Uppleva på nära håll

Med eftermiddag- och kvällsjobb på agendan så öppnade möjligheten upp sig för mig att kolla in MFF:s träning under torsdagen. Himlavalvet hade antagit en oerhört inbjudande nyans och redan på morgonkvisten när dottern lämnades på dagis med vagnen så värmde solen gott mellan husen på Roskildevägen. Att få betrakta en av vardagens absolut viktigaste företeelser, bara meter framför ögonen, är oftast en ynnest. Man får blicka ut över hela truppen och kan fritt raljera i huvudet om små och stora detaljer. Man får insupa fragment av pågarnas och ledarstabens yttringar och konversationer. Stundtals är det nästan så man kan urskilja svettdoften och essenser av grästuvor som entledigats från vårjorden som valfri AIK-tränare från sin post, före Andreas Alm. Hela upplevelsen med att gå och titta på en träning ger ett annat perspektiv än själva matchdagsuppladdningen med alla dess mer nervösa procedurer.

 

Jag minns tillbaka på min första träningsvistelse när jag tillverkat min Hjärter Kung-flagga och älgade iväg för att få den signerad av Hasse Mattisson. Det pirrade lite i magen. Och det blev ju inte mindre pirrigt när Tom Prahl fick syn på flaggan och skulle fram och inspektera den. Den citronbestänkta blicken hade kunnat riva djupa fåror i min självbild om den lagt på ett missnöjt omdöme. Men den blev godkänd och kunde nöjd fortsätta att speja ut över vad som borde varit Plan 3. Till slut kom Hasse över och signerade flaggan dubbelt. Ett i varje himmelsblått hjärta. En stor stund för mig. En flagga som Hasse fick efter att vi spöat dem uppe i Halmstad.

 

Oavsett denna lilla anekdot; torsdagens träning bjöd på pirrighet i form av att ett nytt mittfältsalternativ hade valts ut. Malmö FF 2016 har en imponerande bredd på pappret. Men att få samtliga att peaka, gärna gemensamt över en hel säsong, är stört omöjligt. Således så får en sund konkurrens råda. Magnus Wolff Eikrem blev typ matchhjälte med sitt inhopp mot Elfsborg. Vurmandet har varit att han ska in från start när Anders Christiansen tvingas vila till följd av ett hattrick i påskpynt. Men där har funnit en hel drös olika uppställningar som har kunnat motiveras på ett eller annat sätt. Där var fler än jag som var sugna att se vad Allan Kuhn lyckats välja, under de stunderna han fått ledigt från sin kassatjänstgöring på Coop. Vid den utsatta träningsstarten 10:30 så var det enbart målvaktsdrillning som pågick. I den inte ännu lummiga allén stod grupper av himmelsblå och småsnackade. Mest om MFF förmodligen. Men även allt annat. Malmö FF – Makes People Talk.

 

HR 20160422 MODDJohan Wiland, Fredrik Andersson och Marko Johansson stod i fokus under drygt 20 minuter innan utespelarna ramlade in. Skönt som attan att Wiland fick göra en särdeles stabil insats mot sitt gamla lag. Daniel Andersson och Olof Persson hade strosat runt som två lagom engagerade lantmätare och placerat ut koner när Kuhn kom ut. När väl Allan ville köra igång så gällde det att vara beredd. Pa Konate och Erdal Rakip såsade något och fick en verbal örfil i ett bornholmskt ”KOM SÅÅHH” från Kuhn. Passningsövningen som inleddes tämligen slött speedades upp efter ett par minuter. Bitvis så såg det faktiskt inte speciellt mästerligt ut med alla hoppande bollar, men det skärptes. En som tycks vara oerhört fokuserad i varje moment är Franz Brorsson. Imponerad av hans mentala närvaro! Efter första passningsövningen så delades lagen in. Här kom momentet man väntat på. Med telefonen i högsta hugg så skulle en potentiell startelva ut på Himmelriket så snabbt som möjligt. Från höger; Tinnerholm, Brorsson, Carvalho (ingen Rasmus Bengtsson; ska enligt  varit småkrasslig men förmodligen spelklar till söndag), Konate – Wolff Eikrem, Rakip, Lewicki, Berget – Rosenberg, Molins. Resten i den orangea andrauppställningen, däribland Kári Árnason, även han med Gula sjukan.

 

Ett par minuter till hanns med innan jobbet kallade. Underbart är kort. Men det går att konstatera att ledarstaben vill åt Wolff Eikrems kreativitet. Och med AC avstängd, Vladimir Rodic vårfrusen, Tobias Sana inte i fullt slag, Piotr Johansson lite för oprövad och Enock Kofi Adu nedsläppt i en spatial isvak så känns det inte alls orimligt att Vargen får chansen. Han är en poängspelare även om han har flera ganska fundamentala bitar som behöver förbättras. Konsekvensen att Rakip paras ihop med Oscar Lewicki centralt gör att man sätter hårt mot hårt för blårändernas duo Alexander Falsetas och Kevin Walker. Med Wolff Eikrem från start tappar Malmö dock möjligheten att kasta in en klurig mittfältsjoker mot ett tröttnande försvar. Hoppas att Rodic mentalt kan ladda för att ta rollen som mönsterbrytare istället. Stockholmarna är anfaller gärna längs kanterna har postulerats ihop flertalet gånger på forum och i sociala medier och att detta kan ge problem bakom Wolff Eikrem. Min egen uppfattning är att detta hänger ihop med vilka direktiv som ges till främst Anton Tinnerholm, men även den mittback som går närmst honom. Det gäller att hålla ihop laget och vara konsekventa i hur bollrullet i anfallszon värderas och vilka åtgärder som skall prioriteras vid bolltapp. Känslan är att man trots allt kommer behålla en hel del bitar av taktiken från senast för att neutralisera Djurgården. Trots hemmaplan.

 

Kommer bli en ruskigt intressant drabbning på söndag. Malmö bör ta fyra poäng på de närmsta två matcherna, för att svinga sig upp i ett fördelaktigt momentum. Vi behöver inte leda tabellen förrän på övertid i sista omgången. Om vi ska hårddra det.

 

 

”Fack Jou Galloway!”

 

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg

Truppgenomgång Malmö FF 2016

Med två dagar kvar till den himmelsblå avsparken i årets Allsvenska så sammanställde jag en betygsättning på det laget som man går in i serien med. Det är, utan tvekan, ett lag som kan rista in sig i pokalen i början på november. Det har en mer helgjuten bredd än vad jag kan komma ihåg att jag kännt i någon himmelsblå trupp sedan Roys dagar.

Målvakter:
1 Johan Wiland
27 Zlatan Azinovic
29 Fredrik Andersson
30 Marko Johansson
Kommentar: Wiland är tämligen ohotad etta om hans rutin och gedigna kvalité inte har allt för djupa dippar. Spelet i luftrummet är ett ständigt orosmoment samtidigt som han kan dominera totalt med reflexerna på mållinjen. Överlag okej med fötterna men stundtals bedrövliga utsparkar. Anderssons fortsatta väg i MFF kommer avgöras under året; om han på allvar kan utmana Wiland så kanske kanske han kan växa fram som en förstakeeper. Johansson ännu ung och behöver inte brådska. Azinovic har fått en schyst respit efter sin skada och får hoppas på superflax alternativt behövande klubb som bandat Supercupsfinalen 2014.
Helhetsbetyg: 3

Innerbackar:
17 Rasmus Bengtsson
21 Kari Arnason
25 Felipe Carvalho
31 Franz Brorsson
Kommentar: Egentligen en ganska bra uppsättning. Bortsett 1) Bengtssons ständiga skadebekymmer och 2) Arnasons något ojämna nivå. Om dessa två bitar går MFF:s håll i år så är detta en uppsättning som kan föra Lennart tillbaka till Swedbank Stadion. Carvalho är oslipad men intressant med sin styrka och inbitna vilja att spela sig ur situationer. Brorsson lägger inga filtar emellan och är ganska snabb; finns fina utsikter över hans potentiella utvecklingskurva. Kvartetten känns farliga i huvudspelet och borde gå klart plus i hörnmålskolumnen.
Helhetsbetyg: 4

Ytterbackar:
2 Pa Konate
3 Anton Tinnerholm
13 Yoshimar Yotun
26 Andreas Vindheim
Kommentar: En offensivt tämligen intressant fyrling. Klart bättre framåt än bakåt, vilket dock borde passa under förutsättning att man kan äga mycket boll och göra det på sättet tränarstaben föredrar. Tinnerholms vinnarskalle och snabbt inlärda malmöitiska attityd guld värd för laget och balsam för varje tung supporter. Yotun har inlett säsongen bra och kommer vinna på att ha hittat sin parhäst på vänsterflanken redan under våren. Konate har varit väldigt ojämn i sina insatser men kan peka i båda riktingarna bitvis. Vindheim behöver få en liten positiv skjuts snart efter en tung försäsong. Hur påverkar Behrang Safaris redan uttalade återkomst?
Helhetsbetyg: 4

