offensiva räder så fort tillfället ges. I fjol så blev Himmelsblått sårade vid många tillfällen när man faktiskt på blev kontrade på. Man blev också straffad då beslut inte var tillräckligt avvägda utifrån vad konsekvensen blev vid ett misslyckande. I år ska man spela med en högre press för att återerövra bollen snabbt. Än så länge ställer jag mig något tveksam ifall Malmö kan genomföra denna tårtbit av spelidén på ett tillfredsställande vis. Vinner man tillbaka den så får inte motståndaren möjlighet att vila med bollen, vilket borde trötta ut dem och påverka i MFF:s riktning. Missar man så kan där bli öppna stora fält där bakom. Fält som alla Allsvenska lag faktiskt kan utnyttja, även mot MFF. Allan behöver stryka under betydelsen att inte ge bort bollen alls.

Jag vill inte att Markus Rosenberg helt slutar med sina lobbpassar. Jag vill inte att Jo Inge Berget slutar upp med sina klackar. Jag vill inte att Oscar Lewicki helt slutar att prompt spela sig ur ansträngda lägen eller att Yoshimar Yotun totaldissar stötbrytningar. Jag vill däremot att man gör det med ett större matchperspektiv. Visar mer kyla och använder dessa små läckerbitar som alternativ till alternativen. Och framförallt gör det i rätt situationer. Vi är många som går igång tillräckligt av att bara se MFF spela. Vi behöver inte smörjas med en massa fotbollsgodis. Tre poäng smakar alltid bäst.

Om Malmö pushar på sitt mod men samtidigt tar flest rätt beslut av alla lag i Allsvenskan, så kan den här serien bara sluta på ett vis. För den kvalitén har årets himmelsblå upplaga.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg