Vårsnuva och straffrunda

En fördel med att inte vara anställd journalist, utan istället ägna sig åt bloggkvackande är att jag mer eller mindre bestämmer själv när jag vill och kan värpa ut tyckande. Redan under cupfinalsdagen så märkte jag att den där obligatoriska våråkomman hade anlänt. Kroppen hade bjudit in vad som tydligen inte är allergi (eller åtminstone inte på testet jag tog för ett antal år sedan) men som på ett nitiskt vis ger mig en rejäl lusing under maj varje år. Under den historiska matchen så kunde jag blocka ut det, läktaradrenalinet steg p.g.a. matchens betydelse till en sällsynt nivå. Den dramaturgin som sedan matchen utvecklade fick en på helspänn och en viss Andreas Ekberg, kunde med imponerande inkonsekvens, inte bara spela huvudrollen utan även agera tillfälligt serum mot nästäppa, snuva och brutalhuvudvärk.

 

Men vilken comeback dessa illviljor kunde visa upp! När man först fick möjligheten att drömma sig bort till en sommar i Europa efter Johan Wilands första räddning så berikades jag, och många med mig, det tyngsta fotbollsögonblicket på väldigt länge, när unge Erdal Rakip tyngdes ner å det grövsta av malmöitisk förväntan och slog en bedrövlig straff. 11 meter från Europas oas förbyttes mot en vandring över Allsvenskans karga plastlandskap. Inte för att vi redan skulle göra det per definition, men efter Simon Sandbergs segerstraff så var straffrundan ett faktum. Och min ovalda vårkompanjon knackade mig direkt på axeln när jag med betongkeps och välvald Anton Tinnerholm-tröja lufsade ner för Stadions cuptrappa. Jäklar vad han kunde kapitalisera på situationen. Det var nästan som om han var Häckens segergeneral.

 

Jag har varit däckad, både fysiskt och mentalt, efter torsdagen. Läst lite grann men främst försökt samla ny energi i misströstan. Plågats av ett twitterflöde med en högoktanig syndabocksjakt. Ovärdigt som vanligt. Skummat över kritiken av rökbombsincidenten och fortsatt förvåna mig hur många korkade besserwissers som menar att allting löses genom igenbomning av ståplats. Gratulerat Jasmin Sudic till en välförtjänt titel. Försökt att gå igenom matchens nexuspunkter (tydliga situationer som påverkade matchen i dess riktning; tack Terminator Genisys!). Och som ni märkt. Inte blåggat alls.

 

En punkt där jag fastnade lite extra är hur Allan Kuhn valde att coacha efter att min Polhemskollega Ekberg valt att bedömma Oscar Lewickis tackling som värre än Nasiru Mohammeds bröststämpling. Jag sa till min far, som jag till min stora glädje lyckats få med mig till Stadion denna fina eftermiddag, att det var lite av ett vågspel att inte byta ut en anfallare direkt. Utifrån att Markus Rosenberg helt klart kan klara av att agera skitjobbare så kände jag då att valet faktiskt inte var så konstigt. Jag tror jag hade agerat likadant. I efterhand så är det lätt att hänvisa till varför bytet inte kom direkt. Men att tillskriva två svaga försvarsagerande enbart till en nedflyttade forwards är att göra det lite väl lätt för sig. Laget fick uppenbart sig en mental törn och med matchen kvitterad så blev det ett helt annat flöde. Som slutade rakt ner i avloppet.

 

Det blir inget Europa 2016, men än några förmodade träningsmatcher mot andra skapliga lag med Europabiljett eller nån lägerbelägna britter. Där blir inga Hexenkessel där vi får bjuda kontinenten på en smak av Malmö. Snuvan kommer ligga kvar ett bra tag. Men idag så ska vi självhjälpa varandra. Helsingborg  skall besegras på Olympia.

 

Det snackas om att Skånederbyt på sistone mist sin glans och att Malmö är så mycket bättre än Helsingborg på alla plan. Må så vara; jag kan faktiskt inte själv säga att där finns en enda rödblå spelare som jag skulle kunna tänka mig att se i himmelsblått ur ett kvalitativt perspektiv. Vid ett sådant resonemang så diskvalificeras den tabellmässiga grundessensen. Glans för mig är att ständigt ligga före Helsingborg. Att vi har en mer ärofull historia, rikare, högljudare och bättre på att arrangera tifo m.m. är tämligen cementerat. Men vem som får tre poäng över en 90-minutersbatalj är det som polerar upp det nuet man befinner sig i. I det nuet som infinner sig efter cupajävelförlusten så är det precis den här sortens polerat piller jag vill ha.

 

Vad ska vi se upp för hos Helsingborg? Det jag såg av deras senaste match mot Norrköping var verkligen tamt. Men där finns småhot om Malmö inte puttar ut sitt A-game. Bröderna Calle och Anton Wede är lite underfundiga ifall de tilldelas tid och yta. Pågen Larsson blixtrar till vid några tillfällen varje match. Man har därtill ett acceptabelt hot i luften på fasta situationer med unge Carl Johansson och Peter Larsson. Någon gång då och då tycks även Bajenavfällingen Linus Hallenius hitta en guldkorn.

 

Malmö saknar Markus Rosenberg efter hans smekning på Wahlströms grungebetonade kind. Om medias spekulationer stämmer så petas Anders Christiansen och Rakip flyttas in. Själv är jag inte helt såld på ett sådant beslut, men lagledningen kanske har hittat brister i HIF vilket gör att man hellre ser Tobias Sana, som naturlig yttermittfältare, med sin utmanande spelstil. Rasmus Bengtsson får återvända till startelvan och jag betvivlar inte att hans rutin och huvudstyrka är en nackdel, trots att Franz Brorsson växer för varje insats. Jo Inge Berget får en ny chans i anfaller bredvid Vidar Örn Kjartansson. Hoppas att han kan lägga en liten isbit på sin avslutsvilja och värdera lite bättre än på sistone. Bra med skottvilja. Ännu bättre med avvägd skottvilja.

 

 

Matchstart 15:00 Olympia. Förmodad startelva:

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Brorsson, Yotún, Adu, Christiansen, Rodic, Molins

 

 

”… att Malmö skulle lägga sig och dö. Då kan ni ingenting om vår historia, vi e Malmö, vi e Malmö, MFF”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Cupfinal 2016

När man långsamt började reflektera över säsongen 2015:s oförmåga att gå våran väg (ja så är det, oavsett CL-äventyr; man önskar ändå att alla sorters misslyckande kan ge sådär 250 miljoner plåster på såren) så dök den där livlinan upp. Inte för att man ville sätta sin tilltro i den. Men med alla andra möjligheter borta så kändes det ändå som en utmaning som inte var en dag för tidig att ta sig an på allvar. Och det gjorde man. Så därför är det idag dags för den första cupfinalen, för Sveriges mest framgångsrika cupvinnare, sedan 1996. Vi har chansen att bryta ett 27 årigt trauma. Inför en kokande Hexenkessel.

 
Eftermiddagens match bör kunna elda på alla bidragsvilliga åskådare något extra. Det här handlar inte bara om titeln utan är även en Europakvalmatch. Jag väljer att se det så. De senaste årens absolut bästa MFF-minnen ligger nära knutna till detta fenomen. Därför är jag övertygad att jag kommer hitta några extra galenskapsprocent att frambringa på Norra. Vråla några extra ”Mats Lillienberg”, ta ett extra jobb att hålla liv någon falnande ramsa och hetsa extra med oljud om Häcken ens vågar sig på att skrapa fram en hörna. Eftersom jag själv valt en position på Norra som är beläget i ett lugnare område, ett par rader under där Cmore:s TV-studio brukar husera, så handlar det extra mycket om att inspirera med rejäl stämma. Det faller inte alla naturligt att hjälpa till med sången, men det är betydligt lättare att stämma in ifall där finns någon att luta sig emot. Jävlar vilken klippa jag ämnar vara i eftermiddag.

 
För att rangordna de fantastiska fester som spelarna tillsammans med publiken vävt ihop så behöver man bryta ner dem i dramaturgiska beståndsdelar. Detta blir till ett annat inlägg. Förhoppningsvis inför ett Play Off till Europa League framöver. För i detta nu handlar det enbart om dessa minuter. På torsdagskvällen så kommer chansen vara förbi att påverka. Cyniker undrar säker exakt hur korkad jag är som sitter och raljerar över en persons påverkan på en utgång där jag inte ens är i närheten av bollen. För mig och en stor andel på Norra så är detta en helt oväsentlig fråga. Eftersom spelarna öppenhjärtligt påtalat hur mycket det betyder för dem, med fyra himmelsblå väggar som frambringar kraft på ett sätt som inte normala väggar är kapabla att göra. För min del hade det räckt att en spelare berättat hur mycket energi det ger honom så hade stöttningen varit tveklös.

 
HR 20160505 MODDMotståndarna, som inte alls fick matchen dit man ville, är oavsett söndagen laget som har allt att vinna. Med sin totala ökenvandring på titlar, bortsett från ett SM-guld i Hallsvenskan (80-talets uppehållsturnering inomhus) så är det förståeligt att Hisingenlaget enligt sig själva kommer ner med närmre 700 man. Himmelriket var inte sena att jubla över detta. Det kommer bli intressant att höra deras sångrepetoar, utkvad någon. För den har varit totalt ohörbar alla gånger hittills. Martin Ericsson är en spelare som man alltid behöver våndas över och kan han starta för Getingarna så bör han kunna tillföra den offensiva dimension som Peter Gerhardsson tydligt tyckte man saknade. Det ryktas dessutom att mannen som var den största orsaken till att Häcken står i Cupajävelfinalen, Paulinho, är såpass kurerad att han är tillgänglig för ett inhopp. Malmös försvar är varnade. Det gäller att mittfältet hittar samma fina position och rytm som senast för att trubba av kreering från farliga ytor och djupledslöpningarna. En annan som kommer få ett påpekande varje gång han får bollen är backen Emil Wahlström. Hans överreaktion visade ut vår kapten. Efter att det borde varit frispark för otillåten koalaklängning i förstaläget. Välkommen till vår Hexenkessel, förgrömmade unge.

 
Rapporterna säger att MFF-ledningen väljer att inte peta för mycket på ett vinnande lag. Enda förändringen i startelvan tycks vara att Markus Rosenberg återgår till sin anfallsposition. Detta känns inte alls oväntat men härifrån behöver Mackan lägga i lite extra bränsle. Han har ett sparkapital som behöver få utlopp. Även om han är en väldigt speciell MFF:are, så kan man inte frångå att där inte skall finnas några heliga kor i en trupp som ämnar att alltid sätta bäst laget på banan. Nu är jag inte alls orolig för finalen; det är precis en sådan här match som plockar fram det bästa hos lagkaptenen. Den Rosenberg som ledde Malmö till CL tå år på raken har alla möjligheter att få ett försvarsharmoniskt lag med uppåtgående form att upprepa söndagens insats. Lägg till publikdimensionen och jag kan se Monster-Mackan i spåkulan. När han tar sin anfallsplats flyttas Jo Inge Berget ner på kanten och Magnus Wolff Eikrem får byta flank medan Erdal Rakip får inleda vid sidan om.

 
Tobias Sana ser ut att ta bänkplatsen ifrån Vladimir Rodic. Hade varit väldigt intressant att se Allan Kuhns för- repektive nackdelslista när han valde mellan sina två yttermittfältare. Hur många procent handlar det om att eventuellt släppa loss Sana och låta honom köra loss med all den positiva stöttningen han fått från alla håll sedan bangersincidenten? Förmodligen finns där ett par kryddmått av den varan, men den stora sanningen handlar om Malmös extrema bredd kontra antalet bänkplatser och skadeläget. Dessutom har man de senaste matcherna visat upp att vårt största behov just nu inte är renoldlad kantspringning. Det blir för Rodic att knyta näven helt enkelt. Rasmus Bengtsson hade förmodligen varit spelbar, men efter övervägningar och samtal så ser han ut att stå utanför imorrn. En vinnarskalle som Ralle tycker förmodligen att detta suger hårt men utifrån hans skadehistorik och otur sedan återkomsten så känns det klokt. Det tydliga faktum att Franz Brorsson och Kári Árnason gjorde det mycket bra senast får inte beslutet att bli konstigare.

 
Anton Tinnerholm underströk det i en intervju på MFF:s hemsida: ”Första målet är viktigt”. Ja, det är ingen underdrift att påstå detta. För vår del på läktaren är det viktigt att vi hörs från första sekund när spelarna äntrar banan. Till sista andetaget. Hjälp till att kokade upp den allra brutalaste och lömskaste brygd ni någonsin drömt om. En brygd som är svårstoppad som tumlande lava och giftig som cyanid för våra motståndare. En brygd som är mentalt guld för de våra. Som får varje jobbig löpning att kännas som en solig söndagsmorgon. Som får varje osedd armbåge från motståndarna att smaka som den ljuvaste nektar. En brygd där varje ton och stavelse får varje himmelsblå påg att kunna utföra storverk.

 
Nu vinner vi den där förbannade Cupajäveln.

 

 
Nya Malmö Stadion 15:30. Förmodad startelva

 

Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins
Förmodad bänk: F.Andersson, Carvalho, Yotún, Adu, Rakip, Sana, Molins

 

 

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

 

Tvåfrontskrig

Inleder med att konstatera att det här med att vara fotbollsproffs på bortaplan inte är det lättaste tydligen. När det inte handlar om arbetstillstånd (som för Afonso Alves för ett antal år sedan) så är det Trafikverket som vill in och peta. Enock Kofi Adus Slippery Slope går på ännu en puckel när han blev stoppad med ogiltigt körkort. Pladderkajan, ingår inte de här bitarna i ditt agentskap? Tänk om han kunde byta ut lite av sin mediala översättarattityd mot praktisk hjälp med sådana här bitar. Inte för jag är bevandrad i vilka förpliktelser som normalt ingår som agent, men en sådan här sak känns inte konstigare än julklappsinslagning i varuhusen runt jul.

En kvartett är utkristalliserad. Fyra lag kan vinna Svenska Cupen anno 2016. Malmö FF är lyckligtvis ett av dem; de andra är som ni säkert vet Häcken, Hammarby och Kalmar. 1989, när Malmö senast vann cupen, är en hel jäkla evighet sedan, utifrån att Malmö är det laget som vunnit Cupen flest gånger. Ingen av lagen som kom före himmelsblått 2015 är kvar i turneringen. Norrköping lirade jämt mot Malmö men saknade kylan och turen medan Göteborg lyckades vaccinera sig mot målgörande. Elfsborg blev faktiskt utmanövrerade av Kalmar på hemmaplan medan AIK visserligen hade mer boll derbyt, men kändes trubbigt och långsamt. För Peking, Götet och Gnaget är det skitsamma egentligen. För de på senare år kvalprenumererande Boråsarna så blir året en katarsis. Vad den leder till är höljt i dimma. Men oavsett. De har enbart ligatiteln att fokusera på. En fördel? Det brukar ju hävdas så.

Det har snackats och propsat många gånger sedan 1989, men i år är det gravallvarligt. Med två års kontinentfarande i den finaste av turneringar så har man både inhåvat spelmässig- och föreningsorganisatorisk rutin. Detta har inducerat en rankingpoäng som varit bortblåst från Sverige sedan före Bosmandommen. Malmö kan dra stor nytta av sina tidigare insatser. Detta kan vara året då MFF inte bara skulle deltaga i Europa utan att på allvar hävda sig och trycka sig ut i ett Europa League-slutspel. Både Midtjylland och Molde visade att det är en realitet för nordiska lag. Via ytterligare CL hade förstås varit förstavalet ur ett monetärt perspektiv (och kanske än viktigare; man hade haft 19 SM-guld), men vägen via ett Europa League-gruppspel känns kanske än mer lockande. Både utifrån ett kompetensperspektiv, men även från supporterhåll, då risken för att Klapphatts-VM skulle få en anhalt på Nya Malmö Stadion känns någon mindre sannolik. Matcher i stil med kvalmatcherna mot Prag, Salzburg och Glasgows kelter; matcher där vi inte på långa vägar är slagna på förhand. Där media fokuserar på Malmö istället för motståndarlagets stjärnor. Där Stormen tornar upp och eskalerar under den falnande Malmökvällen. Stormen är kanske det som mer än något annat drar med sig nya himmelsblå in i vår smått magiska gemenskap. Och därmed gör oss starkare.

Väldigt få av Europas klubblag kan känna sig säkra när de kommer till Nya Malmö Stadion. #hexxenkessel
Väldigt få av Europas klubblag kan känna sig säkra när de kommer till Nya Malmö Stadion. #hexxenkessel

MFF hade inte så mycket att sätta emot varken Donetsk, Paris eller Madrid under returmötena i CL-gruppen under 2015. Å andra sidan är alla tre lagen kvar i slutspelen de avancerat till. Någon tur med Infantinos tombola, det hade vi inte. Kan man hoppas på bättre tur nästa gång? Eller rent av gambla deluxe i ett CL-playoff och mer eller mindre strunta ifall det blir CL eller EL? Det känns som en jäklig bisarr fråga att ställa sig utifrån den grova pengaklyftan som skär genom framgångslandskapet. Men är det mer pengar som behövs nu eller är det sportslig framgång? Når man sportslig framgång med säkerhet bara för pengarna finns på kontot? Och den så hjärtligt diskuterade frågan med Glennarna: är långa kampanjer (eller vinster) i förlorarcupen en större merit än delta (eller att bli tvåa) i mästarcupen?

Malmö hade förmodligen fått fler jämna matcher där både defensiv och offensiv får stimuleras via Europa League. Man hade kunnat ta små viktiga deletapper helt enkelt. Eller är det helt enkelt så att bli grupptrea i en CL-grupp som man bäst förbereds på ett EL-slutspel och injiceras med ytterligare likvida medel? Jag lutar mig mot det sistnämnda, som någon form av lyxkompromiss, men tycker ändå att diskussionen är lite fascinerande.

Eller. Hade det varit att föredra en sorti från 2016 års Europascen så att andetaget kan bli extra djupt och all kraft kan riktas mot att återerövra Lennart från sin östgötska exil?

Eller kräver truppens kompetens ett tvåfrontskrig för att få ut all sin energi och förmåga? Hela sörjan grundar sig ju på att Malmö inte har blivit topp 3 2015, vilket aldrig bör vara fallet. Men å andra sidan, så kanske inte man inte tar cupen på tillräckligt allvar annars. Många beroenden av varandra och många funderingar som inte kan sammankopplas mer än i ett abstrakt supportersammelsurium.

Jag upplever att det är en tämligen enad front bland kärnsupportrarna. SM-guld är alltid det primära målet. Allt annat skall nedprioriteras för detta. Jag håller självfallet med. Vill inte vinna så finns där gott om andra lag att hålla på. Malmös väg har alltid varit segervägen. Sen att den betyder att vi måste ta fler poäng i en fyrlagsgrupp än några absoluta topplag på kontinenten. A vadådå?

Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

 

Förmodad startelva inför lördag. Det verkar som Rasmus Bengtsson, trots en relativ osäkerhet bildar mittlås tillsammans med Kari Arnáson. Annars inga förändringar.
Förmodad startelva inför lördag. Det verkar som Rasmus Bengtsson, trots en relativ osäkerhet bildar mittlås tillsammans med Kari Arnáson. Annars inga förändringar.