Innermittfältare:
5 Erdal Rakip
6 Oscar Lewicki
7 Anders Christiansen
8 Enock Kofi Adu
14 Erik Andersson
19 Magnus Wolff Eikrem
32 Mattias Svanberg
Kommentar: Lagets överlägset mest välklädda position. Här har Kuhn ett riktigt gottebord att välja på. Frågan är bara om han per automatik ska välja de två bästa spelarna eller om man påtagligt väger in dimensionen vem som passar bäst och kan förädla varandra. Christiansen är den mest mångsidige och är därmed svårpetad. Adus spelfördelande kvalitéer är iögonfallande samtidigt som Lewickis slit och positioneringsspelt kommer väl till hands. I matcher med mycket boll så borde Wolff Eikrems lirarfeeling kunna luckra upp tighta försvar. Samtidigt så har Rakips terrierarbete inte gått obemärkt förbi. Med stor sannolikhet försvinner åtminstone en innermittfältare till sommaren och dessutom är Andersson dubbellicensierad till TFF. I flera matcher lär någon naturlig inner få agera från mittflankerna och arbeta sig inåt. Kan tyckas att det saknas rejäl målfarlighet härifrån, men det kan klart vara avhängigt på hela lagets offensiva prestation. Intressant var Kuhn väljer att sätta potatisen Svanberg.
Helhetsbetyg: 5

Yttermittfältare:
18 Piotr Johansson
20 Vladimir Rodic
22 Tobias Sana
23 Jo Inge Berget
Kommentar: Yttermittfältet är egentligen lite klent tilltaget vad gäller klassiska kantlöpare. Rodic är den som är mest stöpt i formen, men är något klen i kroppen och saknar det där riktigt hotande steget om han vill trampa sin gubbe på utsidan. Berget är i dagsläget självskriven på vänstersidan. Kombinationen av arbetskapacitet och offensiv smartness har verkligen förädlat MFF:s offensiv. Sana har trots många chanser, inte kunnat prestera fullt ut. Framförallt inte i poängkolumnen, vilket gör att han känns långt ifrån startelvan. Trots allt är han en joker, som förhoppingsvis hade kunnat få en grym ketchupeffekt om han bara kunde ta sig över flyttröskeln. Johansson är på tillväxt men har visat att han håller bra i Superettan och därmed som inhoppare i Allsvenskan.
Helhetsbetyg: 4(-)

Anfallare:
9 Markus Rosenberg
10 Guillermo Molins
24 Vidar Örn Kjartansson
33 Teddy Bergqvist
Kommentar: Himmelsblått sitter inne på tre av Allsvenskans absolut bästa anfallare när allting stämmer. För Rosenberg ser det lovande ut och där finns mycket att slänga fram ifall man använder 2015 som mall. Både han och Kjartansson är mångsidiga anfallare som kan göra mål på många olika vis bådar för ett flerfacetterat offensivt manglande. Samspelet behöver filas på men förutsättningarna finns där absolut. Molins kapacitet är fortfarande höljt i dimmor. Två tunga korsbandsskador sitter i skallen i varje närkamp. Men hans fotbollsskalle kommer lära sig att hantera det bättre och bättre ifall han bara får vara skadefri i övrigt. Han kommer kanske inte tillbaka i 2013 års lätta men brutala steg. Men är han nära så är han en grym tillgång. Bergqvist är lite spännande. Får verkligen en liten chans att få debutera om inga fler anfallare värvas.
Helhetsbetyg: 4(+)

Utlånade:
Sixten Mohlin (Mv) Kristianstad
Benjamin Fadi (Anf) Karlskrona
Pawel Cibicki (Anf) Jönköping
Kommentar: Egentligen bara Cibicki som känns rimlig för återkomst. Blir intressant att se ifall han kan resa sig i en icke hemtam miljö där förhoppningsvis speltiden blir stor. Hade bra målsnitt kontra antalet minuten men saknar den där riktigt spetsegenskapen som brukar vara viktig för en anfallare.
Helhetsbetyg: 2