 

Potentiell bänk: Andersson, Brorson, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Molins, Bergqvist

Indisponibla: Vindheim, Svanberg, Sana

En insomnad rivalitet

Rubrik 20160311

På söndag ställs Malmö FF mot laget som klättrade upp högst på tronen under 2015. Ofint kan tyckas men en summerad tabell över 30 omgångar ljuger sällan. Norrköping har kravlat sig tillbaka upp till en position där man åtnjuter respekt, men för ett klassikerlag att faktiskt återta sin forna glans så behöver man nu accelerera rejält. Peking har drygt 20 år i barnbassängen närmst bakom sig som man behöver kompensera upp. Det kommer bli spännande att se ifall östgötarna kan befästa en roll i det allsvenska toppskicktet och därifrån vidareutveckla alla sidor av verksamheten. Utifrån tillströmningen publikmässigt så finns där underlag i Norrköping. Man behöver inte heller brottas med någon större konkurrens från varken innebandy eller handboll. Basketen lirar ju visserligen högt men käppakrigandet är inte i högsta divisionen (ännu åtminstone, men uppenbart i galopp när de Vita Hästarna ändå nosade på SHL ifjol) och den gamla antagonisten Sleipner för en anonym tillvaro längre ner i seriesystemet. Deras frånvaro till toppstriden gör att man trots historiska skillnader ändå kan lägga dem i samma utgångsfack som Elfsborg, Helsingborg och Kalmar. Det förstnämnda har sedan återkomsten till Allsvenskan 1997 gjort en imponerande resa. Men det är när det blåsa lite motvind som viljan och uthålligheten prövas bland dessa föreningar. Elfsborg tycks ha passerat någon form av zenit, alternativt så tar man ett nytt djupt andetag. Helsingborg och Kalmar känns mer ansatta av mjölksyra och deras resultat de senare åren pekar ändå på att man inte lyckats slå mynt helt av en tidigare framgångsvåg.

Kuhn har en rätt så stämningsfull pipa när han drar igång! #PRASS
Kuhn har en rätt så stämningsfull pipa när han drar igång! #PRASS

Norrköpings potentiella metamorfos innebär dock att de behöver nå sportslig framgång. Och helst ska man vinna Allsvenskan. Man ska göra det i en liga där ett lag skaffat sig ett monumental försprång gentemot konkurrenterna, eftersom två års CL-spel fyllt kassakistan till bredden. Ingenting avgörs med plånboksmätning, men man kan skaffa sig goda fördelar, framförallt vad gäller dynastibyggande. Söndagens cupkvartsfinal mellan Malmö FF och IFK Norrköping är just nu het. Fjolårets mest omtalade lag, i form av allsvenskt guld för gästerna och ett lyckat europaspelskval (ja plus segermatchen mot Shaktar; den framstår mer och mer som en förbannat bra prestation!) för hemmalaget. Det är lite av en tidig ramsättare för hela säsongen. Norrköpingvinst och man visar med tydlighet att man blir en utmanare till titeln 2016. Dessutom ”hjälper” man de som med önskvärd tydlighet är klart rädda för MFF:s monetära dominans. Man understryker även att de kan ta sig an en jobbig uppgift trots att de redan är klara för ett Champions League-kval. Mentalt är det säkerligen en riktigt nyttig episod inför vad som komma skall. För MFF är det en ännu spetsigare knivsudd att balansera på. Insatsen är riktigt hög; ett tillräckligt stort felsteg och Europachansen blåser bort redan innan säsongen har börjat. Inte för att jag vill tro det, men där finns en liten risk att detta kan trubba av vissa bitar av truppens geist. Man vill vinna Allsvenskan, och det kommer man stenhårt gå för. Men känslan är att kittlingen från kontinenten behövs praktiskt för en trupp med Malmös kvalité ska ligga på topp. Men å andra sidan så kan vi gå all-in på revanschkortet. Glöd i ögonen på ett lag med MFF 2016-års färdigheter kan bli en plåga för resten av Allsvenskan.

Malmö och Norrköping är två industristäder som under perioder i Sveriges historia haft olika mycket betydelse. Den enas framgång kom inte allt för sällan på den andras bekostnad. Under 40- och 50-talet turades man om att prenumerera på SM-titeln. Kanske kan en tät, intensiv, chansrik men ändå grisig match i den arla skånska våren bli en ny gnista i ett falnande klassikermöte. Lite nytt syre tillkom ju uppenbart under föregående säsong när Norrköping vann 3-1 hemma (vill gärna glömma Pa Konates bedrövliga tackling strax före halvtid som gav de vitklädda 2-1 på straff) och kunde bärga guldet i matchen där Markus Rosenberg fick skulden från Pyjamaslaget för att de inte vann SM-guld. Varför inte återfå lite lagom prestigekänslor som era far- och morföräldrar kan ha hyst mot dessa kaxiga uppstickare?

En seger för Peking mot ett pengapumpat Malmö kan vara andra trappsteget på något riktigt stort. Ibland, med lite översikt på hur allting blev, så finns där distinkta riktningsförändringar beroende på småsaker. Små fjärilsvingslag som drar med sig en tornado på sikt.

Men vänta nu här… Det är ju vi som är stormen. Och vi har Guillermo Molins. Och han gör mål igen!

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

 

Förmodad startelva inför söndag
Förmodad startelva inför söndag. Ingen skräll, men skadade Rasmus Bengtsson ersätts av unge Franz Brorsson.

 

Förmodad bänk: Andersson, Carvalho, Konate, Rakip, Wolff Eikrem, Mehmeti, Molins

Indisponibla: Bengtsson, Vindheim, P.Johansson, Sana, Svanberg,

Cupkvart och irritationsmomentet

Rubrik 20160306Malmö FF är vidare i Svenska Cupen. Inga konstigheter, bara att konstatera. Kvartsfinal blir det och ännu en hemmamatch i preallsvenskt fotbollsnäste som ruvar på sin kollektiva revansch. Även om matchen relativt länge var en oviss uddamålsledning så kunde första halvlekens spelövertag till slut omsättas. Himmelsblått fick sätta en bock med fyra effektiva och kliniska mål, i 2016 års checklista, författad av Allan Kuhn. Vidar Örn Kjartanssons klassförlängande av Markus Rosenbergs knixiga lobb gav Himmelsblått möjligheten att få arbeta i ledning under hela matchen. Anders Christiansens slitbrytning och efterföljande räd knöt upp alla former av nervknutar. Guillermo Molins lättade leende efter sin två strutar, var mycket bättre än den vintersol som saknades under lördagseftermiddagens grå Malmödis. Om det är någon som surmulet postulerat att MFF anno 2016 inte har vad som krävs (där har förekommit en hel del härliga domedagsprofetior redan på Himmelriket) så hoppas jag de haft en riktigt stillsam kväll fylld med rannsakan och eftertanke.

AIK har också nio inspelade pinnar och därtill 10-2, precis som MFF. Tre av grupperna skall spelas klart under söndagseftermiddagen, men maximalt kan två lag skrapa ihop en bättre statistik och således så kommer Malmö IP få en snabb chans att sudda ut debacklet mot Örebro i fjol.

 

Vad betyder några av lördagens svar för Kuhns lagbygge i praktiken?

Att Allan känner att han satsat på rätt hästar inledningsvis. Den allsvenska starttruppen stramas åt. Av Sundsvallsmatchens 11 spelare, så är 9-10 redan mer eller mindre inskrivna att ta första skiftet när Norrköping gästar i premiären.

Rasmus Bengtsson fick ännu en gång utgå från en match. Det är fortsatt oroande att en rutinerad spelare centrallinjen inte lyckas få någon kontinuietet i sin spelsituation. Där kommer bli gott om möjligheter för Franz Brorsson och Felipe Carvalho att vikariera. Och varför inte Oscar Lewicki och kanske t.o.m. Behrang Safari till sommaren. Inte måla fan på väggen för tidigt, men jag önskar Rasmus får komma in i ett flow. Då är han vår bästa mittback.

Mittfältsterriern Christiansen är en spelare vars kaliber verkligen är på den dyrare hyllan som Åge Hareide förordade att vi skulle börja snegla på. Hans mångsidighet innefattandes både den riviga och fysiska biten kombinerat med ett passningsspel av hög standard. Detta förpackas inslagen i en ödmjuk och ambitiös revanschlusta för en Europatripp som inte blev vad han hoppades på. En tydlig konsekvens av detta blir att den gode bollvirtuosen Enock Kofi Adu med gott samvete kan brädas och placeras bakom fiskpinnarna i frysen (för en kortare period till att börja med). För Christiansen är bättre, mångsidigare och verkar ha ett genuint intresse att spela i Himmelsblått. Och. Hans har inte ”Pladderkajan” som sin talesman, rådgivare och ”chef”, som ghananen vid flera tillfällen etiketterat honom som.

Molins fick drygt 20 minuter för att spetsa till sin form till något som är tillräckligt pålitligt för att ett efterlängtat kontrakt kan skrivas. Han tog tillvara på tillfället och visade upp en härlig vara-på-rätt-plats-vid-rätt-tillfälle känsla. Jag tror att dessa mål lyfter bort lite orosmoln från hans redan brydda tankar. Hans skadehelvetes psykologiska inverkan skall inte underskattas och jag hoppas Daniel Andersson har med detta i beräkningarna när han huttar upp pergamentet och gåspennan på måndag efter träningen. Gische kommer vara en tillgång i MFF:s giftiga offensiv, oavsett roll och speltid. Och hans symbolvärde är riktigt högt. Men… Sen så är han ju affärsbekant med den där ”Pladderkajan”.