Ledarstaben:
Allan Kuhn (Coach)
Olof Persson (Assisterande Coach)
Daniel Andersson (Assisterande Coach)
Jonnie Fedel (Mv-tränare)
Ben Rosen (Fystränare)
Kommentar: Kuhn har verkligen tagit sig in det Allsvenska rummet med storm. Känns öppen och ärlig. Hoppas inte den malmöistiska cynismen blir för tung om inte allting klaffar direkt. Persson är en gedigen gammal hjälte, men jag tror många gärna velat ha specificerade roller, som defensiv coach etc. Anderssons lite försynt assisterande roll känns vag. En del hävdar att där finns någon form av baktanke medan resten ser det som ett litet misslyckande att inte hittat rätt assistent till Kuhn. Hade gärna sett att man redogjorde för klubbens intressenter om rollfördelningen i ledarstaben. Tror tyvärr inte att Fedel kan lära Wiland mycket om utsparkar 🙂
Helhetsbetyg: 3(+)

Och slutligen så presenterar jag min potentiella drömelva som jag hoppas att få se någon gång under säsongen. Varför inte krossa Göteborg med dessa pågar på plan?

Startelva Optimal

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Adusituationen

Långfredagen 2016 kröntes med att Malmö FF, inför ett relativt öde Swedbank Stadion, krossade finska HJK med 4-0. Vi längtande himmelsblå fick anledning att jubla flertalet gånger. Guillermo Molins levererade passningar på ett sätt som gör att Sportchef Daniel Andersson bara måste greppa den bläckdoppade gåspennan. Markus Rosenberg ser hetare ut än på ett antal månvarv och kommer inte nöja sig med att vara näst- eller tredje bäst i årets Allsvenska. Men vi fick än en gång känna på att där finns en elefant i rummet. Som tycks vara jobbig att tala om. Men frågan är hur situationen skall hanteras. Enock Kofi Adu var typ bäst på plan under sin stund på plan.

Adu är i sina bästa stunder en spelare som inte borde vara nära en allsvensk innerplan. Hans kompetensnivå vad gäller spelfördelning och bollhanteringen runt denna är magnifik utifrån ett svenskt serielunksperspektiv. Under sejourerna i Europa 2014 och 2015 visade han med önskvärd tydlighet varför han redan spelat CL. Han, tillsammans med Markus Rosenberg gick i bräschen för att MFF skulle våga spela fotboll, även mot stormakter från kontinenten. Det blev ändå två segrar och ett flertal behjärtansvärda insatser, som la ett uppfräschat himmelsblått ankare inne i den flådiga marinan. Vi har delvis återvänt till rampljuset och fått betalt för det. Och där i har Adu varit en av huvudrollsinnehavarna.

Ghananen har redan från sin ankomst antytt att han ämnar att hitta en större manege för sig själv. Det är inget fel på självförtroendet, men å andra sidan kan han med svenska mått backa upp det tämligen starkt. Det har ryktats om israeliskt och spanskt intresse vid ett par tillfälle under fjolåret men inget konkret läckte ut. Istället så besudlades vi med pladder från den onämnbara ”chefen” som drar i Adus trådar; han var på väg att lämna och han skulle till USA:s Malmö (det borde man väl kunna kalla det om Malmö ska vara Sveriges Chicago?). Och där var säkert en hel del som med mig tänkte något i stil med: ”Okej, vill du så jäkla gärna iväg så varsågod. Vi vill ha spelare som vill spela i Malmö FF. Om jänkarna betalar oss skäligt så kör på.”)

Men. Helt plötsligt blev det kalla fötter. Adu talade ut i pressen. Han vill vara kvar i Malmö. Han älskar fansen och vill hjälpa Malmö till nya framgångar. Okej..

Nu står Malmö helt plötsligt i en situation där man inte bara är ytterst välklädd på mittfältet, utan även måste prioritera vilka plagg som bör användas. Om man avser att sälja Adu i nästa fönster, vilket känns som ett rimligt antagande, utifrån dagens manskap, så behöver han matchspel. Hans insatser i Malmös Europaäventyr boostar hans värde nu, men om fyra månader är villkoren och prislappen en helt annan. Speltid i Allsvenskt sammanhang är en bristvara utifrån spelaruppsättningen. Oscar Lewicki, Erdal Rakip och till viss del Mattias Svanberg och Erik Andersson blir direkt påverkade av Adusituationen. Även Magnus Wolff Eikrem, Vladimir Rodic och Guillermo Molins kan få en släng av konsekvenserna.

Det är ingen lätt situation att deala med. Sportchefen domderade ut på ett ovanligt myndigt vis vad han tyckte om det hela och inte minst för att sätta hårt mot Pladderkajan. En del lät sig övertygas av Adus fina insats mot ett ganska blekt och oinspirerat finskt motstånd. Många hävdar att Lewicki försvinner i sommarfönstret och då är det gott med en kickass backup. Där finns många osäkra parametrar i det hela.

En stabil centrallinje behöver tid att spelas ihop. Således finns där såklart mer problematik än Adusituationen. Men det hade varit fantastiskt skönt att ha avhandlat denna illaluktande soppa.

Själv anser jag att följande lösning känns adekvat. Erbjud Adu att stanna i Malmö och slåss om plats i startelvan på lika villkor. Som han enligt sina senaste uttalanden vill göra. Mot att han förlänger sitt kontrakt med ett år. Det året som han till viss del bråkat bort med sin gräset-är-grönare-på-andra-sidan-attityd. Han har möjlighet att fortfarande lyfta en ansenlig allsvensk lön och kommer därtill förmodligen få en god chans att ta sats mot VM 2018 och Afrikanska Mästerskapen året innan. Om detta inte godtas, så säger vi så. Varsågod att gå till första bästa -spor. Ta inte energi från ett lag och en organisation som ämnar att fokusera på att vinna titlar. Ta inte plats för spelare som ämnar att iklä sig den himmelsblå tröjan som ordinarie, före man ska ut och äventyra i Europa (Erdal Rakip! Det uttalandet har blivit synonymt med dig!). Ta inte bort den glans som du förtjänat utifrån finfina insatser genom att bråka dig ut ur ett kontrakt. Det är inget värdigt vis för en spelare av din kaliber, Enock.

För övrigt anser jag att Pladderkajans licens bör förstöras.

// Johan Lundahl
Twitter: himmelsblagg

Cupkvart och irritationsmomentet

Rubrik 20160306Malmö FF är vidare i Svenska Cupen. Inga konstigheter, bara att konstatera. Kvartsfinal blir det och ännu en hemmamatch i preallsvenskt fotbollsnäste som ruvar på sin kollektiva revansch. Även om matchen relativt länge var en oviss uddamålsledning så kunde första halvlekens spelövertag till slut omsättas. Himmelsblått fick sätta en bock med fyra effektiva och kliniska mål, i 2016 års checklista, författad av Allan Kuhn. Vidar Örn Kjartanssons klassförlängande av Markus Rosenbergs knixiga lobb gav Himmelsblått möjligheten att få arbeta i ledning under hela matchen. Anders Christiansens slitbrytning och efterföljande räd knöt upp alla former av nervknutar. Guillermo Molins lättade leende efter sin två strutar, var mycket bättre än den vintersol som saknades under lördagseftermiddagens grå Malmödis. Om det är någon som surmulet postulerat att MFF anno 2016 inte har vad som krävs (där har förekommit en hel del härliga domedagsprofetior redan på Himmelriket) så hoppas jag de haft en riktigt stillsam kväll fylld med rannsakan och eftertanke.

AIK har också nio inspelade pinnar och därtill 10-2, precis som MFF. Tre av grupperna skall spelas klart under söndagseftermiddagen, men maximalt kan två lag skrapa ihop en bättre statistik och således så kommer Malmö IP få en snabb chans att sudda ut debacklet mot Örebro i fjol.

 

Vad betyder några av lördagens svar för Kuhns lagbygge i praktiken?

Att Allan känner att han satsat på rätt hästar inledningsvis. Den allsvenska starttruppen stramas åt. Av Sundsvallsmatchens 11 spelare, så är 9-10 redan mer eller mindre inskrivna att ta första skiftet när Norrköping gästar i premiären.

Rasmus Bengtsson fick ännu en gång utgå från en match. Det är fortsatt oroande att en rutinerad spelare centrallinjen inte lyckas få någon kontinuietet i sin spelsituation. Där kommer bli gott om möjligheter för Franz Brorsson och Felipe Carvalho att vikariera. Och varför inte Oscar Lewicki och kanske t.o.m. Behrang Safari till sommaren. Inte måla fan på väggen för tidigt, men jag önskar Rasmus får komma in i ett flow. Då är han vår bästa mittback.

Mittfältsterriern Christiansen är en spelare vars kaliber verkligen är på den dyrare hyllan som Åge Hareide förordade att vi skulle börja snegla på. Hans mångsidighet innefattandes både den riviga och fysiska biten kombinerat med ett passningsspel av hög standard. Detta förpackas inslagen i en ödmjuk och ambitiös revanschlusta för en Europatripp som inte blev vad han hoppades på. En tydlig konsekvens av detta blir att den gode bollvirtuosen Enock Kofi Adu med gott samvete kan brädas och placeras bakom fiskpinnarna i frysen (för en kortare period till att börja med). För Christiansen är bättre, mångsidigare och verkar ha ett genuint intresse att spela i Himmelsblått. Och. Hans har inte ”Pladderkajan” som sin talesman, rådgivare och ”chef”, som ghananen vid flera tillfällen etiketterat honom som.

Molins fick drygt 20 minuter för att spetsa till sin form till något som är tillräckligt pålitligt för att ett efterlängtat kontrakt kan skrivas. Han tog tillvara på tillfället och visade upp en härlig vara-på-rätt-plats-vid-rätt-tillfälle känsla. Jag tror att dessa mål lyfter bort lite orosmoln från hans redan brydda tankar. Hans skadehelvetes psykologiska inverkan skall inte underskattas och jag hoppas Daniel Andersson har med detta i beräkningarna när han huttar upp pergamentet och gåspennan på måndag efter träningen. Gische kommer vara en tillgång i MFF:s giftiga offensiv, oavsett roll och speltid. Och hans symbolvärde är riktigt högt. Men… Sen så är han ju affärsbekant med den där ”Pladderkajan”.

Han är inte jätteomtyckt som agent i Malmölägret. Han kanske har andra kvalitéer dock? #huttahaninällorna

För närvarande upplever många med mig, via allehanda forum, att Hasan Cetinkaya en ständigt smygande Ormtunga, som i Mammons tjänst besticker sina klienter, vissa mer klentrogna än andra, med tveksamma karriärsmöjligheter. Att denna före detta allsvenska spelare tycks sakna spelkänsla eller självinsikt är beklämmande och sorgligt. I sann supporterförtvivlan så känns det som han har nässlat sig in bland samtliga spelare truppen, även om det såklart inte är fallet. Därför kan jag inte sluta le inombords när Daniel Andersson går i klinsch mot hans höga spel och tveksamma tillvägagångsvis för att hantera det mesta runt en spelaraffär. Adu har i princip från första fönstret börjat ragga europeiska större sammanhang. Han har blivit lallad med lite extra utifrån allehanda vinklingar, men någonstans så behöver man sätta ner foten och ta kommando över den hör sortens skenande situationer. Och Hästhandlaren måste tyglas. MFF:s spelare sitter i en progressiv och stabil tillvaro. När topp-5-ligornas topp 5-lag knackar på dörren och visar genuint intresse kan vi snacka. När Mersin eller Valfritt -spor vill komma på REA så ska vi bestämt (och om vi är på humör, vänligt) tacka nej.

Om någon har en hum varför Hasan blivit så pass frekvent associerad som han är bland spelare, så får ni gärna delge detta i kommentatorsfältet eller via Twitter.

 

Slutligen, vem är bäst att få möta och vem slipper man?

Göteborg och Elfsborg är borta. Norrköping lär klara en topp-4-placering bland gruppettorna och Solna är redan klara. Häcken kommer med största sannolikhet inte göra det. Jag fattar att det kan ta emot, men jag hade önskat att vi knycklade till Häcken rejält. Fick en utmaning där både laget och supportrarna får en chans att sluta upp och gemensamt påla fast spöket så det håller sig borta när Allsvenskan drar igång. Självklart hade jag inte tackat nej till att möta Syrianska, men med en ny och obefläckad coach som Kuhn, så kanske man kan vända blad på denna mentalt ansträngande fars, vilket Häckenmötena blivit.

Vi ska inte backa för utmaningar. De är till för att övervinnas. Det har vi gjort Tillsammans i 106 år.

// Johan Lundahl
Twitter: @himmelsblagg