Han är inte jätteomtyckt som agent i Malmölägret. Han kanske har andra kvalitéer dock? #huttahaninällorna

För närvarande upplever många med mig, via allehanda forum, att Hasan Cetinkaya en ständigt smygande Ormtunga, som i Mammons tjänst besticker sina klienter, vissa mer klentrogna än andra, med tveksamma karriärsmöjligheter. Att denna före detta allsvenska spelare tycks sakna spelkänsla eller självinsikt är beklämmande och sorgligt. I sann supporterförtvivlan så känns det som han har nässlat sig in bland samtliga spelare truppen, även om det såklart inte är fallet. Därför kan jag inte sluta le inombords när Daniel Andersson går i klinsch mot hans höga spel och tveksamma tillvägagångsvis för att hantera det mesta runt en spelaraffär. Adu har i princip från första fönstret börjat ragga europeiska större sammanhang. Han har blivit lallad med lite extra utifrån allehanda vinklingar, men någonstans så behöver man sätta ner foten och ta kommando över den hör sortens skenande situationer. Och Hästhandlaren måste tyglas. MFF:s spelare sitter i en progressiv och stabil tillvaro. När topp-5-ligornas topp 5-lag knackar på dörren och visar genuint intresse kan vi snacka. När Mersin eller Valfritt -spor vill komma på REA så ska vi bestämt (och om vi är på humör, vänligt) tacka nej.

Om någon har en hum varför Hasan blivit så pass frekvent associerad som han är bland spelare, så får ni gärna delge detta i kommentatorsfältet eller via Twitter.

 

Slutligen, vem är bäst att få möta och vem slipper man?

Göteborg och Elfsborg är borta. Norrköping lär klara en topp-4-placering bland gruppettorna och Solna är redan klara. Häcken kommer med största sannolikhet inte göra det. Jag fattar att det kan ta emot, men jag hade önskat att vi knycklade till Häcken rejält. Fick en utmaning där både laget och supportrarna får en chans att sluta upp och gemensamt påla fast spöket så det håller sig borta när Allsvenskan drar igång. Självklart hade jag inte tackat nej till att möta Syrianska, men med en ny och obefläckad coach som Kuhn, så kanske man kan vända blad på denna mentalt ansträngande fars, vilket Häckenmötena blivit.

Vi ska inte backa för utmaningar. De är till för att övervinnas. Det har vi gjort Tillsammans i 106 år.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Inför cupgruppavslutningen

Rubrik 20160304Tredje helgen och den reinkarnerade Svenska Cupen skall avsluta sitt gruppspel. Åtta grupper ska få varsin vinnare som således avancerar till en kvartsfinal. De fyra bästa ettorna belönas med att få spela kvartsfinalerna på hemmaplan. Som ni säkert är medvetna så är avancemang här och ytterligare tre raka segrar ett måste ifall Malmö FF ska spela i Europa under 2016.

En kort titt på de olika grupperna:

Grupp 1:
Tre lag med chans att gå vidare. Regerande mästarna Norrköping har allt i egna händer efter två raka segrar. En poäng mot Allsvenska nykomlingen Jönköping och biljetten kan hämtas ut. Man kan också gå vidare så länge man inte förlorar med mer än två mål och den tredje utmanaren, Div 1-klubben Athletic vinner med tre bollar borta mot Östersund. Känns långsökt; Peking blir fullpoängare.

Grupp 2:
Helt utan spänning efter Göteborg schablat bort sin chans med två kryss mot Degerfors och Frej, trots sin uttalade cupfokus (Sebastian Erikssons tidningsuttalande kontra vad som skedde är kanske säsongens hittills roligaste missbedömning). Halmstad redan vidare efter två segrar. Blir inga extra inträdespengar in till IFK:s ansträngda kassakista. Men Änglarna vinner sista matchen.

Uppfriskande när motståndarspelare faktiskt vågar stå för det uppenbara! #allavilltillmalmö
Uppfriskande när motståndarspelare faktiskt vågar stå för det uppenbara! #allavilltillmalmö

Grupp 3:
Solna har två raka och Falkenberg har fyra pinnar. Det är mycket som efterfrågas från hallänningarna för att ta tre poäng borta mot Gnaget. De svartgula kunde ganska avslappnat avväpna Tenhult senast, medan helgens motståndare stångades lite för svagt mot Varberg i Hallandsderbyt. Men man har såklart allt att vinna. Tippar ett kryss för skojs skull och således AIK-avancemang.

Grupp 4:
En grupp med viss nerv. Elfsborg böljade fram och tillbaka mot Värnamo men tappade två pinnar samtidigt som Kalmar gått rent mot ovannämda smålänningar plus Assyriska. De gula är vassa på Borås Arena, men det ska ändå göras. Jag tycker där finns vissa frågetecken över Elfborgs kapacitet och identitet i år. Dessutom blir man Europaklart om Norrköping eller AIK vinner cupen. Jag säger kryss här också och därmed försvinner en av Malmös huvudantagonister.

Grupp 5:
Malmös grupp. Tre lag med chans. Ganska likt Grupp A. Återkommer nedan.

Grupp 6:
Gruppen som skulle avgöras med ett hett Stockholmsderby. Det såg faktiskt ut som att det skulle kunna bli ett avgörande som skulle ske i Ljungskile istället, men Hammarby vände på sitt underläge och gör att de går vidare så länge de vinner och gör det med lika många mål som Syrianska potentiellt gör i Ljungskile. Bajen kniper även platsen på oavgjort sålänge inte Syrianska vinner. Djurgården är tvingade att vinna samtidigt som man får lita till att Ljungskile åtminstone kryssar mot Syrianska. Lite halvspännande läge ändå. Tippar att Djurgården vinner medan Ljungskile kryssar. Således Järnkaminerna i kvartsfinal.

Grupp 7:
Allsvenska mötet mellan Häcken och Gävle blir en likvaka ifall det blir kryss samtidigt som Trollhättan genomför en absolut möjlig victoria mot Brommapojkarna borta. Häcken är ett betydligt bättre lag än Trollhättan men med cupens format så kan oavgjorda matcher förödande. Jag både tror och hoppas att Häcken faktiskt luckrar upp Gefles förmodade parkerade buss. För Malmö ska slå dem i kvarten hade jag tänkt.

Grupp 8:
Helsingborg har i alla svårigheter åtminstone börjat cupen lovande. Nu har man dock Örebro hemma i sista omgången. En poäng borde man kunna lösa, men det finns betydligt lättare uppgifter. Örebro tappade poäng i sitt derby mot Forward i första omgången. Sätter mina monopolpengar på att Örebro blir ett större test för HIF än GAIS samt Forward och vinner efter en grismatch.

 

Det viktiga då? Malmö…

Malmö har gått två bataljer hittills som präglats av att man fått hämta in underlägen. Båda gångerna har det gått vägen, även om det satt betydligt hårdare inne mot Sirius. I sista omgången väntar allsvenska Sundsvall, som Malmö under ett flertal år i början av 2000-talet hade det uttalat svårt mot. Mest p.g.a. deras fläckvis strålande keeper Fredrik Sundfors som alltid fick in säsongens fullträff i mötena. Ifjol så var Malmö dock ett av få lag som kunde avfärda dem lite enklare. 1-4 borta, trots 60 minuter med tio man samt en bergsäker 3-0 vinst hemma. Sundsvall inledde cupen med en planenlig seger mot Ängelholm, men följde upp med en lite halvt oväntad uddamålsförlust hemma mot Sirius. Kommer man ha kvalitén att rubba Mästa Mästarna? Många vill få det till att MFF är klara för slutspel, vilket inte är någon spretig åsikt, men likväl ska matchen genomföras. Rimligen bör man kunna skaka fram ett minst ett kryss, men vi behöver inte gå längre tillbaks än cupsortin förra året för att inse att ett spelövertag med lite press på axlarna kan implodera även de bäst uppbyggda truppernas förmåga att trycka in bollarna. Den stora fördelen här är att även om man förlorar med ett mål så går inte Sundsvall förbi eftersom målskillnad går före inbördes möte. I sådana fall måste Sirius slå Ängelholm med minst 3 mål, förmodligen 4. Vinner Malmö så får man hemmaplan i kvarten med största sannolikhet. Borde vara en morot nog för ett lag som värdesätter sitt hemmastöd.

 

Vad vill Allan Kuhn se i MFF:s spel, förutom vinst och avancemang?

Varje match trycker ju den allsvenska premiären närmre och känslan är att staben har hittat sina 13-14 spelare som är stommen i startuppställningen. Efter bitvis bra spel i cupmatcherna så hade det varit en lättnad om MFF kan hålla en bra nivå matchen genom och gärna få håll på motståndet snabbt. Att kunna slå lag på nedre halvan av Allsvenskan, vilket Sundsvall borde vara, är en nyckel för att hämta tillbaka Lennart till Swedbank Stadion. Detta var ett axeltyngande ok i fjol. Är spänd på att se ifall Kuhn klarar av att egga upp truppen så de går ut mer fokuserat, mer rörligt och mer kliniskt från minut ett. Skulle man lyckas med detta så kommer man för första gången i år, på allvar, få känna på sin spelidé utifrån ledning. MFF hade under Hareides andra år uppenbara problem med att stänga ner matcher man ledde. Intressant att se hur Allan coachar i ett sådant läge. Flera spelare borde ge svar på var de ska stå i rangordningen. Vidar Örn Kjartanssons målproduktion, Vladimir Rodics ojämnhet, Guillermo Molins fysik och Oscar Lewickis svaga passningsform hade gärna fått positiva svar, men även ett negativt svar är ett svar. Och helt från ingenstans har Enock Kofi Adu valt att köra på. Mer om det i kommande inlägg.

 

Malmö ställer rimligen upp med denna startelva:

Inga jätteskrällar i startelvan vädras. Med ledning i ryggen bör både Rakip och Molins få en halv halvlek var.
Inga jätteskrällar i startelvan vädras. Med ledning i ryggen bör både Rakip och Molins få en halv halvlek var.

Bänk:
Andersson, Brorsson, Konate, Rakip, P.Johansson, Sana, Molins

Skadade eller indisponibla:
Carvalho, Vindheim, Eikrem

Lördag 14:00 på Malmö IP. Nästa anhalt mot Europa.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg